Guillous bröd, arabernas död?

Jan Guillou livnär sig - och gör många goda miljoner i vinst varje år - på att påpeka för oss vad våra makthavare sysslar med. Sedan 2001 har favoritsysselsättningen varit att slå tillbaka den störtflod av skit som sköljer över oss om muslimska terrorister. Nu har Guillou skrivit en ny bok, till vilken en reklamvideo av annorlunda snitt har spelats in. Se den:



Det är ett verkligt problem som Guillou lyfter upp, och det är större än de flesta av oss inser. För det är ju inte bara som han säger, att oskyldiga muslimer råkar illa ut till följd av ibland ogrundade misstankar. Samhällsutvecklingen drabbar de flesta. Bara Jan Guillou, höga militärer och säkerhetsföretag vinner på repressionen och misstänksamheten. Regeringens förslag, som inte bara ska stämpla hundratusentals som "terrormisstänkta", kommer att skapa en tystare, mindre offensiv debatt i hela samhället. Den så kallade kampen mot terrorismen är elitens verktyg för att kuva folket, och ingenting annat. Vissa kan göra affärer på att säga emot - Guillou, exempelvis - men när motståndet börjar organiseras tar det stopp.

Hur organiserar man folk när den kollektiva insikten om att kriget mot terrorismen är ett bedrägligt elitprojekt har sjunkit in? I den bild som media presenterar är det fanatiker och radikaler som protesterar. Vanligt folk, som inte vill stämplas som suspekta, gör bäst i att stanna hemma vid demonstrationer och liknande.

Michael Moore har tagit sig an denna utmaning på ett intressant sätt. Hans mål är att ändra det amerikanska sjukförsäkringssystemet. Istället för att göra en till tycka-synd-om-dokumentär om alla stackars fattiga visar han i filmen Sicko övertygande tydligt hur medelklassen förlorar på marknadssystemet. Han riktar in sig helt på hur de stora massorna faktiskt är förlorarna, att det som eliten sysslar med faktiskt är just elitistisk klasspolitik. Medelklassen, med sina pengar, sin utbildning, sin status, kan med rätt sorts ilska tvinga fram radikala politiska förändringar. Om Moore lyckas uppvigla en samhällsförändrande rörelse ska det bli spännande att se hur långtgående den blir. Minst lika spännande vore det om vi kunde väcka en revolt i det svenska samhället, mot nuvarande politik.