Läser på Johan Lindahls blogg ett intressant resonemang om tv-reklam och Vänsterpartiets problematiska förhållande till den. Jag håller inte med om slutsatsen - att vårt parti borde satsa på tv-reklam 2014 - men det här är en del av en diskussion som behöver få mycket större utrymme i vänstern.
De härskande tankarna är de i media härskandes tankar, till stor del. Men i ett system präglat av ekonomisk orättvisa kan det inte vara upp till den svage att besegra den starke på samma ekonomiska spelplan. Som Socialistiska Partiet i Nederländerna har visat kan också smartare tankar och ett helt annat sätt att agera politiskt än det gängse vara nog så effektivt.
Vänsterpartiet i Västmanland har gjort en egen reklamfilm. Den är med sina 20 sekunder precis vad jag vill ha av vänsterpartistisk propaganda:
Om vi ska låta den här reklamfilmen få fäste i folks medvetande genom nationell tv-kampanj får vi hosta upp åtminstone en miljon kronor, förmodligen mer. Det blir dyrt och då har vi inte råd med särskilt mycket mer. Kampen om välfärden kommer knappast att vinnas genom tv-skärmen.
Men genom att göra slagkraftiga videor likt den ovan, som folk uppskattar att se, kan vi få många att sprida dem vidare själva. Som en del av ett mycket bredare informationsarbete, kan vi på så sätt stärka rörelsen och få ut vårt budskap till stora grupper - utan att låta tv-bolagen åderlåta vår partiekonomi. Vårt vapen måste vara aktivisternas samlade kreativitet och kämpaglöd, snarare än antalet miljoner satsade på kommersiell reklam.
Kan vi "down-size" de direkt kommersiella inslagen i valrörelserna har vi vunnit väldigt mycket. Men det kräver av oss själva att vi aktivt arbetar med alternativen till den rena tv-reklamen, ungefär som vi med detta bloggande och youtubande av sevärda videosnuttar gör. Gräsrotsaktivism har också fördelen att den, vid sidan av att den är billig, får rörelsen att hämta sin näring på rätt ställen.
Visar inlägg med etikett internethumor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett internethumor. Visa alla inlägg
11 augusti 2010
11 januari 2010
Sett och hört
Nu tänker jag börja blogga lite oftare. Det är så förbannat mycket man går och blir så förbannat förbannad på. Som den där Edvard Unsgaard, som var journalist för Sveriges Radios Ekot fram till valet 2006 då han anställdes av Fredrik Reinfeldt som statsministerns pressekreterare.
Han har nyligen hamnat i visst blåsväder med en avslöjande uppdatering på Facebook, som röjer hans klassiskt moderata människosyn:
Vänsterpartisten Erik Berg kontrar desto bättre (klicka på bilden för större text):
Under avdelningen "hört" har vi årets hittills roligaste radioinslag, P3-programmet Brunchrapporten som frågar sig hur en socialistisk såpa ser ut. Vänsterpartiets Hans Linde ger en klockren, initierad beskrivning.
Han har nyligen hamnat i visst blåsväder med en avslöjande uppdatering på Facebook, som röjer hans klassiskt moderata människosyn:
Vänsterpartisten Erik Berg kontrar desto bättre (klicka på bilden för större text):
Under avdelningen "hört" har vi årets hittills roligaste radioinslag, P3-programmet Brunchrapporten som frågar sig hur en socialistisk såpa ser ut. Vänsterpartiets Hans Linde ger en klockren, initierad beskrivning.
08 december 2009
Klimat från Östersund till Köpenhamn
Det blev en lite lam klimatdebatt på Jämtlands Gymnasium Wargentin i dag. Bitvis kände jag mig som parodin på Tim Robbins i Team America, när han förklarar företagens makt över amerikagänget. Men ännu mer verkade motståndarna som Tim Robbins marknadsliberala motsats. "Bussa marknaden på klimatet så fixar det här sig."
Som av en händelse har i dag gänget bakom infotainmentfilmen "The Story of Stuff" släppt uppföljaren "The Story of Cap & Trade". Ovetandes om denna har jag under dagens debatt argumenterat längs samma linjer, i stora drag. Se gärna den nya filmen (cirka 10 minuter) och, om du har tid, även den första (runt 20 minuter). Det är ett rätt kul koncept, amerikanskheten till trots. I korthet handlar Cap & Trade-filmen om att "näringslivet" - det lilla skikt i samhället som har ackumulerat mest kapital - övertygar de politiska beslutsfattarna om att inte rucka på orättvisorna och de stora företagens vinstmarginaler i klimatarbetet. Kvar blir en sannolikt dåligt fungerande marknad, med alla de svagheter som ett spekulativt system innebär. I sin syn på "staten" har såklart Story of Stuff-gänget en ännu mer naiv syn än någonsin jag har, men det tycker jag att man kan ha överseende med.
Överlag tycker jag att vi är dåligt pålästa i klimatteori och -ekonomi. Det hjälper inte att CUF försöker argumentera i resonerande ton om ekonomiskt effektiva klimatåtgärder när man i sin rapport om klimatpolitiken viftar bort "extremister som Marx och Lenin" på fyra meningar och kategoriskt hävdar att färre regleringar och mer handel räddar klimatet. Det är lika oseriöst som när socialförsäkringsministern utvecklar en minneslucka lika stor som all den kritik hon fick från remissinstanser för ett par år sedan.
I ÖP på ledarplats kan vi läsa det centerpartistiska referatet från debatten. Det är entreprenörsanda och företagsamhet - kodord för mer av samma som nu - som gäller i den nya centerpartistiska given. Den glesbebodda landsbygden är med bara under förutsättning att folk kör mycket bil. Något samhällsplanerande kommer inte på fråga, det är helt och hållet en fråga för entreprenörerna och företagarna. Att den progressiva utveckling som Sverige och några andra samhällen i världen har haft i modern tid på olika områden har varit resultat av tydliga offentliga direktiv nämns inte gärna. Inte heller att detta - direkt offentlig styrning av resurser och marknader - till och med kan vara en förutsättning för ett nytt, hållbart företagande.
Jag önskade mig som slutord i debatten dels att vi alla inom kort ska rymmas inom vårt rättvisa miljöutrymme, dels att mötet i Köpenhamn slutar utan bindande avtal. Hellre diskussioner på väg åt rätt håll än ett illa genomarbetat klimatavtal som låser fast oss ännu en tid vid "mer av samma".
Vi får väl se hur det går. Till helgen är jag i Köpenhamn.
Uppdatering: Samfunnsplanlegging var ordet jag sökte! Norska Fagbevegelsens (motsvarande svenska Kommunal) ordförande Jan Davidsen säger några sanningens ord till de styrande i Norge:
Som av en händelse har i dag gänget bakom infotainmentfilmen "The Story of Stuff" släppt uppföljaren "The Story of Cap & Trade". Ovetandes om denna har jag under dagens debatt argumenterat längs samma linjer, i stora drag. Se gärna den nya filmen (cirka 10 minuter) och, om du har tid, även den första (runt 20 minuter). Det är ett rätt kul koncept, amerikanskheten till trots. I korthet handlar Cap & Trade-filmen om att "näringslivet" - det lilla skikt i samhället som har ackumulerat mest kapital - övertygar de politiska beslutsfattarna om att inte rucka på orättvisorna och de stora företagens vinstmarginaler i klimatarbetet. Kvar blir en sannolikt dåligt fungerande marknad, med alla de svagheter som ett spekulativt system innebär. I sin syn på "staten" har såklart Story of Stuff-gänget en ännu mer naiv syn än någonsin jag har, men det tycker jag att man kan ha överseende med.
Överlag tycker jag att vi är dåligt pålästa i klimatteori och -ekonomi. Det hjälper inte att CUF försöker argumentera i resonerande ton om ekonomiskt effektiva klimatåtgärder när man i sin rapport om klimatpolitiken viftar bort "extremister som Marx och Lenin" på fyra meningar och kategoriskt hävdar att färre regleringar och mer handel räddar klimatet. Det är lika oseriöst som när socialförsäkringsministern utvecklar en minneslucka lika stor som all den kritik hon fick från remissinstanser för ett par år sedan.
I ÖP på ledarplats kan vi läsa det centerpartistiska referatet från debatten. Det är entreprenörsanda och företagsamhet - kodord för mer av samma som nu - som gäller i den nya centerpartistiska given. Den glesbebodda landsbygden är med bara under förutsättning att folk kör mycket bil. Något samhällsplanerande kommer inte på fråga, det är helt och hållet en fråga för entreprenörerna och företagarna. Att den progressiva utveckling som Sverige och några andra samhällen i världen har haft i modern tid på olika områden har varit resultat av tydliga offentliga direktiv nämns inte gärna. Inte heller att detta - direkt offentlig styrning av resurser och marknader - till och med kan vara en förutsättning för ett nytt, hållbart företagande.
Jag önskade mig som slutord i debatten dels att vi alla inom kort ska rymmas inom vårt rättvisa miljöutrymme, dels att mötet i Köpenhamn slutar utan bindande avtal. Hellre diskussioner på väg åt rätt håll än ett illa genomarbetat klimatavtal som låser fast oss ännu en tid vid "mer av samma".
Vi får väl se hur det går. Till helgen är jag i Köpenhamn.
Uppdatering: Samfunnsplanlegging var ordet jag sökte! Norska Fagbevegelsens (motsvarande svenska Kommunal) ordförande Jan Davidsen säger några sanningens ord till de styrande i Norge:
Det vi trenger nå er politisk styring og regulering. Markedene må reguleres for å hindre flere ødeleggende finanskriser. Hensynet til klimaet, og til framtidig energiforsyning, må fra nå av inn i all samfunnsplanlegging. Det krever omfattende politiske inngrep. I årene som kommer vil vi derfor sannsynligvis stå overfor en skjerpet kamp mellom demokrati og markedsmakt.Uppdatering 2: Läs mitt inlägg från i somras om EU:s klimatarbete. Målet för arbetet - mötet i Köpenhamn - är ju snubblande nära nu.
16 juli 2009
Shitegeist: The Movies
Två filmer, Zeitgeist: The Movie och Zeitgeist: Addendum, har jag förstört den här kvällen genom att uthärda.
Jag hade föreställt mig Zeitgeist-filmerna som en häftig upplevelse. Här skulle jag få vårt årtiondes mest spektakulära Stora Berättelse, som på ett fascinerande och övertygande sätt försöker få mig att överge min politiska ideologi. Så pass mycket har jag uppfattat om Zeitgeist-fenomenet att det åtminstone har gjort ett djupt intryck i rätt respektabla människor.
Men vad får jag då se? En pratig, "faktatung" (som det brukar heta; tusen citat och figurer för att åskådliggöra detaljer med oklar relevans) berättelse som rycker från det ena till det andra. Första filmen lyckas rätt bra med att klä av religionen, och då sympatiskt nog främst den Jesus-centrerade kristendomen, samt visa på tokigheter i utredningarna om 11 september-attentaten. Den låter också ana att det är något eller kanske några som ligger bakom dessa företeelser, nämligen det finansiella systemet och de globala bankirerna. Om detta, det globala finansiella systemet och de personer som besitter dess beslutsposter, handlar den andra filmen.
Film nummer två ger mig också svaret på vad som är alternativet till det här eländiga samhället, vad som är lösningen på det finansiella systemets till synes olösliga problem. Teknologin. Ja, Teknologin stavar vi med stort "T" eftersom det är den överlägsna kraften. Här, i sista timmen av de dryga fyra timmarna av film, får också en kvinna prata i mer ingående resonemang efter alla dessa gubbar. Men det hjälper inte. Jag måste gapskratta ändå.
Här lanseras nämligen Venusprojektet som lösningen på våra problem. En åldrande herre och denna filmens i princip enda agerande kvinna berättar om det nödvändiga samhälle som vi måste bygga: Vi måste förstå att allt är ett, vi är allt, allt är vi. Vi kommer att leva i överflöd, helt enkelt för att vi kan. Vi kommer att färdas i femtusen kilometer i timmen i tunnlar på havets botten. Vi kommer inte att behöva arbeta - det gör maskinerna åt oss. Etcetera. Ungefär som det alltid, vid varje visionär diskussion om samhällsbyggande, finns någon äldre herre som förläst sig på Ny Teknik och Illustrerad Vetenskap och som bara vet att den och den tekniken kommer att förlösa oss ur det här eländiga samhället. Inlindat i många, fina, retoriskt laddade fraser. Lyndon LaRouche flimrar förbi med några väl valda ord...
Särskilt mycket längre än så kommer inte Zeitgeist-fenomenet. Man slåss mot det finansiella systemet: mot ränta, skuld, centralbankssystem, pengar över huvud taget, i förlängningen lönarbete. Men perspektiven är skeva: Arbete har ingen betydelse för analysen, inget värde. Det är bara en följd av att "människor måste arbeta för att betala av skulder". Människor är inte kollektivt handlande varelser, utan okunniga och av de allsmäktiga finansintressenas inkompetenta nickedockor (politiker och företagsledare) styrda ekonomiska slavar. Och vägen till frigörelse går genom lösgörande från systemet. Sälj dina aktier, byt bank, gör dig självförsörjande på el, sluta läs mainstreammedia. Bara så kan systemet sluta fungera.
Jag tänker mig att det finns något paradoxalt i den här röran av konspirations- och frihetliga idéer. Å ena sidan vill man ha ett tekniskt superutvecklat samhälle, där den tekniska nivån hela tiden ska höjas och expandera, men å andra sidan ska alla lagar, staten och handelsmedlen avskaffas och all egendom vara tillgänglig för alla. Någon maktanalys av detta framtida samhälle, eller hur vägen dit ser ut (annat än att vi ska utöva konsumentmakt och dra oss tillbaka från det nuvarande samhällets ekonomiska och politiska liv), får jag inte se. Bara ännu en uppräkning av allt som måste bort: religionerna, ideologierna och "the monetary system". Ingen diskussion om hur samhället framgent ska styras, om nu dessa massiva teknologiska framsteg (och därtill hörande massiva kollektiva arbetsinsatser) ska gå från vision till verklighet. En disclaimer ges, om att Venusprojektets samhälle inte är något idealiskt samhälle, men bra mycket bättre än det vi har nu. Så bra!
Filmerna ställer, och låtsas flera gånger ge svar på, frågan om vad det är som driver vårt nutida, ondskefulla system. Detta system, som har övervunnit verkligt demokratiska försök att skapa ett annat samhälle och som har växt sig starkare alltsedan bankerna en gång uppstod. Men något verkligt svar kommer inte - det blir mer mässande om att makt korrumperar och att målet för makthavarna är en världsregering och en allsmäktig världsbank.
Marx skulle ha sagt att det går att förklara som att det pågår en klasskamp, en kamp om resurser där det finns en dynamik som går utöver relationen mellan finansiell elit och ett förslavat folk. Religionen har blivit ett maktmedel inte för en viss ekonomisk-politisk institution, utan för klasser. Det ekonomiska system som bygger på ränta och skulder är ett resultat av, inte en orsak till, klassamhällets utveckling. Genom historien har ibland de förtryckta klasserna uppnått segrar på olika håll, och ibland har de förtryckande under långa perioder stärkt sina positioner. Den teknologiska utvecklingen har även den varit ett resultat av klasskamp, ibland i den härskande klassens tjänst och ibland i händerna på de revolutionära förtryckta klasserna.
Zeitgeist påstår att det är det finansiella systemet som förhindrar teknologins utveckling. Så odynamiskt tycker jag inte att man kan påstå det kapitalistiska samhället vara. Snarare verkar det vara i de ägande klassernas jakt på profit som teknologisk utveckling sker - en utveckling som förhoppningsvis till slut helt kan tas kontroll över av de arbetande klasserna. Dagens kapitalistiska system kommer inte att utrota sig självt under någon påstådd skuldbörda eller terminalkris, utan kommer att - med hjälp av teknologin, bland annat - hitta vägar att köra vidare på. Att Zeitgeiströrelsen ställer sig vid sidan av och tittar i stjärnorna efter en hållbar, framtida högteknologisk civilisation har en helt marginell effekt på systemet.
Det vore roligare om nån kunde klippa ihop en film som tydligt begripliggör nödvändigheten av och styrkan i att organisera folk kollektivt. En film där målet inte är ett så väldigt svävande och pretentiöst super-samhälle, och där makt och arbete är frågor av mycket större politisk betydelse än i Zeitgeist-filmerna.
Jag hade föreställt mig Zeitgeist-filmerna som en häftig upplevelse. Här skulle jag få vårt årtiondes mest spektakulära Stora Berättelse, som på ett fascinerande och övertygande sätt försöker få mig att överge min politiska ideologi. Så pass mycket har jag uppfattat om Zeitgeist-fenomenet att det åtminstone har gjort ett djupt intryck i rätt respektabla människor.
Men vad får jag då se? En pratig, "faktatung" (som det brukar heta; tusen citat och figurer för att åskådliggöra detaljer med oklar relevans) berättelse som rycker från det ena till det andra. Första filmen lyckas rätt bra med att klä av religionen, och då sympatiskt nog främst den Jesus-centrerade kristendomen, samt visa på tokigheter i utredningarna om 11 september-attentaten. Den låter också ana att det är något eller kanske några som ligger bakom dessa företeelser, nämligen det finansiella systemet och de globala bankirerna. Om detta, det globala finansiella systemet och de personer som besitter dess beslutsposter, handlar den andra filmen.
Film nummer två ger mig också svaret på vad som är alternativet till det här eländiga samhället, vad som är lösningen på det finansiella systemets till synes olösliga problem. Teknologin. Ja, Teknologin stavar vi med stort "T" eftersom det är den överlägsna kraften. Här, i sista timmen av de dryga fyra timmarna av film, får också en kvinna prata i mer ingående resonemang efter alla dessa gubbar. Men det hjälper inte. Jag måste gapskratta ändå.
Här lanseras nämligen Venusprojektet som lösningen på våra problem. En åldrande herre och denna filmens i princip enda agerande kvinna berättar om det nödvändiga samhälle som vi måste bygga: Vi måste förstå att allt är ett, vi är allt, allt är vi. Vi kommer att leva i överflöd, helt enkelt för att vi kan. Vi kommer att färdas i femtusen kilometer i timmen i tunnlar på havets botten. Vi kommer inte att behöva arbeta - det gör maskinerna åt oss. Etcetera. Ungefär som det alltid, vid varje visionär diskussion om samhällsbyggande, finns någon äldre herre som förläst sig på Ny Teknik och Illustrerad Vetenskap och som bara vet att den och den tekniken kommer att förlösa oss ur det här eländiga samhället. Inlindat i många, fina, retoriskt laddade fraser. Lyndon LaRouche flimrar förbi med några väl valda ord...
Särskilt mycket längre än så kommer inte Zeitgeist-fenomenet. Man slåss mot det finansiella systemet: mot ränta, skuld, centralbankssystem, pengar över huvud taget, i förlängningen lönarbete. Men perspektiven är skeva: Arbete har ingen betydelse för analysen, inget värde. Det är bara en följd av att "människor måste arbeta för att betala av skulder". Människor är inte kollektivt handlande varelser, utan okunniga och av de allsmäktiga finansintressenas inkompetenta nickedockor (politiker och företagsledare) styrda ekonomiska slavar. Och vägen till frigörelse går genom lösgörande från systemet. Sälj dina aktier, byt bank, gör dig självförsörjande på el, sluta läs mainstreammedia. Bara så kan systemet sluta fungera.
Jag tänker mig att det finns något paradoxalt i den här röran av konspirations- och frihetliga idéer. Å ena sidan vill man ha ett tekniskt superutvecklat samhälle, där den tekniska nivån hela tiden ska höjas och expandera, men å andra sidan ska alla lagar, staten och handelsmedlen avskaffas och all egendom vara tillgänglig för alla. Någon maktanalys av detta framtida samhälle, eller hur vägen dit ser ut (annat än att vi ska utöva konsumentmakt och dra oss tillbaka från det nuvarande samhällets ekonomiska och politiska liv), får jag inte se. Bara ännu en uppräkning av allt som måste bort: religionerna, ideologierna och "the monetary system". Ingen diskussion om hur samhället framgent ska styras, om nu dessa massiva teknologiska framsteg (och därtill hörande massiva kollektiva arbetsinsatser) ska gå från vision till verklighet. En disclaimer ges, om att Venusprojektets samhälle inte är något idealiskt samhälle, men bra mycket bättre än det vi har nu. Så bra!
Filmerna ställer, och låtsas flera gånger ge svar på, frågan om vad det är som driver vårt nutida, ondskefulla system. Detta system, som har övervunnit verkligt demokratiska försök att skapa ett annat samhälle och som har växt sig starkare alltsedan bankerna en gång uppstod. Men något verkligt svar kommer inte - det blir mer mässande om att makt korrumperar och att målet för makthavarna är en världsregering och en allsmäktig världsbank.
Marx skulle ha sagt att det går att förklara som att det pågår en klasskamp, en kamp om resurser där det finns en dynamik som går utöver relationen mellan finansiell elit och ett förslavat folk. Religionen har blivit ett maktmedel inte för en viss ekonomisk-politisk institution, utan för klasser. Det ekonomiska system som bygger på ränta och skulder är ett resultat av, inte en orsak till, klassamhällets utveckling. Genom historien har ibland de förtryckta klasserna uppnått segrar på olika håll, och ibland har de förtryckande under långa perioder stärkt sina positioner. Den teknologiska utvecklingen har även den varit ett resultat av klasskamp, ibland i den härskande klassens tjänst och ibland i händerna på de revolutionära förtryckta klasserna.
Zeitgeist påstår att det är det finansiella systemet som förhindrar teknologins utveckling. Så odynamiskt tycker jag inte att man kan påstå det kapitalistiska samhället vara. Snarare verkar det vara i de ägande klassernas jakt på profit som teknologisk utveckling sker - en utveckling som förhoppningsvis till slut helt kan tas kontroll över av de arbetande klasserna. Dagens kapitalistiska system kommer inte att utrota sig självt under någon påstådd skuldbörda eller terminalkris, utan kommer att - med hjälp av teknologin, bland annat - hitta vägar att köra vidare på. Att Zeitgeiströrelsen ställer sig vid sidan av och tittar i stjärnorna efter en hållbar, framtida högteknologisk civilisation har en helt marginell effekt på systemet.
Det vore roligare om nån kunde klippa ihop en film som tydligt begripliggör nödvändigheten av och styrkan i att organisera folk kollektivt. En film där målet inte är ett så väldigt svävande och pretentiöst super-samhälle, och där makt och arbete är frågor av mycket större politisk betydelse än i Zeitgeist-filmerna.
21 april 2009
Rysligt bra om ekonomin
Erik Berg är grym på meningsfulla liknelser. Angående Anders Borgs syn på ekonomin och krisen som fenomen skriver han såhär:
Inlägget i sin helhet är rätt långt, men väldigt, väldigt bra om man vill ha en överblick över skillnaden mellan vänsterns och högerns syn på krisen och statens ansvar.
Borg tycker om att måla upp ekonomin som ett naturfenomen helt bortom all möjlighet till påverkan. Han är bra på väderliknelser, det får man ge honom. Annars tycktes den nya given i gårdagens debatt vara att prata sport. Det sades upprepade gånger att vi måste ”spara på krafterna” eftersom krisen, som Stefan Ättefall formulerade det, kan bli till ”ett långdistanslopp”.För oss som växte upp på 90-talet är det här en helt fantastisk liknelse. Borg-arna kan slänga sig i väggen med sina förlegade "långdistanslopp"...
Spara krafter, det kan låta bondförnuftigt, för krisen är verkligen mer än en liten svacka, det är en systemkrasch och den kommer att dra ut på tiden. Kapitalismen har drabbats av en global bluescreen och måste göra en komplicerad omstart. (Egentligen borde hela operativsystemet bytas ut, vi är några stycken som har tjatat om det sedan omkring 1848.)
Inlägget i sin helhet är rätt långt, men väldigt, väldigt bra om man vill ha en överblick över skillnaden mellan vänsterns och högerns syn på krisen och statens ansvar.
05 december 2008
Kakpoäng till Kielos
Katrine Kielos förklarar i en krönika i Dagens Arena snyggt Mona Sahlins senaste tokiga misstag:
Som tur är finns socialdemokratiska vakthundar som Katrine Kielos. Dessvärre är dessa ideologiska vakthundar långt ifrån maktens centrum i partiet. Därmed kommer sahlinismen att fortsätta sina irrfärder ut i icke-politiken. Fler tomma slagord är att vänta av en partiledning med en mycket förvrängd självbild.
I förra veckan kom ett talande bevis för hur prioriterad feminismen är inom svensk socialdemokrati. Angående att Sverige inte längre kan titulera sig "Världens mest jämställda land" skrev Mona Sahlin:Just den regelmässigt frånvarande klassanalysen är förstås ett resultat av den egna socialdemokratiska politiken. Skulle man analysera samhället på ett sätt som genom logiska förklaringar leder kritiken till den egna politiken? Nej, det som återstår för sossarna är att gnälla med postmodern kritik om att borgarregeringen är så usel (vilket den visserligen är, men politiskt bara aningen sämre än sosseregeringarna har varit).
"Effekterna av två år med regeringen Reinfeldt syns redan. Sverige har under den moderatledda regeringen trillat ner till tredjeplatsen på World Economic Forums lista gällande Gender Gap Index 2008."
Men vare sig Sahlin eller hennes medarbetare hade bläddrat i rapporten. Denna bygger nämligen på siffror för 1998-2006. År som den borgerliga regeringen knappast kan anklagas för.
Förklaringen till fadäsen är antagligen att den socialdemokratiska oppositionspolitiken bedrivs genom en automatisk pressmeddelandegenerator som automatiskt spottar ur sig utspel på formeln: samhällsproblem X "effekter av den moderatledda regeringen" + " vi vill investera" + "entreprenörskap" + "människors växtkraft" - (klassanalys) + "ignorerat jobbkrisen".
Som tur är finns socialdemokratiska vakthundar som Katrine Kielos. Dessvärre är dessa ideologiska vakthundar långt ifrån maktens centrum i partiet. Därmed kommer sahlinismen att fortsätta sina irrfärder ut i icke-politiken. Fler tomma slagord är att vänta av en partiledning med en mycket förvrängd självbild.
26 november 2008
Landshövding också på Facebook
Jämtlands läns landshövding Britt Bohlin (s) har hamnat i blåsväder. Orsaken är att ÖP har avslöjat att hon är medlem i en grupp på Facebook som är kritisk till näringsminister Maud Olofsson.
Det är klart att det blir lite tokigt om en av regeringen utsedd ledare kritiserar regeringen på partipolitiska grunder. Men det är knappast något att göra stora rubriker av, eftersom hon gick med i dessa grupper innan hon utsågs till landshövding. Dessutom borde gränsen för hur mycket man får vara ideologisk privat och hur mycket man får uttrycka i sin tjänsteroll gå någonstans vid grupper på Facebook. Får verkligen inte den som innehar en viktig befattning ha ett "privatliv i politiken"?
Övervakningssamhället snackar vi ofta om, och det här kan vara en aspekt av det. Det skulle i princip räcka med att Bohlin hade varit med i någon grupp med ett lite tokigare namn för att Aftonbladet skulle ha dragit igång ett drev som kunde ha fått henne avsatt på direkten. Allt behöver inte fläkas ut överallt. Ibland kan media faktiskt ställa till med mer elände än nödvändigt...
Det är klart att det blir lite tokigt om en av regeringen utsedd ledare kritiserar regeringen på partipolitiska grunder. Men det är knappast något att göra stora rubriker av, eftersom hon gick med i dessa grupper innan hon utsågs till landshövding. Dessutom borde gränsen för hur mycket man får vara ideologisk privat och hur mycket man får uttrycka i sin tjänsteroll gå någonstans vid grupper på Facebook. Får verkligen inte den som innehar en viktig befattning ha ett "privatliv i politiken"?
Övervakningssamhället snackar vi ofta om, och det här kan vara en aspekt av det. Det skulle i princip räcka med att Bohlin hade varit med i någon grupp med ett lite tokigare namn för att Aftonbladet skulle ha dragit igång ett drev som kunde ha fått henne avsatt på direkten. Allt behöver inte fläkas ut överallt. Ibland kan media faktiskt ställa till med mer elände än nödvändigt...
07 november 2008
Tänka sig, det blev Obama
Förenta staterna har fått en stor ledare, skrev ÖP. Kanske det.
Approximation lämnar en - som vanligt - läsvärd, alternativ analys.
Men vi vet nog alla innerst inne hur det egentligen ligger till:
Är det den bolivarianska nazi-chavism-kommunismen som har tagit över Förenta staterna? Mycket tyder på att så är fallet.
Approximation lämnar en - som vanligt - läsvärd, alternativ analys.
Men vi vet nog alla innerst inne hur det egentligen ligger till:
Är det den bolivarianska nazi-chavism-kommunismen som har tagit över Förenta staterna? Mycket tyder på att så är fallet.
19 oktober 2008
Hjälp Sverige!
Hittade just en fantastisk hemsida, helpsweden.org. Utformad enligt standardmallen för hur vi ska ge de stackars afrikanerna mat för dagen, fast med afrikaner som pratar snällt om de stackars svenska barnen istället.
Det här är precis så som svenska biståndsorganisationer borde folkbilda i allmänhet. Det behövs i dessa tider, när vi har en biståndsminister som tycker att Turkiet är viktigare än Nicaragua och en handelsminister som ser utvecklingsbistånd som skadligt och inte nämner ordet "rättvis" i samma mening som "handel". När det demokrati- och folkrörelsearbete som präglar en stor del av svenskt bistånd ersätts av företagsstödjande verksamhet blir opinionsbildningen i Sverige desto viktigare.
Sverige skulle behöva hitta tillbaka till sin gamla antiimperialistiska ståndpunkt, där respekten för andra vägde tyngre än "vita mannens börda" och kraven från företagen. Vi skulle behöva diskutera konkret samhällsbyggnad med Kuba hellre än att fräsa om att där finns brister i yttrandefriheten. Vi skulle behöva hjälpa Senegal med expertis inom handelsavtal, så landet inte blir en koloni under EU. Och vi skulle göra stor nytta om vi ersatte vapenhandeln med länder i Mellanöstern med någonting konstruktivt... Kolla till exempel in vänsterpartiets motion om millenniemålen.
Det här är precis så som svenska biståndsorganisationer borde folkbilda i allmänhet. Det behövs i dessa tider, när vi har en biståndsminister som tycker att Turkiet är viktigare än Nicaragua och en handelsminister som ser utvecklingsbistånd som skadligt och inte nämner ordet "rättvis" i samma mening som "handel". När det demokrati- och folkrörelsearbete som präglar en stor del av svenskt bistånd ersätts av företagsstödjande verksamhet blir opinionsbildningen i Sverige desto viktigare.
Sverige skulle behöva hitta tillbaka till sin gamla antiimperialistiska ståndpunkt, där respekten för andra vägde tyngre än "vita mannens börda" och kraven från företagen. Vi skulle behöva diskutera konkret samhällsbyggnad med Kuba hellre än att fräsa om att där finns brister i yttrandefriheten. Vi skulle behöva hjälpa Senegal med expertis inom handelsavtal, så landet inte blir en koloni under EU. Och vi skulle göra stor nytta om vi ersatte vapenhandeln med länder i Mellanöstern med någonting konstruktivt... Kolla till exempel in vänsterpartiets motion om millenniemålen.
10 oktober 2008
Angående s-v-mp
Fåntrattar är vad de är, Sahlin, Eriksson och Wetterstrand.
Ida Gabrielsson står för övrigt för de bästa kommentarerna till de senaste dagarnas oppositionella turbulens. Mycket roligt: Veckan som gått samt Nya bud.
Erik Berg frågar sig också klokt: vad vilja socialdemokraterna?
Ida Gabrielsson står för övrigt för de bästa kommentarerna till de senaste dagarnas oppositionella turbulens. Mycket roligt: Veckan som gått samt Nya bud.
Erik Berg frågar sig också klokt: vad vilja socialdemokraterna?
29 september 2008
Istället för övervakning
Henrik Schyffert gör för Svenskt Näringslivs räkning en redovisning av livet i ett flerbostadshus:
Jag tycker att de där tre minuterna visar varför Östersundsbostäder har fundamentalt fel i sina planer på att stänga in oss hyresgäster i en elektronisk värld av registreringar och detektorer. Vi behöver det inte - vi har oss själva! I hyreshuset bor tes och antites, och vi löser syntesen själva. Utan kameror och små datachips.
Befria oss från miljonrullningen! Lägg pengarna på något vettigt istället. Till exempel energieffektivisering eller bättre tvättstugor, eller både och.
Jag tycker att de där tre minuterna visar varför Östersundsbostäder har fundamentalt fel i sina planer på att stänga in oss hyresgäster i en elektronisk värld av registreringar och detektorer. Vi behöver det inte - vi har oss själva! I hyreshuset bor tes och antites, och vi löser syntesen själva. Utan kameror och små datachips.
Befria oss från miljonrullningen! Lägg pengarna på något vettigt istället. Till exempel energieffektivisering eller bättre tvättstugor, eller både och.
05 juli 2008
Femårsplaner vill vi ha!
Inte allt är guld och gröna skogar i Alliansens Sverige. Men drömmar och visioner finns det gott om. Ung Vänsters marxist-buggistiska dansbandsduo Lazze Ohlyz har nu fått en inofficiell musikvideo till sin låt "Planekonomi". Se den, se in i framtiden! :-)
Tack för att ni finns, ni kulturens räddare i mörka tider!
Tack för att ni finns, ni kulturens räddare i mörka tider!
02 maj 2008
Framåt
I dagens lokala 1 maj-rapportering i Länstidningen fanns inte en endaste bokstav om vänsterpartiet eller Ung Vänster. Sossarnas förstamajfirande i alla hålor, med lika många intetsägande "slagord" som deltagare, upptog i princip tre sidor. Men på ledarsidan var den stora bilden tillägnad oss: Ung Vänster Östersunds tokigt fyndiga banderoll med texten
Som sagt, nytänk i ordval - tradition i design!
Till min egen stora förvåning köpte jag i dag en ny cykel, en Skeppshult, bara två dagar efter att den gamla cykeln stals. Det känns way forward.
Vi pwnar folketlös upp ledarskribentens artikel om jämställdhet. (Det är leetspeak och betyder "vi äger folket", "äger" med innebörden att EU har "tagit kontrollen över folket på ett fult sätt". Nytänk möter tradition kunde ju ha varit rubrik till den fina bilden, men alla bildsättare kan ju inte alltid träffa rätt.) Tyvärr, tyvärr finns själva bilden inte publicerad på tidningens hemsida. Men själva banderollen syns här:
/EU
Som sagt, nytänk i ordval - tradition i design! Till min egen stora förvåning köpte jag i dag en ny cykel, en Skeppshult, bara två dagar efter att den gamla cykeln stals. Det känns way forward.
01 januari 2008
Veckokurs is the shit
Som så många andra åker jag till Motala såhär i årets första vecka. Ung Vänsters veckokurs är en av årets höjdpunkter.
Jag låter Knutna Nävar stå för nyårsstämningen:
Jag låter Knutna Nävar stå för nyårsstämningen:
24 december 2007
Julkul med Esbati och Pissoffi
05 december 2007
Tvångets dimensioner
I kväll sitter jag och youtubar runt bland ljud och bilder och tänker på skillnaderna mellan realsocialism och kapitalism.
En sak kan jag konstatera, nämligen att realsocialistiskt tvång är så mycket vackrare på bild än det i kapitalistiska länder. Kolla bara på videon till "I Want More" av brittiska Faithless, där nordkoreanska proffsgymnaster och statister tränar och visar upp sina konster. Masskoreograferad, mänsklig, skön konst.
Kapitalismen är som sagt ingen fin historia. Den presenteras bäst med Naomi Kleins ord, i reklamen för hennes bok Chockdoktrinen:
En sak kan jag konstatera, nämligen att realsocialistiskt tvång är så mycket vackrare på bild än det i kapitalistiska länder. Kolla bara på videon till "I Want More" av brittiska Faithless, där nordkoreanska proffsgymnaster och statister tränar och visar upp sina konster. Masskoreograferad, mänsklig, skön konst.
Kapitalismen är som sagt ingen fin historia. Den presenteras bäst med Naomi Kleins ord, i reklamen för hennes bok Chockdoktrinen:
03 december 2007
Äntligen - Röd Press online!
29 oktober 2007
Kristina säljer ut
Jag ser att utförsäljningarna i landets huvudstad går ungefär som planerat. Efter ståhejet med skolor som köps till vrakpris av de egna rektorerna för att göras miljonvinster på, vårdmottagningar där ledningen plockar ut tiotals miljoner i utdelning och en omsorg där anhöriga själva tvingas ansvara för brukarna, kommer Operation: Välfärd version 2.0 här.
Kristina Axén Olin (m) säljer ut Stockholm på Blocket.
Det är bara att önska stockholmsmoderaterna lycka till och hoppas att de skrupelfria köpare som lägger beslag på huvudstadens välfärd slipper skatta för sina entreprenörsmässiga stordåd. I kampen mot den offentliga sektorn är det nödvändigt att skapa privata välfärdsbaroner!
Uppdatering: Blocket-annonsen som fanns där, med länkhänvisning till bland annat Yelah.net, funkar inte längre. Erik Berg har dock sparat en dump av hur det såg ut, här.
Kristina Axén Olin (m) säljer ut Stockholm på Blocket.
Det är bara att önska stockholmsmoderaterna lycka till och hoppas att de skrupelfria köpare som lägger beslag på huvudstadens välfärd slipper skatta för sina entreprenörsmässiga stordåd. I kampen mot den offentliga sektorn är det nödvändigt att skapa privata välfärdsbaroner!
Uppdatering: Blocket-annonsen som fanns där, med länkhänvisning till bland annat Yelah.net, funkar inte längre. Erik Berg har dock sparat en dump av hur det såg ut, här.
17 oktober 2007
Aftonbladet+Ericsson=skandal
Jag vill inte säga "Vad var det jag sa?", men det har uppstått en något prekär situation på Aftonbladet.
För knappt två månader sedan gick aftonbladet.se ut stort med löfte om säkra pengar. Du får aktier i Ericsson om du betalar medlemskap i Aftonbladet Plus. Experterna var rörande överens om hur bra företaget är (se här och här). Vad sägs om "Den svenska mobiljätten fortsätter växa" eller "Mobilaktien är för lågt värderad idag, jag skulle köpa Ericsson."? I dag kan vi säga att det här var bullshit.
Remember?
Ericsson själva förklarar att det tredje kvartalet i år har varit mycket sämre än väntat. Samma tredje kvartal som enligt Aftonbladets experter var undervärderat.
Aftonbladet har här alltså lurat folk på pengar och i dag får dessa småsparare två klargöranden från mediehuset:
1. Det är för sent att sälja Ericssonaktierna.
2. Att Ericssons aktie föll, och med den 1,4 miljarder kronor i pensionsbesparingar (de försvann inte; de bara slukades av aktiespekulanter i andra delar av världen), är ett varningens tecken till alla er oansvariga ägare av aktier i Ericsson:
För knappt två månader sedan gick aftonbladet.se ut stort med löfte om säkra pengar. Du får aktier i Ericsson om du betalar medlemskap i Aftonbladet Plus. Experterna var rörande överens om hur bra företaget är (se här och här). Vad sägs om "Den svenska mobiljätten fortsätter växa" eller "Mobilaktien är för lågt värderad idag, jag skulle köpa Ericsson."? I dag kan vi säga att det här var bullshit.
Remember? Ericsson själva förklarar att det tredje kvartalet i år har varit mycket sämre än väntat. Samma tredje kvartal som enligt Aftonbladets experter var undervärderat.
Aftonbladet har här alltså lurat folk på pengar och i dag får dessa småsparare två klargöranden från mediehuset:
1. Det är för sent att sälja Ericssonaktierna.
2. Att Ericssons aktie föll, och med den 1,4 miljarder kronor i pensionsbesparingar (de försvann inte; de bara slukades av aktiespekulanter i andra delar av världen), är ett varningens tecken till alla er oansvariga ägare av aktier i Ericsson:
– Pensionsspararna har idag större möjligheter än tidigare att påverka sin pension. Det ställer högre krav och innebär också att var och en, i högre utsträckning än förr, själv ansvarar för sin pension.Vi lever i en underbar, underbar värld. Ibland är den nästan för bra för att vara sann.
21 september 2007
Dramatiska jordekorren
Det myllrar av ekorrar här i stan. De ligger överkörda på vägen, de rotar i sandlådan och de springer över gräsmattorna som skållade råttor. Lite söta är de kanske, men den stora populationen kanske säger något om en nära förestående invasion. En sådan har vi redan sett i Förenta staterna (den importerades från Japan):
Jag menar, kolla bara hur det blir när de är för många:
Om vi står inför en invasion av (jord-)ekorrar gör vi bäst i att stå beredda. Och det gör vi bäst väpnade, i en militärallians med president Bush. Eller vem var det vi skulle bussa Nato på?
Jag menar, kolla bara hur det blir när de är för många:
Om vi står inför en invasion av (jord-)ekorrar gör vi bäst i att stå beredda. Och det gör vi bäst väpnade, i en militärallians med president Bush. Eller vem var det vi skulle bussa Nato på?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)