Nej till EU - ju förr desto bättre!

Gatan som löper parallellt med järnvägen fram till Norra Station i Bryssel domineras av sexhandel. Och då menar jag inte någon diskret "erotikshop" som typ den i Östersund där man kan köpa erotisk film och en dildo, utan sexverksamhet anpassad efter gubbar i karriären.

I skyltfönstren på minst ett dussin affärslokaler i rad sitter kvinnor och visar upp sig. Allt man vill ha går att köpa: den slampiga tonåringen, den heta negressen, den slappa, rökande mogna kvinnan och såklart den blonda sjuksköterskan. Känns det surrealistiskt? Det är det förstås. Men det är också den vardag i vilken parlamentsledamöter och byråkrater i Europeiska unionen utövar sin politiska och ekonomiska makt. En vardag där beslut fattas med unionens ekonomiska tillväxt som mål och allt annat - kvinnors kroppar, medlemsländers arbetsrättsordningar, miljön - används som verktyg för att nå målet.

På mitt besök i Bryssel i veckan, inbjuden av Jens Holm (v) för att få veta mer om Lissabonfördraget och EU-parlamentet, berättade Eva-Britt Svensson, vänsterpartiets andra parlamentsledamot, om hur den feministiska miljön i EU-parlamentet är. Om Sverige är index 100, sa hon, så är EU kanske 1 eller 2. Det är långt till jämställdhet i Sverige, men ofantligt mycket längre i Bryssel.

Den allmänt nedvärderande kvinnosynen är bara en av många saker som gör att jag känner mig äcklad av EU-maskineriet. Under ett besök i plena fick vi lyssna på hyllningar från socialdemokrater, liberaler och kristdemokrater - det finns enligt dem inte någon gräns för EU:s ordförandeland Portugals godhet.

I tisdags föll också domen mot Byggnads i Lavalmålet. De cyniska farhågor som funnits inför tillkännagivandet har besannats med råge: EG-domstolen smular bit för bit sönder fackets rätt att försvara arbetarnas rättigheter och lönenivåer. EU-juridiken krossar folkrörelsen och kapitalintressena vinner över arbetarna. Gissa om eliten drog en lättnadens suck den 18 december! Och vad är LO:s reaktion? Att kräva av den svenska regeringen en lagändring för att parera EU-juridikens välfärdsslakt. Nej, det här går inte.

Sverige är underställt EU, med Lissabonfördraget något mer än utan. Vår rättspraxis skapas i EG-domstolen och ska alltså följas av Arbetsdomstolen. Vår utrikespolitik utformas på EU-nivå och ska följas av vår utrikesminister. Storleken på vår offentliga sektor avgörs av den takt med vilken vår regering pressar Sveriges socialpolitik nedåt efter EU-krav. Att kräva av regeringen att den ska förändra svensk lagstiftning för att korrigera fel orsakade av EU-fördragen är dödfött. Det är EU som är problemet för LO och hindret för en progressiv välfärdspolitik. Därför är det helt självklart att som vän av en stark arbetarrörelse och gemensam välfärd säga nej till EU!