Diktaturer och deras kreatur

DN ställer Israels bombningar mot att palestinska terrorister håller en israelisk värnpliktig fången. Det är så man kräks. ISRAEL AGERAR INTE FÖR ATT FÅ DEN KIDNAPPADE FRIGIVEN - ISRAEL AGERAR FÖR ATT KROSSA PALESTINIERNA!

Av åtta borgerliga partier och ungdomsförbund är det noll som kommenterar de senaste händelserna i Mellanöstern. Det finns inte ett uttalande, inte ett pressmeddelande, höger om miljöpartiet, i frågan. Ung Vänster har kontinuerligt kritiserat Sveriges, EU:s och Förenta staternas utrikespolitik, samt uppmärksammat Palestinafrågan. SSU:s ordförande har gjort ett relativt kraftfullt uttalande och miljöpartiet har sagt ifrån kort och gott. Men borgarna tiger lugnt.

Ockupationsmakten Israel genomför massakrer och tillfångatar det ockuperade folkets högsta valda representanter. Det är tydligen inget brott som borgarna finner värt att uppmärksamma. Jan Eliasson har varit skamligt ursäktande i sina kommentarer, men jag vill verkligen veta hur en borgerlig regering skulle ha agerat. Total tystnad? Respekt för demokrati och mänskliga rättigheter tycks fortfarande vara frågor som högern egentligen inte bryr sig om.

Israel har bombat tillbaka palestiniernas livssituation från medeltida till stenåldersförhållanden. Även svenska värden har gått förlorade - om inte annat så borde en skarp protest läggas in av den svenska regeringen, mot att Israels bombningar förstör svenskfinansierad infrastruktur.

Var är kraven på ekonomiska och diplomatiska reaktioner? En regering som tillfångatar ett annat lands regeringsmedlemmar och utsätter dess folk för ohyggliga umbäranden måste ställas till svars. Vad gör EU?

EU konstaterar att Hamas är terrorstämplade, och således går det inte att göra mycket annat än att mana till besinning och dialog. Visserligen vågar enskilda länder säga ifrån - Frankrike, till exempel - men vi lär knappast få se Israel behandlas som den rasistiska terrorstat den är.

Solidariteten med palestinierna, var tog den vägen? Sverige kan spela en väldigt bra och viktig roll i Palestina, vilket inte minst visar sig när Israel lyckas förstöra exempelvis svenska kultur- och infrastruktursatsningar på de fattiga ockuperade områdena. Då vet man i alla fall att vi har gjort rätt sak, någon gång i tiden. Ett samarbete med, och stöd till, det palestinska folket för att minska lidandet och hopplösheten måste inte innebära att man stödjer den palestinska regeringens politik. Däremot blir följden av en värdig utrikespolitik att man till varje pris tar avstånd från Israel när dess militär begår övergrepp som dessa. Det gäller diplomatisk representation, militärt samarbete och ekonomiskt utbyte.

Nu är det dags att sätta stopp för den israeliska aggressionspolitiken. Sverige måste be EU:s gemensamma utrikespolitik att dra åt helvete och göra det enda rätta. Bråka och jiddra med apartheidregimen Israel.

Sanktioner mot Israel nu! Olmert i husarrest!

Ett urval av årets uttalanden:

Vänsterpartiet: Sverige måste fördöma det israeliska våldet mot Gaza!
Ung Vänster: rapport om svensk utrikespolitik den 4 juli
Ung Vänster: Fördöm det israeliska våldet!
Ung Vänster: Terrorlagarna måste avskaffas
Ung Vänster: Hamas är valda - det är bara att gilla läget
Ung Vänster: Dialog med folkrättsförbrytare går tydligen bra
Ung Vänster: Vi tar ställning mot EU:s terrorlista
Ung Vänster: Respektera det palestinska folkets vilja!

Opålitlig sommarverksamhet

Dessa dagar vet man aldrig när man kommer åt datorn; konkurrensen inom familjen är stenhård eftersom ingenting annat finns att göra. Nu ska jag i alla fall spotta ur mig lite. Jag har läst Dagens industri så noga att jag är spyfärdig.

Kasta folkpartiets skola i sjön.

Den svenska skolan lider av dålig pedagogisk utveckling och lärarunderskott. Många elever når inte upp till målen för godkända betyg och sannolikt är skolans otillräckliga resurser en viktig orsak till det.

En riktigt dålig lösning på skolans problem är att, som folkpartiets Jan Björklund vill, straffa eleverna för bristerna i undervisningen. Genom debatten har folkpartiet fått skrika högst med krav på betyg i ordning, hårdare tag mot stökiga elever och fler prov i tidigare årskurser. De menar att kravlöshet är grundproblemet och att mycket skulle avhjälpas genom att ge läraren större auktoritet.

Det är inte eleverna som ska hunsas till bättre resultat, utan skolan som institution som ska ges bättre resurser att ge alla elever likvärdig utbildning.

Skolans problem får heller inte lämpas över på föräldrarna. Att skolan misslyckas innebär försämrade möjligheter för barn från studieovana hem. Därför är det viktigt att elevers skolarbete kan göras i skolan, och inte tas med hem som läxa - som det alltför ofta är i dag.

Fler behöriga lärare och specialpedagoger måste anställas för att möta elevernas behov. De ska ha som uppgift att hjälpa och ge stöd; inte att utdela straff och betyg.

Typ?

Malmö är mindre fett.

I dag kom antagningsbeskedet från Förändra världen, på Kvarnby folkhögskola. Eftersom det inte finns något internat på skolan blir det till att hitta rätt i Malmös behagliga bostadsinferno. Hittills har jag hunnit kolla in både HSB och MKB och kan konstatera att det förvisso finns lediga lägenheter - en hel del av dem alldeles vid skolan, till överkomliga priser - men att det går i snitt hundra intresseanmälningar på varje lägenhet.

HSB vill att man ska ha bosparat i ett år innan man skickar in sin ansökan, och MKB erbjuder en hel del riktigt stygga lägenheter. Det är bara att välja vilka nackdelar man vill ska väga tyngst. Fast eftersom jag har goda erfarenheter av HSB känns det lite lockande att försöka, i alla fall.

Jag har också kommit på att studielån ser ut som ett alltmer troligt sätt att lösa ekonomin på under kommande studieår. Det finns inte en chans att jag ska ha råd med boende, mat och resor ett helt år för 2 700 per månad.

Någon som har nåt bra förslag? Anything?

Yran blir FET!

Årets Yran. Jisch! Banden! Några som kan vara sevärda:

The Cardigans.
Penny Century.
Håkan Hellström.
Thåström.
The Kristet Utseende.
Marit Bergman.
P-danielsas balunsorkester.
Atomic Swing.
Sonora Universal.
Electric Eel Shock.
Looptroop.
Slagsmålsklubben.
Snook.
Jenny Wilson.
Max Peezay.
Vapnet.

Det gäller att gallra hårt. Och då har jag ändå på förhand räknat bort både Carola, BWO, Tomas Ledin (!), Jamie Cullum, Starsailor, Mando Diao, Andreas Johnson, Petter, Torgny Melins och Kepz - samt en hel drös andra stora akter.

Yran blir phet, Yran blir phetare - Yran blir phetast!

Helschysst kvinnosyn

Svenska män är sannerligen en produkt av ett jämställt samhälle. Se bara här vad en fotbollsfan (även kallad fotbollsjävel) kan kläcka ur sig under VM i Tyskland:

Självklart kan jag tänka mig att köpa sex. Det står jag för. Varför inte? Även om man har en bil hemma så kan man ju åka taxi ibland.

Detta angående sexköp, på en bordell. Som en taxiresa...

Better energy. Start here, now.

Med befintlig teknologi skulle vi kunna halvera användningen av elektricitet och olja här i världen, menar internationella energiorganet IEA. Fast vi gör det inte. De rika människor som skulle kunna investera i denna teknologi, köper hellre en kraftigare luftrenare än minskar utsläppen av luftföroreningar. Och de fattiga människorna har inte råd med någon annan teknologi än den miljösämre. Dessutom tenderar vi i den resursstarka delen av världen att låta producera våra konsumtionsvaror i de delar av världen som använder sig av energisämre teknologi. Isn't that weird?

Vattenfall bygger just nu Sveriges största vindkraftspark i havet utanför Skåne, med nära 50 vindsnurror. De kommer att producera ungefär 0,4 TWh el per år. Med andra ord lägger de till runt 50 procent till den svenska vindkraftsproduktionen. Om Vattenfall hade valt de stora vindkraftverken hade parken producerat 0,8 TWh årligen i stället - och bara sådär fördubblat svensk vindkraft. Sydkraft har sitt projekt Utgrunden II på gång, där 24 vindsnurror ska ge knappt 0,3 TWh. Med andra ord kan man genom olika, till synes rätt enkla, val förändra rätt mycket här i världen. Särskilt om man är energibolag med hundratals miljarder kronor att sätta sprätt på. Bland bolagens lite mer långsiktiga planer finns Kriegers Flak och Södra midsjöbanken, som tillsammans skulle ge runt 5 TWh i vindkrafttillskott.

Om vi börjar här så kan det bara bli bättre. Och så kan vi gå rakt på de stora maskinerna!

Äventyrligt värre!

Sedan bror min flyttade i onsdags, och bröt handleden, har jag inte haft tillgång till internätet. Men det har hänt mycket spännande under tiden ändå. Bara som det att jag var med och grep tre storklottrare. Nu åker jag tillbaka till ettan utan internet för att stanna ett tag till där.

Ett blodigt helvete i Mellanöstern

Enligt palestinska Röda Halvmånen har ungefär 4 000 blivit dödade av israeliska styrkors attacker sedan hösten 2000. En genomsnittlig dag dödas eller skadas ett par palestinier på grund av ockupationsmaktens räder mot palestinska områden. Det är ett samhälle där folk inte har fått sina löner på flera månader och där den valda regeringen inte ges möjlighet att bygga upp en statsapparat. Ett samhälle som omvärlden tvingar att utveckla ett inbördeskrig parallellt med ockupationskrigföringen. Verkligheten är särskilt grym för palestinierna. Nu går jag banne mig och lägger mig.

Bolagsstyrning is the shit

Nu är det dags för vänstern att kavla upp armarna. Helvete, på ren svenska! SVT lägger ner Dokument Utifrån och Faktum 2007. De kommer i stället att satsa på nöjes- och dramaproduktion. Därmed försvinner i ett slag minst var tredje möjlighet för mig att få ut något vettigt genom konsumtion av svensk teve. Dokument utifråns projektledare Axel Arnö uttrycker det sorgligt rätt:

Det är en oroväckande trend att man tar från nyheter och samhällsprogram, även kulturprogram till en viss del, och lägger pengarna på andra avdelningar. Detta ska ju vara public service kärnområden.

Offentliga bolag och public service-bolagen fungerar i dag väldigt mycket som kommersiella, privata företag. De flesta har kommersiella mål och lyder främst under marknadsandelsprincipen: Sveriges befolkning ska i största möjliga mån nyttja just de gemensamt finansierade bolagens tjänster. Därmed är det viktigare att skaffa publikdragare och topp 10-fenomen, än att plöja ner pengar i dyr faktaproduktion som enligt SVT:s bedömningar inte har tillräckligt stor tittarbas. Sensationsprogram som Uppdrag granskning och Debatt kommer före mer relevanta samhällsstuderande produktioner som Mediemagasinet och Dokument utifrån/inifrån.

Vad händer när man inte längre har projektgruppen för Dokument utifrån-dokumentärer? Antagligen kommer SVT att fortsätta visa dokumentärer, men nu på kommersiell grund. Med andra ord ska produktionen vara extremt lättillgänglig och budskapet helst åt sensationshållet. Fox- och Discovery Channel-dokumentärer lär bli mer vanliga. Följden blir dels en sänkt nivå på samhällsdebatten, dels en likriktning av teveutbudet över huvud taget. Varför ska man producera dyra, gedigna, angelägna dokumentärer när inte ens svenska public service-televisionen fokuserar på sådant?

Det här problemet finns på de flesta andra håll också - bolag i offentlig tjänst ser sig som privata företag "deluxe". Generellt i dag satsas det mest på att stärka ekonomin och ställningen på marknaden, för att klara konkurrensen från andra i branschen. För SVT:s del handlar det om att sänka timkostnaden för teveproduktionen med två procent per år. Eftersom ambitiösa och seriösa program är dyra och svåra att klistra ihop utan resurskrävande research, får man ersätta den med något hippt och billigt nöjesprogram. För SJ:s del kan det handla om minskningar på personalbudgeten till förmån för sånt som nya biljettsystem, internet på tåget och att tävla om avtal på fler järnvägslinjer. Vattenfall vinstmaximerar och köper upp utländska bolag i stället för att satsa på bred front i det svenska energisystemet.

Jag gissar att dessa samhällsnyttiga företag lider mest av för dåliga ägardirektiv. Staten formulerar inte tydligt och kraftfullt nog - det kanske till och med är en prioriteringsfråga - de sociala, miljömässiga och samhälleliga målen för sina företag. Men nu när företagen står finansiellt starka finns goda skäl att stärka deras roll som politiska verktyg.

Här ska vänstern skrika högst. Därför att vanligt folks intressen går före de företagsekonomiska. Det är vi som kräver proffsig kvalitetsteve med djup, det är vi som vill ha billiga tågresor från Arlöv till Övertorneå och det är vi som vill få mer energi från förnyelsebara källor. Och har en strategi för att åstadkomma denna service. Kraven måste bli fler och högre, men framför allt måste man ha klart för sig att demokratin har en viktig roll i bolagsfrågan. De samhällsnyttiga verksamheterna måste se till folkets, miljöns och de anställdas behov, mer än till vinstförväntningarna.

Sundsvall 19.50

Såhär ser det ut på skärmen när tåget står stilla i Sundsvall tio i åtta:


Läs den här artikeln av Håkan Lindgren. Tänk, så mycket man hinner läsa på nätet under en sån här resa!

Detta är tågets status klockan 19.55:

Förbannade icke-planering!

Sverige behöver planekonomi.

Vi behöver ett trafiksystem där antalet platser (och inte förstaklasskupeer med 30 procent färre säten!) svarar mot vanligt folks behov av kollektivtrafik. Folk ska hem på söndag eftermiddag, vilket i dag innebär att

a) folk får stå i gångarna på tåg över hela Sverige
b) biljettpriserna blir absurda långt innan avgång
c) tågpersonalen attackeras av irriterade passagerare.



Det är inte marknadskrafter som saknas - de finns i överflöd. Det som behövs och ska satsas på (inte trådlös nätanslutning i första klass!) är större trafikkapacitet och mer personal. Mer planering, helt enkelt.

På tåget. (Wow, verkligen.)

Nu har jag upplevt the ups and downs med nya X40! På väg ner till Nyköping från Stockholm kändes det fräscht och lyxigt - tillbakavägen blev en upplevelse av det sämre slaget. Tåget var knökfullt, en dörr (av totalt sex) trasig, och kanske 250 personer ombord. X40 är anpassat för stopp på 30-60 sekunder (notera att Alstom väljer att kalla SJ för "Statens Jamvarger"), så när det tar fem eller tio minuter bara att kliva på uppstår förseningar. Dessutom är den enkelspåriga järnvägen både krokig och vältrafikerad, så det är inte snack om att köra in förlorad tid. Resultatet blev en halvtimmes försening, på en resa som skulle ha tagit en timme. Samt att ingen konduktör kom förbi för att kontrollera biljetten. Robyn satt tre platser framför mig.

Tåget jag sitter på nu är riktigt bra. Jag sitter på plats 1 i vagn 2, alltså varken för nära loket eller i en trång andraklasskupé. Här bjuds på juice, frukt, godis, tidningar - och internetuppkoppling! Utomordentligt trevligt.

Varför kopplas inte fler vagnar in på tågen på söndagseftermiddagarna? Det är alltid mycket folk på resande fot just vid denna tid, oftast fullt på tågen, men sällan extrainsatta vagnar.

Full rulle i Sörmland?

Tydligen. Det går att fortsätta med dålig kongressordning mer än en dag. Nu blev det så tokigt så jag överväger en protokollsanteckning.

Men i kväll har jag upplevt något riktigt exotiskt: Nyköpings gästabud, modell 2006. Tre timmar tokigheter och festligheter. Och massor av FN-snack. Tyvärr går solen ner tidigt här, så det blir mörkt och rått innan man är nöjd. I morgon blir det första klassens lyx, så jag kan ju inte sitta här och missa sömn längre.


Ska åka i morgon, i förstaklassavdelningen.

Internet på hotellet

Det är faktiskt helt okej att ha tillgång till nätuppkoppling när man bor på hotell i en liten stad långt söderut. Det här är en crazy stad - omgivningarna heter sånt som "Stigtomta, Nävekvarn, Jönåker, Tystberga, Stavsjö och Ålberga", enligt hemsidan. Men det är väl okej ändå. Varmt och soligt.

Kongressbryderier

Kongresser kan vara tydliga, välstrukturerade och effektiva beslutsprocesser. Och så kan de vara virriga, undermåligt planerade och utgöra ett forum där oinsatta deltagare liksom vallas mellan förslag man inte helt har koll på. Jag har upplevt bägge sorterna, med åtskilliga reflektioner att delge såhär vid första dagen.

På FN-förbundets kongress är i stort sett alltid "ordet fritt". Förändringsförslag kommer kontinuerligt in muntligt, varpå förbundsstyrelsen får svara efter bästa förmåga. Skriftliga yrkanden har över huvud taget inte förekommit exempelvis i stadgeändringsdebatten, utan presidiet får löpande reda ut vem som lyfter vilka frågor och får ajournera kongressen åtskilliga gånger. Stämningen blir något virrig, när varken förbundsstyrelserepresentanter eller yrkande ombud exakt kan belägga vilka handlingar som ska behandlas.

Också själva formerna skiljer sig - på FN-förbundets kongress applåderas efter inlägg, det ropas "Nej!" vid de muntliga omröstningarna och det hålls ingen regelrätt talarlista. På Ung Vänsters kongresser och riksting applåderas inte, man ropar enbart "Ja!" för att tydliggöra vilket/vilka beslut som vunnit gillande och en strikt talarlista skrivs och följs.

Ung Vänsters kongresser och riksting präglas av tydlighet och klarhet, alla i presidiet är mycket noggranna med att sköta allting mycket professionellt och välinformerat. Diskussionerna flyter alltid på bra, med ett inledningsanförande av en förbundsstyrelseledamot som får formulera åsiktsskillnaderna sådana de har sett ut i yrkanden och förbundsstyrelsens svar. Därefter fylls talarlistan på, med argument som bygger debatten väl och utgör en grund för väl balanserade beslut i frågorna. När besluten klubbas, sker det efter mycket klargörande och uttömmande diskussioner där väl underbyggda analyser har stötts mot varandra.

Min uppfattning av FN-förbundets kongress är att man inte har haft en välfungerande demokratisk diskussion innan själva kongressförhandlingarna. Ombudens frågor är av den karaktären som uppmärksamma förbundsstyrelseledamöter tydligt borde ha rett ut i interndebatten i god tid innan kongressen, så ombuden kunde diskutera sakfrågorna i stället för att fråga om beslutens former.

Nå, förhoppningsvis blir det bättre i morgon. Då ska alla ha hunnit tänka igenom argumenten ett varv till. Och så kanske jag hinner sova.

Läs debattartikeln om skolan i dag!

I Nyköping över helgen

Jaha, dags igen. Kongress i Nyköping. I standard lär det slå alla Ung Vänster-arrangemang i historien, men politiskt känns det lågt. Liten cool grej dock: min motion om större fokus på handelsfrågor bifalls om förbundsstyrelsen får sin vilja igenom. Hurra!

Tills vidare: Esbatis kommentarer.

Grymt om Palestina

Olle Svenning ger ännu en mycket bra analys av läget i Palestina i dag:

Konfliktlösningar förutsätter medverkan från alla parter och hårt förhandlingsarbete på basplanet. Västvärlden och Israel kommenderar uppifrån att Hamas måste kapitulera.
Den fråga som den palestinska striden kristalliseras kring gäller Mahmoud Abbas krav om folkomröstning om en tvåstatslösning. Till synes ett rimligt krav. Israel måste erkännas.
Abbas idé ingår i ett riskabelt spel. En seger för hans linje, mot Hamas, skulle ge presidenten möjligheter att lösa upp parlamentet och utlysa nyval. Det är inte alldeles orimligt av Hamas att kalla presidentens plan för en statskupp.
[...]
Israeliska regeringskretsar uttalar något som liknar en dödsdom över den palestinske premiärministern: Han kan likvideras om raketbeskjutningarna mot Israel inte upphör.
Israeliskt våld eller hot om fortsatta statssanktionerade mord passerar, ingen västlig politiker andas något kritiskt. Olmert är en väl sedd gäst.
Den västliga Mellanösternpolitiken har medvetet blåst under ett palestinskt inbördeskrig och eliminerat fredsarbetet. Sverige har, skamligt nog, anpassat sig till den politiken.

Det här är viktigt. Den svenska utrikespolitiken fogar sig efter EU:s och gör att svenska ministrar helt tystnar i avgörande frågor. I gårdagens Uppdrag granskning analyserades problemet grunt. Bakom den totala tystnaden politiskt i MR-, folkrätts- och demokratifrågor sluter oroväckande stora delar av mediekåren upp. Allra tydligast visar det sig i ett nästan sjukligt motstånd mot alla som lyfter kritik mot missförhållanden i världen.

När Lars Ohly lyfter vänsterpartiets kritik mot amerikanska övergrepp och vansinniga felsatsningar, bankar ledarskribenterna en efter en sönder debatten med spikklubba. Detta gäller i de flesta frågor som Ohly uttalar sig, förutsatt att vänsterpartiet där har en åsikt som inte stämmer överens med övriga partiers. Att försöka kritisera Washingtons politik, och därmed EU:s, den svenska regeringens, borgerlighetens och medias linje, är - precis som Ohly har sagt - som att svära i kyrkan. Det finns ingen gräns för hur stor anstöt kritiken från vänster väcker. Så stor anstöt att man lägger alla lock på och i sak vägrar försvara sina egna ruttna ställningstaganden.

Ung Vänster gör ett tappert försök att bekämpa tystnaden.

Ett inte så folkligt parti

Läs Åsa Petersens ledare i gårdagens kvällstidning. Den handlar om folkpartiets valmanifest. Ett skriftligt bevis på Lars Leijonborgs vansinniga politiska projekt.

Folkpartiet tar - antagligen utan medlemsmajoritetens godkännande - sikte på frågor som invandrare, skola och kriminalitet med mantrat "att ställa krav är att bry sig". Det är Sverigedemokraternas retorik, och inte många snäpp från deras politik. Vill blattarna ha bidrag så ska de jobba för pengarna. Brottsligheten är hög i blatteförorterna, därför ska poliserna där bli många fler. Eleverna får sämre betyg i förortsskolor, därför ska betyg i ordning införas.

Det är över huvud taget svårt att hitta någon annan förklaring till valmanifestet än att folkpartiet nu är borgarnas mest populistiska och reaktionära parti - att liberal analys har bytts ut mot gammal beprövad högerretorik.

Att krossa folkpartiets argument i debatter är enkelt. Synd bara att det är politiskt korrekt att prata om "flumskolan" och "bidragsfusket" som De Stora Samhällsproblemen. De stora samhällsproblemen handlar om att vanligt folk har för lite demokratisk makt, att resurser inte fördelas rättvist och att människor som tillhör utsatta samhällsgrupper brännmärks (av bland andra folkpartiet).

NY DATOR!

Ibland händer det spännande grejer till och med på Körfältet. I dag till exempel.

Jag har köpt en egen bärbar dator.

Det här inlägget skrivs på en Acer Aspire 7103WSMi, med 17 tum skärm. Inte illa alls! Nu ska jag med andra ord sitta och konfigurera den och twista till alla inställningar efter egen smak, så jag kan utnyttja SJ:s Internet ombord på söndag. Spännande!

Lazze Ohlyz(ml)!

Jag överväger just nu ett köp av en bärbar datormaskin.
En sån som surrar och har sig.

Såatte... Det jag egentligen tänkte var att tipsa om norra Europas första marxistleninistiska dansbandsduo, kallad Lazze Ohlyz. Konceptet är lika enkelt som smart (uttalas med fördel på bred arbetargöteborgska):

År efter år fylls folkparkerna med danssugna människor
de allra flesta ur arbetarklassen. Potentialen i att lyckas mobilisera dessa tusentals människor kan inte underskattas. Att lyckas attrahera dessa människor genom att fylla de glada melodierna med mening bör därför vara av största prioritet för alla de partier och förbund som säger sig kämpa för socialismen. Vi Marxist-buggister har förstått detta och väljer nu vår väg. Varje partiförening varje ungdomsklubb varje län och varje kommun ska ha sitt eget Marxist-buggistiska dansband bara då kan vi mobilisera massorna och göra revolution.

Beware. Snart är dom i en folkpark nära dig och rockar röven av den lokala borgaralliansen.

Dum eller elak?

I dagens ÖP visar ledarskribenten Per Hansson att man inte måste vara gubbe och högersosse för att skriva konstiga ledare – man kan lika gärna vara gubbe och centerpartist.

Första artikeln handlar om borgarnas energipolitik. Efter att folkpartiet i veckan meddelade att det inte längre ska driva frågan om fler kärnkraftverk står borgarna med en åsikt i kärnkraftsfrågan. Centern backade ju för ett par veckor sedan från den hittills förda politiken med en kontrollerad avveckling av kärnkraften.

Här hade jag gärna sett en analys ur demokratisynvinkel. Hur ser borgerliga ledarskribenter på att partier inom alliansen bara byter åsikter, genom uttalanden av partiledningarna? Är det ett schysst förfarande när partiledningen bestämmer att politiken ska ändra riktning helt?

Men Hansson analyserar hellre hur riktigt det var rent strategiskt att folkpartiet och centern gick ut vid olika tillfällen med sina ändrade ståndpunkter. Det är en fråga om att värna väljarna, inte om partidemokrati.

Undrar hur Hansson skulle reagera om vänsterpartiets ledning gick ut i valrörelsen och välkomnade sänkningar i a-kassan och fler privatiseringar. Med ett glatt konstaterande?

Den andra artikeln berör ”Utveckling och frigörelse – plattform för vänsterpartiets ekonomiska politik”, som antogs i helgen. Hansson har här ett utmärkt resonemang om demokrati, fast på ett sätt som kanske skulle ha passat i en allmän debatt om realsocialistiska stater versus vänsterpartiet 2006:

Man är emot alla avregleringar, privatiseringar och skattesänkningar. Här är det bara den offentliga sektorn som ska expandera, fungera som drivkraft, utveckla samhället och därmed skapa tillväxt.

Men hallå: Har inte Lars Ohly o Co läst historia? Eller blundar dom för vad som skedde i länder som Sovjetunionen, hela östra delen av Europa i övrigt och för all del ett Kuba vars politik under Karl Marx läror allt mer knakar i sina fogar?

Varför kan inte ledarskribenterna nå högre nivåer än sådär? Antagligen räcker de riktiga argumenten inte till, och så tvingas man ta till Stalin-släggan. Det är en känd metod – fast här i Jämtland har det ändå mest varit moderater som stått för den festliga sovjetdebatten. Kanske vill Per Hansson locka tillbaka denna spännande, givande personangreppsretorik, som öppnar för så mycket nytt i debatten?

Plattformen är för övrigt ett helt okej dokument. Bara de offentliga överskotten skulle i dag gott och väl täcka upp kostnaden för att anställa 200 000 i offentlig sektor. Att den offentliga sektorn är omfördelande och bör ha en offensiv, effektiv roll i samhället – som vänsterpartiet i sin plattform skriver om – verkar ÖP:s ledarskribent inte ha insett.

Är det okunskap eller bara illvilja som ligger bakom Hanssons ogenomtänkta rader?

Flamman, ETC

Jag har löst en valprenumeration på veckomagasinet ETC, en tidning av och med Johan Ehrenberg. Den är lite rörig att läsa i, undermåligt korrekturläst och har nog en hälften så stor redaktion som den borde ha. Men ändå är det en kul tidning. Reflektionerna kring valet och valfrågorna är bra och viktiga, särskilt som Ehrenberg alltid vill ta upp de där radikalvänsterfrågorna som inte annars kommer upp till debatt.

Frågan om den offentliga sektorn är viktigast. Den ska växa, menar Ehrenberg, och går i artikel efter artikel igenom allt som är bra med demokrati i ekonomin.

Prenumerationen kostar bara hundra spänn!

En annan prenumeration som är av stort intresse är den på Flamman.

Fotbolls-VM

Kan vi läsa nåt roligt i stället?

För han har tagit studenten

Herman tog studenten i dag. Allt utom vädret har tydligen varit på topp, så nu fattas bara kvällens burkplockning.

Just nu kör Ungt Val en eftervalskampanj för Sverigedemokraterna. Det är ett försök att ändra bilden av partiet som ett missnöjesparti som egentligen är ganska dåligt, till idén om ett parti som vill ställa samhällsproblemen tillrätta. Artikelserien har hittills gett ett närmast totalt genomslag för den verklighetsbild partiet vill förmedla. Kolla in artikel ett, två och tre.

Vänsterpartiets senaste krav på tandvård åt alla ackompanjeras av en otroligt festlig bild. Det är för övrigt ett sånt däringa kommunistiskt krav, som drabbar människors frihet och innebär att man ytterligare stärker politikernas makt över andra människors liv.

Uppdatering: Studentfirandet blev ganska lugnt i natt. Några hundra kronor blev det i pantpengar - helt okej som dagsverke.

Som ett litet avslut.

I dag gjorde jag terminens sista tenta. Med lite tur slipper jag omtenta (känns som en bekant fras). Känns skönt att typ vara färdig med detta läsår. Fast jag hade så mycket annat att tänka på, så jag skyndade mig genom tentan och susade ner till LT, där ytterligare hundratals kilo papper blev föremål för resursåtervinningen.

Lars Ohly var på besök i stan i dag. Det firades med torgmöte på Z-torget vid fyrasnåret, just när de första regndropparna för dagen börjat skvätta. Också närvarande var en trupp Muf-aktiva som delade ut flygblad för Skattebetalarnas förenings räkning.

Det bjöds på film och fika på Radisson (observera: Radisson, inte Folkets Bio Regina) när Skattebetalarnas förening visade splitter nya filmen av Martin Borgs, 1200 miljarder. På hemsidan recenseras (hyllas) filmen inte bara av Muf-polare, utan även av CUF-Fredrick, Dagens industri och Johan Norberg. Filmen får stående ovationer varhelst den visas. Själv tycker jag att den har sina poänger, som en Michael Moore som ställer lite mer sandlådemässiga frågor.

Filmens innehåll, en sammanfattning:

- Svensk Slöjd, en granskningsmyndighet och folkrörelse inom slöjdområdet, får 20 miljoner kronor i statliga pengar varje år.

- Slipstensmuseet i Orsa och hattmuseet i Borlänge får vardera hundratusentals kronor i bidrag från kommun och stat.

- Motorvägen(!) mellan Falun och Borlänge kostar en halv miljard kronor. Okej, jag åkte den själv både fram och tillbaka för två veckor sedan och kan enkelt konstatera att motorväg är fel alternativ. 2+1-väg, med mitträcke, är ett givet alternativ. Som säkert inte skulle ha blivit gratis, men som i alla fall inte skulle sticka folk så i ögonen.

- När moderaterna tappade rejält i väljarstöd i valet 2002 började de plötsligt kräva uppräkning av partistödet, men, som Tobias Billström (m) ungefärligen sa: "Det behöver inte betyda att det behöver vara likadant i framtiden med den saken."

- Tidigare ordföranden i Muf Malmö, som gjort sig känd för både det ena och det andra, tog tacksamt emot ett frivilligt partistöd på hundra kronor i filmen.

- Peter Eriksson (mp) har åtminstone tio gånger ätit mat som han olovligen inkasserat matarvode från riksdagen för.

- Ohälsan kostar samhället 125 miljarder kronor.

- "Om den som inte jobbar ska få 80 procent av det som den som jobbar får, hur mycket blir det då kvar åt dem som jobbar?"

- Politik och skatter handlar om värderingar.

Så oumbärlig var den filmen. Och mellan dessa faktasnuttar har vi ett rörigt gäng sekvenser att se på. Men dialekten bidrar till pluskontot, helt klart!

Tjuvlyssna.

Det finns förstås en sån blogg också, som återger störtsköna citat direkt från gatan. Tjuvlyssnat heter den. Detta är kul:

Full snubbe (till kompis): Jag har två silverfiskar hemma, och de är typ alltid hemma. Men en dag så var de inte där!
(Paus).
Två dagar senare så kom de tillbaka och då var de tre. Då förstod jag!

Bloggetik - om jag får be.

Jag tycker att bloggen är en kul och bra grej. Anna Ardin visar med några experimentella inlägg (här och här) hur folk hittar till hennes blogg med hjälp av vissa nyckelord i bloggposten. Med andra ord - om hon skriver mycket om XXX, hora, fitta, strippa i cam och escort så får hon betydligt fler besökare på bloggen.

Själv tänker jag inte så ofta på det där med ordvalen, men vad man skriver påverkar uppenbarligen folk därute. Exempelvis kan folk svara om jag omnämnt dem i bloggen, och vid vissa tillfällen kommer kommentarer här på bloggen från väldigt speciellt insatta människor.

Nu senast gäller det kontroversen kring Systembolaget och deras beslut att efter påtryckningar från bojkottrörelsen märka viner från Golanhöjderna med "varningstext". Jag fick en anonym kommentar som inleds med

Här kommer en mer komplett sammanställning av ärendet hittills. Jag har även kontaktat [...]

- Jag, vem då? Annelie Enochson? Eller någon på SII?

Här kommer alltså ett initierat svar på mitt inlägg från en person som hemskt gärna vill visa mig hur historien har spridits i media och hur kränkande Israel behandlas. Anonymt. Jag vill hemskt gärna svara på detta och diskutera pudelns kärna - de politiska frågorna - men finner det alltid lite krångligt med någon som medvetet eller omedvetet inte signerar inlägg.

För kännedom finns mellan skrivfältet och "Publish Your Comment" en meny där man kan fylla i en signatur. Antingen trycker man på "Other" och fyller i sitt namn, eller så loggar man in på sitt bloggerkonto och får därmed en fin hyperlänk direkt i inläggets rubrik. På så sätt ser jag precis vem det är jag blir tilltalad av. Ett alternativ är att välja "Anonymous" och i stället skriva sitt namn (och då gärna även eventuell organisation) efter själva meddelandet, i skrivfältet.

Det är väldigt mycket trevligare med avspänd kommunikation.

The say-what day?

Det finns massor av konstiga argument för massuppslutning på nationaldagen. Ta sjätte juni tillbaka från nazisterna? Var stolt över vårt fina land? Protestera mot nationalstaten? Nä, det är obegripligt att pumpa upp den här dagen till nånting som den ju bara inte är. Det hela blir bara en fraktionernas strid, där nazister ska slåss mot anarkister och rojalister ska överrösta monarkister och kommunpampar ska glänsa över oppositionen.

Bättre då att göra midsommarafton till ett stort nationellt spektakel. Det är en dag med riktigt folklig förankring, som är uppseendeväckande internationellt och där man inte måste lägga in politiska värderingar i sitt deltagande.

Heja Systemet!

Systembolaget uppvisar gott uppförande i sina kundrelationer. Dels säljer de rättvisemärkt vin, dels får de Annelie Enochson (kd) att utbrista följande angående märkningen på ett par viner odlade på Golanhöjderna:

- Det är upprörande och innebär en särbehandling av Israel. Men det är också ett led i en politisering av det statliga Systembolaget.

JAVISST! Du har så rätt, Enochson; Systemets inköp är och bör vara politiska. Att köpa viner från ockuperat område är visserligen ett skamligt agerande från Systembolagets sida, men om det nu är ett omistligt vin för sortimentets bredds skull (kan tänka mig resonemanget i breddfrågan: något från ett land som börjar på "q", något från ett land som avrättar politiska fångar, något från ett land där inga framstående idrottare finns, något från ett land som agerar ockupationsmakt...) så är det helt rimligt att man markerar den bistra sanningen. Nämligen att vinet odlats på ockuperat, internationellt kontroversiellt område. Välj själv om du aktivt vill bidra ekonomiskt till ockupationen (hey, kristdemokrater! Se det som en schysst service - ni kan ju stödköpa ockupantvinet!).

Heja Systemet - ge inte efter för de blinda ockupationsvännerna!

Vad händer och fötter?

Eftersom mor min av någon anledning tycker att nyhetsmedia är för ytligt och rakt ut enerverande att följa, har jag här sammanfattat dagens fyra största nyhetsämnen:

1. Tom Cruise ser sin bäbis som ett geni.



2. BB-Jessica pussar ett akvarium och viker ut sig billigt.

3. Zlatan tränar (står och justerar en teveskärm).

4. Carola varnas av artistkamrater: rösten håller inte!


Ja...


Det var nog ungefär allt
som har hänt i dag.

Emot en sämre skola

Vänsterpartiet inledde juni med att lägga fram 14 förslag för en bättre skola. Dagarna innan har det debatterats flitigt i media om dessa förslag är bra eller tokiga. Folkpartiet-falangen menar att det är "kunskapsfientligt" och "tokigt". En enig kör av ledarskribenter (bortsett från dem som inte är politiskt korrekta) förkastar förslagen. En skola som utgår från att eleverna ska ha en god arbetsmiljö? Icke! Här ska ställas krav! Lars Leijonborg förklarar hur det går till:

Kulturstriden om skolan är vi på väg att vinna. Allt fler håller med oss om att det är rätt med krav, ordning och betyg i skolan. Att alla till höger om kommunisterna tar sig för pannan och dömer ut det krav på avskaffande av läxorna i skolan som vänsterpartiet för fram visar att vi numera har problemformuleringsprivilegiet inom skolpolitiken. Hade förslaget om avskaffade läxor förts fram för några år sedan hade flera jamsat med – det är jag övertygad om.

Jag är rädd att det stämmer som Leijonborg menar: Jan Björklunds folkparti har tagit över skoldebatten. Det är politiskt korrekt att ställa krav; inte på skolan i sig utan på eleverna. "Det är eleverna som gör fel och alltså elevernas fel."

Det är kravet på läxfri grundskola som har upprört mest. Vänsterpartiet tycker att skolan ska vara kompensatorisk - alltså att det inte ska vara svårare att tillgodogöra sig utbildningen om man har arbetarklassföräldrar. Att elever inte ska behöva utföra reguljärt skolarbete hemma, som det ju tyvärr ser ut i dag, är en bra tanke. I kombination med kraftigt ökade resurser till skolorna, för mindre klasser och fler lärare, är läxfrihet helt självklart.

Förslagen är också i övrigt bra: frukost och lunch ska serveras gratis på skolan (se bara Primrose - där sitter man gärna och jobbar hela dagen). Utbildningen ska handla mindre om att plugga för betyg, och mer om att lära sig begripa, tillgodogöra sig och värdera information. Skolan ska vara en demokratisk arbetsplats där man dessutom erbjuder högstadie- och gymnasietjejer utbildning i feministiskt självförsvar.

Skolförslagen har helt enkelt en analys bakom sig som bygger på ett elev- och människoperspektiv där alla - särskilt svagare elever - ska få en chans och inte straffas. Där den egna inlärningen står i fokus, inte lärarens befallningar. Helt emot den auktoritära och repressiva institution folkpartiet strävar åt.

Läsårsklimax

I natt blev det lite slitigt med skrivjobb. När man ska skriva sin promemoria efter mitt koncept har man ett intensivt jobb framför sig...

Bodde jag i Stockholm skulle jag demonstrera i morgon.

Men det gör jag inte, så jag cyklar i kväll i stället.

Burgaralliansen, we love you

Låt mig citera några väl valda ord från ungdomsförbund till höger:

Konferensen Weapons of mass development – Youth perspectives on Security, Peace and Democracy syftar till att sätta säkerhets- och utvecklingsfrågor på agendan.

Till denna konferens bjuder Ung vänster in till en gemensam workshop med den danska organisationen Opror. Organisationen Opror, som bildades i februari 2004, stödjer öppet terroristorganisationer och har vid flera tillfällen bidragit ekonomiskt till både palestinska terroristorganisationen PFLP och den colombianska narko-terroristorganisationen Farc. Oprors syfte sägs vara att arbeta för att väcka opinion mot EU:s terroristlagstiftning. Vänsterpartiets ungdomsförbund har problem både med sin historia och med sin nutid. De fyra senaste ordförandena har alla haft böjelser för diktatur och terror.

Först ut var Jenny Lindahl som på allvar menade att Lenin införde allmän rösträtt i Sverige. Sedan kom Ali Esbati som ville ”röka ut överklassen från Östermalm”. Därefter åkte hans efterträdare Tove Fraurud på kommunistisk festival i Venezuela med nordkoreanska statstjänstemän.

Och nu bjuder Ung vänster med senaste ordföranden Ida Gabrielsson in danska extremistgruppen Opror till Sverige för att stödja organisationens insamling till terrorgerillan Farc i Colombia.

Ung Vänster har alltså bjudit in Oprør, en förening som vill motarbeta EU:s absurda terrorlagstiftningar, till konferens tillsammans med ett stort gäng andra organisationer. Syftet är uppenbarligen att väcka debatt kring terroristbekämpning kontra politisk frihet. Ung Vänster tycker att kriget mot terrorismen - där förhandlingar i konfliktområden mellan gerillor och regeringar har ersatts av oresonliga krigsförklaringar från staternas sida - är värt att diskutera. Ur flera aspekter. Deras argument är klockrena!

På något sätt känns det ändå tryggt att burgaralliansen (minus Johan Forssell) ställer upp för tystnaden kring den repressiva terrorlagstiftningen, och för fortsatt hänsynslös kamp mot organisering och rättvisa i konfliktdrabbade länder.

Häpp, sa Johan och ställde sig tyst bakom de andra.