Med SJ sista dagen på semestern

Efter en ovanligt lång och ovanligt sammanhängande semester har jag i dag knutit ihop det hela genom att unna mig själv en resa med SJ, sträckan Östersund-Arlanda-Sundsvall-Östersund, i 1 klass. Anledningen var att jag ville prova nya SJ 3000 och dessutom var i dag sista dagen att utnyttja SJ:s sommarerbjudande om halva priset på resor i 1 klass.

SJ 3000 ersätter SJ 2000 (gamla X2000) på sträckan Östersund-Stockholm. Eftersom jag ganska ofta reser mellan de två städerna är det av stort intresse för mig att hålla koll på vilka förändringar det nya tåget innebär. Här följer därför några sammanfattande reflektioner om SJ 3000:

Utseende
Det nya tåget har en ganska anonym, intetsägande exteriör. Det andas varken snabbtåg eller något annat spektakulärt. Men direkt när man kommer innanför dörren (jag reste alltså i 1 klass) ändrar tåget karaktär. Det mesta ger intryck av att vara supermodernt, smakfullt, lite lyxigt, välavvägt, väldesignat. Det luktar nybil, eller kanske det heter nytåg. När man sitter ner är man nästan rädd att röra saker, för allt är så tjusigt. Det känns lite som att vara på ett lyxhotell man egentligen inte har råd att bo på, fast bara lite. Ett bekymmer jag kan se är att många ytor är så "fina" att minsta nedsmutsning syns tydligt. Jag tog med kladdig tumme på en plastig yta och vips såg den tio år äldre ut. Städpersonalen kommer att ha att göra för att hålla fräschören uppe i detta tåg.

Komfort
Sätena/"fåtöljerna" är lutade uppåt/framåt längst upp och har "tippskydd" på sidorna, och de ger en skön ställning när jag som är långväxt sitter som jag ska. Det är bra med uppåtlutade säten eftersom det ger mig generöst med utrymme för att fälla upp en bärbar dator om den framför mig fäller ner sin stolsrygg. Också bra med tippskydden om man somnar och inte vill råka dregla på sin stolsgranne.

En försämring i 1 klass är att SJ har klämt in fyra stolar i bredd - på SJ 2000 var det bara tre säten, vilket gav ett väldigt luxuöst intryck. Trots att SJ 3000 är bredare känns det trängre.

Toaletterna är bättre än sina föregångare på InterCity-, SJ 2000- och Regina-tågen. Ändå kan jag klaga på små skavanker som att hållaren för pappershanddukar är placerad för nära den blöta ytan där handfatet är monterat, att det saknas dränering vid ytorna runt handfatet och att placeringen av en rörelsesensor alldeles intill toalocket leder till ofrivilliga spolningar (sensorer styr alltså såväl vattenkran som vakuumsug).

Att gå genom SJ 2000 när det kör i full fart är en baggis. Tåget lutar i kurvorna så att centrifugalkraften blir minimal, och i varje vagn är det tydligt hur långt det är kvar till nästa. Att gå genom SJ 3000 kan vara en utmaning när det kränger i kurvorna (man kastas åt sidan, något som är mindre kul när man är nästan två meter lång). Det framkallar också viss svindel när man med blicken söker slutet på tåget genom den raka korridoren som avskiljs av helt transparenta dörrar. Raksträckan från 1 klass till bistrovagnen är säkert 60 meter och det verkar aldrig ta slut...

Den stora försämringen gentemot SJ 2000 är ändå själva färdkomforten. SJ 3000 är ett tåg som byggs på stommen av regionaltåget Regina - i grunden ett kort- och medeldistanståg, tänkt för pendlare som inte har särskilt lång resväg och vars styrka ligger i den snabba accelerationsförmågan. SJ 2000 var å sin sida ett genuint långfärdståg, som är klumpigt på sträckor med många stopp.

Skillnaden i färdkomfort mellan de båda snabbtågen är som skillnaden mellan att åka i en Volvo V70 modell -07 och att åka i en Nissan Micra modell -93. Där SJ 2000 gled fram som en pil över rälsen darrar SJ 3000 av varje skarv och ojämnhet som en orolig hund. SJ 2000 är extremt väl ljudisolerat och har en åkkomfort som slår det mesta, varken vibrationer eller skarpa kurvor är något problem tack vare en gedigen och avancerad konstruktion. När SJ 3000 rullar hör man tydliga ljud från hjulhusen, ett "klapprande" och ibland gnisslande ljud som hänger ihop med de stundtals kraftiga vibrationerna.

Service
SJ:s personal ombord verkar lika glada som tåget är nytt. Det syns att deras luttrade uppgivenhet inför de många tekniska problemen på SJ 2000 har bytts ut mot en rejäl dos yrkesstolthet. De verkar bekväma med sin arbetsplats, ser ut att trivas som servicepersonal och månar om allas välbefinnande. Till exempel har inte tjänsten Internet ombord (som SJ har ägnat mycket skryt åt i reklamen) fungerat på hela helgen. Detta informerar flera i ombordpersonalen om, och ber om ursäkt för. Men det är också egentligen allt som inte går som planerat.

Bistron är ungefär som förväntat. Den går i svart och glas men är i innehåll mer eller mindre identisk med bistron på SJ 2000. En liten miss är att luckorna som håller inne kylan för de kylda rätterna måste stängas med ett lätt tryck, vilket leder till att många luckor står på glänt och därmed slipper mycket kyla ut. Enda tydliga skillnaden är att sittplatserna som finns i bistron på SJ 2000 har ersatts av ståbord på SJ 3000. Man uppmuntras att äta på sin egen plats.

Informationen är sådär. I den tysta avdelningen finns information på svenska och engelska, men informationen på engelska är skriven med så liten text att den knappt syns. Att all relevant information ska finnas på engelska är annars ingen självklarhet, vilket jag tycker att det borde vara. Eluttagen sitter dolda mellan sätena och syns bara om man böjer sig ner och letar.

Resan
I dag är det söndag och på söndagar går turen till Stockholm via Sundsvall. Detta förlänger restiden från Jämtland med 40 minuter och gör att folk som bor i Ljusdal och Bollnäs med omnejd får hitta anslutningstrafik till kusten. Annars är det samma tidtabell för SJ 3000 som för SJ 2000 på sträckan. SJ 3000 gör fler hastighetsförändringar exempelvis inför och efter kurviga partier, där SJ 2000 har en jämnare drift. I december börjar en ny tidtabell gälla och då har SJ sett till att kapa några minuter av restiden genom att något justera avgångstiderna och minimera antalet tågmöten.

Sammantaget
I sin helhet är SJ 3000 ett helt okej tåg. Jag hade hellre sett att SJ beställde ett robust långfärdståg än detta ombyggda pendeltåg, men de ergonomiska sittplatserna gör att jag ändå står ut. SJ har investerat ett par miljarder i dessa tåg, så tanken är att de ska utgöra trafikstomme i min del av landet under lång tid framöver. Jag kommer att tillbringa många timmar ombord och hoppas att jag kommer att trivas med Internet ombord när det fungerar som det ska.

Min förhoppning är att tåget ska "ta marknadsandelar" av mindre effektiva och mer miljöförstörande alternativ. Med SJ 3000 tar SJ ett par steg framåt och något steg bakåt i det avseendet. Förhoppningsvis stör sig andra inte lika mycket som jag på tågets bullriga gång, och förhoppningsvis gör SJ 3000 att nya grupper resenärer väljer att ställa bilen i garaget och nobba flyget.

Fest med SJ!

I veckan har jag fört ett lågintensivt krig mot SJ. Deras sätt att kommunicera med oss resenärer upphör aldrig att förvåna. Visst kan man råka ut för enskilda människor i kundtjänst som faktiskt lyssnar på en och fixar den information man söker. Men mönstret är att den man får svar av hänvisar till nästa del av kundtjänst. Exempelvis får man veta att man ska ringa kundtjänst, om man har skickat dem en skriftlig fråga. Och ringer man kundtjänst får man veta att man ska hålla koll på sj.se.

Följande svar fick jag i kväll från kundtjanst@sj.se:

Tack för ditt mejl.

För att få svar på din fråga är du välkommen att ringa vår telefonbokning på telefonnummer 0771-75 75 75, tonval 1 för inrikesresor. Öppettider; M-F 06.00 - 22.00 , L-S 08.00 - 22.00

Med vänlig hälsning

SJ AB
Birgitta Lindén

Kundtjänsts svar gör mig lite sur. Varför då? Mitt genmäle får tala:

Hej!

Nu minns jag inte exakt hur jag formulerade mig i mitt första meddelande, men för att förtydliga mig kan jag här skriftligen redogöra för mitt ärende:

Den 23 mars går min planerade resa mellan Arboga och Östersund, via Stockholm. Eftersom både nattåget och den fem timmar långa bussresan mellan Mora och Östersund - vilket är de två alternativ som SJ:s bokningssystem för tillfället erbjuder mig - är uteslutna för min del är jag angelägen om att få en billig biljett med det X2000-tåg som enligt den speciella påsktidtabellen ska anlända till Östersund 19.52 på kvällen den 23 mars.

Sedan i mitten av januari har jag resultatlöst sökt denna resa, som ju enligt tidtabellen finns, på sj.se. I måndags ringde jag till SJ för att höra hur det egentligen ligger till. De två första operatörerna som jag pratade med försäkrade att någon sådan resa inte fanns. Tredje samtalet gav dock utdelning; hon tog sig tid att höra med sina chefer om hur det egentligen förhåller sig med denna X2000-avgång med nummer 576. Efter två timmars telefonkö och dialog med tre olika kvinnor i telefonbokningen fick jag nu veta att det har blivit fel i bokningssystemet: en miss har gjort att den sista delsträckan, den mellan Sundsvall och Östersund, inte har matats in ännu. Enligt denna information skulle felet dock vara åtgärdat inom de närmaste två tre dagarna.

I tisdags, onsdags, torsdags och fredags har jag så stämt av med sj.se förmiddag såväl som kväll, för att kanske, möjligen hinna knipa åt mig de billigare biljetterna. Men ännu i går, fredag, fanns alltså inte resan tillgänglig för bokning. Därav min skriftliga fråga via kontaktformuläret på sj.se. Jag tänkte att om de inte har koll när jag ringer och undrar, så kanske kundtjänst kan göra sig besväret att kolla hur det går med mitt ärende när jag skriver och frågar.

Mot bakgrund av ovanstående måste jag få ställa en följdfråga. Jag vet inte om du vill besvara den själv eller om den kanske lämpligast skickas högre upp i företagshierarkin - fjolårets "Årets chef" Jan Forsberg skulle allt få veta vad framgången med omstruktureringar i SJ kostar oss kunder! - men jag finner den ändå intressant. Är det er uppgift som svarar på skriftliga frågor från sj.se att hänvisa mig som kund till att sitta i telefonkö i 20 minuter till för att mötas av ännu en telefonlisa som inte vet svaret på min fråga?

Med vänlig hälsning
Nisse Sandqvist

Såhär håller vi på och larvar oss, jag och de anställda på SJ:s kundtjänst. Jag ser framför mig verkställande direktör Jan Forsbergs kreativa kundtjänstavdelning, där de kreativa medarbetarna skickar kreativa svar till de luttrade stackars resenärerna. Och miljonerna bara väller in i företaget, i värkarna efter SJ:s pressande interna sparprogram.

Uppdatering: I dag, söndag, kom ett klargörande från en annan kundtjänstmedarbetare.

Tack för ditt mejl.

Då har jag stött på igen och hoppas att vi ska ha avgången i bokninssystemet snart.

På grund av banarbetet så är det buss från Stockholm (cityterminalen) - Upplands Väsby under perioden 080321 01.00 - 080324 12.00 .

Det är inte vår policy att hänvisa våra kunder från mail till telefon om det är något som kan göras direkt via mail så ska vi göra det.

Med vänlig hälsning

SJ AB
Lena Becker-Johansson

Fortfarande går alltså resan inte att boka, men nu vet jag i alla fall att det inte är policyenligt av kundtjänst att inte bemöta kundernas frågor. Häftigt! Kanske kommer jag ändå, någon gång i en avlägsen framtid, att kunna omvärdera min syn på SJ.

Uppdatering 2: I dag, onsdag den 6 februari, har resan blivit tillgänglig och är nu bokad. Det gick ju både fort och lätt!

Det är lika bra...

...att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall? För om man drömmer om Paris hamnar man på något vis lik förbannat i Hudiksvall.

I Hudik. Väntar på södergående tåg.

Jag gör en "Vi Hatar"

Så lätt var det inte att blogga på tåget. Jag gör som Emelie och Sofi och skriver en harang om saker jag hatar:

Jag hatar SJ.
Främst eftersom företaget inte kan ta snabba beslut. Ett snabbt beslut i dag skulle ha kunnat bespara mig fyra timmars lidande i värmen från Stockholm och norrut.

Jag hatar Internet ombord.
En tjänst som företaget tar betalt för men som inte funkar är inget kul.

Jag hatar strömlösa elektriska tåg.
Det är mycket roligare när de rör sig än när det står stilla på Nässjö station i en och en halv timme på grund av strömavbrott!

Jag hatar Connex/Veolias intercitytåg.
Helt enkelt för att de inte passar i något väder. På vintern är det snö i vagnarna, nu i sommartider svimmar folk av värmen.

Jag hatar resegarantin.
Nu hade jag ju köpt mig fri från sysslolöshet, trängsel med barnfamiljer, sommarhetta och annat genom en luxuös justnubiljett i första klass. Och vad händer? Nästan inget av det jag ville undvika undviks; jag kan inte använda internet, jag tvingas trängas med barnfamiljer och jag håller på att gå under i värmen. För 870 spänn. Och vad får jag enligt resegarantin? Samma som alltid: 70 kronor i värdecheckar (alltså ett meal på Burger King medan man väntar i timmar på nästa tåg) och inget mer. Ner med resegarantin, ner med allt!

Så nu sitter jag här hemma i kära, kära Jämtland. Flera timmar senare än tänkt och sliten bortom vett och förnuft. I morgon ska det vara full fräs, men det lär jag väl inte orka. Jag hatar tidsbrist. Jag hatar arbete under outsövda arbetsdagar. På vägen hem passerade vi "storbranden" i Brunflo. Jag hatar storbränder också, vet ni.

Vem har tagit János?

En riktig usling till tjyv har snott Ungerns tidigare store ledare János Kádár, läser jag i DN. Tänk, det kan inte vara lätt att vara gammal och askig i dagens Ungern...

Gårdagen var en riktig hit. Tåget från Östersund gick mot Stockholm 17.00, som beräknat. Redan innan Ope, nedanför Torvalla by, kom första stoppet när lokets säkerhetssystem tvingade lokföraren att starta om loket. Sen fortsatte det med ett och annat spontanstopp längs vägen genom inlandet.

När vi just hade passerat Ockelbo fick vi veta att en kontaktledning hade rivits ner söder om Gävle, vilket gjorde att trafiken fick ledas om inåt landet mellan Gävle och Uppsala. Svängen över Avesta-Krylbo, Storvik och Sala gjorde oss en timme och fyrtiofem minuter försenade. Till Stockholm kom tåget tjugo över tolv - en dryg timme efter att mitt nattåg mot Malmö hade avgått. Det innebär givetvis att jag har missat hela skoldagen och att det egentligen var helt värdelöst att ta tåget söderut innan söndagen.

Så i natt har jag sovit på hotell och i morse åt jag hotellfrukost. SJ bjöd. Nu sitter jag i förstaklassvagnen och har alltså tillgång till internet utan att ha betalat för det. Tack, SJ.

Tillbaka i Malmö ska jag leta lite extra efter János; i Stockholm tror jag inte att han är. Var det kanske urnan med makarna Kádár som stod utanför asienbutiken på Kyrkgatan i Östersund, förresten? Det bör utredas.