30 september 2006

En välfärd med helt nya mål

Förr i tiden brukade den så kallade staten utforma den offentliga välfärden efter någonting som kallades "människors behov". Det fick kommunistnazistfascistiska följder, som exempelvis att under 1980-talet låg arbetslösheten i Sverige på runt två procent och att 45 procent av medborgarna över 80 år fick hemtjänst.

I dag har vi rättat till det där och slagit in på en ny utveckling, med nya perspektiv. Tack vare ett företagsekonomiskt resonemang kring välfärden är i dag privata vård- och omsorgsbolag tongivande i den. Med detta reformeras nu kommunismnazismfascismen bort; arbetslösheten följer nu naturlagarna och ligger på runt 6 procent medan inte mer än 18 procent av 80-plussarna får hemtjänst.

Tidigare har jag skrivit om skolföretag som gör storvinster på att driva landets grund- och gymnasieskolor. I dag kan man se rubriker om ett vårdföretags, Attendo, stora vinster. Attendo är brittiskägt och fem procent av omsättningen blir vinst, i svenska kronor 120 miljoner under 2005.

Underbemanning och vanvård i privat regi - effektivt och lukrativt!

För Attendos del har den här veckan varit mindre rolig. Under torsdagen och fredagen exploderade nyheten om en man som avled efter fasansfull vanvård på en av Attendos vinstfabriker i Uppsala. Det är pinsamt i sig, men blir sjukt kul i kontrast till vad företagets regionchef i Norrland, Uno Kristoffersson, skrev i onsdags på ÖP:s debattsidor:

Med en mångfald av arbetsgivare kan omsorgspersonalen själv välja mellan jobb i privat eller kommunal sektor. Det leder till en dynamisk och spännande arbetsmarknad.

Vi vet att fler utförare leder till bättre äldreomsorg. Uppsala, Västerås och Linköping är exempel på kommuner som har stor andel upphandlad äldreomsorg. Resultatet är en högre kvalitet som bekräftas i brukarundersökningar samtidigt som kostnaderna för äldreomsorg i dessa kommuner sjunkit.
Matematiken är egentligen ganska enkel. Privata Attendo lägger ett bud som innebär 15 procent mindre personal och lika mycket mindre anbudskostnad än konkurrenten Uppsala kommun erbjöd. Enligt lagen om offentlig upphandling har alltså Uppsalas vänsterstyre att acceptera Attendo som utförare, eftersom det kostar kommunen nästan två miljoner kronor mindre än i kommunal drift.

När 15 procent färre ska göra samma jobb för 20 brukare på en vårdavdelning säger mitt krassa makroräknande att omsorgen blir sämre. Och mycket riktigt - personalen och anhöriga till brukare på Attendos vinstfabriker är hjärtligt upprörda över den dåliga om än lukrativa verksamheten.

Uno Kristoffersson skriver att omsorgspersonalen kan välja mellan kommunala och privata arbetsgivare. Ja, och när den kommunala inte får några anbud vilket leder till nyanställningsstopp och den andra ger personalen en ohållbar arbetsbörda - då är nog valfriheten inte omsorgspersonalens räddning. Fast man kan förstås, som Kristoffersson formulerar det, säga att det handlar om "en dynamisk och spännande arbetsmarknad".

Kristoffersson skriver också att kvaliteten höjs tack vare de privata företagens intåg. Tillåt mig att tvivla. Om vi bortser från det jag skrev i början - att färre får tillgång till offentligfinansierad välfärd i dag än under slutet av 80-talet - så tror jag inte heller att kvalitet skapas av de privata aktörerna. När Stockholms stads äldrevård utvärderades framkom tydligt att skillnaderna mellan privat och offentligt är som Attendo skriver - fast tvärtom. De offentliga enheterna får bättre betyg av brukare och anhöriga än de privata. Mer utförligt om det kan man läsa i rapporten Privatiseringarnas pris.


Slutargumentet från Kristofferssons sida var att kostnaderna sjunker. Jojo, så sant som det är sagt. (Bara i Östersunds kommun sitter flera kommunala tjänstemän och administrerar ärenden som berör de privata vård- och omsorgsföretagen.) Och glöm inte att vinsten stiger. För Attendo, vill säga.

Att privatisera den offentliga välfärden leder till samhällsekonomiska förluster till förmån för företagsekonomisk tillväxt. Enskilda företag - som Attendo, finansierat av brittiskt aktiekapital, eller Vittra, med investmentbolaget Bure som finansiell huvudman - bryter raskt ny mark för att roffa åt sig säkra vinster. Av detta följer förstås ökade samhälleliga kostnader för sjuk och överarbetad personal, mer offentlig byråkrati och ökad arbetslöshet.

Lösningen på välfärdsproblemen kan rimligtvis inte vara mer av privatiseringsiver. Vem vill se en större andel underbemannade privata vård- och omsorgsenheter istället för fullbemannade offentliga? Välfärdskonkurrensen är dålig för de anställda, för brukarna, för arbetslöshetssiffrorna och för den demokratiska styrningen. Lösningen måste stavas upprustning av den offentliga sektorn!

Inte heller i dag har jag vågat mig ut på Malmös dynamiska och spännande arbetsmarknad för att söka jobb, men det kommer.

29 september 2006

Ny, kontrastrik välfärd

I kväll har jag åkt med 2:ans buss från Västra hamnen till Södervärn - en resa från nybyggda lyxlägenheter till nedprioriterade student- och invandrarkvarter. Sedan tidigare har jag tagit 1:ans buss till och från Oxie, så nästa projekt blir att ta 3:ans buss (ringlinjen) från Värnhem till Värnhem. Und so weiter, till och med linje 8.

Någon lustigkurre har roat sig med att avfyra rejäla fyrverkerier något hundratal meter från vardagsrumsfönstret här, mitt inne bland sexvåningshusen, några kvällar den här veckan. För inte så många timmar sedan kom brandbil, ambulans och polis till en lägenhet där i närheten. Ingen vet vad som har hänt, men det är spektakulärt när det händer saker i det här annars ganska pensionärstäta området.

Jag kom på att det ju finns fler steg ner innan man har nått botten på tjänstearbetstrappan. Under Metroutdelare och hamburgarvändare på donken har vi sånt som skoputsare eller att packa mat i folks kassar vid kassorna på stormarknader. Tjänstejobb som absolut inte behövs, men som kommer väl till pass i ett land där de styrande tycker att det har blivit en för icke-privilegierad tillvaro att leva i som rik; där man vill se lite klasskillnader. Och om alternativet är försämrad a-kassa och neddragningar i vuxenutbildningen, visst känns väl skoputsarjobbet lite mindre avlägset?

Turning Torsos portier såg lite ensam ut i kväll. Varför skulle hyresgäster som betalar fyrtio tusen i månaden för en skön lya nöja sig med bara en i tjänstestaben såhär en skumpakväll? Nej, fram för fler tjänstehjon i den nya välfärdens namn!

28 september 2006

Läskiga jobb som jag kan få

Okej... Jag skulle behöva lite extracash till början av nästa år. En resa till Venezuela är inte gratis ens om vi har en borgerlig regering. Så ett jobb vore gôtt mos. Jag har kollat runt lite på vad det är arbetskraftsreserven får göra nu för tiden.

Här i Malmö är det omåttligt populärt med gratistidningar. Slår vad om att säkert hundra personer är anställda för att - företrädesvis på morgonkvisten - dela ut så många tidningar som möjligt av City och Metro. Och inte vilka hundra personer som helst: invandrare och yngre tjejer är överrepresenterade. Det är visserligen ett jobb, men... Kan vi inte ta en tidning ur en av alla tidningsställ och högar kring busshållplatserna själva? Satsa pengarna som den omfattande distributionen av gratistidningar tar i anspråk, på vård/skola/omsorg? Jag tror att invandrarna och de yngre tjejerna (och jag!) hellre hade jobbat på en nyöppnad fritidsgård som resurspersonal än på Centralen med Metro-arbetskläder.

Annars finns här en hel del restauranger, gatukök och småaffärer som har öppet länge, länge. På dem kan ungdomar och invandrare också få lågbetalda servicejobb. Jag har hört att man kan få jobba svart för trettio spänn i timmen - och när en falafel kostar en tia, kan man då vänta sig att jobben är värdiga, med drägliga löner?

Som tur är ska regeringen Reinfeldt låta subventionera de sociala avgifterna för exempelvis servitörer, med följden att restaurangerna kan utöka sin arbetsstyrka med en till underbetald blatte. För offentliga medel, som i en annan värld kanske hade använts till jobb i välfärdssektorn.

Av rent politiska skäl ska jag försöka hitta nåt helgvikariat i den offentliga omsorgssektorn.

27 september 2006

Skriver bra om politiken, ganz einfach.

Ali skriver suveränt i dag.

I morgondagens Arbetaren finns också två bra ledare - Skit i feminismen, då! och Visst finns det grader i helvetet - rena reklamen för vänsterpartiet.

Som daglig läsare av City och Metro har jag noterat samma sak som Rebecka Bohlin på Arbetaren - tidningarna är fulla av individualisttrams om hur "du blir jämställd" genom att kräva högre lön i individuella löneförhandlingar. Skitsnack, förstås; sånt liberalt skitsnack som hela samhället och i synnerhet media är nedlusat av.

Ragnar påminner mig om knapp.nu och det tokroliga Knappnytt, denna gång med en partispecial. Sevärd, helt klart. Också ett tecken på tidens liberala vindar.

Om någon vecka ska vi dra igång rejäla kampanjer i Malmö på teman som Mellanöstern och rasistpartier. Det blir fedt som faen.

26 september 2006

Valets konsekvenser

Okej, vissa saker kan man acceptera. Som att folk är less på sossarna och det sätt på vilket de handskas med makten. Men när folks missnöje slår som det gör tycker jag att det är orättvist.

Det senaste vidriga som nått mig är att Härjedalsalliansen är villiga att, tillsammans med ett annat lokalt missnöjesparti, samarbeta med sverigedemokraterna för att ta makten i Härjedalens kommun. Något så vidrigt kan man bara inte tro direkt när man ser det, så jag hoppas att indignerade dementier rullar in i morgon från högerhåll.

Å andra sidan verkar ett försvagat vänsterstyre ha rotts i hamn i Östersund, vilket väl får ses som en halv seger. Karin Thomasson verkar rätt vettig; så länge vi slipper idiotisk nedskärnings- och liberaliseringspolitik så kommer chanserna för vänstern att slå tillbaka hårt 2010 att vara goda.

Jag sitter just nu och smaskar på mangosorbet och läser vänstertidningar. Det känns relevant att hänga med i vad som skrivs, sägs och reflekteras kring såhär omedelbart efter valårets klimax. Och som en liten tröst i en förbaskat obehaglig värld.

25 september 2006

And the winners are...

Lite löjligt, men tidningarna - jag tänker nu främst på Dagens industri - ger nu besked om vilka rika knösar som blir rejält mycket rikare med vår nyvalda Allians "för Sverige". Och det handlar inte om vanligt folk i Norrlands inland, vill jag säga. Inte heller om de blattar i Skåne som aldrig gick och röstade. Nej, inte ens de etniska arbetarsvenskar som röstade på nämnda allians blir rika när borgarna släpper på skatteuttaget för de välbesuttna.

Alliansen har haft mer pengar, de har haft valagendan i sin hand och de har mött en dålig socialdemokrati. De har med liten marginal vunnit arbetarröster på vänster- och konservativ retorik. Om dessa fyra år av borgerligt styre omsätts i "rätt" praktik blir det en promenadseger för en vänster som nu skärper till sig.

24 september 2006

Bloggare förändrar inte världen

Agenda snackar de om bloggare - med utgångspunkt i tre amerikaner som gjort en konspirationsteorifilm om 11 september-attentaten - och bloggarnas betydelse för media och demokratin.

Ibland undrar jag varför enskilda individer tillmäts så stor betydelse i diskussioner som kvällens. Okej om någon vill understryka att cheferna för och ägarna av de stora mediekoncernerna har stor makt. Men att påstå att vanligt folk numer skulle ha makten över informationen i sina händer...?

Journalistik och seriös informationsspridning kräver rätt stora resurser. Resurser som finns på de stora redaktionerna, men saknas för de flesta bloggare. På de stora redaktionerna sätter ägarnas och chefernas intressen gränser för hur omfattande och god journalistiken blir - bland bloggarna är det snarare brist på måttfullhet och vetenskapligt arbete som begränsar kvalitén. De stora redaktionerna släpper ifrån sig hårt tyglad produktion - bloggarna eldar på varje inlägg som sensationsartikel i bitsk ton. Varken stormedia eller den enskilde ger bra journalistisk avkastning, så kanske skulle debatten berikas av att vara lite bredare än att bara handla om de två extremerna?

Finansiering och bildning. Har man det så kan man producera god journalistik. Vi behöver redaktioner med välutbildade, duktiga journalister, som har tillgång till god finansiering, om vi vill se en kvalitetshöjning. Då handlar det inte om att folk ska blogga mer, utan om att fler journalister ska dra avancerade slutsatser och verkligen lägga ner sin själ i att berätta om och förklara sanningen.

Genom att ögna igenom stora mängder bloggar, nättidningar och offentliga arkiv har killarna bakom Loose Change gjort en rätt snygg, men knappast bra, film. Det skulle behövas seriös forskning på 9/11-grejen precis som på andra samhällsföreteelser!

23 september 2006

I Skåne igen!

Såhär långt kunde man väl aldrig tro att tåget skulle gå, men nu är jag alltså i Skåne med Malmö en dryg halvtimme bort. Enligt väderrapporteringen på nätet är det 17 grader varmt utomhus i Malmö just nu, vilket väl får ses som lagom för att vara september. Jag menar, tropiska nätter är väl lite mycket begärt?

55 000 skåningar röstade på sd, enligt tidningen. Sd knycker vänsterns kommunalrådspost i Malmö, som fjärde största parti. Sköna Skåne!

Mellan Lund och Malmö.

Men det är ju för bussens skull jag egentligen har åkt hit, och om jag vill åka buss hela vägen till skolan så måste jag åka före halv åtta varje dag. Det går totalt en buss till skolan per skoldag. Lite som i Jämtland, fast i Malmö. I gengäld går busslinjen utanför min bostad var femte minut under högtrafiktider.

Inte en, utan två tågmosade!

Trevligt, trevligt! Två döda hade vi på spåret framför oss i dag, i två olika olyckor - om man får tro DN:s nätupplaga.

Det är tröttsamt att åka ett tåg som borde vara framme om en timme, men som har tre timmar kvar. I och för sig hinner jag läsa fler tidningar nu, men det vete tusan om det är värt det.

Det gick bra, trots allt.

Jag kom med 16.20-tåget till Skåneeländet, som rullade in till perrongen 16.21. Att SJ trilskas med att försena sina tåg redan innan tågen avgår är fascinerande. Men inte helt genomruttet; som plåster på förseningssåren fick jag värdecheckar för 70 kronor på kundservice i Stockholm.

Det värsta nu blir att hitta någonstans där det är öppet i Malmö där jag kan köpa ett periodkort. Jag vill helst komma igång med bussåkandet i morgon, så jag har rutin på det på måndag. Och när jag kommer till Malmö kring 21.00 i kväll lär väl allt vara stängt.

Nu ska jag meddela att jag faktiskt kommer i kväll, så min ankomst blir en total överraskning...

Aw, crap.

Nu har tåget avgått mot Malmö, och här står vi strax norr om Uppsala och väntar på ännu ett mötande tåg. Jag vet inte vem som är mest frustrerad - tågpersonalen eller de resenärer som skulle ha checkat in på Arlanda senast ungefär nu - men det är ju ännu pissigare att missa sitt plan till Portugal än att missa sitt tåg till Skåne, tänker jag försiktigt. Bara för att nån skulle upp på spåret. Och bara för att ett försenat tåg får stå tillbaka för de andra tågen längs resten av vägen.

Jag får själv boka om resan till Malmö, men det ska nog gå bra. Hoppas inte alla lördagståg söderut är bokade.

Sakta gick'e

Nu står tåget stilla alldeles norr om Gävle. Det är i sig inget ovanligt att behöva stanna för möte, men det känns lite frustrerande när man

a) vet att det är ett generalstopp i Gävle, samt
b) har ett tåg i Stockholm att passa.

Men det är bara att gilla läget.

Gilla-la-lala-läget! Tjoho, tjoflöjt!

Där står tåget nu. Väldigt stilla.

Uppdatering: SJ:s tågpersonal berättar att vi hittills är 35 minuter försenade. Och sedan jag kopierade den förra bilden har tåget inte rört sig en millimeter, på tio minuter:

Wow, look at that...

Uppdatering 2: SJ röjer banan söder om tåget. Räddningstjänsten "håller fortfarande på och städar undan", enligt ombordpersonalen, som genom framrutan ser vad som händer där framme vid bebyggelsen. Och innan bilvraket/likdelarna är bortstädade i tillräckligt god omfattning blir vi kvar här. Mina 50 minuters marginal till tåget till Malmö är nu noll minuter.

Se där, så det kan bli!

Uppdatering 3: SJ har försökt skynda på uppröjningen. Om ett par minuter ska vi få rulla vidare, drygt en timme försenade. Till Stockholm kommer vi då tio minuter efter avgång för tåget till Malmö. Tokigt, tokigt...

And time simply flew by...

Förhoppningsvis har den sista tiominutersperioden varit nu! God damn!

Uppdatering 4: SJ meddelar stolt att nästa uppehåll blir Gävle. Det var ingen bil, utan någon människa som hade lyckats pricka rätt på ett tidigare tåg. Snart kommer även de spännande beskeden om vilket senare tåg jag får ta till Malmö.

Gävle, Gävle, Gävle! Heja, vad fort det går!

TÅGKATASTROF kallar vi det

Just nu står ett tåg bredvid vårt. Det har inträffat en "olycka med person inblandad" strax norr om Gävle, vilket troligen innebär att tåget blir rätt försenat.

Nu rullar vi iväg mot Gävle igen, där personalen har tagits ur trafik och bussar får köra passagerare.

Sånt händer i våra länder.

Katastrof kan det bli, om jag på grund av det här missar tåget till Malmö. Vilket jag naturligtvis inte gör. Men kvällstidningarna skulle nog ta en sån rubrik om jag tipsade dem.

Sd frånsprungna

Flera sjuka situationer har uppstått efter valet i söndags - särskilt i kommunerna. I Ånge, där jag är nu, valdes Sverigedemokraterna in i kommunfullmäktige trots att inga kandiderade. Där fick man lotta mellan de fem personer (män, månne?) som hade skrivit sina namn på valsedlarna. I Flen uppstod samma situation, skriver SvD, och där lottades mellan två kandidater.

En artikel i samma tidning visar på behovet av rejäl kamp mot rasisterna i framför allt Skåne de kommande åren.

Anders Sannerstedt, universitetslektor vid Lunds universitet, har specialgranskat Skånepolitiken. Han är däremot övertygad om att sd:s goda organisation och ekonomi för partiet till riksdagen nästa val. Det enda hindret på vägen är om de etablerade partierna framgångsrikt bemöter sd i alla frågor som har med integration att göra.

– Jag vill till varje pris undvika att kalla en stor väljarandel för rasister, men invandring är grundfrågan.
Till skillnad från universitetslektorn tror jag att arbete och välfärd är grundfrågan, och att invandring är en utanpåfråga. Om Sverige satsar rejält på arbete och välfärd för alla - en sorts lösning för värdighet - så kommer problemen som de ser ut i dag att vittra. Kör vi däremot på den borgerliga motorvägen mot ett mer kontrastrikt klassamhälle, där rasifierade grupper utgör en reservstyrka av arbetskraft, så cementeras tvärtom problemen ytterligare.

Ju mer borgerlig politik som förs, desto bättre gödslat kommer landet att vara för rasistpartierna. Att det är borgarna som vill snacka om kulturella problem, språktester och "hårdare tag" stigmatiserar inte bara invandrare ytterligare utan spelar också direkt rasisterna än mer i händerna.

Vi har chans nu att springa ifrån rasisterna. Men det kräver att sossarna lokalt i exempelvis Malmö gör verklighet av visionen om att "alla ska med". Och det kräver att vänstern är minst lika bra som vanligt.

Iväg bär det!

En minut efter ordinarie avgångstid bar det iväg. Förstaklasskupén är halvfull och det är ingen värst vidare åtgång på gratisfikat bakom mig.

Se här:

22 september 2006

Därför Norrland

I morgon åker jag till Malmö (mer om det live på denna blogg; jag reser i första klass och kommer under hela lördagen att vara uppkopplad mot internet). Det är tråkigt rent allmänt att lämna Norrland, men vissa saker gör det extra smärtsamt. Som det här, ur en kvällstidning som rapporterar om snö i norra Norrbotten i dag:

– Äntligen, jag har putsat på snöskotern och hoppats länge, säger Kirunapartiets Lars Törnman.

I södra Sverige går folk fortfarande utan jacka och talar om sommar. I norr är den första snögubben redan på plats.

– Jag såg järven skynda omkring i förra veckan och förstod att vintern var på gång. Järven får alltid bråttom när snön är i luften, säger Lars Törnman.
Jag vill ha norrländsk snö, inte skånskt rusk!

21 september 2006

Om framgångarna för sd

Läser en debattkommentar av Lotta Gröning i dag om att man inte ska "skjuta budbäraren". Hon menar att media har väldigt lite ansvar för valresultatet och, framför allt, att de i alla fall har gjort ett väldigt bra jobb med att stänga partier som sverigedemokraterna ute. Det om att media inte har varit avgörande för valresultatet har jag bland annat kritiserat Aftonbladet specifikt för tidigare, men även reklamen för sd är oroande. Eller rättare sagt: det är oroande att media själva inte noterar all den goda publicitet som givits åt sd i valrörelsen.

|Aftonbladet har till exempel på sin valsajt för unga i sommar gott om reklam för sd i artiklar om partiet.

|SvD frontade så gärna med bild på partiledaren i återigen positivt laddad artikel.

|SVT lät några dagar innan valet partiledaren för sd debattera sina paradfrågor med CUF:s ordförande Fredrick Federley - ett obetalbart tillfälle att sprida sina åsikter på redaktionell plats.

Sd:s Jimmie Åkesson har blivit kändis i valet. Det har gödslats med artiklar, notiser, insändare, pressutspel och annonser där partiledaren i alla möjliga sammanhang fått komma till tals. Detta ska ställas i relation till bevakningen av andra, mer demokratiska men mindre förmögna, partiers utrymme i samma medier.

Arbetaren är en tidning som medvetet låtit Feministiskt initiativ vara med i artiklar, jämförelser och nyhetsrapportering i valrörelsen. Lika medvetet har de nämnt sd endast i negativa, kortfattade ordalag. Man har alltså prioriterat och lyft fram ett parti på ideologiska snarare än på ekonomiska grunder, där alltså demokratisyn har fått gå före ekonomisk efterfrågan. Jag ser inte varför det skulle vara fel. Det känns betydligt bättre med en tidning som har en sådan integritet, än kommersiella stormedia som vill locka mediekonsumenter med sina konflikt- och skandalskriverier. Att fronta sd är också ett redaktionellt val, om än ett uselt sådant.

Nu väntar en offensiv nere i Skåne, dit jag ska på lördag. Sd ska bemötas på rätt sätt - av en vänster som använder de rätta antirasistiska metoderna.

20 september 2006

Ett litet försök till valavskrivning

Jag ska försöka skriva av mig/avskriva den skuld till valanalyshögen som jag bär på ryggen.

Min första reaktion i åttasnåret på kvällen i söndags var "Sverige har i alla fall valt en värdig opposition". Det skrev jag också i sms som jag skickade till ordförandena i Muf och Luf här i länet - sms som besvarades av avvaktande eller smått oförstående (kanske onyktra) kommentarer om att "men vi vann ju!". Saken är den att jag menar allvar. Jag gillar den nuvarande oppositionen bättre än den förra, och det är väl där vi får börja.

Allians för Sverige har skött sig riktigt dåligt som opposition. Inte retoriskt och i sitt mediearbete, men politiskt. Inga seriösa politiska förslag utom överbud och provokativa påhopp har lämnats under valåret. De allvarliga politiska frågor som de borgerliga partiernas medlemmar håller högt har skalats bort. Alliansen har varit helt marknadsorienterade.

Det är alltså mot en allians av borgarpartier, där en åsikt kan vara bytt mot ett helt annat förslag nästa vecka, eller bara ersatt av osäkerhet och en floskel, som s, v och mp har slagits. Sossarnas och vänsterns, och till viss del miljöpartiets, demokratiska politiska maskineri har inte haft en chans mot marknaden. Att slå fast sin valplattform nio månader innan valet, som vänsterpartiet gjorde, ger stora opinionsmässiga och genomslagsmässiga nackdelar gentemot moderaterna, som opportunistiskt lanserade sitt manifest i augusti. En demokratisk process är bättre förankrad hos medlemmarna men får sämre direkt genomslag hos trendkänslig medelklass i valspurten. Såhär i efterhand kan man tycka att det är synd att vänsterpartiet inte hade några miljoner till att satsa på fantasifulla utspel i strid med medlemmarnas politiska uppfattningar, som borgarpartierna framgångsrikt gjorde. För de där små extra procentens skull.

Men borgarna har också framgångsrikt fått de regeringsstödjande partierna att stå som ansvariga för nackdelarna med en borgerlig nedskärningspolitik. Och det är allvarligt. I valrörelsen har borgarna snackat om en och en halv miljon svenskar i utanförskap, som ett mantra. Ja, kan jag erkänna, en'å'n'halv-miljon peeps står säkert utanför det arbetsliv som de borde ha chans att tillhöra.

Fast konflikten i media har framför allt kommit att stå där; sossarna accepterar inte borgarnas "utanförskapssiffra"; och där är det borgarna som låter mera trovärdiga. Bråken handlar då om statistiska siffror - alltifrån 180 000 till 1,6 miljoner. Debatten borde ha stått kring varför de där människorna inte ingår i det skapande samhället, för där skiljer sig höger och vänster åt. Konflikten borde också ha stått mellan m, kd, fp och c å ena sidan och mp, s och v å andra sidan. Det gjorde den inte. Nu var det v mot s, mp, c, fp, kd och m. Endast vänstern försökte tappert att lyfta den viktiga frågan om orsaken till utanförskapet.

En mer riktig tolkning än att Sverige är ett socialistiskt, nedgånget land - borgarnas tolkning - är att utanförskapet till stor del är en produkt av 1990-talskrisen. Det är den krisen som tolv års sossestyre manövrerat sig ur till gigantiska årliga budgetöverskott och en enorm ekonomisk tillväxt. Detta har sossarna varit bra på att meddela: Det går bra för Sverige, har vi hört i varje debatt och skolpresentation. Men det var det där med utanförskapet också...

Utanförskapet är de hundratusentals människor som antingen sparkades ur offentlig sektor och sen aldrig mer kunde stabilisera sig på arbetsmarknaden. Det är de unga tjejer som drar från skitjobb till skitjobb, hankar sig fram under tokigt dåliga villkor på en arbetsmarknad på arbetsköparens villkor. Det är de många invandrare som placeras i alltmer utarmade förorter, helt dränerade på samhälleliga investeringar och offentlig välfärd.

De hundratusentals människor som befinner sig i utanförskap är de människor som mest träffsäkert skulle få ett uppsving med en radikal vänsterpolitik för full sysselsättning. Det är dessa människor som - även om de inte får jobb direkt - tjänar på att ha en hög a-kassa, stabil inkomst och anställningar som de kan känna sig trygga med. Samma utanförskapsmänniskor förlorar i motsvarande omfattning fotfäste i samhället med en borgerlig politik. På grund av de vansinniga principer som EU bygger på, vilka de flesta svenska partier är hjärtligt förtjusta i, är denna borgerliga politik egentligen inte längre ett alternativ utan ett måste.

Ökad stigmatisering, ökad repression och minskade offentliga transfereringar är det som har slagit hårdast mot drabbade i hela Europa från 80-talet och framåt, och det är på den politiken - inte retoriken - som borgarna nu har vunnit riksdagsvalet. Och det är mot den politiken som vi i vänstern och arbetarrörelsen nu ska gå i krig. Mot EU, mot marknadsövertagandet och mot etablissemangets icke-alternativ.

Valnattens rapporteringar föranledde mig att ta ett steg in i organisationsträsket: jag ansökte om medlemskap i vänsterpartiet.

Diskret reklam från min stora inspirationskälla: José Napoleón Duarte!

På medlemsmötet med Östersunds partiförening i kväll har vi diskuterat några viktiga principer och strategier som ska föras fram under åren i opposition mot regeringen Reinfeldt. Exakt vilka vore ju tokigt att skriva, men det centrala är att vi ska vara en opposition som dels bygger vidare på den politik och den valplattform vi appellerade till folk på, dels tydliggör perspektiven och alternativen i svensk politik. Vi ska vara den kraft som visar vilka som tjänar på borgarpolitiken och vilka som förlorar. Vi ska se till att synliggöra tjejer i förorten inte som utsatta för en hederskultur mot vilken vi måste bussa fler poliser, utan som diskriminerade i oändligt många led genom hela samhället. Och vi ska vara den rörelse - ungdomsförbund, parti; feministiskt, socialistiskt, antirasistiskt, fackligt, internationalistiskt, grönt - som bygger motstånd underifrån. Som ger röst åt alla oss som kräver vår rätt, trots att vi inte heter Cederschiöld i efternamn eller råkar äga ett stort aktiebolag.

De kommande fyra åren är det inte marginalisering som väntar. Det är magasinering av ammunition, byggande av kadrer och framför allt organisering av missnöjda vanliga människor som väntar. För om fyra år är det borgarna som står till svars, och då har de en seriös opposition emot sig. Fortfarande utan medierna på sin sida, fortfarande med en demokratisk "nackdel" på sin sida - men med argument, vanligt folk och rättvisan helt på sin sida.

Om fyra år dissar väljarna Tyrannen från Täby med besked!

19 september 2006

Svar på tal.

Lasse piggar upp!

När Marie Söderqvist Tralau, av SvD kallad "expert" innan man sansade sig till "högerdebattör" som alla andra TT-wannabes, analyserade vänsterpartiet gav Lars Ohly ett rakt svar. I sin analys kommer Söderqvist Tralau fram till att:

Lars Ohly gör som traditionella kommunister brukar göra: man slänger ut alla oliktänkande och så blir man en liten och stark kärna. Alla tycker lika, men... Man är inte så stora.
Ohlys svar på analysen blir långfingret. Klippet är en klassiker och kan ses här.

Marie Söderqvist Tralau är en genuint obehaglig kvinna. Men det är inte bara de sunkiga, amerikanskinspirerade moraliståsikterna som framkallar obehag - hon är också riktigt usel på analys. Jag vet inte hur Stig-Björn Ljunggren och Göran Greider, som också deltog i panelen, skötte sig, men de gjorde det garanterat tusen gånger bättre än Söderqvist Tralau. Inte för att de är män, utan för att de inte är helt korkade och dryga.

I skrivandes stund hälsar Valmyndigheten att cirka 5,9 procent av befolkningen tillhör den där starka kärnan av ej ännu utrensade som fortfarande inte insett att Sovjet var dåligt och röstar på vänsterpartiet.

Sverige behöver en opposition som går att lita på och som reagerar mänskligt när omänskliga (äckelhögerextrema) påhopp haglar. Hoppas Ohly orkar hålla ut!

17 september 2006

Whale to the parliaments

Today I'm voicing in the whales to the riksdag, landsting and kommun. It is a real high-time, this day.

Få saker får mig att må så illa som all den reklam som borgarna har bombat oss med de senaste dygnen. Inte minst den mailpropaganda, med ämnesrubriken "Byt statsminister!", som vi med studentkort fått, väcker viss anstöt när jag läser den.


Trots att jag har avsagt mig prenumerationen på det förbenade studentkortsutskicket kommer två moderatutskick och ett från han den där ledaren för kå-de.

Låt dom inte få chansen - krossa den borgerliga alliansen!

14 september 2006

Den vansinniga slutattacken

Det går ju inte längre att se vad som skrivs i tidningarna.

Man ser inte de politiska förslagen bland alla kampanjer.

13 september 2006

Debatt och medieexponering

I Länstidningens valspecial av Mops fick jag besvara några viktiga ungdomsfrågor för Ung Vänsters räkning, under vänsterpartiets (i vilket jag inte är medlem) logga. Kollar man i e-tidningen ser man också den teckning (nedanför den stora) av Kjell Nilsson-Mäki som mitt uttalande om studielön gav upphov till. Alltid kul!

Debatten på Wargen i dag var bra, jag skrattade en hel del. Från början fullsatt aula. Sorgligt nog har borgarna faktiskt ingenting att komma med som gynnar vanligt folk. De har sin allians, byggd på en ocean av retoriska vaggvisor och högstämd kritik av den socialdemokratiska enpartistaten. Men politiken - särskilt den moderata, då den är tongivande - har inte ändrats sedan 1934, som också Petter Jonsson från Muf konstaterade.

Vad som kan sägas om medlemmarna i Petters förbund är att de är en skam för Wargentinsskolan. Den eftertänksamme studenten konstaterar även att moderatgrabbarna aldrig borde ges tillfälle att utöva verkställande makt i Sverige.

Nuff said.

12 september 2006

Heja den givande samhällsdebatten!

Vi kommer inte heller att stöda alliansen!
Maria Wetterstrand kommer med nyheter efter att Lars Ohly i TV4-utfrågningen förklarat att vänstern inte kommer att stödja borgerlig politik eller den borgerliga alliansen.

Den här är också bra: Vutti är centerpartist?

Jag kollade alltså på utfrågningen i TV4, och dessutom plågades jag av Janne Josefsson i en timme innan dess. Det är inte klokt vad tunt journalisternas innehåll är när det kommer till s, v och mp; vad frånvarande den politiska utfrågningsglöden är! I en timme tjatade Josefsson om hur vansinnigt det är med en arbetarledare som inte lever som sina väljare, med de klyftor vi har i dagens Sverige.

So?

Han gjorde inga försök att förklara varför klyftorna har ökat, utan lämnar tittaren med känslan av att det lyxiga levernet för sossetopparna har skapat samhällsklyftorna. Med en seriös vilja att finna orsakerna till samhällsproblemen hade Josefsson tagit reda på saker och ting - exempelvis EU-politikens påverkan.

Nä, vad vi behöver är lite kommunisthets.

11 september 2006

Grymt, Svenning!

En grym ledare föll över Leijonborg.

And the winner is...

Okej. Artikeln i LT är faktiskt så kul så jag kan kosta på mig att klistra in den i sin helhet. Inte bara finns där några tokigt tokiga formuleringar - "Petter Olsson" är tydligen också ordförande i Muf Jämtland. (Petter Jonsson är vice ordförande i Muf Jämtland, ordförande är Kenny von Walden...)

Måltavlor i vänstertidning
skapar irritation hos muf


Valrörelsen blir allt smutsigare. Knappt har fp:s spionskandal lagt sig förrän andra fula tag tas i debatten.
- Visst tycker vi olika i partierna, men nu har vi nått gränsen, säger Petter Olsson, ordförande för moderaternas ungdomsförbund, muf, i Jämtland.

I handen har han Ung vänsters tidning, där alliansens partiledare har fått ett kikarsikte i ansiktet. Högst poäng, 10, får man om man prickar moderatledaren Fredrik Reinfeldt.

I samma tidning kan man läsa att "dom" det vill säga den borgerliga alliansen, "vill göra vinst på att tjejer spyr upp maten".

Det har berört Petter Jonsson väldigt illa.

- Jag skulle aldrig kunna skriva en sådan artikel, säger han. Vi måste väl kunna inrikta oss på politiken och försöka förklara att vi har olika vägar dit.

- Det handlar om vår politiska humor, säger Nisse Sandqvist, ordförande i Ung vänster i Jämtland. Läser man texten står det faktiskt att man ska kasta mjuka bollar på dem.

I muf:s tidning står det bara sådant, vi driver helt enkelt med deras drifter.

Inspirationen säger han kommer från LO:s kampanj "slå en spik i alliansen".

- Vi vill visa att politik också handlar om att man kastar skit på varandra och göra skandaler. Men att alliansen vill göra vinst på att tjejer spyr upp maten, det är en mycket seriös historia. Alliansen vill faktiskt privatisera välfärden, de vill att privata företag ska få skapa en marknad för just dessa flickor.
Några kommentarer:

1. Jag tycker inte att det är Röd Press som har nått anständighetens gräns, utan snarare moderaterna och Muf. Det är inte Röd Press som kommer med reaktionära förslag som slår hårdast mot kvinnorna...

2. Man får högst poäng om man träffar den största bilden, och man uppmanas att kasta mjuka bollar som bevis för att det handlar om satir och inget annat. Mittuppslaget i Röd Press är satir över satiren - en anti-hyllning till allt vad kampanjande och jippon heter.

3. Vi har inte bara "olika vägar dit" (till jämställdheten, I presume?), utan också olika "dit". Målet för Ung Vänster är ett radikalt annorlunda samhälle. Så är inte riktigt Mufs fall.

4. Det är riktigt bra att högern tar åt sig och att vi får ett embryo till debatt. Kanske har alltså den provokativa feministiska tonen gett resultat?

10 september 2006

Feministisk offensiv

I eftermiddags rang Anita från LT upp för att höra vad vi tycker om vår utåtriktade tidning Röd Press. Muf vill tydligen fronta den sortens valarbete nu. Jag berättade för Anita lite om bakgrunden och det politiska läget, och snackade därefter med Isabell. Inom en timme hade hon en klar debattartikel. Borgarna må försöka ta feministiska poäng, men antifeministisk politik möts oftast av skarp moteld från vänster!

Kritiken handlar om att Ung Vänster i Röd Press skulle ha fläskat på med för oseriösa grejer. Det tycker inte jag. Tvärtom håller tidningen både klass och en väl avvägd (kanske till och med för snål?) mängd oseriöst material. Det är trots allt mer ideologi än yta i Röd Press, till skillnad från Blått.

Vad det blir i tidningen är en annan historia. Att Muf inte kan ta debatten när den ställs på sin spets är tråkigt, men visar också var skiljelinjerna faktiskt går i valet. Vi väljer inte bara mellan trött socialdemokrati och aktiv borgerlighet, utan även mellan modern jämställdhetspolitik och bakåtsträvande marknadskonservatism. Jag tar gärna debatten om moderat feministisk politik med Muf - så snart debatten om utrikespolitik blivit av.

Om vi tar senaste Blått finns en kul recensionssnutt som jag gärna citerar på grund av dess höga igenkänningsfaktor. Det handlar om The Knife (för övrigt ett väldigt vänster-anti-Muf-band) och deras skiva Silent Shout (bra skit, by the way):

UNDER ”FOREST FAMILIES” känns det som om det ska explodera, men det händer inte. För charmen sitter i att man vill ha mer, men inte får det. Som pilgrimsmusslorna du får till förrätt på en fin krog, varefter varmrätten uteblir.
Nå, låt oss stilla konstatera att Muf inte delar mina - och de flesta andras - erfarenheter här. Hur många av oss vanliga dödliga äter egentligen pilgrimsmusslor till förrätt på fina krogar?

Men vi har alltså en feministisk offensiv på gång. Ingen politiker ska komma undan med mindre än att ha ställts inför våra krav på debattsidan.

09 september 2006

Ett vettigt test på SVT, men...

SVT:s valtest placerar mig för en gångs skull mer rätt på partiskalan än valtester brukar. Det blir i vanliga fall 95 procent vänsterpartist och 90 eller 95 procent miljöpartist. Så alltså inte nu!

Vänsterpartiet: 93 %
Socialdemokraterna: 79 %
Miljöpartiet: 73 %
Centerpartiet: 37 %
Folkpartiet: 25 %
Kristdemokraterna: 30 %
Moderaterna: 26 %

Intressant att notera att folkpartiet är i botten på min sympatiskala. Det beror knappast på att testet är känsligt för "fp-skandalen", utan har snarare med folkpartiets reaktionära politiska förslag att göra. Avslutningsvis vill jag betona Kim Jong-Ils betydelse för utvecklingen av ett livskraftigt afrikanskt jordbruk med en engelsk pressrelease:

A seminar on work of President Kim Il Sung was held by the Society for the Study of the Juche Farming Method at the Kim Il Sung Institute of Agricultural Science in Guinea on Aug. 31 on the occasion of the 25th anniversary of the publication of his famous work "For the Development of Agriculture in African Countries". On display at the venue were photos of Kim Jong Il giving on-the-spot guidance to agricultural field and showing development of Korean rural villages.

The president of the Society for the Study of the Juche Farming Method said that the institute, founded under the benevolence of Kim Il Sung, is demonstrating the great vitality of South-South cooperation as powerful base for the study of agricultural science which vigorously promotes agricultural development in Guinea as well as West African countries.

The justness of the far-sighted plan of Kim Il Sung was clearly proved by the great advance made in the agricultural development of African countries, he noted, adding that today the Kim Il Sung Institute of Agricultural Science in Guinea is making a tangible contribution to the agricultural development of Guinea by achieving greater successes under the deep concern of Kim Jong Il.
Inte mindre sant än det var sagt.

Vi vill inte ha såpor istället för nyheter!

Många är såklart upprörda nu när SVT kommersialiseras mer och mer och blir en mer renodlad nöjeskanal. Därför är det bra att uppror startas mot bolagets ledning, med en namninsamling som den här. Skriv på för ett bättre, mer samhällsbildande SVT!

Insändaren från förra fredagen kom in i LT i dag. Undrar just hur många som läser insändarsidorna - det verkar inte vara många som har svarat på rasistinsändaren. På hemsidan är min insändare besynnerligt redigerad, men det får man väl leva med. Nu ska jag ner på ett torgmöte och sen ska det delas ut flygblad.

08 september 2006

Ny hemsida i sista minuten

Ung Vänsters nya hemsida, som skulle ha publicerats i våras, kom i dagarna. Fortfarande finns det buggar på den, men den duger helt klart.

Nästan som ett barnhem i privat regi.

Ser att debatten jag deltog på i lördags finns kommenterad på en av näringslivets alla ytliga kampanjsidor. Det gläder mig så att Mufs argument är följande:

Bara för att någon går med vinst innebär det inte att man kan ta den vinsten och överföra till annat och sedan förvänta sig att allt ska fortsätta som vanligt.
Nä, precis! Vi förväntar oss inte att "allt ska fortsätta som vanligt". Allt ska inte fortsätta "som vanligt"! Vi är socialister och strävar efter ökad rättvisa - därför vill vi se en ekonomisk och social revolution, där omfördelning är en nyckelingrediens. Med runt 400 miljarder kronor i vinst per år för de största bolagen, och hundratusentals arbetslösa - i ett land där välfärden har gigantiska brister - är det anstötligt liberalt att inte satsa resurserna på den gemensamma välfärden.

07 september 2006

Framåt, avancera

Nu är det bara att skörda. Med en sådd av stabila argument, en i grunden offensiv och ideologisk valpolitik och lite sunt förnuft krossar vänstern alliansen med stil. Floskelhögern må ha retorikskolning, men utan en hållbar politik är de inget annat än en papperstiger. Strömsundsborna såg revorna i deras väv i dag, fler kommer att se dem framöver.

Den där Leijonborg, han har det inte lätt!

06 september 2006

Nordea - en hyvens bank

Jag fick mail till flera mailadresser i dag, från "Nordea". Hemskt fint inramat, med två loggor och en uppmaning för mig att logga in med mina person- och kontouppgifter på deras nya säkerhetssajt. Too bad att jag inte är kund i Nordea - det verkar ju vara en helschysst bank.

God dag, bäste kund!

För Nordea har sommar 2006 blivit en av de mest fulla med illegala operationer. Det blir allt oftare att den konfidentiella informationen om våra kunder intresserar svindlare. Det är rätt många som vänder sig till oss för att vi skyddar deras konto mot förlust av pengar.

På grund av det förklarar Nordea nästa månad för månaden av fraudkamp. Fram till 1 September skall alla våra kunder aktivera den nya kontosäkerhetssystemet. Vi har genomfört ett stort arbete för att förbättra det. Systemet har blivit kontrollerat av ledande specialister inom e-betalningssytemen och alla oberoende expeterter har redan bekräftat dess fullvärdighet vad gäller fraudbekämpning. På grund av att dessa uppgifter kan användas av kriminella, piblicerar vi inte dem i öppna källor.

Du har blivit slumpmässigt vald som deltagare i systemets avslutningsprov. För tillfället föreslår vi att Du klickar på länken http://app.nordea.se/login/security.html och genom en vanlig inloggning till Internet-banking aktiverar det nya säkerhetssytemet. För tillfället kan Du märka vissa förbiseenden medan Du arbetar. Vi vet att de finns, och ber Dig därför att inte ge oss någon tillägginformation om problem som har uppståt, vi skall lösa dem på egen hand.

Vi skall uppmärksamma Dig att från och med september blir Du tvungen att använda det nya säkerhetssystemet i alla fall, annars kommer Dina konton bli blockerade tills Din fulla personliga identifikation är klar. Därför föreslår vi att Du så snart som möjligt börjar tillämpa de nya säkerhetsstandarderna.

Med vänliga hälsningar,
Nordea fraudkampavdelningen
--------------------------
Copyright © 2006 Nordea
Om så bara en tiondels promille av alla som får mail likt detta (uppenbarligen halvtaskigt automatöversatt med programvara) svarar enligt uppmaningen i mailet, kan upphovsmakarna göra sig själva till miljonärer på ett par minuter.

05 september 2006

Mediadrev högerut

Nu rullar mediemaskineriet med full kraft mot folkpartiet. Lars Leijonborg svettas och pressas något enormt, partisekreteraren har avgått, krismötena avlöser varandra. Ordet "politikerförakt" kommer tillbaka i minst vartannat inlägg, "Leijongate" skriker tidningsledare, varje nyhetssändning toppas med något nytt graverande och förfärande om "fp-skandalen".

Det är faktiskt helt rätt åt folkpartiet att de nu utsätts för en medial mardröm, efter att ha betett sig såhär. Visserligen suger det för hundratals folkpartivalarbetare att behöva värja sig mot skiten som partiledningen har ställt till med, men så har också partiet bevisligen hittills haft hjälp av att veta på förhand när sossarna skulle släppa sina politiska kampanjer. Och om Lars Leijonborg visste om det, varför skulle inte Fredrik Reinfeldt, Göran Hägglund och Maud Olofsson känna till det?

Allians för Sverige är makthungrig så till den milda grad att ödmjukhet och rent spel är nedprioriterat. Att tillsätta regering och departement efter valet är det högst prioriterade målet just nu för tusentals borgerliga kampanjare. Därför kan en medial kalldusch vara på sin plats, för att ta ner dem på jorden igen.

04 september 2006

Tänk om bomberna föll här

När flyglarmet gick tidigare i dag uppmärksammade många dagens i-landsproblem: det låter så otäckt. Jorå, så är det, visst låter det obehagligt. Men det är inget mot att lyssna på flyglarmet i skarpt läge, inför ett flyganfall med israeliska eller amerikanska attackrobotar och klusterbomber.

Hur skulle vi reagera om andra länder bombade oss i jakt på svenska naturresurser? Det är helt sjukt galna saker västvärldens förkämpar gör mot fattiga länder utan att vi egentligen reflekterar över det.

03 september 2006

En oanständig högerpolitik

Vid debatten i dag mot Mattias Thorsson från Muf ville jag gärna diskutera samhällsekonomin på makronivå, i stället för att - som Muf gärna gör - ta ner det på individuell nivå. Med andra ord, jag diskuterar hellre Vattenfalls ansvar att leverera bra el med god leveranstrygghet till vettiga priser, än individens ansvar att byta elbolag vid missnöje.

Ett rätt bra segment i debatten kom att handla om vinsterna. Jag hävdar bestämt att vinsterna ska användas produktivt - helst i offentlig sektor, men under alla omständigheter i syfte att skapa jobb, rättvisa och välfärd. Där är Muf av ideologiska skäl mer intresserade av att belysa vad mycket positivt man kan göra i ett vinstdrivande företag, än av att diskutera kring statlig fördelningspolitik. Det hör liksom till.

Över huvud taget har det de senaste veckorna blivit mer och mer tydligt att många moderata företrädare är lite trötta på att leka socialdemokrater. Snacket om välfärd och rättvisa är inte högerns grej, så varför ska de spela teater i debatterna?

I kväll ger Reinfeldt efter och erkänner att det nog finns baksidor av allianspolitiken också. Inte mindre än att den är bra för alla, förstås, men ändå. Att moderatledaren åtminstone vågar ta diskussionen om sina illa dolda högervisioner är ett steg framåt. Såhär i elfte timmen kanske vi till och med kan hoppas att sossarna dissar sin oanständiga förvaltningspolitik och hittar tillbaka till sitt socialdemokratiska spår - med arbete i fokus.


Yo, Bush's in tha house!

02 september 2006

Är det SSU och CUF som är alliansen?

Ibland undrar man ju. De verkar så ense om rollerna där framme vid bordet, SSU-Anna och CUF-Fredrick. Anna är losern som med fullständig inlevelse försvarar allt vad vi har i dag och avslutar alla resonemang med något som lutar åt fula ord eller "tvåhundrafemtio miljarder". Fredrick tar oppositionsrollen, belyser samhällsproblemen ur den lilla människans perspektiv och kommer med offensiva förslag som den vinnare han vill vara. Dagens debatt i Östersund var ingen classy one.

Anna borde vara mer "på". Med en sossekongress som nyligen fastslagit att full sysselsättning är det allt överordnade målet borde det inte vara några som helst problem att krossa Federley under arbetarpartiets träsko. Men icke. Hon lyckas hålla sig borta från de skarpaste, mest progressiva formuleringarna, för att i stället försvara sig innan hon blivit angripen.

Nej, SSU, det här duger inte! Att sitta och spela defensivt är att acceptera högerns bild av Alliansen som svenska folkets tappra riddare, mot socialdemokratins aristokrater!

Slå istället ett slag för den vanliga människan, konkret. Kom med förslag i stället för skrämsel; det som skrämmer är samhället sådant det ser ut i dag. Inte så som Alliansen säger att de vill ha det. Lägg också av med trams som "Nu kommer jobben!"... Är man sosse så vill man att staten ska gripa in. Go figure.

01 september 2006

Resultat i våldsfrågor

I förmiddags kom en tjej och satte sig ner för att prata med oss i valstugan. Hon hade tunga frågor - om våld och övergrepp mot barn, om pedofili och om ungdomspsykiatrin. En av de första frågorna i det långa samtalet var ifall vänsterpartiet har någon handlingsplan för att lösa de potentiellt enorma problemen med övergrepp mot barn som vårt land begåvats med. "Nej," blir svaret, "det tror jag inte finns."...

...men nu, just i dag, kom det!

Vänsterpartiet presenterar sitt dokument "Bekämpa mäns våld mot kvinnor och barn" på nätet, just som vi talar om trollen. Ett rätt bra dokument, som dock är alldeles för ensamt på hemsidan. Alliansen har spottat ur sig rapporter, med medföljande medieuppmärksamhet. Mer sånt - mer resultatredovisning och mer visioner!

Äktenskapsrådgivning för att klistra ihop kärnfamiljen? Nej, borgerliga förslag är sällan någon annan än moralen till lags. Mer socialistisk, progressiv välfärdspolitik, så mår alla bättre!