I huvudstaden har Filippa Reinfeldt rivstartat vårdval Stockholm med fri etableringsrätt och indraget stöd till fattiga områden, marknadens osynliga hand får ju inte störas. Effekterna har inte låtit vänta på sig.I de flesta länder som saknar generell, offentlig välfärd - en företeelse som Sveriges arbetare har organiserat sig i hundra år för att få tillgång till - är vårdval det system som finns att tillgå. Vård finns förstås, den tilldelas efter principen om utbud och efterfrågan. Ett visst antal medicinskt utbildade tjänar ett visst antal (privat) försäkrade sjukvårdsbehövande. För de många som kräver vård men saknar möjlighet att "efterfråga" den tillräckligt är frivilligorganisationer och statliga bottenskrap till sjukvårdsinrättningar alternativet. I större delen av Latinamerika utövas systemet som en del av Chicagoskolans nyliberala samhällsbygge. Det är ovärdigt, orättvist och inte särskilt civiliserat. Folk hatar det och röstar bort det när de får möjlighet - som i Venezuela eller Bolivia. Och nu är Sverige på väg att införa ett system likt det nyliberalt latinamerikanska.
[...]
Vårdvalstvång är varken det första eller sista steget i privatiseringstrappan. På 80-talet började kommunerna leka marknad och beredde - praktiskt och mentalt - vägen för privata aktörer. Vid horisonten hägrar helprivat vård där försäkringsindustrin säljer platinaförsäkringar till en skattebefriad överklass och budgetlösningar till dem som mest behöver vård.
Där marknadens principer träder in faller andra bort. Vem det är som har krävt vårdval på sina förstamajplakat vet jag inte, men det lär vara en rätt lokal företeelse, förekommande i typ Täby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar