Samtidigt, i Afghanistan

Nato-ledda västerländska styrkor har under det första halvåret i år dödat fler civila i Afghanistan än vad "upprorsmakare" och talibaner har gjort. Det kan tyckas konstigt att befriarna, demokratins och de mänskliga rättigheternas förtrupper, måste döda ännu fler oskyldiga än vad mörkrets herrar dödar. Men som redan Trey Parker konstaterade i grymma filmen Team America:

Freedom isn't free
It costs folks like you and me
Freedom isn't free
There's a hefty fucking fee

Och sicken frihet de får sen, afghanerna! I den röra som CIA sådde redan under 70-talet i regionen, med stöd till en uppsjö krigsherrar, religiösa fanatiker och vapen- och droghandlare, växte ett sunt afghanskt samhällsliv fram. När detta i dag ska föras vidare in i framtiden sker det med inte bara ren ockupation och därpå följande tiotusentals oskyldiga dödsoffer, utan också med vanskliga mutor där krigsherrar köps för tillfällig lojalitet, som medel. Det är ett sätt att styra ett samhälle på som leder mot kollaps. De framsteg som skapas i Afghanistan, exempelvis utbildning för kvinnor, skapas i bubblor av relativ frihet, under de köptas beskydd. Lägg till detta att de regerande imperialisterna stöder det ena grannlandet, kärnvapenmakten Pakistan, både militärt och ekonomiskt i sin "kamp mot terrorism", medan andra grannen Iran liksom Afghanistan hotas med krig. Det saknas möjligheter att stabilisera Afghanistan genom hjälp från sina grannar. Allt detta tack vare en kreativ kolonialpolitik från Washington. Är det inte underbart att vi från Sveriges sida ställer upp med soldater för detta frihetsbygge?

Det är problematiskt att civila dör i kriget. Inte av principiella skäl, förstås, "we don't do body counts", som det heter, utan för att terroristkommunisterna får vatten på sina kvarnar när siffror släpps över antalet döda i kriget. Därför är det bra att ha ett vattentätt försvar för uppdraget (att döda). Major John Thomas förklarar:

Ingen [västerländsk] soldat vaknar på morgonen med avsikt att skada någon afghansk medborgare.

Nä, just det, medan de svartmuskiga tänker att "Ha, nu ska jag kallblodigt slakta några oskyldiga!" så tänker den ädle västerlänningen "Här ska vi göra alla fria!". Därför är det absurt att jämföra besinningslösa anfall på civila utförda av talibaner med lika eller ännu mer besinningslösa anfall på civila utförda av trupper ur Isaf-styrkan. Ty när svenska soldater åker till Afghanistan för att slåss under Bushs kommando är det fråga om "internationell krishantering". Hantera kriser gör man som bekant enklast genom att cementera dem, exempelvis genom att etablera en ockupation mot de helvetiska fiender man själv skapat. Ockupationen utövar man sedan genom ett krig utan slut, inom och mot hela befolkningen. Till det facila priset av totalt raserande av bebyggda områden, en ekonomi som delas mellan krigsmutor och drogpengar och en mänsklig utveckling i galopp bakåt.

Alternativet - ett avvecklande av den repressiva och aggressiva krigspolitiken, till förmån för en mer diplomatisk och uppbyggande utrikespolitik - skulle givetvis leda till totalt kaos för de oregerliga afghanerna. Vad vore väl Afghanistan utan vår, västerlandets, synliga knytnäve i vardagen?

Det gäller våra liv, det gäller våra barn - Sverige ut ur Afghanistan!

För några dagar sedan fick jag reda på att en skolkamrat från gymnasiet ska tjänstgöra några månader i den svenska militärens Afghanistan-styrka. Förutom den inledande, personliga obehagskänslan är det också politiskt väldigt syrligt att tänka på vad Sverige river ner i och med sitt deltagande i kriget i Afghanistan.

Vi skickar unga killar och tjejer till Afghanistan av framför allt tre skäl:
a) Bryssel och "världssamfundet" (i folkmun även kallat Washington) vill ha Sverige som kompisar och vi dem,
b) vi måste använda och "underhålla" den kompetens som vi bygger upp i och med vår omfattande produktion och export av vapen,
c) Sverige har kommit ut ur garderoben som wannabe-imperialistisk stat. Där vi förr kunde hävda alliansfrihetens moral och diplomatins kraft som konfliktlösare, talar vi oss i dag gärna varma om våra senaste vapensystem och Jas Gripen. Hellre tjäna pengar på ett krig än gå miste om ett genom förhandlingar!

Vi skickar unga killar och tjejer till Afghanistan för att strida i ett krig som har uppkommit på grund av den amerikanska imperialismen. Det är ett krig i ett land där Sverige sedan länge driver bistånds- och solidaritetsarbete - arbete som nu i värsta fall helt förlorar sin konstruktiva effekt, när företrädare för den svenska staten på order från Washington ska skjuta skarpt.

För skjuta skarpt är just vad det handlar om. Svenska ungdomar, i tjugoårsåldern, ska kriga mot de svartmuskiga araberna för att visa vilka värden vi i västvärlden står för. Vilka blir följderna av att några tusen unga svenskar de närmaste åren kommer hem som krigsveteraner från ett smutsigt, skamligt krig utan slut?

Krigsmotståndare är jag av massor av skäl. Men någonstans känns det ändå som att det starkaste argumentet mot de moderna krigen är att det är just oss det handlar om. Det är vi som av dom där uppe blir utkommenderade i världen för att slåss mot andra i grunden lika oskyldiga.

Hans Linde (v) har kommenterat situationen, med anledning av Kalla Faktas program i ämnet under torsdagskvällen.

Uppdatering: Föreningen Afghanistansolidaritet har ett viktigt upprop på sin hemsida. Skriv under namninsamlingen!

Uppdatering II: Eller, glöm ovanstående långa inlägg. Det ultimata antiimperialistiska statementet står Comandante Chávez för. Se och njut.