Chockdoktrinärt var ordet

I Ordfronts senaste nummer, 10-11/2007, finns förordet till Naomi Kleins kommande bok Chockdoktrinen. Det verkar lovande.

Mycket av det jag grämer mig över och oroas för och tänker men inte riktigt kan formulera för mig själv i världen som den ser ut, står klart skrivet i Kleins förord. Hon skriver om en ortodox, korporativ rörelse, en hybrid mellan storföretagare och höga politiker, som med chock som vapen omformar samhället. Denna "ortodoxa korporatism" urartar sedan och blir en självständig varelse, som skapar och återskapas av krig och förstörelse.

Det är med förstörelse och förtryck denna ideologis företrädare skapar utveckling. Den privata krigsindustrin håller på att bli världens mest lönsamma, samtidigt som välfärd blir ett privilegium för allt färre. Prioriteringslistan i samhället har kastats om och det är kriget som har fått förstaplatsen. Vi styrs av ledare vars nykonservativa, korporativa ideal är helt sinnessjuka.

Nå, med det flummat. Jag ska köpa boken när den kommer.

Fri- och rättigheter no more!

Jag gillar inte terrorlagstiftningar. I somras var vi i AFV 06/07 i Köpenhamn över dagen och besökte Frihetsmuseet och fick en föreläsning med en kille från Oprør, om de nya lagar som stiftats i Danmark. Dessa lagar är något av det sjukaste som har institutionaliserats i en västerländsk demokrati.

Enligt terrorlagstiftningen ska den dömas till långa fängelsestraff som samlar in pengar till "fel" välgörande ändamål, som sätter upp banderoller på "fel" ställe eller som över huvud taget har "fel" åsikter. Vilka som är terrorister avgörs med mycket fantasifulla tolkningar av ordets betydelse, på ett sätt som gör det direkt farligt att agera samhällskritiskt i det lilla landet i väster. Jag har inget emot lagstiftning mot intrång, ofredande och skadegörelse, eller andra lagar som politiska grupper ibland kan bryta mot i sin civila olydnad. Vad jag vänder mig emot är just terrorlagstiftningen, som riktar sig specifikt mot motståndarna till sittande regeringar.

Nu står sju medlemmar i Oprør åtalade för brott mot terrorlagstiftningen. De har tryckt och sålt tröjor, med budskapet att kampen mot statsterror i Colombia och Palestina är legitim, och en del av intäkterna har samlats in till stöd för motståndet i dessa länder. Rent materiellt skulle pengarna skänkas till radioutrustning i Farc-kontrollerat område i Colombia, och till en tryckpress i PFLP:s tjänst i Palestina. Dansk polis beslagtog en del av de insamlade pengarna, runt 25 000 danska kronor (danskarna är tydligen ett terroristiskt folk som gärna sponsrar internationell terrorism), efter att ha stängt ner Oprørs hemsida.

Oprør uppmanar folk att vara kreativa och orädda i dessa tider av fruktan. Rädslans politik, med regeringar som skrämmer sina medborgare till tystnad och passivitet, är målet för föreningens kritik. Som för att bevisa Oprørs tes att den danska staten vill skrämma sina kritiker till tystnad hotas nu alltså sju utpekade ansvariga inom organisationen av långa fängelsestraff.

Detta, att länder som slagits för friheten och lämnat nazismens mörker bakom sig nu kväser en folklig debatt genom att försöka kasta folk i fängelse, är vidrigt. Det som händer i Danmark försöker också svenska ledande politiker, om än i långsammare takt, åstadkomma. När landets brott utomlands - deltagande i vidriga ockupationer, en vidrig tystnad när mänskliga rättigheter kränks, ett folkrättsvidrigt stöd till "kriget mot terrorismen" som saknar både folkligt stöd och moralisk grund - är för svåra att försvara politiskt, reagerar de styrande med juridisk censur. Man lagstiftar bort den opinion som så sakteliga skapas mot det alltmer folkfrämmande, krigiska styret.

Är vi på samma väg mot repression och åsiktstystande som i Danmark, här i Sverige? Jag tror det. Bodde jag i Danmark skulle jag nog få ett åtal mot mig för att säga det - i Sverige än så länge bara Fredrik Malms nervösa orerande - men det är dags för danskarna att få riktig frihet! Friheten att tycka som man vill och rättigheten att organisera sig för det man tror på måste försvaras. Oprør förtjänar allt stöd i världen.

Att hitta information om det här i svenska tidningar är inte helt lätt. Av förståeliga skäl är det mer "mediemässigt" att ett gäng mossiga muslimer vill inskränka tidningars rätt att skända deras profet, än att våra regeringar vill inskränka vår rätt att kritisera deras politik.

Vänstermedia, lift me up!

Det är fredag kväll och jag läser veckans tidningsbunt. Den här veckan är det inte bara Flamman, Arbetaren, LO-tidningen och Fokus, utan också ETC (som nu är två tidningar, helskumt), Miljötidningen och Ordfront. Fokus är mitt svarta får - dess "politiskt obundna" ledarkrönika klingar troget partiliberalt. Annars är det vänstermedia for the win.

Ordfront har ryckt upp sig. Det är en mer radikal och tuff tidning nu än för ett tag sen. Även Arbetaren har förnyat sig, bland annat med Katrine Kielos som krönikör. Och Flamman spinner vidare på den fackliga tråden.

Vänstermedia verkar vara uppe i varv och inne på rätt spår. Inte på länge har det funnits så mycket engagemang och vilja bakom artiklarna och förslagen.

Att borgarna försöker att ta död på vänsterpressen genom att avskaffa presstödet är självklart, ungefär lika självklart som att de med fula knep avväpnar facket och urgröper välfärden. Jag hoppas att alla som läser det här beväpnar sig med vänstermedia snarast. De behöver oss läsare, och vi behöver dem ännu mer!

Flamman
Arbetaren
LO-tidningen
Miljötidningen
Ordfront

Lite gift dödar inte

Ännu ett giftlarm: Din deo kan vara giftig. Den här gången är det triklosan som vi ska akta oss för.

Triklosan används, upplyser Nationalencyklopedin om, som antibakteriellt medel i framför allt hygienprodukter. Det finns odontologiska experter som anser att triklosan är bra för folk med kroniska tandköttsinfektioner - nyttan av triklosan i produkter för dagligt bruk är dock inte bevisad.

I naturen omsätts triklosan i näringskedjan utan att brytas ned, bland annat hittar man det i fisk. Triklosan blockerar ett enzym som bakterier behöver i sin omsättning av fettsyror.

Ämnet är svagt giftigt och svårnedbrytbart. Och inte nödvändigt. Men varför tillsätter företagen triklosan i sina produkter? I tandkrämer, deodoranter och tvål ser det bra ut om det på paketen står någonting om "bakteriedödande". Det säljer helt enkelt bättre om man kan skriva att någonting tar bort bakterier. Vem vill vara full av bakterier, vem tänker på miljömässiga följder? Företagen vill att vi köper utan ifrågasättande, och vi vill köpa utan att behöva fråga så mycket.

Problemet är, som med allt i en kapitalistisk värld där saker säljs för att det är lönsamt och inte för att det behövs, att sånt här förekommer överallt, hela tiden, utom kontroll. För att få ändring till stånd krävs rejäla skandaler och drev - det är bara några år sedan bakteriedödardebatten gick, då med tvålar och tandkrämer som helt i onödan innehöll bakteriedödande ämnen. Fortfarande är det tydligen helt normalt att tillsätta antibakteriella medel i tandkrämerna; jag bytte för en tid sedan till en annan tandkräm, sedan Colgate smög in en gul "varningsruta" på tuben om att tandkrämen innehåller just triklosan.

Lite gift dödar inte. Men det stör livet i naturen utanför våra badrum - i synnerhet när vi använder flera ton gift varje år bara i Sverige. Visst är miljöproblemen värre i till exempel Kina än här. Men konsumtionskapitalismen innebär miljöförstöring även i de miljöbästa av länder.

Filippa är inte arbetarklass

Det finns många rubriker som skulle vara mer talande än "Filippa har aldrig bakat". Men när man läser vad statsministern säger i Belinda Olssons lite skojiga artikel förstår man hur genomtänkta de nya moderaterna faktiskt är. De är besatta av att förklara hur vanliga och mänskliga de är - Filippa hade köpt kakorna, de var inte ens hembakta! Så gör ju nästan alla när de har ont om tid. Och Fredrik, han är ovan vid makten och uppmärksamheten och ansvaret - han behöver mycket tid för personlig eftertanke.

Så konstigt, då, att de förslag han driver är så utstuderat förödande för den i samhället som inte har råd att vara herre över sin egen omgivning. Med lite aktiv eftertanke borde till och med statsministern inse det.

I intervjun ställer Olsson ett par intressanta frågor. Reinfeldts svar är ännu mer intressanta:

Förstår du någon som är arbetslös eller sjukskriven och ligger vaken om nätterna och undrar hur fan det ska gå?
– Absolut. Människor ogillar förändring och det finns en känsla hos många att de inte tror att de kan få jobb. Att arbetsmarknaden inte kan förändras trots att den gör det.

Men en äldre, utsliten kvinna kanske inte känner sig så het även om det snackas om alla nya jobb?
– Många raljerar över hushållsnära tjänster, de kallas hushållsnära överklassavdrag, men jag har suttit med kvinnliga företagare som startar i den branschen och frågat vilka de anställer. Jo, femtio plus-kvinnor som trodde deras tid i arbetslivet var över. Jag pratade med en kvinnlig arbetsgivare som anställt två polska kvinnor som jobbat svart och aldrig trodde att de skulle få en riktig lön. Jag anklagas hela tiden för att leva i ett annat universum. Att det är en robotliknande politik, att vi inte bryr oss. Men vår idé är att människor som inte räknas på arbetsmarknad ska få jobb.

Precis. Pressa dessa "inte så heta" femtio plus-kvinnor tills de inte begär mer än vad företagen är beredda att ge dem. Det vill säga, från ett yrkesliv med (förhoppningsvis) ett uns av värdighet är det nu dags att bli den nya, av 30 års arbete erfarna, arbetskraftsreserven. Gärna som deltidspiga i ett par stressiga hem i Täby. Åh, så nytt.

Det här är ledaren för ett nytt arbetarparti, som förstår att ta arbetarklassens frustration på allvar och forma den till skarp politisk handling.

Dramatiska jordekorren

Det myllrar av ekorrar här i stan. De ligger överkörda på vägen, de rotar i sandlådan och de springer över gräsmattorna som skållade råttor. Lite söta är de kanske, men den stora populationen kanske säger något om en nära förestående invasion. En sådan har vi redan sett i Förenta staterna (den importerades från Japan):



Jag menar, kolla bara hur det blir när de är för många:



Om vi står inför en invasion av (jord-)ekorrar gör vi bäst i att stå beredda. Och det gör vi bäst väpnade, i en militärallians med president Bush. Eller vem var det vi skulle bussa Nato på?

Valfrihet=misär

Den som inte har sett Michael Moores film Sicko bör se den snarast. Filmen förklarar hur de 250 miljoner amerikaner som i fri konkurrens har valt sjukförsäkring inte alls får vård när de behöver. Tack vare att människor har frihet att själva välja hur de ska vara försäkrade slipper de enskilda försäkringsbolagen ta ansvar för människors hälsa.

En kvinna i Emmaboda gjorde till äventyrs ett besök på en privat tandläkarklinik för att kolla sina tänder. Alltså, vi har ju valfrihet i det här landet, och lockelsen att välja de billigare alternativen är såklart stora.

Hoppsan, sa den privatpraktiserande tandläkaren, här har vi 14 hål! Kvinnan tänkte att det här verkar bli dyrt, och gick till sin folktandvårdsklinik för en undersökning. Inga hål, visade röntgen.

Vad hade det kostat om kvinnan hade låtit den privata kliniken "laga" de 14 "hålen"? Tusentals kronor, helt i onödan. Den här gången var det i och för sig en smart (men också envis; vem betalar egentligen för en till dyr tandundersökning?!) kvinna, som inte riktigt trodde på den privata klinikens påstående. Jag är dock övertygad om att många andra i det här landet lätt köper den information som oseriösa tand-, hälso-, frisk- och äldrevårdsföretag kommer med. Och det är ett problem.

Det är ett problem att vår hälsa ska tjänas pengar på. I Stockholm inför man som bäst under den borgerliga marknadstvångströjan en så kallad vårdreform. Den innebär i korthet att resurserna ska fördelas mindre efter behov och mer efter köpkraft. Och inte bara det - systemet ska också uppmana (de privata) vårdutförarna att locka fler och fler "kunder" till sina kliniker. Alltså kommer de rika stadsdelarna att få massor av kunder som har små eller inga problem, men gör många besök eftersom klinikerna tjänar bra på det, och så kommer vårdcentralerna i fattigare områden att skära ner på bemanningen eftersom deras del av budgeten blir allt mindre. Det drabbar i och för sig ingen rik, så kommentarerna från folkliga politiker som Filippa Reinfeldt är idel positiva. Människors valfrihet ökar ju! Enough said.

Som av en händelse gillar inte folk i Trondheim den här valfriheten. Vad vet jag, kanske är de bara fattiga losers hela bunten? Aron Etzler har i alla fall skrivit en bok om denna lyckade anti-valfrihetspolitik.

Mörka tider

Hösten är här: första snön har fallit, regeringens budgetproposition är realitet, jag är förkyld. Men det finns värre saker.

Det här är reaktionen; mörkret.

En 21-årig kille blir lite uppspelt när han i en frågestund med John Kerry ställer en fråga om att dra Bush inför riksrätt. Polis omringar honom, brottar ner honom, han ber dem att inte göra illa honom, de ger honom stötar med en elpistol på 50 000 volt. 21-åringen förs till häktet där han får sitta över natten, anklagad för att ha begått våld mot tjänsteman och stört ordningen. Det är så det går till när ett samhälle sluter sig, eller fascistiseras, med Ali Esbatis ord. Om inte amerikanerna går man ur huse i protest nu har Förenta staterna slagit in på en väg som är ännu mörkare än den auktoritära demokratins.

Staten kan fängsla muslimer på en ö där de blir helt rättslösa, och det är moraliskt tvivelaktigt och juridiskt otillåtet. Men folk kan ändå låta det passera - de är ju muslimer, kanske terrorister. Staten kan också låta gripa mörkhyade godtyckligt, eller göra sig av med folk som kommer från konstiga länder. De är ju inte vanliga människor, och därmed potentiella fiender till oss. Sen kan staten gå vidare med andra som uttrycker oacceptabla åsikter: kommunister, nazister, trädkramare. Vi gynnas sannolikt av att staten tar hand om de värsta galningarna.

Men när en av oss - en all american vanlig kille - blir attackerad av staten för att ha uttryckt en inte alls extrem åsikt, då är det upp till oss att agera. Annars kommer staten mycket snart att göra mycket mer obehagliga saker, mot många fler. I rask takt kommer också kritikerna att bli tystare, färre och mer ängsliga.

Frågan om frihet kontra säkerhet, eller öppenhet kontra reaktion, är aktuell i Sverige också. Många är de åtgärder som på senare år föreslagits mot fusk och brottslighet, många av dem är också mer problematiska än vad debatten ger sken av. Vart och ett för sig framstår förslag som kartläggning av ekonomiska transaktioner, avlyssning av datatrafik och övervakning av offentliga rum som acceptabla åtgärder mot i vissa fall omfattande brottslighet. Men när medborgaren sitter där med självcensur mot att säga för mycket, antyda för mycket och intressera sig för mycket, sitter medborgaren ganska tyst. Man vill trots allt inte själv vara den där som blir elchockad och dömd som hot mot samhället.

Jag tycker att ett öppet samhälle är rimligt att sträva efter. I ett öppet samhälle går utvecklingen mot ännu mer öppenhet och åtgärder som vidtas har inte som syfte att bestraffa och kontrollera, utan är humana. Om samhället tvärtom går med säkra steg mot ökad kontroll, mer repression och tystare opposition är det åtminstone för mig självklart att organisera motstånd.

En dag ska det bli ljust igen!

Högerhybris?

Ibland måste man undra hur det är ställt i Muf. De har arbetsstämma i Sundsvall nu i helgen, vad nu det innebär. Jag läser på hemsidan att det är de politiskt djupsinnade som dominerar:

Stämman antog en motion som uttrycker sitt stöd för åsikts och yttrandefrihet med resonemanget det är bättre att möta odemokratiska och inskränkta åsikter med argument i en öppen debatt, inte med polis och domstolar.

Observera att Muf är liberalismens sista utpost i Sverige. Därför tog de sitt sunda, liberala förnuft tillfånga och röstade med ett rungande "amenvisst" för en legalisering av hembränt...

Dessutom debatterades och antogs en motion om legalisering av hembränning för privat bruk som i ett led för att avskaffa alkoholmonopolet och öka den personliga friheten.

Just det, "som i ett led för att avskaffa alkoholmonopolet och öka den personliga friheten". Kan fyllas på med hardcore-politik som "Kan själv", en kampanj för att höja statusen för arbetslösa, utbrända ensamstående mödrar.

"Vi ska forma en generation som tror så mycket på sig själv att de börjar misstro politiska system."
- Niklas Wykman, förbundsordförande Muf

Ja, när vår unga generation börjar misstro det nuvarande, marknadsliberala systemet, då är jag med på banan. Observera också att Niklas Wykman är en så go' kille så han klarar att göra en riktigt flashigt klippt audiovisuell personlig presentation av sin kampanj.

Skola, skatter och fackföreningar - det är många som vill att du inte ska kunna tro på dig själv.

Jag kan själv inte säga det bättre. Muf är en för dålig organisation för att vara på riktigt.

Helgens sjukaste besked är dock beslutet i EMU-frågan. Muf är inte längre för EMU! Jisch, vad är det här?! Silly season i utspelstider? Nu när moderpartiet har makten måste vi vara ännu lynnigare? Kotlettfrillorna har fått hybris och bryter helt ny politisk mark. Undrar vad som händer med tidigare favvolåten "Med euro på fickan" nu. Zanna, åh, vad sker härnäst?

Folkligt

Den stolta nordkoreanska nationen står under stora påfrestningar från vädrets makter. Mest påfrestad är kanske Den Store Ledaren, vars krafter i och för sig aldrig sinar, men vars kroppsliga återhämtning från det tunga arbetet som Älskad Ledare kräver lös klädstil och ett par kalla bärs. Kim ser så folklig ut i det här montaget. Han, folkets man och förebild, hämtar nya krafter i det vardagliga och enkla.

Chillar lite.

(Tack Herman för tipset, via Poplicks.)