31 oktober 2005

RGDP = ekonomism

Storbankerna har hittills i år kasserat in 40 miljarder kronor i vinst, rapporterar SVT, tio miljarder per bank om man slår ut det jämnt. Jag har tidigare skrivit om det. Bankerna är en favoritföljetong. Finansmarknadsministern, kompetente Sven-Erik Österberg, hävdar att bankerna nu borde höja sparräntorna och på så sätt ge tillbaka pengar åtminstone åt de välbeställda kunderna. Bankerna säger nej: Nordeas informationschef berättar att de låga räntorna faktiskt ger bankkunderna mycket låga bolånekostnader.

Ja, det är jättebra att ha noll ränta nu, och sen, när folk är rejält belånade, höja den ordentligt. Det garanterar en jämn och fin vinstnivå på kanske femtio miljarder om året i banksektorns Sverige. Jag har förstått att förtroendet för marknaden är viktigt - och en hörnsten i det privata ägandet är ju faktiskt aktieutdelningarna. Mer åt dom mätta!

Tre intressanta dimensioner av socialdemokrati har varit i hetluften på sistone, lika bra att hålla koll på dem alla:

- Den norska. Stoltenbergs AP har vunnit regeringsmakten med ett politiskt program som i stort sett kör om vänsterpartiets.

- Den svenska. Perssons SAP går just nu in i valrörelsen med rejäl emfas på politiskt förtydligande och framsteg. Kan bli bra om de får odla ideologin lite till.

- Den tyska. Münteferings SPD är i ett politiskt dödläge sedan han avgått på grund av vägran att acceptera partiledningens vänsterkandidat som partisekreterare. Kanske blir det ingen "storkoalition" av krist- och socialdemokrater? Allt (eller inget) kan hända i Tyskland den närmaste tiden. Nytt nyval? Vem vet - spännande att se om folket ännu tydligare visar att vänster är tidsenligt.

Om jag vore pessimist eller dogmatiskt ortodox i mina åsikter skulle jag förstås kunna avfärda den borgerliga socialdemokratin lite käckt raljerande, men det gör jag inte. So-si-jal-demokratin är Europas största partirörelse, och förtjänar därmed lite respekt även om den ibland tycks hopplöst korrumperad, vansinnigt oradikal och frustrerande flat. Jag är optimist, jag tror på partidemokrati och på att karriäristerna i sosseledningarna känner ungefär hur folk vill ha det. Folk är förbannat trötta på liberalismens reformistiska välfärdsvåldtäkt.

30 oktober 2005

Hej hopp, Ohly!

I kvällens Agenda ställer vänsterpartiets ordförande Lars Ohly sig i resten av politikerkårens mest tråkiga avdelning. Numer kallar han sig inte kommunist. Nähä, så tokigt det kan bli...

Jag tror att det är länge sedan Lars Ohly verkligen kände sig som en kommunist. Han har suttit i riksdagen sedan 1998 och är väl inarbetad som "parlamentariker". Som sådan och dessutom med ansvar för regeringsdiplomatin kan man inte bete sig hur som helst. Ohly har haft en personlighet - vilket är imponerande, sett till hur det generellt ser ut i skiktet kring Göran Persson - men den personligheten ska vi nog se blir mer och mer grå i allt snabbare takt.

Lena Mellin kan mycket väl vara Mediesveriges sämsta politiska analytiker. I nyhetsartikeln om Ohlys beslut får hon halva utrymmet. Här får jag säga att jag tappar hakan:

- Man vet helt enkelt inte vad Lars Ohly tycker. Är Lars Ohly kommunist och bekänner sig till de högre kommunistiska idealen eller är han inte kommunist för att han inte tycker om Kina och Kuba? Jag tror tyvärr inte att situationen blivit särskilt mycket bättre för Lars Ohly, säger Lena Mellin.
- Ohlys vacklande position blir ännu mer vacklande.
Samt detta:

- Hans mer kommunistiskt sinnade partikamrater kommer naturligtvis inte att tycka om det och de som är avhoppare kommer inte tycka att det här är tillräckligt mycket för att hoppa tillbaka.
Kära Lena Mellin, jag kan förklara så lätt: Ida Gabrielsson förklarar i senaste Arbetaren hur vänstern och "kommunisterna" ser på den här frågan:

Kommunistdebatten är något som borgerlig media vill blåsa upp för att man inte vill diskutera faktisk politik. När man har massarbetslöshet, samtidigt som bolagsvinsterna är större än någonsin, är det ju lämpligt att använda det för att slippa prata om de frågor som vi driver. Det pågår ingen titeldebatt inom förbundet.
Ohlys "mer kommunistiskt sinnade partikamrater" skiter högst troligt i vad Ohly kallar sig. De som "är avhoppare" är inte avhoppare för att Ohly kallar sig kommunist utan för att vänsterpartiet driver en alltför utmanande politik.

29 oktober 2005

Ingen bullshit, va?

Jag har haft få chanser att komma åt bloggsidan på senare tid för att publicera alla jädra inlägg, så nu kommer en stor bunt i klump. Dagens "Nisse rasar" tillägnas Aftonbladets chefredaktör/ansvarige utgivare, Kalle Jungkvist:

Hej!

Sicken pangstory jag läser - i dag igen... Tidigare har Aftonbladet behandlat luffarspindelfynd söderöver, och nu för ni alltså in det "nya" (ett fotograferat exemplar på Öland är daterat till augusti i år) fyndet av taggspindel i en artikel med skräcktema.

Vems beslut är det att sätta den omotiverade rubriken "Giftspindlarna anfaller Skåne"?

Inget djur anfaller Skåne. Människan anfaller den skånska biologiska mångfalden; för var dag som går lyckas vi pressa både djur- och växtarter ännu närmare gränsen för utrotning. På varje invandrad (giftig) spindelart är jag säker på att flera hinner utrotas ur samma område som följd av mänsklig påverkan. Jag vet att "varje tidning har sin uppgift" - att Aftonbladet ska sprida panik och ogrundad fruktan för ännu ej utredda företeelser och att obskyra miljötidningar ska ta upp miljöfrågor ur ett övergripande perspektiv - men kunde vi inte få se Sveriges mest inflytelserika tidning ha lite värdighet och göra reell nytta även på nyhetsplats? Jag ser få anledningar för landets dominerande bas för nyhetsrapportering att fortsätta locka med så billigt stoff som detta.

Vad menas förresten med sista delen i superscoopet?
"Nästa spindel på väg kan bli en tuffare art.
Ett rykte säger att svarta änkor har övervintrat på Bornholm och i så fall lär de också klara den skånska vintern.
"
Har Aftonbladet ett överskott av nöjesreportrar, eller bara en pinsamt usel syn på nyhetsjournalistik? Jag har en morsa som gärna skriver schyssta nyhetsartiklar, om det nu är kompetensbrist eller smala omvärldsperspektiv som är felet i detta fall.

Med vänlig hälsning
Nisse Sandqvist

28 oktober 2005

Ida gör ett försök

Nu har Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson gått ut med ett pressmeddelande där hon försöker att klargöra hur i hela fridens namn hon vågar kalla sig kommunist. Det är givet redan från början att medier och opinionsbildare inte kommer att läsa och förstå det hon skriver, men förhoppningsvis är detta ett första steg i en klar strategi för att lyfta vänsterns radikala politiska frågor.

Vänsterfrågor är grymt hårt nedpressade i samhällsdebatten. Inte ens inom själva vänstern tycks utövandet av vänsterpolitik vara en enande organisatorisk fråga. I senaste Ordfront Magasin går Johan Lönnroth (v) lös på Dan Josefssons artikel "Korståget mot välfärden" - en textversion av filmen "Novemberrevolutionen". Jag blev så sur så jag skrev ett långt svarsmail...

Hej!

Jag läste din insändare i senaste Ordfront Magasin, tillägnad Dan Josefsson. Där finns en del saker som gör mig bekymrad.

Politiker, ekonomer och ideologer har ett ganska begränsat inflytande på kapitalismens produktivkrafter och produktionsförhållanden.” Innebär det att de ideologiska och juridiska ramverk som hela tiden formas av dessa människor inte har någon egentlig effekt på samhället? Jag håller inte med där. Möjligen kan man säga att politiker har överfört mycket av sin makt på områden som berör produktivkrafter och produktionsförhållanden till privatkapitalet på senare år, och att ekonomer och ideologer i större utsträckning börjat gå över till näringslivsvänliga teorier. Men det är ju bland annat det som Dan Josefsson kritiserar.

På samma sätt som politiska församlingar tidigare har tagit de avgörande besluten över samhällsfunktionerna, gör de det i dag. Arbetslösheten i synnerhet är en fråga där politikerna faktiskt har den avgörande makten. Jag tror inte att man kan skylla arbetsmarknadsproblem på marknadskrafter som skulle ha “sprungit ifrån” den politiska makten.

Du skriver också att “Problemet med Josefssons text är att den kan användas av den k-vänster (k som i konspiration och konservativ) [vågar man gissa att även “kommunist” kan tillhöra kriterierna för att åtnjuta denna stämpel?] som tror att det bara är för politiker att “ta det tillbaka”.”.

Jag är medlem i Ung Vänster och tycker att det känns märkligt när en av de mest välkända vänsterpartisterna argumenterar såhär. Dels rakt emot vänsterpartiets egna politiska riktning - ökad politikermakt på bekostnad av minskad storfinansmakt - och dels i spikrak konflikt med Ung Vänsters senaste kampanj om just samhällsservicen, “Ta det tillbaka”. Vem är du företrädare för när du skriver insändare som dessa? Vänsterpartiet? Vägval Vänster? Nationalekonomer utan gränser?

Arbetslösheten är huvudämnet i Josefssons artikel. Han menar att liberaliseringen av våra finansiella institutioner hängde intimt samman med den massarbetslöshet, och den ideologiska acceptans av densamma, som drabbade Sverige kring 1980-talet. Liberaliseringen skedde rent praktiskt under odemokratiska former och föregicks knappast av en diskussion som motsvarar den samhällsförändring som den utgjorde.

I sin artikel skriver Josefsson att de hot som användes för att försvara - politiska, av ekonomer och ideologer planerade - nedskärningar i välfärden knappast var giltiga. På så sätt tycker jag att man kan se oss som grundlurade, eftersom folk faktiskt länge har sett dessa hot som sanna i många år. Jag tycker också att vänsterpartiet först på senare tid har vaknat upp och börjat uppmärksamma allmänheten om osanningarna om arbetslösheten.

Enighet inom vänstern om politisk analys och prioriteringar lär väl inte uppstå alls. Men jag tycker i alla fall att det är konstigt att du ständigt syns i sammanhang där din argumentation står i motsats till vänsterpartiets, och ofta till fackföreträdares.

Med vänlig hälsning
Nisse Sandqvist

27 oktober 2005

Skapa celler

Att förmå ungdomar att organisera sig i individualismens Sverige är inte världens lättaste. Vi har under vår uppväxttid fått lära oss att lan-spelande är så nära ungdomars organisering det går att komma. Liksom, ett gäng ungdomar sätter sig framför varsin dator och spelar CS. Underbart.

Med ett sådant arbetsunderlag är det inte helt lätt att entusiasmera kidsen att gå med i en "ungdomssektion" för FN-förbundet. Det kan gå, men lär ta tid och möda i anspråk.

Jag har suttit i möte i dag och pratat om hur vi ska lyckas förvandla Primrose till en FN-certifierad skola. Hoppas att det funkar. Hemskt fräscht om skolans elever aktiverades i rätt viktiga frågor utan att det har med partipolitik eller företagande att göra, liksom.

Förresten har jag inte kommit åt bloggsidan så ofta på senare tid - därav långa uppehåll mellan publiceringarna.

26 oktober 2005

Storebror vill se dig

Men han nöjer sig inte med att vara öppen och ärlig i bevakningen - nej, mycket av övervakningen av oppositionella eller på annat sätt misshagliga sker med hjälp av teknik, och inte minst genom stöd från/samarbete med det privata näringslivet. För några dagar sedan avslöjade aktivister från amerikanska Electronic Frontier Foundation (EFF) den kod som många (kanske alla, vem vet?) tillverkare av färgskrivare och -kopiatorer använder för att identifiera utskrifters ursprung.

Tydligen har de flesta staters underrättelsetjänster tillgång till det här. Vore det överraskande om typ Kinas eller Irans regeringar använde sig av företagens goda teknik för att spåra upp folk som tycker att andra än nu sittande ledare är bra, eller om tekniken rent av från början skapats i just det syftet?

Polisen tycker officiellt säkert att det är bra med spårningssätt för att komma åt sedelförfalskare eller andra som begår oschyssta gärningar med sina maskiner. I grunden går det dock inte att komma ifrån faktum: Storebror ser dig, och det är inte alltid du vet om det.

25 oktober 2005

Allmosor som göder

Det finns säkert en miljon olika nätverk, projekt och organisationer som arbetar för att dra in pengar till olika former av bistånd eller allmosor. Själv tycker jag att såna som Unicef, Röda Korset och Diakonia känns rätt schyssta. Åtminstone mindre oseriösa än andra.

Mor min gav mig en folder från Hungerprojektet - ett "projekt" som agerar mot hunger i fattiga länder. Det är en snygg och mycket proffsig folder som verkligen lockar - om det inte vore för avsaknaden av trovärdighet.

Jag har lärt mig att vara überskeptisk jämt, särskilt när någon kommer med en förfrågan om att ta mina eller någon annans pengar i beslag. Oavsett om det gäller Unibet, köpa statsobligationer på kredit eller ge cash till ett gott ändamål via ett "projekt" har jag massor av kritiskt tänkande att gå igenom innan jag kan tänka mig att inte säga nej.

Hungerprojektet har (enligt dem själva) 125 anställda och 43 000 volontärer i 13 länder. Det är en gigantisk uppgift, med vansinnigt små organisatoriska resurser, om jag får säga mitt. Den internationella hemsidan är rena amatörjobbet jämfört med den ursnygga svenska. Pengarna lär väl hamna ungefär där jag helst inte ser dem: Konsult AB - skriver coola rapporter för billig biståndspeng!

24 oktober 2005

Back from the skank

Lidköping sägs vara en av landets rikaste kommuner. Kan så vara. Men går man på De la Gardiegymnasiet är det inte känslan av rikedom som präglar ens livsmiljö. Skolgården ser ut som ett fängelse, kvarteren intill skolan är riktigt sunkiga (det före detta hamn-/industriområdet ligger inte långt därifrån). Kameror som övervakar området, höga staket, fula byggnader, kala och nedgångna växter, och en stämning där fängelseinterner skulle känna igen sig.

Hur som helst har det gjort detsamma i kongressammanhanget. Det man bryr sig om på kongress är framför allt sömn, mat och socker. Resten - miljön, det sociala och hela världen runtomkring - får man ta igen senare. På tåget hem såg jag snö norr om Uppsala. Här hemma är det minusgrader, men inte snö. Det hade jag helt missat, utan teve och dator i fyra dygn...

I kväll har jag hållit en kort föreläsning och lyssnat på ett antal andra. Det blir mer och mer kul för varje gång jag får vara ute och diskutera sånt som rättvis handel, etik och internationellt engagemang.

Varför måste rikedom fördelas så ojämnt? I Lidköping finns värsta shoppingpalatsen, typ "Saloner" och "Boutiquer" där överklasskärringar och andra välbeställda kan handla sina lyxvaror. Skolan, stadsmiljön (bortsett från de få fina innerstadsgatorna) och de övriga delarna av samhällsservicen verkar - av fyra dagars besök att döma - eftersatta i prioriteringen. Så skabbigt. Men det kanske beror på att saker är lite deprimerande i största allmänhet, sådär avsides...

19 oktober 2005

Hemma på söndag.

Jag är i Lidköping, vid Vänern, några dagar såhär i slutet av oktober. Inget bloggande och knappast någon kontakt med omvärlden över huvud taget innan söndag kväll, därmed. Tufft som attan.

Samtidigt närmar sig den officiella dödssiffran efter skalvet i Pakistan smått ofattbara 50 000. Då behöver man en liten paus från omvärlden.

Kanske för att njuta av lite smakfullt nordkoreanskt skådespel!

18 oktober 2005

Köp spektakelvaror

FN-förbundet har låtit ta fram en egen bakelse, den så kallade FN-bakelsen. Inte ser den äcklig ut, men jag kom just på att jag som ordförande i FN-föreningen i stan antagligen har det övergripande ansvaret för att se till så konditorierna köper in och tillverkar dem.

Nåväl, det hinner jag inte göra nu. Jag har haft möte med FRÖ (och tagit på mig ett till protokoll att skriva), och kämpat med utskriften av min prisundersökning. Förbannat är det att tekniken går en emot när man som mest behöver dess tjänster. Jag ska försöka se till så FRÖ exponeras mer och att vi får plats i kommunens cafeteria och under klimat- och konsumtionsseminariet i november. Mycket att göra, men ingen annan gör det ju, så...

I morgon åtalas en kvinna i Umeå för att hon inte stoppade en sextonåring från UNF att köpa öl. Det är jättebra att alkoholpolitiken behandlas juridiskt och att det blir en allvarlig debatt i frågan, men det är jättetrist att kassörskan personligen står ansvarig - särskilt som hon pekats ut på grund av sin hudfärg!

17 oktober 2005

Ny erfarenhet

På passet i dag skulle vi ha haft en övning, men Khalik gjorde som vanligt och föreläste i stället. "No, no, sorry...!" är standard när han ska kommentera sina egna utläggningar på wajtborden (det stod så på en whiteboard-tavla som jag såg, och det stämmer ju; "white board" måste ju fonetiskt (nästan) bli [wajt bord], eller inte). Men eftersom jag är trött, stressad och ofokuserad blir "Nominal GDP", "Real GDP" och "depreciation" ganska svåra begrepp att helt sätta i sina sammanhang. Jag fick också i morse leta mig fram till det labyrintiska L-husets sal 525 på campus. Alltid något man kan lägga säkert till minnet.

I totalitära arabstater har man lärt sig att kvinnor lätt kan bli en del av det vardagliga politiska förtrycket - att män inte har "makt" och är auktoritära på grund av könstillhörigheten. Undrar just när Förenta statera ska lära sig det.

16 oktober 2005

Stressish

Nu är jag lite pressad. Hela helgen har varit fylld av arbetsuppgifter. Jag har skrivit, planerat, läst, tvättat, målat (och målat ännu mera)... Det är jobbigt när man inser att ens tid inte kommer att räcka till till allt man har åtagit sig att göra.

Min ultimata tidsgräns går vid onsdag kväll. Innan dess har jag åtskilliga möten att hålla, protokoll att skriva och texter att författa. Sen bär det av till Lidköping.

Ett par saker som lättar upp hela min tillvaro är dels vädret, och dels att Ung Vänsters valberedning är helt enig kring en ny ordförande. Det kan inte vara till någon som helst nackdel när Sveriges viktigaste ungdomsförbund får en ny ordförande, att det blir en som åtnjuter närmast fullt förtroende.

De kommande tio dagarna blir ohyggligt tuffa, med mycket små sömnmarginaler och obefintlig tid för vila och nöje. Därför börjar jag nu att samla på mig ursäkter för att unna mig den där tvåveckorssemestern i slutet av november. Allt känns lättare ju närmre den kommer. Bara lite till, så!

15 oktober 2005

Dear Leader!

Jag är helt fascinerad av Nordkorea och Kim Jong-Il. Ju mer jag läser om landet och dess alla egenheter, desto mer vill jag veta. Till exempel hittade jag Pyongyang Metro, en sida full av sköna grejer som har med Nordkorea att göra. Om man läser all text så får man faktiskt riktigt mycket information om hur landet fungerar.

Köper in begagnade tunnelbanevagnar från östra Europa, spelar "uppmuntrande musik" i högtalarna på stationerna och låter alla byggprojekt utföras med handarbete. Underbart!

Strålande tider när man är på topp!

14 oktober 2005

Häll ut Wennström!

Något av det mest absurda i SvD Brännpunkt (alltså rent debattmässigt; politiskt har vi sett brunare smörja) publicerades för någon vecka sedan, då Johan Wennström fick spy galla över en av marknadens många nischer - rättvis handel.

Han får visserligen några dagar senare skarp kritik (från vice ordföranden i Liberala ungdomsförbundet här, från doktorander i nationalekonomi här och från Rättvisemärkts ledare här). Men det stämmer ändå till eftertanke när så tokiga idéer sprids i viktiga tankesmedjor och riksmedier.

13 oktober 2005

Fi är körda, jl hyllas

Det finns inte en chans för Feministiskt initiativ (fi) att ta sig in i riksdagen. I nyhetsmedia och via mediernas opinionsutrymmen har ett effektivt, nästan mekaniskt drev lyckats strö glassplitter över den röda mattan till riksdagen. Av någon märklig anledning - jag vågar nästan föreslå att den är sociokulturellt och ideologiskt betingad - har Junilistan (jl) i en färsk opinionsundersökning hamnat på höga siffror.

Visserligen ska det sägas att Junilistans formella valstrategi ser mer seriös och målmedveten ut än Feministiskt initiativs. Med en bred samhällsanalys i politiskt välkända områden och en uttalad vilja att ta sig in i riksdagen på Nils Lundgrens personliga mandat har listan nått fram till "opinionen".

Underligt nog har den röda riksdagsmattan sopats ren lagom till dess att jl inträdde på mediescenen. Politiskt liknar jl och fi varandra. Båda har kommit att symbolisera något slags kritik. Mot EU, mot "etablissemanget", mot gamla strukturer. Men ack så partikritiken har riktats ojämnt!

Jl har åtskilliga ståndpunkter som förtjänar kritik av både liberaler, socialister och många andra med "politiskt korrekta" åsikter. Förslag vi får höra från jl är bland annat att "jobbfrågan" ska lösas tvärpolitiskt - alltså att sossar och borgare gör upp om arbetsmarknadsfrågor lite som i Tyskland. Jl vill minska antalet riksdagsledamöter och överlåta mer av den offentliga sektorns uppgifter handhas av kommunerna. De vill för detta ändra i grundlagen och införa en författningsdomstol. Ett skatteavdragssystem för "rengöring, omsorg, tvätt" vill de införa. Dessa åsikter är i någon utsträckning nykonservativa och av ett slag som jag inte har sett i Sverige sedan "Samtidsmagasinet Salt" var igång. Ett parti som vill genomföra förändringar som dessa (och många, många andra) - läs deras plattformssammanfattning - ska ha kritik av medier som vill behålla ett rykte som trovärdiga.

Samma toppskikt i svensk medieindustri som låtsas förvånade över att fi anser sig vara utsatt för politiska mediedrev, pressar aktivt på en förskönande bild av andra partier. Jag törs påstå att de verkställande chefernas ideologiska och sociokulturella bakgrund i förkrossande många fall utgör måltavla för feministiska och strukturkritiska krafter som fi. Därför är fi och andra partier med liknande agendor det stora hotet mot maktmedia.

Fi må vara "ultrafeminister", men något hot mot välfärd, jämställdhet och framsteg är de då inte. Det är däremot jl.

12 oktober 2005

Übermäktiga symboler

Klockan 20.00 i kväll invigdes Arcturas ljusspel. Det är ett nästan överväldigande sken som sprids från det gigantiska nätet. Östersund har fått en stadsfackla. Jag cyklade ända ut till Gustavsbergsbacken för att se spektaklet.

Men SVT:s Faktum har också koll på det bombastiska. Deras senaste Kina-TV är bäst hittills. Nu finns också en helt egen sajt för de kinesiska nyheterna, där allt tolkas för att göra det lättare för oss medborgare att förstå hur saker och ting egentligen ligger till. Helt underbart att SVT äntligen bryter dessa former av tabubelagda humoristiska grepp!

Nån som inte besitter någon komisk talang är Den Älskade Ledaren, Kimmie. Dagens Nyheter har i sin nätupplaga ett imponerande, ljudsatt bildspel tillägnat dagens festligheter till minne av Koreanska Arbetarpartiets 60-årsdag.

11 oktober 2005

Nya sätt

Dagen i korthet:
- Katterna kastrerade
- Virrig ekonomiföreläsning
- Fick tillbaka tentan (klarade den)
- Blev bjuden på Sibylla-lunch
- Snackade med Sven om mötet i morgon
- Hämtade hem de mörbultade katterna
- Pratade med Per på FN-förbundet
- Fick en ringa hjärnblödning av frustration över dålig kommunikation
- Grävde potatis och lagade middag (hann äta)
- Informationsmöte på Folkets Hus
- Kollade mailen (ett dussin nya; besvarade/vidarebefordrade hälften)
- Anmälde mig till seminarium i november
- Skrev kallelse för föreningar
- Påtade vidare med prisundersökningen (segt; trött)

I kväll hade Konsum Nord kallat till informationsmöte med oss som sitter i råd/fullmäktige, för att berätta om utvecklingspotentialen i det fusionerade "stor-Konsum Nord". Min kortaste kommentar blir att om allt följs som rutinerna säger så ska nog detta kunna fortsätta utan ett helt förbrukat förtroende.

Konsum Nord får för allt i livet inte tappa sitt fokus från kvalitetstänkandet, som en kvinna i församlingen påpekade. Kooperationen har ett stort ansvar för att vrida marknaden åt rätt håll och behålla ett konsumentperspektiv i flera dimensioner.

Tacken för min medverkan blir ett arvode på 225 kronor. Ka-ching!

Svenska Riksbanken fick en ny chef i dag. Stefan Ingves heter han, och medieutropen kring utnämnandet förtjänar att räknas upp:

Ekot: Politisk enighet kring ny riksbankschef

24 Näringsliv: Val visar på fortsatt självständighet

TT-telegram: Ingves överraskning för marknaden

Dagens Industri: Överraskande riksbankschef påverkade inte räntor och valutor

SVT Nyheter: Alla är nöjda med Stefan Ingves

TT-telegram: Bara lovord för nye riksbankschefen
Hans eventuella politiska åskådningar och ekonomiska filosofi går tydligen inte att få reda på - alla gillar honom ju. Ja, i själva verket har jag fått det här med ekonomi/klassamhälle/politik helt om bakfoten. I själva verket håller alla med varandra om Sanningen; Sanningen i riksbanken.

Man kan tydligt se den där ivern som journalisterna känner inför granskningen av Ingves, utifrån och in. De riktigt frustar.

Ja, det finns ett politiskt osynligt krav på total uppslutning kring den "oberoende" riksbankschefen. Men då har medierna två alternativ: antingen håller man tyst om politikernas reaktioner (fejkade, på förhand överenskomna reaktioner är inte värdefulla) eller så låter man göra seriösa, kritiska analyser. Jag föredrar alternativ två, media har gjort varken eller.

10 oktober 2005

Paki-earthquake-daki

Den nya kursen i makroekonomi började i dag. Vilken höjdare! Ämnet är verkligen ett helt annat än mikroekonomin. Här försöker man förklara och modellera med begrepp som arbetslöshet, strukturell fördelning och samhällsekonomi. Inte ett ord om individens preferenser. Skönt!

Lite synd, dock, att vår föreläsare inte är lika händigt pedagogisk som Mats från Kiruna. Nej, Khalik, den nya föreläsaren, har en omständlig föreläsningsmetod och pratar - med stor möda och en svår brytning - engelska.

Khalik kommer från Pakistan, där en enorm jordbävning för ett par dagar sedan fick de sköra betonghusen att rämna, med tiotusentals döda och hundratusentals skadade som resultat. Jag kom på efter föreläsningen i dag att han kanske är jätteorolig för släkt och vänner hemmavid, nu när miljontals - även ur storstadens medelklass - lämnats hemlösa under svåra förhållanden. (Reportage av Kadhammar!) Han är i alla fall öppet keynesian, vilket för mig är glädjande. Folk som accepterar staten som en viktig aktör kan ha mycket att tillföra.

Nu bär det av mot nya studier: fem veckor makroekonomi, here we go!

09 oktober 2005

Mårddjur i stan

När jag cyklade ner till Coop för att handla i kväll såg jag ett mycket spännande djur. Nere vid dammen, ett stenkast från McDonald's i Lillänge, smög ett litet mårddjur omkring. Först tänkte jag att det kanske var en ekorre som hade doppat huvudet i en kastad milkshake, för jag såg det vita ansiktet. Men sen visade den hela kroppen - lång, slank och sådär nästan kattlikt vacker. Dessutom hade den ett "gulligt" ansikte, vilket utesluter ekorrens lite annorlunda utseende.

Kan det ha varit en hermelin, eller kanske en snövessla? Till storleken överensstämmer snövesslan med mitt fynd (jo, den var cirka 30 centimeter med svans) medan svansspetsen var svart, vilket kännetecknar hermelinen. Hur som helst gav upplevelsen en knäck åt min föreställning att bebyggelsen i Odenskog helt utrotar djurlivet...

...vilket osökt fyller mig med en lust att sprida reklam:

Ett seminarium om klimatsmart konsumtion
18 november Östersund Gamla teatern 10-16
Tar oljan slut? Vilka är alternativen?
Vad händer lokalt, nationellt & internationellt?
Alice Bah, Stefan Edman, Anders Wijkman,
Tomas Kåberger m fl intressanta föreläsare...

Företagare, politiker, anställda inom organisationer, studerande och allmänhet hälsas välkomna!
Anmälan är bindande och först till kvarn gäller, se program >>

08 oktober 2005

Rocka fett!

Tre låtar som det borde vara lag på att rocka till i kväll:

1. Timbuktu - Generellt

2. Svenska Akademien - Du vill så du kan

3. Snook - Verklighetsutflykt AB


Anyway...

Den största lottovinsten hittills i Sveriges historia offentliggjordes i dag. Sveriges mest inflytelserika tidning gör en diskret affär av saken, med en neutral värdering av spelbolaget och dess produkter.

Biblioteket i Lysekil har beslutat att inte längre prenumerera på kvällstidningarna till sin tidningshörna. Chefen för biblioteket motiverar beslutet med att "kvällstidningarna är för dåliga". Hon får medhåll av den moderata vice ordföranden i Lysekils bildningsnämnd. Inte helt överraskande är Aftonbladets biträdande redaktionschef Jan Helin sur över beslutet. Nå, den offentliga sektorn har i alla fall makten att faktiskt avvisa samhällelig sponsring till journalistik när den har muterat i sin vidrigaste form: det kommersiella blasket. Sån integritet saknar de flesta andra. Offentlig sektor rockar!

07 oktober 2005

Tveksam till ekonomiteori

Uppgift ur mikroekonomitentan, 2005-10-07:

3. a. Använd figur för att visa hur ett företag som har monopol väljer produktionsvolym och pris för att maximera sin vinst.
b. Visa hur stor "dead weight loss" (samhällsekonomisk förlust) som uppstår till följd av monopolsituationen jämfört med om vi hade fullständig kokurrens.
[sic]
Ja, när sådana frågor kallas ekonomisk teori behöver man ju ingen politisk ideologi. Eller rättare sagt, det finns ingen större skillnad mellan den förhärskande "ekonomiska teorin" och den ekonomiskt mäktigaste politiska teorin. Tacka vet jag statsvetenskapen, där finns i alla fall ett utrymme för rent politiska resonemang.

Monopol är bra! Statlig styrning är bättre än privat. Det finns ingen anledning att driva de viktiga infrastrukturverksamheterna i landet efter privatkapitalets principer. Tvärtom - ska man ha ett systemtänkande i politiken så måste näringslivet arbeta i rätt riktning.

Ett par saker som övertygar mig om att vi är "inne på fel spår":

- Skogsbolaget Södra uppmanar sina medlemmar att röja och gallra skogen intensivt nu. Skogen måste få tillbaka sin ekonomiska lönsamhet - kvickt som attan. Därför ska det dikas ut, rensas bort, huggas ner och intensivplanteras i hela Götaland under de kommande åren. Efter mina kunskaper i biologi kan jag skatta det här som en "miljökatastrof efter naturkatastrofen".

- En olycka vid en tomatodling i Skåne ledde till att 700 liter salpetersyra läckte ut i naturen. Vi har ett jordbruk där man använder kemikalier i fullständigt vansinniga volymer. För att göra odlingen ekonomiskt lönsam, såklart.

06 oktober 2005

En maktfunktion in action

Sossarna kan man säga mycket om, och de kan säga mycket också. När man beställer hem en laddning tryckta häften om höstbudgeten från Regeringskansliet, exempelvis, så får man en närmast genompolitisk socialdemokratisk trycksak. Där varvas det klassiskt socialdemokratiska resonerandet med de aktuella ekonomiska siffrorna.

Ett annat exempel på hur socialdemokratins makttopp tar sig stora friheter är historien med Apoteket och budgetmaterialet. Från Finansdepartementet skickas regeringens egna fina häfte ut till massor av statliga institutioner. Det är riktigt obehagligt att makten inte kan behärska sig. Opartisk information, hallå?! Jag vill inte ha det som i Venezuela, där det utflippade medie- och politiska klimatet tvingar fram fysiskt våld och repressiv lagstiftning. Vill regeringen få fram en motbild mot borgerlig, ytlig media så får den allt spela schysst.

Min nationalekonomiföreläsare gjorde en fin poäng av det där. Han ville se regeringens budget; siffrorna. Han fick det där blåaktiga häftet i stället, med inledning (och ledning) av Pär Nuder...

- - -

Fick svar av Christer också, angående mitt mail med frågor:

Hej Nisse.

Tack för ditt mail. Jag har tagit del av dina synpunkter. Vidare hänvisar jag dig till Camillas svar i gårdagens LT.

Med de bästa hälsningar
Christer. S.
Mina synpunkter har han tagit del av. Återstår att se hur han tolkar mitt ödmjuka resonemang kring debatteknik.

05 oktober 2005

Inte utrota fattigdomen?

Två av mina favvobratakademiker, Johan Norberg och Johan Forssell, försöker i SvD Brännpunkt återigen att koppla allt som är positivt till globaliseringen, och allt negativt till "ofriheten". Lite som när Göran Persson härleder positiva utvecklingstrender till sitt eget enträgna EU-arbete men skyller dåliga ting på andra EU-medlemmars stelhet.

Norberg och Forssell angriper kampanjen Utrota fattigdomen nu, där framför allt de kristna biståndsorganen är drivande. De anser att skuldavskrivning, biståndsförbättring och rättvis handel är omöjliga, politiska lösningar på ett problem som de i grunden menar är ekonomiskt. De vill i stället att man satsar allt krut på att liberalisera handeln för att med ekonomin som drivkraft skapa allt som är bra - demokrati, välstånd och liberalism. De exemplifierar som vanligt med länder man kan anta utvecklats med hjälp av liberalism: Sydkorea, Kina, Taiwan. Too bad för dem, då.

I ett svar på artikeln skriver Attac*-företrädare om några av de tankefel som bratsen gör i sina ekonomistiska resonemang. Bland annat att Kina, Taiwan och Sydkorea byggts upp med massiv politisk draghjälp i form av tullar, subventioner, statlig näringspolitik och inte minst stöd från andra stormakter. Att utrota fattigdomen kräver en politisk process med systemtänkande, där samhällsbygget är minst lika viktigt som den ekonomiska tillväxten.

* Attac har en kul hemsida också. Man kan, längst ner på sidan, välja "politisk färg". Om man ändrar den så ändras bakgrundsfärgen. Mycket hyggligt.

04 oktober 2005

Mail till Christer Siwertsson

Hej Christer!

Jag läste din insändare i Länstidningen i dag. En spontan tanke som dyker upp är denna:

Tycker du att en debattretorik där ribban läggs vid påhopp som "Camilla Sköld-Jansson - Jämtlands egen lilla stalinist" är att föredra? Menar du att Camilla är liten som kvinna, som politisk röst eller som influens för ditt eget politiska tankeliv? Är hon stalinist därför att hon planerar militärkupp likt sådana som förde Stalin och liknande ledare till makten?

Och en andra tanke - känner du dig själv sporrad att ta en seriös debatt om motståndaren på ett så flagrant sätt förnekar sin antagonists värde?

Det är hemskt kul att läsa insändare i tidningen. Ofta innehåller de så många kloka idéer och tankar - de utvecklar, granskar och påtalar sånt som man annars kanske inte alltid tänker på. Nästan jämt skriver folk i en formell och ärlig ton, där fokus ligger på att göra sig förstådd och att skapa debatt. Med dig är det annorlunda, måste jag säga, och detsamma gäller ett fåtal andra (även dessa främst lokala moderater); debattekniken utgår ibland från rena tramserier.

När jag öppnar tidningen och ser en insändare behandla ett ämne som dagen eller dagarna innan behandlats i media får jag räkna med överilade tongångar och ibland kanske feltänkta slutsatser. Jag har själv dragit till med lite förhastade insändare nu och då. Det får man förlåta, tycker jag. Men när det gäller den insändare som du nu skrivit berör den mig på ett helt annat plan - det handlar inte om en slentrianmässigt författad insändare.

Nej, jag tycker mig se en oroande människosyn. En röd tråd genom dina inlägg är föraktet mot de människor du kallar antingen kommunister, gröna khmerer eller något annat som verkar extra förhatligt för tillfället. Oftast nöjer du dig med att raljera om demokratiförakt och att människorna i fråga hör hemma "på politikens bakgård", och så glömmer du argumenten för detta. Det är olyckligt att du verkar ha en medveten vilja att sänka diskussionsnivån ända ner i sandlådan, som för att locka ut det sämsta ur personer i den dagliga samhällsdebatten. Jag hoppas verkligen att denna misstanke jag hyser grundar sig i en lång rad olyckliga missuppfattningar av dina texter.

Exempelvis innehåller din insändare från i går en hel del märkliga påhitt. Eller kan du kanske hänvisa till den text i förslaget till vänsterpartiets valplattform som argumenterar för att Ikea, Ericsson och Stockholmsbörsen ska förstatligas? Vari - rent konkret - ligger det sakligt sanningsenliga i din liknelse mellan valplattformens förslag och Stalins manifest?

I sak får jag tillägga att vänsterpartiet faktiskt inte har lagt till särskilt mycket alls till sin politik. Det förslag som jag finner på hemsidan är en mer åskådliggörande text än partiets politiska program. Men jag ser ingenstans något vurmande för Stalin. Är det måhända dina egna tankespöken som får dig att sätta etiketter på politiska motståndare för att sedan lättare kunna förringa deras åsikter? Det är ohederligt och ovärdigt ett demokratiskt fullgott samtalsklimat att spela på fula kort som "kvar i Stalins retorik från 40-talets Sovjetunionen".

Själv är jag inte vänsterpartist, men jag tror på den seriösa, ärliga debatten kring fundamentala frågor som exempelvis beslutandemakten över samhällsinvesteringarna. Trots att jag inte kallar mig kommunist tar jag mig i alla fall friheten att ifrågasätta rimligheten i att låta den offentliga samhällssektorn, i allt större utsträckning, förenas med den oligopolkapitalistiska bolagsvärlden. När jag ifrågasätter detta finner jag till min förvåning att det oftast är socialdemokraterna som tar debatten mot mig, och inte moderaterna, som man ju kunde förvänta sig. Min slutsats är tyvärr att detta beror på många moderaters debattstil. Mot mina argument sätts en hagelskur av förlöjligande, nedvärderande och osakliga påhopp. Det utmärkande är att debatten sällan förs framåt, utan skjuts i sank av detta oskick.

Du sitter i kommunfullmäktige. Som vald att representera demokratin och folkets vilja väntar jag mig ganska mycket från dig och från andra politiker. Om Camilla Sköld Jansson angrep dig med osakliga beskyllningar gällande din person eller dina påstådda politiska värderingar, skulle jag skicka henne ett mycket indignerat brev. Jag misstänker dock att jag inte behöver göra detta, och jag hoppas också att du och andra som tenderar att glida ifrån det sakliga argumenterandet tänker till innan nästa replik skickas in till tidningarna.

I stället för att svara på din insändare på debattsidorna - jag är övertygad om att vänsterpartisterna själva föredrar att göra det - skriver jag till dig direkt, såhär. För att markera hur jag ser på det demokratiska samtalets betydelse och mina förväntningar på dess aktörer. Dina åsikter är värdefulla, men de gör sig bäst när de framförs hederligt och inte åtföljs av fula påhopp.

Med vänliga hälsningar
/Nisse Sandqvist, Östersund
Lillstalin?

03 oktober 2005

Irak på farliga vägar

Independent har en till intressant artikel. Irans makt över Irak är stark och blir knappast svagare av den allmänna imperialistiska aggression som riktas mot de båda länderna. Det är det fina med demokratiimperialism - när den ska realiseras "slår det fel". Sicken osis!

Per Åhlström slänger in en brasklapp i dagens ledare och menar att hans krönikor ska ses som "tankemat". Problemet är att en ledarkrönika är en agendasättare, en sorts vägvisare och stark opinionskraft (i alla fall så länge folk läser den; vilket torde vara sällsynt sedan Åhlström tillträdde, men ändå). Inte en text som från en tankesmedja eller ett föreningsmöte, där vi ändå kan snacka om "tankemat". Nej, Åhlströms krönikor är avsedda att avleda socialdemokraternas uppmärksamhet från det ena till det andra. Vad "det andra" än är tror jag att "det ena" är att föredra.

Länstidningen har en annan bra sak också - rubriken på insändaren från Christer Siwertsson (m). Camillas stalinistiska manifest heter den, och där går Christer bananer över påhittade vänsterkrav, på sitt gamla goda lokalpolitikermoderatmanér.

02 oktober 2005

Vi mördar på marginalerna

Vår planet, skulle man vilja påminna människor i ledande maktpositioner här i världen, består av enorma system av liv, där varje länk i kedjorna behövs för att upprätthålla livet och balansen för tusentals arter. På en konferens i Alaska presenteras i dagarna en forskarrapport som tar upp frågan om flyttfåglar, valar och vandringsdjur - djur som kräver specifika förhållanden i många skilda miljöer.

Exempelvis behöver valarna inte bara kallt vatten när de jagar krill uppe i Arktis - de behöver också vissa miljöförhållanden när de några månader lever på andra smådjur i andra delar av världen. Eller ta de flyttfåglar som på grund av torka, havsnivåhöjning, temperaturförändringar eller brist på rätt mat tvingas upphöra med sina flyttmönster.

Hur ska det gå med alla arter som inte bara har ett lokalt klimat att bero av, utan som måste lita på oförändrade förhållanden i hela världen? Independent har en artikel.

01 oktober 2005

Etikundersökning

Jag undrar vilka ekonomiska och ideologiska diskussioner som föregår de enskilda livsmedelsbutikernas varupolitik för etiskt producerade varor. Det finns inget omedelbart, bestående samband mellan lågprismarknad och kasst etiskt tänkande, eller mellan högprisbutik och etiskt försvarbara produkter.

Under en stor del av gårdagen och nån timme i dag har jag undersökt totalt åtta butiker i stan. Syftet har varit att visa vilka etiska varor som säljs var och till vilket pris. Mitt mål är förstås att pressa fram lite iver hos handlarna så de har etiken i åtanke.

Konkurrensen är, för att uttrycka sig nationalekonomiskt, ofullständig. ICA-butikerna har sina sortiment, Coop-butikerna sina och Axfood kör på sitt koncept. Ändå finns det variationer som ska bli spännande att diskutera.

Så snart jag orkar ska allt sammanställas i datorn, analyseras och sammanfattas. Sen blir det debatt och förhoppningsvis lite mediespektakel!

Har just kollat min privatekonomi på internetbanken. Ser hyfsat ut. Oktober. Jag öppnar ett nytt konto dit jag ska skyffla hundra kronor varje månad. Till skillnad från uttagskontot har det nya kontot i alla fall inte nollränta. Det är ju bara för jävligt att banken förvaltar mina pengar i erkänt oetiska syften och sen inte ger mig ett skit för det. Nå, inget mer om mig nu. Nog som det är.