27 november 2007

Approximation om 2000-talets jordränta

Den som vill uttala sig om jordbruk och miljö bör vänligen godhetsfullt läsa detta inlägg först.

[...]den som tror att alla människor har ett gemensamt intresse av att göra något åt klimatproblemen och resursanvändningen har missat den kanske allra mest centrala insikten idag: Vi har inte alls gemensamma intressen.
Det spelar ingen roll om Johan Staël von Holstein säger att lösningen på miljöproblemen heter kapitalism. Han och andra företagare kommer alltid att kunna köpa sig förbi alla problem och tjäna bra på det. Är Bangkok för smutsigt? Det finns andra, renare destinationer att flyga till för en shoppingweekend. De som utan att kunna försvara sig drabbas av utarmandet av naturresurserna, och kapitalisternas jakt på de sista orörda resterna, måste bli politiska subjekt i den här debatten.

26 november 2007

Klasstrider i Bolivia

Oroligheterna i och kring Bolivias officiella huvudstad Sucre har i helgen kulminerat, läser jag på Latinamerika.nu. Efter ett flera månader långt avbrott återupptog den "konstituerande församlingen" i staden sitt arbete med att skriva ett nytt förslag till konstitution för Bolivia i onsdags. Förslaget ska vara färdigt för folkomröstning den 14 december.

Konflikten i Bolivia står kring makten över landets naturresurser. I landets högt belägna delar, där Sucre ligger, finns den traditionella gruvindustrin, vars rikedomar sedan långt tillbaka är extremt orättvist fördelade och där gruvarbetarna är i stort sett livegna. I de låglänta delarna dominerar indianbefolkningen och där finns stora gasfyndigheter, som nu ska exploateras. Till låglandet räknas också La Paz (trots att staden är belägen 4 000 meter över havet), landets största stad och säte för regeringen sedan slutet av 1800-talet. Sucre och de mer välmående regionerna hotar med att bryta sig ur Bolivia om den nya konstitutionen antas. Redan nu hänger inbördeskriget i luften, sedan högeroppositionella i Sucre bland annat lynchat en polis och ett antal aktivister från landets ursprungsbefolkning, som är positiva till den konstituerande församlingens arbete.

Den nya konstitutionen ska förbättra det förtvivlade läge som miljoner fattiga bolivianer nu lever i. Jordreform, rättvisare fördelning och stärkta sociala rättigheter står högst på listan över saker som indian- och bondepartiet MAS, som har vunnit valen i Bolivia och leder konstitutionsarbetet, vill genomföra. På det hela stora liknar situationen i Bolivia den i Venezuela för några år sedan - rika, rasistiskt anstrukna affärsintressen blir överrumplade när en våg av folkligt engagemang sköljer över landet och kräver rättvisa.

I Venezuela vann folket de första, stora slagen: Chávez vinst i valet 1998, 1999 med en ny konstitution, 2002 över kuppmakarna. Om någon vecka är det dags igen, när ännu ett paket med förändringar (förhoppningsvis) godkänns av venezuelanerna. Jag hoppas att även bolivianerna orkar stå ut med den våldsamma situationen tills konstitutionen blivit verklighet och reformerna genomförs. Kampen om ägandet och klassherraväldet är inte fin, men nödvändig. Heja den latinamerikanska folkrörelsen för socialism!

25 november 2007

Klassekampen får förstärkning

Ali Esbati flyttar till Norge för att jobba på vänstertidningen Klassekampen, läser jag på flamman.se. Ärligt nu - vem har väl inte funderat på att flytta västerut på senare år? Norge är ett rimligare land på nästan alla sätt.

Det är fett synd att det inte finns någon vänsterdagstidning, på samma sätt som det finns högerdagstidningar, i Sverige. Susanna Alakoski föreslog i LO-tidningen att fackföreningstidningarna borde slås ihop till en dagstidning, "Nyheterna". Ett radikalt förslag, men det är knappast nuvarande fackföreningspress som ska omformas till dagsutgivning. För att slå rot bland mainstreammedia så måste dagstidningen kompletteras med andra medier, både partitidningar och fackpress. Men jag håller med om Alakoskis attityd, "Chocka Sverige för fan!".

Media har en förbannad plikt att stå på småfolkets sida. Och då inte ur liberalt perspektiv, där enskilda människors problem med myndigheter eller privatekonomi blir ursäkt för tidningen att kräva högerpolitik, som nu. Nej, det behövs en tung, daglig aktör med professionella journalister ur hela vänstern. Journalister som har status och kapacitet, som kan forma nyheterna. Tänk bara en redaktion med Dan Josefsson, Rebecka Bohlin, Aron Etzler, Helle Klein... De skulle chocka Sverige. Nu ska Ali Esbati chocka Norge. Hoppas att erfarenheterna därifrån kan ge inspiration till en vettig vänsterdagstidning här i Bonnierland.

06 november 2007

Tydligt om moderata kriminella

Lena Smedsaas skriver en rimlig analys för TV4. I korthet har vanligt folk helt enkelt inte den erfarenheten av svartarbete som eliten i borgarpartierna har. När moderaterna då dessutom i all befintlig retorik refererar till just låginkomsttagande arbetare så är det en sjuk inkonsekvens.

För övrigt har Kalle Larsson för en gångs skull kommit igenom rätt bra i media, med sitt förslag om en delegation mot fusk. Till skillnad från borgarna, som lägger all skuld på de små människorna som fördrägligar tillvaron med extra hemmadagar eller lite mer sjukersättning, vill Larsson komma åt storskurkarna, typ moderater i ledande position.

Andra riksdagsledamöter var här i Östersund i dag, för att liva upp vår vardag. Närmare bestämt Ulla Andersson, Peter Pedersen, Marianne Berg och Hans Linde. På bilden nedan syns de i ett inte jätteentusiastiskt skede, diskuterandes partipolitik med partikamrater från länet:

Vi är kroniskt dåliga på att ta bilder i vänsterpartiet. Det här var typ dagens enda bild...

05 november 2007

Ryssarna avskyr vårt system

En sån där festlig opinionsundersökning ämnad att skapa rubriker har gjorts i Ryssland. Den visar att 35 procent av ryssarna föredrar det politiska systemet som fanns i Sovjet före det som finns i Ryssland i dag (med 27 procents stöd). Sådana resultat kan man förstås tolka cyniskt, som att ryssarna är inkapabla att ta hand om sig själva och vill ha tillbaka "pappa Staten", och att de är allmänt demokratiskt efterblivna och inte förstår sitt eget bästa. Liberaler av alla sorter brukar luta åt sådana resonemang.

Rysslandskännaren i artikeln, Ebba Sävborg Romare, resonerar klokt om det ryska parlamentets minskande makt. Men en sak hon säger gör mig lite ledsen.

Vi borde visa större respekt för vad ryssarna säger. Det här är det system de själva har valt.
Njae, valt system har faktiskt andra gjort åt det ryska folket. 1998 skrev Dan Josefsson en grym artikel om det helvete som Ryssland har genomgått i framför allt utländska ekonomers våld efter Sovjetunionens kollaps: Konsten att förstöra ett land (med lite professionell hjälp från Sverige) Denna rapport om imperialismens chockdoktorer har också, läser jag på Josefssons hemsida, letat sig in som referens i Naomi Kleins bok Chockdoktrinen.

Folk väljer aktivt bort den nyliberala retoriken när tillfälle ges - exempelvis i EMU-frågan - men får ändå en nyliberal politik. Det är mot detta som ryssarna svarar att de hellre ser en sovjetisk diktatur. 19 procent av de svarande vill ha "demokrati som i västländer" och bara 15 procent tycker att marknadsekonomi är det bästa ekonomiska systemet. Om global nyliberalism är det enda alternativ som eliten ger en, så slår man gärna tillbaka med det lilla försvar man kan ha - sovjetkommunismen. I dag är det oljeländerna som ska krisas till nyliberala genombrott, men även här i de "stabila demokratierna" har de nationalekonomiska medicinmännen makten. I vårt samhälle är en tillbakagång till Sovjetunionen inget alternativ, trots att vi precis som ryssarna får en politik vi inte har valt. Vi förtjänar bättre än vad vi har.

04 november 2007

Lönsamma skolor?

John Bauergymnasiets grundare och huvudägare plockar ut tiotals miljoner i vinst från skolverksamheten, visar en granskning gjord av TV4. Det är knappast någon nyhet, men det är ändå stötande att det handlar om så stora summor.

För nästan två år sedan skrev jag själv om vinsterna i John Bauergymnasierna. Då ville dåvarande huvudbolagets företrädare inte svara på mina frågor om företagets/företagens ekonomi och ägandeförhållanden. Jag skrev såhär vintern 2006:

När privata företag nu äntligen får kasta sig över de förfallande resterna av kommunal samhällsservice månar de antagligen om sin bild som räddaren i nöden och lösningen på samtliga problem i offentlig sektor. Allt blir bättre privat, är den bild vi ska ha i bakhuvudet. Och då går det inte för sig att man lämnar ut sina spelkort för granskning. Sådan information i händerna på en viss Janne Josefsson på SVT, eller ännu hellre Dan Josefsson, skulle definitivt bli ett hårt slag mot hela privatiseringsrörelsen.

Ärligt talat måste jag säga att ett sådant scenario är önskvärt. Nu hoppas jag att nån missnöjd ekonomiansvarig eller lurig researcher lyckas läcka lagom mycket för att sensationsjournalisterna ska få vatten på sina kvarnar. Dels för min personliga tillfredsställelse, och dels för demokratins och insynens skull.
När TV4 nu har fått fram uppgifterna är det tack vare "experthjälp från Aktiespararna och Stockholms Universitet". Så får man alltså hoppas att transparensen i framtidens utbildningssektor ska se ut: intresseorganisationer och akademiker får gräva sig in i företagsstrukturerna och söka bland redovisningar för att reda ut hur utbildningsorganisationen faktiskt ser ut.

Det här är ett vansinnigt system, och ändå bara en liten del av vad som är på gång. I det borgerliga mönstersamhället drivs ytterst få skolor i kommunal regi, med allt vad det innebär av offentlighetsprincip och icke-marknadsmekanismer. Makt- och demokratifrågor får inte plats i samhällsdebatten. När skolan blir en vinstdrivande institution kommer också kraven att riktas åt rätt spännande håll. Mats Norrstad, från Lärarförbundet, säger om vinsterna att:

Om det är så mycket pengar, då är min enkla slutsats att de får för stor ersättning från landets kommuner när de driver skolor helt enkelt.
Ja, vad är väl gymnasieskolan om inte överbelastad av kommunernas pengar? I spåren av utbildningens privatisering vrids också debatten i perversliberal riktning, och de stridande parterna blir aktieägare mot skolfack. Aktieägarna vill såklart ha lite mer transparens för att lättare kunna göra lönsamma investeringar, skolfacken vill hellre ha en skolverksamhet bortom aktiespekulanters nycker.

Om inte sossarna gör politik av det här, och därmed går emot de egna högeravvikarnas liberala irrfärder, kommer skolan att vara förlorad för lång tid framöver. Vet de inte vilken åsikt de borde ha i frågan om "lönsamma skolor" är de välkomna att kopiera vänsterpartiets skolpolitik.