Kuba nästa!

I morgon kväll anländer jag till värmen i Havanna. Jag ska försöka att avrapportera så ofta jag kan på min resedagbok. Eftersom jag tar med mig min mors kamera kan det också hända att jag lägger upp fina bilder under resans gång. Så håll koll!

Miljöstudier känns för övrigt som ett perfekt avbräck mitt i allt annat just nu.

Besynnerligt om EU

När domen i EG-domstolen föll i december, till svenska fackets nackdel, reagerade man i Sverige försiktigt positivt från de flesta håll. Domen var i huvudsak en seger såväl för LO som för Svenskt Näringsliv och EU, enligt de officiella kommentarerna. Allt som fattades var en korrigering av svensk lagstiftning och så skulle allt vara harmoniskt igen.

Det verkar som att facket har omvärderat denna ställning. I ett uttalande efter Europafackets, EFS, möte i veckan förklarar ordförande Wanja Lundby-Wedin att domen är fullständigt förkastlig, och inte bara det - den visar också att EU:s lagstiftning är antifacklig:

Den så kallade vaxholmsdomen visar att EU:s lagstiftning inte lever upp till ILO:s krav på rätten att strejka, vilket är helt orimligt.

Enligt Europafacket har vi alltså en överstatlig lagstiftning som ogiltigförklarar nationell arbetsrättsordning och grundläggande fackliga rättigheter. Det är intressant att exempelvis de svenska fackförbunden så säkert tar ställning för EU, just eftersom EU:s roll på det fackliga området måste sägas vara begräsat till att hämma fackens styrka på bekostnad av "fri rörlighet" och företagens tillväxt. Men ännu mer intressant är reaktionen på denna insikt om EU:s roll. Enligt ett pressmeddelande ska Europafacket ta till drastiska åtgärder för att säkra sin ställning: EU-kommissionen ska uppvaktas med ett förslag om en undantagsklausul till det nya Lissabonfördraget!

I syfte att tydligt slå fast att EU:s regler om fri rörlighet i fortsättningen tolkas på ett sådant sätt att de respekterar fundamentala mänskliga rättigheter, vill EFS se en särskild klausul som kompletterar Lissabonfördraget i vilket detta blir tydligt.

EFS beslutade att snarast uppvakta EU-kommissionen med ett förslag till hur en sådan klausul bör utformas.

Bäva månde EU-kapitalismen... Ännu mer besynnerligt uttrycker sig Lise-Lotte Lenberg på LO om detta krav på Lissabonfördraget:

EFS ställer sig bakom Lissabonfördraget, som garanterar att facket är i sin fulla rätt att vidta kollektiva åtgärder för att trygga löntagarnas levnadstandard.

Alltså behöver vi egentligen inte den där klausulen, eftersom det nya EU-fördraget ändå är så bra. Men om tilläggsklausulen blir av så är det ett förtydligande av reglerna, verkar man mena.

Jag bara undrar varför facket agerar såhär. Varför är det så angeläget att propagera för Lissabonfördraget att argumentationen inte ens går ihop? Facket har konstaterat att EU vill kväsa den alltför generösa arbetsrätten i Sverige, men verkar mena att det beror på EU-byråkraters missförstånd eller feltolkningar. Och detta ska alltså lösas med hjälp av ett nytt fördrag, skrivet utifrån samma premisser och av samma antifackliga byråkrater som nuvarande fördrag. Kan det vara så illa att facket är naivt och okunnigt? Eller är det, ännu värre, så att man förblindad av politiska övertygelser väljer att bortse från EU:s djupt destruktiva roll i kampen mellan arbete och kapital?