Funky fresh!

Nisse Sandqvists blogg, direkt från världens centrum - Östersund. Socialism är verkligen funky fresh! Oh, and death to America.

27 augusti 2012

Det här med politikerförakt

Som folkvald är det svårt att undgå förekomsten av så kallat politikerförakt. Termen är missbrukad och inbegriper i allmänt tal snarare vad jag skulle kalla misstro mot politiker i allmänhet. Så fort någon presenteras som politiker och uttalar sig finns där en grupp människor som protesterar och säger emot. Det är i grunden bra, tror jag, att det finns en inbyggd skepsis mot politiska makthavare.

Det finns också tillfällen då reaktionerna slår över i förakt, hat och aggression. I Östersund är det något av en folksport att komma på de råaste, mest nedsättande öknamnen på kända politiska företrädare. Det förekommer mordhot. Mobbning och förtal är ganska vanligt. Här någonstans tycker jag att politikerföraktet börjar förlora poängen.

Visst kan man bli förbannad på folkvalda som inte verkar fatta någonting alls. Och visst har jag mer än en gång skakat på huvudet när jag hört hur politiker (av alla färger, ska sägas) ibland resonerar. Men då gäller det att hålla sig lugn och formulera sin kritik sakligt. Diskussionen har större chanser att ta sig framåt om man ger kritiken på ett konstruktivt sätt.

Jag brukar också tänka på de andra makthavarna. De som har den ekonomiska makten, exempelvis. Det sägs ibland att Sverige - och Norrland i synnerhet och Jämtland framför allt - har en utpräglad janteattityd. Den som har kommit upp sig i näringslivet, brukar det heta, ses ner på som någon som tror sig vara förmer. Jag känner inte igen det här. Visst finns det byar där folk snackar skit om den puckade storbonden eller tölpen till åkare, men det har knappast med positionen som ekonomiskt framträdande att göra.

Tvärtom ser jag ofta hur människor samlas under hurrarop och hyllningar till den som har lyckats skapa ett framgångsrikt företag eller som lyckats väl med att förverkliga en smart idé. Och det är väl inte dumt i sig. Men den där kritiken som finns inbyggd så fort en politiker dyker upp, den finns inte när någon makthavare i näringslivet kommer på tal.

På sätt och vis vore det bra för det demokratiska samtalet, tror jag, om lite av folks ilska och kritik mot politiker spillde över på de ekonomiska makthavarna i privat sektor. Kanske inte nödvändigtvis på lokal nivå, men över huvud taget.

Att politiker ständigt möts av kritiskt granskande människor gör säkert att de håller bättre koll på hur de agerar. Detsamma borde rimligtvis gälla alla typer av makthavare. Jag tror att det skulle bli mindre av bonusskandaler och missförhållanden för anställda om fler började granska makthavarna i näringslivet. Och inte minst skulle många av oss få upp ögonen för en helt ny dimension av makt om vi vände blicken åt det hållet.

Etiketter: ,

14 augusti 2012

Marknadsekonomi < demokrati

Sitter och kollar efter resor till Stockholm. Ska ner på en utbildning i slutet av september, som börjar vid lunchtid. Det finns ett par alternativ: Tåg som är framme 10.40 eller flyg som är framme 7.30, 8.15 eller 10.45.

Tåget har följande priser.
2 klass: 614 kronor.
1 klass: 535 kronor.

Flyget har följande priser (billigaste; bekvämlighets-biljetter är liksom uteslutet i min värld).
7.30-flyget: 1 299 kronor.
8.15-flyget: 1 889 kronor.
10.45-flyget: 399 kronor.

Det allra billigaste sättet att ta sig till Stockholm denna dag är med flyg. Visserligen för att SAS har en kampanj, men ändå. Även om man räknar in flygbussen Arlanda-Stockholm C är den billigaste tågbiljetten dyrare. Näst billigast är alltså tåg i 1 klass och först på tredje plats det man instinktivt antar är billigast - tåg, 2 klass.

Har man ont om pengar ska man alltså behöva slå på idealism-turbon för att masa sig ner till järnvägsstationen i svinottan när man ska ta sig till Stockholm. Eller vara bekväm och därmed välja ett inte särskilt miljövänligt transportsätt.

Såhär funkar konsumentmakt i praktiken. Det är inte jättepopulärt att åka den där 10.45-avgången med flyget, och då rear SAS ut den. Däremot är det rätt få platser tillgängliga på tåget, så priserna går snabbt upp högt på tillgängliga biljetter. När tåg- och flygbiljetter närmar sig varandras prisnivå blir folk bekväma och väljer att sitta en timme i ett flygplan hellre än fem timmar på ett tåg. Och vips, så har "efterfrågan" på tågtransporter sjunkit. Där har vi en garanti för att ett hållbart samhälle aldrig kan bli möjligt i en kapitalistisk ekonomi. Samt ett bevis på hur stor min makt som konsument egentligen är: Den är inget annat än min betalningsförmåga.

Tänk om det fanns andra värden i världen än de företagsekonomiska. Då skulle mindre hänsyn tas till SAS och SJ:s vinst/avkastningskrav än till mer allmännyttiga syften. Ja, till exempel skulle man kunna fokusera mer på vad som är rimligt utifrån miljöns och resenärernas perspektiv.

Men nej, i dag styr istället - i allt mer ortodox tappning - ekonomismens hårda lagar. Allt ska vara "affärsmässigt", lönsamt i sig. Tåg till Jämtland? Bara om det är ekonomiskt lönsamt för bolaget! Låt folk ta bilen eller flyget!

Jag skrev om det här på Twitter:

Kollar på resa Östersund-Stockholm: Tåg 2 klass 614 kr, tåg 1 klass 535 kr, flyg 399 kr. Hej konsumentmakt! #kapitalism

Arlanda Airport retweetade, självklart glada över att jag lär välja flyget. Ironiskt nog ses det alltså som någonting positivt att tåget är för dyrt för att vara ett realistiskt alternativ för mig.

Den som vill göra något åt miljöproblemen gör bäst i att ta ett fast grepp om avreglerade och vinstgenererande delar av den viktigaste infrastrukturen, som exempelvis tåg-, buss- och flygtrafiken.

Etiketter: , , ,

12 augusti 2012

Med SJ sista dagen på semestern

Efter en ovanligt lång och ovanligt sammanhängande semester har jag i dag knutit ihop det hela genom att unna mig själv en resa med SJ, sträckan Östersund-Arlanda-Sundsvall-Östersund, i 1 klass. Anledningen var att jag ville prova nya SJ 3000 och dessutom var i dag sista dagen att utnyttja SJ:s sommarerbjudande om halva priset på resor i 1 klass.

SJ 3000 ersätter SJ 2000 (gamla X2000) på sträckan Östersund-Stockholm. Eftersom jag ganska ofta reser mellan de två städerna är det av stort intresse för mig att hålla koll på vilka förändringar det nya tåget innebär. Här följer därför några sammanfattande reflektioner om SJ 3000:

Utseende
Det nya tåget har en ganska anonym, intetsägande exteriör. Det andas varken snabbtåg eller något annat spektakulärt. Men direkt när man kommer innanför dörren (jag reste alltså i 1 klass) ändrar tåget karaktär. Det mesta ger intryck av att vara supermodernt, smakfullt, lite lyxigt, välavvägt, väldesignat. Det luktar nybil, eller kanske det heter nytåg. När man sitter ner är man nästan rädd att röra saker, för allt är så tjusigt. Det känns lite som att vara på ett lyxhotell man egentligen inte har råd att bo på, fast bara lite. Ett bekymmer jag kan se är att många ytor är så "fina" att minsta nedsmutsning syns tydligt. Jag tog med kladdig tumme på en plastig yta och vips såg den tio år äldre ut. Städpersonalen kommer att ha att göra för att hålla fräschören uppe i detta tåg.

Komfort
Sätena/"fåtöljerna" är lutade uppåt/framåt längst upp och har "tippskydd" på sidorna, och de ger en skön ställning när jag som är långväxt sitter som jag ska. Det är bra med uppåtlutade säten eftersom det ger mig generöst med utrymme för att fälla upp en bärbar dator om den framför mig fäller ner sin stolsrygg. Också bra med tippskydden om man somnar och inte vill råka dregla på sin stolsgranne.

En försämring i 1 klass är att SJ har klämt in fyra stolar i bredd - på SJ 2000 var det bara tre säten, vilket gav ett väldigt luxuöst intryck. Trots att SJ 3000 är bredare känns det trängre.

Toaletterna är bättre än sina föregångare på InterCity-, SJ 2000- och Regina-tågen. Ändå kan jag klaga på små skavanker som att hållaren för pappershanddukar är placerad för nära den blöta ytan där handfatet är monterat, att det saknas dränering vid ytorna runt handfatet och att placeringen av en rörelsesensor alldeles intill toalocket leder till ofrivilliga spolningar (sensorer styr alltså såväl vattenkran som vakuumsug).

Att gå genom SJ 2000 när det kör i full fart är en baggis. Tåget lutar i kurvorna så att centrifugalkraften blir minimal, och i varje vagn är det tydligt hur långt det är kvar till nästa. Att gå genom SJ 3000 kan vara en utmaning när det kränger i kurvorna (man kastas åt sidan, något som är mindre kul när man är nästan två meter lång). Det framkallar också viss svindel när man med blicken söker slutet på tåget genom den raka korridoren som avskiljs av helt transparenta dörrar. Raksträckan från 1 klass till bistrovagnen är säkert 60 meter och det verkar aldrig ta slut...

Den stora försämringen gentemot SJ 2000 är ändå själva färdkomforten. SJ 3000 är ett tåg som byggs på stommen av regionaltåget Regina - i grunden ett kort- och medeldistanståg, tänkt för pendlare som inte har särskilt lång resväg och vars styrka ligger i den snabba accelerationsförmågan. SJ 2000 var å sin sida ett genuint långfärdståg, som är klumpigt på sträckor med många stopp.

Skillnaden i färdkomfort mellan de båda snabbtågen är som skillnaden mellan att åka i en Volvo V70 modell -07 och att åka i en Nissan Micra modell -93. Där SJ 2000 gled fram som en pil över rälsen darrar SJ 3000 av varje skarv och ojämnhet som en orolig hund. SJ 2000 är extremt väl ljudisolerat och har en åkkomfort som slår det mesta, varken vibrationer eller skarpa kurvor är något problem tack vare en gedigen och avancerad konstruktion. När SJ 3000 rullar hör man tydliga ljud från hjulhusen, ett "klapprande" och ibland gnisslande ljud som hänger ihop med de stundtals kraftiga vibrationerna.

Service
SJ:s personal ombord verkar lika glada som tåget är nytt. Det syns att deras luttrade uppgivenhet inför de många tekniska problemen på SJ 2000 har bytts ut mot en rejäl dos yrkesstolthet. De verkar bekväma med sin arbetsplats, ser ut att trivas som servicepersonal och månar om allas välbefinnande. Till exempel har inte tjänsten Internet ombord (som SJ har ägnat mycket skryt åt i reklamen) fungerat på hela helgen. Detta informerar flera i ombordpersonalen om, och ber om ursäkt för. Men det är också egentligen allt som inte går som planerat.

Bistron är ungefär som förväntat. Den går i svart och glas men är i innehåll mer eller mindre identisk med bistron på SJ 2000. En liten miss är att luckorna som håller inne kylan för de kylda rätterna måste stängas med ett lätt tryck, vilket leder till att många luckor står på glänt och därmed slipper mycket kyla ut. Enda tydliga skillnaden är att sittplatserna som finns i bistron på SJ 2000 har ersatts av ståbord på SJ 3000. Man uppmuntras att äta på sin egen plats.

Informationen är sådär. I den tysta avdelningen finns information på svenska och engelska, men informationen på engelska är skriven med så liten text att den knappt syns. Att all relevant information ska finnas på engelska är annars ingen självklarhet, vilket jag tycker att det borde vara. Eluttagen sitter dolda mellan sätena och syns bara om man böjer sig ner och letar.

Resan
I dag är det söndag och på söndagar går turen till Stockholm via Sundsvall. Detta förlänger restiden från Jämtland med 40 minuter och gör att folk som bor i Ljusdal och Bollnäs med omnejd får hitta anslutningstrafik till kusten. Annars är det samma tidtabell för SJ 3000 som för SJ 2000 på sträckan. SJ 3000 gör fler hastighetsförändringar exempelvis inför och efter kurviga partier, där SJ 2000 har en jämnare drift. I december börjar en ny tidtabell gälla och då har SJ sett till att kapa några minuter av restiden genom att något justera avgångstiderna och minimera antalet tågmöten.

Sammantaget
I sin helhet är SJ 3000 ett helt okej tåg. Jag hade hellre sett att SJ beställde ett robust långfärdståg än detta ombyggda pendeltåg, men de ergonomiska sittplatserna gör att jag ändå står ut. SJ har investerat ett par miljarder i dessa tåg, så tanken är att de ska utgöra trafikstomme i min del av landet under lång tid framöver. Jag kommer att tillbringa många timmar ombord och hoppas att jag kommer att trivas med Internet ombord när det fungerar som det ska.

Min förhoppning är att tåget ska "ta marknadsandelar" av mindre effektiva och mer miljöförstörande alternativ. Med SJ 3000 tar SJ ett par steg framåt och något steg bakåt i det avseendet. Förhoppningsvis stör sig andra inte lika mycket som jag på tågets bullriga gång, och förhoppningsvis gör SJ 3000 att nya grupper resenärer väljer att ställa bilen i garaget och nobba flyget.

Etiketter: ,

26 april 2012

Ny i kommunstyrelsen

I dag har jag blivit invald av Östersunds kommunfullmäktige som ersättare i kommunstyrelsen (ordinarie ledamot är Christina Hedin). Jag har också blivit utsedd till gruppledare för Vänsterpartiet i Östersunds kommun.

Det känns spännande att tillhöra de yngsta, såväl ålders- som erfarenhetsmässigt, i fullmäktigeförsamlingen och få så fina förtroendeuppdrag. Att sitta i kommunstyrelsen innebär att man på ett bättre sätt får insyn i kommunens verksamhet och att man i ett tidigare skede än fullmäktigedebatten kan komma med frågor eller förslag. Det kommer att vara till mycket nytta för mig.

Östersunds kommun behöver mer av klassanalys och hållbarhetstänk, och mindre av gubbighet och "ekonomism". Det sistnämnda kan vi se exempel på i vår vardag, när skolor tvingas skära ner viktig verksamhet på grund av beslut där beslutsfattarna tittat för mycket på siffrorna och för lite på verksamheten.

Våren kommer jag att använda till att lyssna in bland kommunanställda vilka konsekvenserna av den nuvarande majoritetens budgetförslag kommer att bli, och vad som är viktigast att satsa på i Vänsterpartiets budget. Jag hoppas få möjlighet att lyfta frågan om arbetsplatsdemokrati, som är avgörande för det samhälle jag vill bidra till att skapa. I maj och juni kommer vi att ha många diskussioner kring hur mycket pengar som egentligen behövs för att ha en schysst kvalitet i exempelvis äldreomsorgen. Är de mest centrala behoven så stora att pengarna vi har nu inte räcker till? Gör nedskärningarna som föreslås inför 2013 det omöjligt att hålla bra kvalitet i omsorgen?

För övrigt: Dagens roligaste rubrik i ÖP - Sork på åker i Fåker släckte telenät - sätter fingret på ett viktigt samhällsproblem. Ett glesbygdslän som Jämtlands län kommer att bli hopplöst efterblivet i takt med att landets större städer blir alltmer tekniktunga. För oss är det avgörande att vi har en politik som förmår fördela resurserna över hela landet, så behoven tillgodoses på någorlunda lika villkor.

Etiketter: , ,

28 februari 2012

Vänsterpartiet i opposition i Östersund

Det var både väntat och oväntat i dag när Socialdemokraterna och Miljöpartiet i morse citerades i media. "Vänstern hoppar av", hette det i bland annat P4 Jämtland. Väntat, dessvärre, att Socialdemokraterna skulle stå fast vid skattestopp, nedskärningar och privatisering av 32 av 64 nya lägenheter i äldreboendet här i Torvalla. Oväntat att få veta att samtal med Centern pågått i en veckas tid - vilket utrymme lämnar det för interndebatt inom socialdemokratin?

Bristen på utrymme för diskussion har varit skriande de senaste två veckorna. Hela budgetprocessen började för drygt två veckor sedan, måndagen den 13 februari. Östersunds kommun höll då en boksluts- och budgetdirektivkonferens, där vi fick tjocka häften med siffror över kommunens verksamheter 2011 och prognoser för 2012 och framåt. Samma kväll hade vi medlemsmöte i Vänsterpartiet Östersund, för att hinna få igång en rejäl debatt kring vilka problem och lösningar vi ansåg vara de viktigaste. Tre problem sågs mer allvarliga än andra i tjänstemannaförslaget till budget för 2013:

1. Medlemsmötet konstaterade att det är orimligt att Östersunds kommun ska skära ner på välfärden med 94 miljoner kronor år 2013, samtidigt som kommunen gör ett överskott på 71 miljoner kronor. Konjunkturen viker under 2012, vilket leder till ökad arbetslöshet och minskande skatteintäkter 2013-2014. Detta är en tillfällig förändring som kommer att gå tillbaka när arbetslösheten vänder neråt om något/några år, och därför kan de minskade skatteintäkterna täckas genom ett minskat/borttaget överskottsmål dessa år.

2. Därtill, konstaterade mötet, tyder det mesta på att välfärdsbehoven kommer att vara högre 2013 och 2014 (och ännu mer så längre fram) än vad de varit de gångna åren, vilket innebär att en höjning av skatten måste till. Högre löner i kvinnodominerade yrken, fler arbetande händer i omsorgen och en grön omställning av kommunens lokaler och transporter kräver pengar i form av skatteintäkter.

3. Privatisering är ett tilltag som har blivit populärt i Östersunds kommun för att sänka kostnaderna. Så fort något är "för dyrt" tar man in Carema och Attendo, eller andra privata företag, som lägger lägre anbud än kommunen för att driva verksamheten. Det här gör att vi i kommunen förlorar insyn, samordning och inflytande över hur välfärdsarbetet organiseras, samtidigt som de anställda förlorar i trygghet. Medlemsmötet var tydligt på punkten att vi inte kan medverka till ytterligare privatisering i ett rödgrönt samarbete.

Lördagen den 18 februari gick budgetprocessen vidare, med gemensamma diskussioner för ledamöterna från den rödgröna fullmäktigemajoriteten. Diskussionerna blev överlag bra, men sammantaget var det för lite tid för att hinna komma nånvart - vilket Vänsterpartiet också påpekat flera gånger tidigare. Vi ville ha mer tid för diskussioner med S och MP.

Måndagen den 20 februari höll Vänsterpartiet Östersund ett andra medlemsmöte, denna gång utifrån utfallet från lördagens gemensamma diskussioner. Medlemsmötet formulerade en debattartikel, som undertecknades av oss i fullmäktigegruppen närvarande på mötet. Debattartikeln publicerades sedan i ÖP i går, måndag. Innehållet är i korthet följande:

- Inga nedskärningar som leder till kvalitetssänkning för elever och omsorgstagare. Däremot vill vi fortsätta att diskutera effektiviseringar på omkring en procent av verksamheten, i linje med våra politiska målsättningar.
- Vi vill ha en budget i balans. År 2013 finns inget utrymme för något överskott, men på några års sikt är ett överskott på 1-2 procent av intäkterna önskvärt. Vi utesluter inte heller en skattehöjning om det är nödvändigt, i synnerhet inte om det visar sig att behoven i välfärden ökar.
- Inga privatiseringar. Vårt alternativ till privatisering är demokratisering, att anställda och brukare får komma till tals och föra fram förslagen som gör vår gemensamma välfärd ännu bättre.

Detta blev alltså för mycket för Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Istället för att hitta en lösning med Vänsterpartiet söker de sig nu till Centerpartiet. Detta kommenteras av Kalle Olsson, ledarskribent LT, här och av Peter Swedenmark, tidigare ledarskribent LT, här. Mer om samarbetet som sprack här i SVT:s Jämtlandsnytt (jag är med på ett hörn) och här i ÖP.

Återstår nu gör bara fortsatt arbete i opposition för Vänsterpartiet. Oavsett vilken koalition som styr i Östersund de kommande åren kommer den att vägledas av nedskärningar, privatiseringar och stopp för skattehöjningar. Det känns lite tungt att blicka framåt med sådana utsikter. Samtidigt är Vänsterpartiets enda möjlighet att föra fram vår politik att stå för en tydlig kritik av nedskärnings- och privatiseringspolitiken, och sådan kritik ryms inte i dagsläget i ett samarbete med S och MP. Nu är det upp till bevis för vänstern - vi ska visa att jämlikhet och välfärd är vägen framåt.

Etiketter: , ,

10 februari 2012

Omogen kommundebatt om välfärden

Argumenten för vinster i välfärden är lika bräckliga som isarna på strömmande älvsträckor. När man testar dem bär de inte. Mot bakgrund av detta har Vänsterpartiet gjort ett utspel till den nya socialdemokratiska partiledaren om att sätta ner foten och samarbeta med oss för en stark offentlig välfärd. Hur det blir med den saken får vi se.

I Östersund hade vi sammanträde med kommunfullmäktige i går kväll. Jag hade skickat en interpellation med frågor till kommunstyrelsens ordförande för att få veta vad hon tycker om situationen som vi har nu. Debatten som följde kan ses här, klicka på fullmäktiges sammanträde den 9 februari 2012 och punkten "17. Interpellationer och frågor - forts.". Eftersom jag gillar debatter och bara stod i talarstolen kring denna fråga har jag skrivit av hela debatten nedan:

- - -

"Kjell Svantesson (S): Då börjar vi med interpellationer, och då är det Nisse Sandqvist som ställer en interpellation till kommunalrådet AnnSofie Andersson angående riskkapitalbolagen i Östersunds välfärd. Får interpellationen ställas? Svar ja. Varsågod Nisse.

Nisse Sandqvist (V): Ordförande, ledamöter och de som eventuellt fortfarande är vakna framför webbtv-sändningen. I höstas så var jag och en hel del andra vänsterpartister ute på särskilda boenden, äldreboenden kallat i vardagligt tal, i våran kommun och i många andra kommuner. Som tur var så hann vi i den här kommunen besöka privata äldreboenden innan en viss skandal uppstod. Jag tror inte att det hade varit så smidigt att komma senare, av olika skäl... I samband med det här så väcktes en hel del frågor i våra hjärnor, och de här sammanfattade vi då i den här interpellationen som jag har skrivit.

Det är ju så att på senare tid så har det ju uppmärksammats hur de här internationella riskkapitalbolagen tar sig in i välfärden och på ett - ur min synvinkel och ur de kanske allra flestas synvinkel - väldigt oetiskt sätt, ett väldigt orimligt sätt, tar för sig av välfärdspengarna. De skattepengar som ska gå till välfärd blir vinster i privata bolag.

Som politiska partier har vi såklart olika åsikter om det här. En del tycker att det är fullt rimligt och legitimt att det finns privata bolag i välfärden som gör vinster på till exempel vårat behov av äldreomsorg, och andra tycker inte det. Men nånting som vi borde kunna vara överens om, oavsett parti, det är det här som kallas för riskkapitalbolagens skattesmitande. Det vill säga bolag som använder välfärden som en kassako för att ta ut pengar till skatteparadis. Det här är ju en sorts företagande som dels drar undan fötterna från de lokala företag som eventuellt vill konkurrera om äldreomsorg, och som framför allt stjäl pengar helt enkelt, från välfärden, i en väldigt stor skala.

Vi från Vänsterpartiet anser att Östersunds kommun inte alls borde ingå avtal med företag på så sätt att man privatiserar välfärden, men en minsta gemensam nämnare här i kommunen tycker vi i alla fall borde vara att man inte skriver avtal med företag som skatteplanerar. Det finns ju exempel på kommuner där man faktiskt har skrivit såna villkor för de företag som man upphandlar att sköta välfärd, att de ska inte använda sig av skatteplanering i skatteparadis.

Så mot bakgrund av det så har jag ställt tre stycken frågor till AnnSofie Andersson, kommunstyrelsens ordförande, enligt följande. Jag tror jag tar alla tre frågorna på en gång, så blir det inte så himla mycket springande här.

Den första frågan är: Hur mycket pengar omsätter den välfärdsverksamhet i Östersunds kommun som utförs av företag ägda av riskkapitalbolag, till exempel Carema och Attendo? Det är ju de som är de största.

Den andra frågan är: Hur ser du på den kritik som framförts mot riskkapitalbolagens sätt att ta ut vinster ur offentligt finansierad verksamhet och flytta dem till internationella skatteparadis?

Och den tredje frågan då: Kan du tänka dig att se över kommunens upphandlingsregler så att det utesluts att Östersunds kommun ingår affärsrelationer med såna bolag?

Kjell Svantesson (S): Och på det ska AnnSofie Andersson svara, varsågod AnnSofie.

AnnSofie Andersson (S): Tack för det. Jag tänker göra svaret kort, jag har ju skrivit ett svar också redan, i december.

I fjol, eller i förfjol, 2010 då erhöll Carema 43 515 616 kronor i ersättning för de uppdrag de utför för Östersunds kommun, och motsvarande siffra för Attendo är 45 520 041 kronor.

Jag delar kritiken som har framförts mot hur de här riskkapitalbolagen tar ut vinster ur offentligt finansierad verksamhet och flyttar dem till skatteparadis, samtidigt som jag konstaterar att en stor del av den här vinstöverföringen sker ju när man säljer bolagen.

Det är viktigt att vi får igenom en förändring av lagstiftningen i riksdagen, därför att det är inte tillständigt som det fungerar i dag. Vi tycker ju från Socialdemokraterna att det är motiverat att begränsa möjligheterna för företag som utövar verksamhet inom skattefinansierade verksamheter att föra ut stora överskott ur verksamheten. Det vill vi ju skyndsamt utreda.

Sen handlar det också om den här meddelarfriheten, som i dag endast kan gälla för offentligt driven verksamhet och inte den som är offentligt finansierad, vilket ju kan tyckas märkligt.

Ett grundläggande krav i skattelagstiftningen bör vara att de koncerner som äger företag inom vård, skola, omsorg inte tillåts att undandra vinster från beskattning genom att tillämpa orimligt höga räntesatser på internlån mellan koncernbolag och dotterbolag - alltså den här skatteplaneringen.

Vi kan inte i Östersunds kommun stifta egna lagar, utan det är därför jag säger vi måste påverka riksdagen och då få förändringar i lagstiftningen. Jag förväntar mig också, eftersom det finns en stor samsyn kring det otillbörliga och det upprörande i den här skatteplaneringshistorien, att det också kommer en sån förändring i lagstiftningen ganska omgående.

Kjell Svantesson (S): Då har Nisse Sandqvist begärt replik, varsågod.

Nisse Sandqvist (V): Jag tackar för svaret, ordförande, och blir dock inte helt nöjd, får jag ändå säga. Ja, regeringen och Socialdemokraterna har i riksdagen sagt att det här måste utredas, men jag har svårt att se att det är riksdagens ansvar att Östersunds kommun upphandlar äldreomsorg av Carema och Attendo. Jag tycker inte heller att det är riksdagens ansvar att inte göra det, om vi nu skulle komma fram till att vi inte vill upphandla av Attendo och Carema.

När jag har varit ute på de här äldreboendena så har jag ju märkt att de anställda där och cheferna där och de som bor där har det ju fantastiskt bra. De är fantastiskt duktiga människor de som jobbar där, det är inte dem det är fel på. Det jag tycker är fel på är ju just själva företagsformen, och jag ser ingen anledning egentligen till att de här anställda inte skulle kunna finnas i kommunal regi. Eller för den delen i kooperativ regi eller vad de nu vill, det tycker jag att de anställda ska få ha lite mer att säga till om.

Så jag undrar: Varför kan inte Östersunds kommun ta ställning emot de här bolagen? Kan vi inte vara så pass tydliga, kan vi inte ta den ställningen själva, måste vi vänta på riksdagens beslut om det?

Kjell Svantesson (S): Genmäle, AnnSofie Andersson, varsågod.

AnnSofie Andersson (S): Nej, alltså riksdagens beslut handlar ju om hur man förändrar lagstiftningen, inte pekar ut vilka bolag som inte får utföra verksamhet.

Men där har ju vi när det gäller Östersunds kommuns syn på andra utförare än den egna regin, så har ju vi olika ståndpunkter och synpunkter på det. Vi socialdemokrater tycker att det också kan vara rimligt, om vi ställer bra krav i upphandling på kvalitet, utvärderar och följer upp och kompletterar med det här med meddelarfrihet och förhindrar den här skatteplaneringen, så har inte vi några problem med att upphandla verksamhet av andra utförare. Där skiljer det sig åt mellan våra partier.

Kjell Svantesson (S): Slutreplik, Nisse Sandqvist.

Nisse Sandqvist (V): Ordförande, men som du har konstaterat, AnnSofie Andersson, så är det ju inte så att de här rättigheterna finns i dag. Det är ju så att de anställda i de privata bolagen inte har de rättigheter vi vill att de ska ha i dag.

Vi kan heller inte med den lagstiftning som finns nu, och som sannolikt kommer att finnas ett bra tag till, ge de anställda där såna rättigheter och det är av den anledningen som jag väldigt mycket ifrågasätter den uppfattning som jag får av ditt svar, att det finns ingenting vi kan göra i Östersunds kommun gentemot de här bolagen för att förbättra situationen för de anställda. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att få det här svaret, att det finns ingenting vi kan göra, när det ju faktiskt är så att det är vi här i kommunen som har beslutanderätten över hur välfärden ska bedrivas, i vilka former och så. Är det så att lagstiftningen sätter "P" för våra krav på privata bolag så kanske det är så att vi måste överväga ifall vi alls ska ha såna.

Kjell Svantesson (S): AnnSofie Andersson, avslutande genmäle.

AnnSofie Andersson (S): Nämen, vi har ju bra erfarenhet av andra utförare i Östersunds kommun. Jag ser ingen anledning att vi inte skulle fortsätta ställa tydliga kvalitetskrav i upphandlingen. Sen önskar jag att det kommer en lagstiftning som kompletterar möjligheterna med meddelarfrihet och så vidare även för personal i privata företag, men som sagt var, vi har olika uppfattning i den här frågan. Vi har i dag både Carema och Attendo och andra inne och utför verksamhet för oss utifrån de kvalitetskrav vi har ställt upp, och i utvärderingar så visar det sig att de också uppfyller de kraven.

Kjell Svantesson (S): Åter till talarlistan, Carina Zetterström varsågod.

Carina Zetterström (C): Ordförande. Ja, det är ju, precis som har nämnts tidigare, föremål för utredning på riksnivå om de här riskkapitalbolagen, och det tycker jag är bra. Sen är det ju så att för att höja kvaliteten i vården och äldreomsorgen, då måste vi sluta upp med att fördöma de privata utförarna och istället fokusera på kvalitet, uppföljning och den enskildas rätt att välja.

För oss i Centerpartiet kommer därför människors omsorg alltid att vara viktigare än en diskussion om driftsformerna. När andra ropar högt om att förbjuda valfrihet och vinst, så är vårt svar att det behövs mer av valfrihet - inte mindre, mer av självbestämmande - inte mindre. Det handlar om att prioritera kvaliteten, att våga släppa in fler småföretagare i vård och omsorg. Det är så vi kan utveckla vården. Tack.

Kjell Svantesson (S): Replik, Nisse Sandqvist.

Nisse Sandqvist (V): Tack, ordförande. Här måste jag faktiskt få protestera. Det vi kan konstatera är att den svenska äldreomsorgen har haft brister, brister som framför allt har uppstått eller blivit tydligare under 90-talet. Brister som oftast har bestått i att det har funnits för lite bemanning, att man har pressat strukturerna så väldigt mycket så att de anställda inte har hunnit med.

De krav som har rests har handlat om att vi behöver få fler händer i omsorgen, det har handlat om att vi behöver få högre löner, vi behöver få bättre utbildning. Jag har aldrig hört - någon av de anställda, i alla fall, det kan finnas bland andra, till exempel chefer inom offentlig omsorg - någon kräva att "vi behöver fler riskkapitalbolag", eller "vi behöver fler privata företag i välfärden". Det är inte det som jag har hört, nånstans, ska vara en lösning på välfärdsproblemen.

Så om Centern hade menat allvar med att man vill höja kvaliteten på våran välfärd så hade ju svaret varit det som vi i Vänsterpartiet har lagt fram ett antal gånger, det vill säga att höja skatten så vi har råd att anställa fler. Det vi ser i de undersökningar som görs nu är att personaltätheten i de privata särskilda boendena är runt tio procent lägre. Vi får alltså ännu mindre personal på vinstens bekostnad. Det är ju det här som är det stora problemet, utöver de problem som bland annat AnnSofie Andersson har nämnt, om att lagar om insyn och offentlighet inte gäller de privata bolagen, vilket såklart drabbar de anställda - tro ingenting annat.

Kjell Svantesson (S): Genmäle, Carina Zetterström.

Carina Zetterström (C): Att det ska vara meddelarfrihet även för privata utförare tycker jag är helt självklart, och jag hoppas att man snabbt kommer fram till en förändring av lagen där.

Men för mig handlar det här om kvalitet. Man måste utgå från kvaliteten, och man ska sätta såna kvalitetskrav som är lika oavsett utförare och som följs upp. Och då är det faktiskt så att har man en dålig vård, eller missvård, då ska man bort.

Kjell Svantesson (S): Då är det slutreplik, Nisse Sandqvist.

Nisse Sandqvist (V): Ordförande, jag vill ju vidhålla att det parti som Carina företräder - i strid med vad vi i Vänsterpartiet till exempel har sagt under lång tid - inte alls har velat sätt kvaliteten i första hand, utan det är ju just att få in de privata vinstintressena, de privata bolagen, i välfärden som har varit deras stora kamp. När vi har krävt mer pengar, fler anställda, bättre utbildning för de anställda, när vi har krävt större rättigheter för de som brukar äldreomsorgen - då har svaret varit "Ja, vi vill ha valfrihet".

Valfriheten har inte gett - i sak - nån förbättring alls för de som använder äldreomsorgen. Den har i sak bara gjort att pengar överförts till privata fickor, som tidigare har gått in i offentlig välfärdsverksamhet. Ville vi ha total kontroll och insyn och ett tydligt ansvar också för oss i fullmäktige - det är ju ändå vi som är ansvariga för äldreomsorgen - då skulle vi ha all verksamhet i offentlig regi, på ett eller annat sätt.

Sen kan man diskutera hur personalen i den offentligt drivna äldreomsorgen ska ha det med autonomi, vill man till exempel på vissa boenden styra mer själv så tycker jag absolut att man ska diskutera det - det är en del av kvalitetsutvecklingen. Men att föra in privata bolag i välfärden är det inte.

Kjell Svantesson (S): Pär Jönsson, varsågod.

Pär Jönsson (M): Fullmäktigeledamöter och övriga. Nisse Sandqvist, du är ju en ung intelligent man. Men jag blir lite förvånad nu när du är uppe och debatterar, för då får du det att låta som att om människor jobbar i ett privat företag så blir de på något sätt onda. Jag trodde att människor stod för omvårdnad och omhändertagande, oavsett vem som betalar deras löner.

Det är ju såhär, att bara för att man fyller 65 eller 75 eller vad det nu blir, och man kommer på ett boende, man behöver hemtjänst från kommunen, så kanske man fortfarande vill kunna välja. Jag menar, vi här i salen går ju på olika affärer när vi köper våra kläder, vår mat och allt annat, och det kanske vi också vill kunna fortsätta med när vi blir äldre. Vi kan välja skolor, vi kan välja förskolor, vi kan välja mycket annat. Men på något sätt så - i vissas värld - bara för att man blir gammal och behöver hjälp så ska man förnekas den rätten att välja.

Det är precis som Carina Zetterström säger, det är oerhört viktigt att vi ställer samma krav på den kommunala omsorgen som den privata. Det tycker jag är självklart. Och det är ju inte så enkelt som att säga att allt som utförs i privat regi på något sätt skulle vara sämre än det kommunalt utförda. Jag tror det finns flera, både Linn Berglin och Katarina Nyberg Finn, som kan vitsorda att det finns bra privata äldreboenden, det finns bra privat äldreomsorg, hemtjänst och liknande.

Och det är ganska enkelt, för vi kan ta Socialstyrelsens undersökning från i fjol som presenterades på höstkanten. Där fanns Östersunds kommun med, med två äldreboenden bland de tio bästa, jag tror det var på tionde eller elfte plats i Sverige, på äldreboenden, fanns äldreboendet i Valla. Och bland de 20 sämsta i Sverige fanns också ett äldreboende på Frösön, nämligen Västervik. Varför säger jag nu det här, då? Jo, det är inte så att det ena är privat och det andra är kommunalt - bägge två är kommunalt drivna. Men jag skulle aldrig få tanken att säga att om kommunen driver det, då är det dåligt. Eller om kommunen driver det, då är det jättebra. För det beror ju naturligtvis på en väldigt lång kedja, allt från den högsta ledningen ner till den som faktiskt utför arbetet på golvet. Vilka möjligheter och vilka förutsättningar de har, vilket chefskap de har. Det är ju oerhört viktigt att vi inte avfärdar den här debatten, som om det vore svart och vitt mellan privat och offentligt drivet.

Och, Nisse, du som är en så klok man. Om de här tankarna... Om de nu stämmer, det du för fram, varför då... Du sitter ju med i en styrande majoritet här i Östersunds kommun. Varför driver inte Vänsterpartiet som du tillhör igenom de här tankarna i den styrande majoriteten? För ni är väl ändå ett parti som deltar i majoriteten, ni är väl inte så att säga bara en släpvagn som hänger med?

Kjell Svantesson (S): Varsågod, Nisse Sandqvist.

Nisse Sandqvist (V): Tack, ordförande. Jag noterar att Pär Jönsson inte riktigt har lyssnat på vad jag har sagt, det är lite tråkigt. Han kanske hade skrivit sitt anförande i förväg, vad vet jag. Men jag sa ju inte bara att de som jobbar på privata äldreboenden är onda, jag sa också att de äter barn. Och jag vill ju bli citerad rätt, bara så rätt blir rätt.

Närå, som sagt: De som jobbar på de privata särskilda boendena är väldigt duktiga, är väldigt professionella. Det är inte de anställda det handlar om, utan det är den bolagsform i vilken verksamheten bedrivs, som är privat, och jag tycker den ska vara offentlig.

Vad är det då med valfriheten som är så viktigt? När jag var på till exempel Brunkullans särskilda boende så var det en människa där som tyckte att "jag tycker att det är synd att de håller på och privatiserar så mycket, så det är tur att man bor hos kommunen". Alltså, många äldre vet inte ens vilken driftsform det boende de finns på har. Det har en väldigt liten betydelse för de flesta äldre. I Stockholm, som är valfrihetens Mekka, så är det ungefär fyra procent som byter särskilt boende, och en procent av de fyra procenten byter för att boendet lägger ner, det vill säga att företaget går i konkurs eller bestämmer sig för att upphöra med verksamheten. Det är en försvinnande liten del som använder valfrihet.

Och när det handlar om valfrihet, varför byter man då? Ja, sannolikt är det därför att man inte är nöjd med verksamheten, och då tycker jag att det är fel sätt att hantera den frågan på, att man ska skicka iväg den här personen någon annanstans. Kvalitetsproblem måste bemötas där de finns överallt, oavsett var. Är det någon sorts valfrihet man ska ha, så ska det väl vara att man får profilera sig på olika sätt. Det nybyggda Fältvägen till exempel har ett skithäftigt spa. Fantastiskt, mer av sånt - mindre av privata intressen i välfärden. Tack."

- - -

Ungefär på den nivån befinner sig debatten i Östersunds kommun just nu. Att vi ger 90 miljoner kronor per år till företag vars syfte är att göra vinst istället för välfärd anses inte som något problem värt att agera emot, däremot är det påtagligt hur obekvämt det anses att några av oss faktiskt vill göra något åt problemen.

Jag hoppas verkligen att debatten ges tillfälle att mogna och att vi snart kan ta tydlig ställning för en stark gemensam välfärd.

Etiketter: , ,

17 mars 2011

Hansson (C): "Lev på lagom fot!"

Vänsterpartiet i Östersunds kommunfullmäktige har väckt en motion kring hur vi ska klara välfärden den närmaste tiden. Till följd av ett sviktande skatteunderlag beräknas kommunens intäkter under 2012-2014 bli för små för att klara av utgifterna. Om detta har jag skrivit tidigare. Nu måste vi välja vilken väg vi ska gå för att hantera den här situationen. Vänsterpartiet anser, till skillnad från övriga partier, att det inte finns endast en väg - stora nedskärningar i kombination med privatiseringar och ambitionssänkningar.

Med vår motion vill vi bredda diskussionen: Hur ska vi sköta underskottet? Ska det betalas med mindre verksamhet, med sänkt överskott eller med höjd skatt - eller med en blandning? Om vi vill ha höga ambitioner i välfärden, då bör det rimligtvis också gå att diskutera kostnaden (uppåt, inte bara neråt).

Vår motion lyder:
Till försvar för välfärden i Östersunds kommun

Vänsterpartiet gick till val i höstas på att skapa världens bästa välfärd, utan vinstintressen. En välfungerande gemensam välfärd är grundläggande för att skapa ett mer jämlikt samhälle. Att strama åt i välfärden när konjunkturen är svag är helt fel väg att gå.

Både budget och välfärd i balans
För att kommunen ska ha god ekonomisk hushållning, vilket innebär ett överskott på 60 miljoner kronor, föreslås ett antal hårdhänta sparförslag. En del av förslagen leder till ökade orättvisor och sänkta ambitioner i välfärden. Bland annat föreslås fältarbetsgruppen läggas ned, specialpedagoger sägas upp och antalet elever i kulturskolan minskas. Det här ger en borgerlig utveckling där var och en får se om sitt eget hus och klasskillnaderna ökar. Priset för kommunens budgetöverskott ska inte betalas med större barngrupper, striktare beviljande av hjälpmedel eller minskat förebyggande socialt arbete. Ett rimligt mål vore ett överskott om 15 miljoner kronor 2012, för att kunna täcka oförutsedda utgifter.

Nej till privatiseringar
Förslagen om privatiseringar inom vård- och omsorgsförvaltningen är oacceptabla. Att låta privata företag ta över driften av verksamheter föreslås som ett sätt för kommunen att spara pengar. De som i slutändan tjänar på detta är riskkapitalbolagen bakom den privata vård- och omsorgsindustrin. Förlorarna är omsorgstagare och anställda som får allt mindre tid att göra något annat än det allra nödvändigaste. Om nedskärningar ska göras inom omsorgen så ska beslutet fattas i valda församlingar, inte av bolagsstyrelser registrerade i skatteparadis.

Om det behövs – höj skatten
Vi är istället beredda att höja skatten med 0,5 procentenheter eller 50 öre per 100 kronor för att säkerställa en god kvalitet i våra verksamheter. Det ger kommunen ett tillskott på cirka 50 miljoner kronor år 2012 och möjliggör viktiga välfärdssatsningar. Skattehöjningen motsvarar en hundralapp i månaden för en person med 20 000 kronor i månadsinkomst.

Vi föreslår fullmäktige besluta:
att ingen verksamhet överlämnas till privat drift
att kommunalskatten höjs från och med 1 januari 2012 med 0,5 procentenheter

Inga-Karin Bergman
Christina Hedin
Stefan Konradsson
Nisse Sandqvist
För Vänsterpartiet i Östersunds kommunfullmäktige
När vi föreslår en skattehöjning på 50 öre är det mest som räkneexempel. I det här fallet skulle höjningen innebära att vi slipper underskottet i kommunen samtidigt som det blir en buffert över på 15 miljoner kronor, som kan användas till "oförutsedda utgifter". Men mer än att slå fast summor hit och dit vill vi som sagt bredda diskussionen. Det finns inte bara nedskärningar på kartan, även om vi såklart också vill att alla verksamheter ser över om det går att spara pengar och effektivisera där det är möjligt. Rent ekonomiskt är det när man har det svårt som man gör klokast i att investera för framtiden. Att försöka skära sig ur en svacka är att bädda för depression.

I ÖP bemöts vårt utspel av daterad "enda vägens politik"-retorik på ledarsidan. I Stureplans- och Svenskt Näringsliv-centerns verklighet finns inget annat än en gemensam plan - kring vilken alla från S till M sluter upp - vars kärna är att marknaden bör få tillträde i det utrymme som det offentliga av ekonomiska skäl "måste" lämna. Här svävar tydligen Vänsterpartiet in som en röd vålnad från 1917 och kräver en säkrad välfärd, tillfälligt sänkta kommunala överskottsmål och förmodligen arbetsläger för oliktänkande. Spenderandet vet inga gränser, och rätt vad det är har vi 103 procent i kommunal skattesats.

Ledarskribenten Per Hanssons slutsats är att tankarna om bibehållen standard i den gemensamma välfärden bör ges upp och budskapet till alla de som kanske blir utan hjälp är kort och gott: Lev på lagom fot. Eller ännu hellre, skär ner och låt folk välja i spillrorna mellan olika privata alternativ, så kan de beslutande politikerna inte ställas till svars.

Till Per Hansson och andra borgerliga debattörer vill jag understryka hur det här med vänstern och ekonomin ligger till. Vi vill inte go bananas och belasta kommunen med stora skulder. Vi är inte ens särskilt förtjusta i att höja skatten för sakens skull. Vad vi säger är att det är oklokt att i budget 2012 kräva ett överskott (alltså oanvända pengar) på 60 miljoner kronor, samtidigt som man skär ner på viktig välfärdsverksamhet med ungefär samma summa. Det är också synnerligen oansvarigt att dölja nedskärningarna bakom en fasad av privata utförare.

Om man tittar bort från ledarredaktionen och frågar folk om det kan vara värt en hundralapp i höjd skatt för att stökiga ungar ska få sin extra lärarresurs, så brukar svaret vara rätt klart. Den där hundringen skulle säkra oss från en hel del väldigt jobbiga försämringar, men också ge möjlighet att stärka välfärden på nya områden. Det finns trots allt redan nu stora brister i till exempel skola och äldreomsorg, där folk blir utan välfärd eftersom pengarna saknas. Om ambitionen finns kan vi faktiskt skapa världens bästa välfärd här i länet, och det utan att det behöver kosta skjortan. Men det kräver att vi lämnar de tvångsmässiga ropen på nedskärningar och börjar med att se behoven.

Etiketter: , ,

09 mars 2011

Jag blir glad...

...när kundtjänst på ett företag besvarar mina frågor såhär:

Hej Nisse,

Tack för ditt email.

Vi ber om ursäkt över att du blivit besviken över vår lågpriskalender i samband med din bokning.

Beroende på de omfattande snöoväder som drabbade Europa och USA under december månad så har vi just nu väldigt många kunder som väntar på svar från oss, därför har du inte fått svar tidigare.

Men vi lovar att vidarebefordra ditt mail till ansvarig avdelning så att de får ta del av dina synpunkter. För de synpunkter och kommentarer som våra kunder delger oss ligger till grund för vårt förändrings- och förbättringsarbete så vi är tacksamma för att du har tagit dig tid att skriva till oss.

Jag hoppas att din nästa resa med oss ska bli en riktigt trevlig upplevelse.

Med vänlig hälsning

[XX]
SAS Kundrelationer
195 87 Stockholm
Det var alltså snöoväder i december, och därför får jag inte svar förrän i början av mars. Eller vänta nu, jag har ju alltså inte fått svar - jag har fått ett löfte om att mina "synpunkter" (det var en fråga) ska föras vidare till "ansvarig avdelning" på SAS.

Men det här var inte första korrespondensen med SAS kundtjänst. I somras hade jag följande dialog med kundtjänst, i liknande ärende:

Hej!

För det första vill jag påpeka att sas.se är en lika krånglig och frustrerande hemsida som telia.se. Man blir tokig innan man hittar det man söker. Att adressen till kundtjänst (som man efter en stund hittar) heter "donotreply" gör en ju fundersam... Bara så ni vet vad ni borde satsa era PR-insatser på i framtiden... :-)

Min fråga gäller priserna på sas.se. När jag ska boka en resa till/från Stockholm blir återresan konsekvent dyrare. Vad beror detta på, är det flygplatsavgifterna som skiljer sig?

Med vänlig hälsning
Nisse Sandqvist, Östersund
Kundtjänst svarade rutinmässigt:

Hej

Tack för ditt mejl.

Att återresan blir dyrare beror nog på att det pris du får på utresan inte finns på hemresan. Det är fler biljetter som är bokade på hemresan och de lägre priserna är de priser som blir uppbokade först.

Med vänlig hälsning
Best Regards

[XX]
Global Internet Support
Scandinavian Airlines System AB
Jag svarade lite frågande:

Hej, och tack för snabbt svar!

Att det skulle handla om antalet bokade resor känns otroligt. Om jag söker en resa i april 2011 kostar samtliga resor till Stockholm 463 kronor, samtliga returresor kostar 490 kronor. Så raffinerat kan det väl inte vara, att betydligt fler reser enkel resa Stockholm-Östersund än Östersund-Stockholm (och har bokat ett jämnt antal resor varje dag hela året)? Det här är alltså ett fundament i prissystemet, att grundpriset är lägre den ena vägen än den andra. Och jag undrar alltså varför det är så.

Med vänlig hälsning
Nisse Sandqvist
Kundtjänst återkom:

Hej igen,

Det var den skillnaden du menade. Då är det skatterna som gör att det skiljer mellan en enkel och en tur och retur biljett.
Vid en enkel resa betalar kunden 126,- i flygplatsskatter (YA) och tur o retur 227,-. Det är 25,- + 2,- i mervärdesskatt.

Enkel resa


Tur och retur resa.

Hoppas denna förklaring ger svar på din fråga.

Med vänlig hälsning
Best Regards

[XX]
Global Internet Support
Scandinavian Airlines System AB
Jag svarade lite uppgivet med en uppmaning:

Hej igen!

Egentligen blev det bara snurrigare nu, för det spelar ingen roll om jag bokar enkel eller tur-och-returbiljett, eller om jag bokar Stockholm-Östersund-Stockholm eller Östersund-Stockholm-Östersund. Prisskillnaden består. Östersund-Stockholm kostar 463 kronor, Stockholm-Östersund 490 kronor. Jag märker här att mina frågor inte har blivit besvarade.

Det känns skevt att era grundpriser skiljer sig åt på detta sätt, du kanske kan föra vidare denna konversation till ansvarig inom SAS. Någon enkel förklaring till prisskillnaderna verkar ju inte finnas.

Med vänlig hälsning
Nisse Sandqvist
Vad säger man, fortsättning följer? Jo, förresten. Sedan i somras har dels hemsidan blivit en liten aning enklare, och SAS kundtjänsts e-post verkar ha bytts från "donotreply@sas.se" till "cr_se@notes.sas.se". Det här med information, det är svåra grejer.

Etiketter: , ,

24 februari 2011

Skär inte i onödan, skär i nödan

Östersund står inför dramatiska budgetförändringar till det sämre under kommande år, skriver tidningarna (här, här). Enligt dessa uppgifter ska uppåt 90 miljoner kronor läggas i "besparingar" på våra gemensamma verksamheter. Skriverierna utgår från förslag som tjänstemän i de olika förvaltningarna har lagt, utifrån ett uppdrag om att skära bort tre till fyra procent av alla verksamheter. En del har tagit i mer, andra har inte "orkat" ända fram.

Först av allt kan det vara bäst att tydliggöra hur situationen ser ut: Östersunds kommun har en urstark ekonomi. Få andra kommuner har det lika gott ställt med ekonomin som Östersunds. Vi har inte bara gått med överskott det senaste året - vi har dessutom samlat ihop så mycket pengar under föregående år att vi i princip slipper låna till vår pensionsskuld. Vi har dessutom en relativt god välfärd för kommuninvånarna och samtidigt lägre skattesats än många andra kommuner.

Vad som nu sker är att vi går mot ett underskott. Underskottet 2012 beräknas till cirka 35 miljoner kronor, en rätt blygsam summa om man ser till kommunens omsättning som ligger på runt 3,5 miljarder kronor. I botten ligger en konjunktur som inte riktigt är vad den borde vara - i sin tur framför allt en effekt av återhållsamhet i samhälleliga investeringar, eller på ren svenska borgerlig nedskärningspolitik.

Det kanske mest olyckliga med den diskussion som nu kommer är att man utgår från förslagen ungefär som om de vore tagna beslut. Så är det inte. En kommun är inte, och ska inte vara, en organisation där tjänstemän lägger förslag - vilka som helst - och folkvalda politiker beslutar om dem som en ren formsak. I en kommun ska underlag till beslut, precis som i alla andra sammanhang, vägas i politiska diskussioner där styrkor ställs mot svagheter.

Jag har ett antal synpunkter på förslagen hittills:

1. Vi måste inte hitta "besparingar" på 90 miljoner kronor 2012. Uppfattningen att kommunen måste gå med 60-70 miljoner kronor i överskott varje år ("god ekonomisk hushållning är ett lagkrav", som ekonomidirektören uttrycker det) är en vantolkning av kommunallagen. Kommunens ekonomi går mot en dipp, som vi rimligtvis inte kan låta de mest utsatta invånarna betala med direkt försämrad välfärd. Det underskott som vi kan förutse 2012 är i storleksordningen 35 miljoner kronor, och det måste vi däremot arbeta bort.

2. De 35 miljoner kronorna är i runda slängar vad en rödgrön regering skulle ha gått in med för det här året (40 mkr enligt tidigare utsagor). Det bör göras klart dels att regeringens sänkta statsbidrag är en viktig bakomliggande orsak till underskott och nedskärningar, dels att de nedskärningar som görs ska viktas mot behoven. Om anställda måste sparkas och verksamheter läggas ned, får det inte slå mot dem som saknar röst att säga ifrån med.

3. Vad gäller skolan har vi problem oavsett hur vi gör. I Östersunds kommun finns - bland annat på grund av en ohejdad friskoleutbyggnad, men också till följd av minskade barnkullar - en kapacitet på 7 500 skolplatser åt knappt 5 900 skolbarn i grundskolan höstterminen 2012. I gymnasieskolan går vi från 2 300 elever till 1 650 på fyra år. Här måste vi helt enkelt komma överens med lärare, föräldrar och elever i kommunen om hur vi på bästa sätt slår ihop skolor så snabbt som möjligt, för att kunna satsa på bättre kvalitet i de kvarvarande skolorna. Här handlar det om att skära ner i verksamheten eftersom behovet minskar.

4. Från flera håll föreslås privatiseringar som nedskärningsmetod. Det heter inte privatisering utan något annat, som "upphandling med externa utförare", men principen är densamma. Privata företag skär bort kostnader och gör jobbet för mindre pengar. I förslagen utgår våra tjänstemän från att all privatisering ger 10 procent i besparing. Med andra ord skulle vi lösa våra ekonomiska bekymmer om vi privatiserade äldreomsorg och exempelvis LSS-verksamhet för 350 miljoner kronor. Riktigt så stora summor diskuteras inte nu, men nästan.

Privatiseringarna är kanske de galnaste av förslagen som väckts, jag tror att få kommuners ledande politiker lika ogenerat underkänner sin egen verksamhet. Det brukar heta att i den här kommunen privatiserar vi aldrig av ideologiska skäl. Frågan är om man kan göra sådan skillnad; kan man verkligen göra ett politiskt ställningstagande utan ideologiska överväganden? Nej. Att privatisera är att ta ställning, mot det gemensamma och för marknadsprinciper. Jag har blivit invald i Östersunds kommunfullmäktige på ett mandat att under alla omständigheter slåss för vår gemensamma välfärd. De partierna är många, som står till höger och driver på för mindre demokrati i samhället. I mitt parti är vi lika konsekventa som vi är resonabla: Demokrati måste vara det som präglar välfärden, inte bara på papperet utan i varje del av utförandet - och då kan vi inte förlägga utförarrollen till bolag med säten i skatteparadis. Då kan vi inte frånhända oss möjligheterna att organisera välfärden tillsammans med brukare och anställda, till bolagsdirektörer som ännu mer tänker i termer av "god ekonomisk hushållning" än våra egna kommundirektörer.

Menar vi allvar med våra ambitioner om välfärden - och det gör åtminstone jag och mitt parti - så är det nu dags att ta ett politiskt helhetsgrepp om välfärden och omforma den enligt demokratiska principer. Vi måste ta reda på vad det är som brister i vår kommunala organisation och våga ta tag i de problem vi hittar. Att lämna pengarna i en påse till privata företag för att fixa vår välfärd är bara inte rimligt. Vi får aldrig låta politisk feghet leda till att kommunen tappar kompetent personal och en sammanhållen organisation i jakt på besparingar i marginalerna.

5. Som vårt kommunalråd Katarina Nyberg Finn skriver finns det stora fördelar med den modell som Östersund väljer, där man strävar efter ökad öppenhet när vi diskuterar budgeten för nästa år. Hon konstaterar:
Tjänstemännen har tagit fram besparingsförslag till oss förtroendevalda där vissa förslag är bättre och mer realistiska än andra. (Att sluta servera mjölk till skolbarnen tillhör de sämre). Såväl majoritet som opposition ska ha samma information för det stärker den viktiga politiska diskussionen och stärker de demokratiska formerna.
Samtidigt måste jag säga att vi inte är i hamn med just de demokratiska arbetsformerna. Vi ledamöter i fullmäktige har haft mycket kort tid på oss att diskutera förslagen, övergripande inriktningsbeslut fattade vi i majoriteten redan efter att ha bläddrat i handlingarna ett par timmar. Därtill är tjänstemännens underlag extremt fattigt på sina håll. I klartext är det många saker som vi politiker förväntas ta ställning till, som vi inte har någon rimlig uppfattning om ännu.

Därför är det nu fullständigt nödvändigt att vi förtroendevalda och alla anställda inom, och berörda av, kommunens verksamheter får chans att diskutera tillsammans kring läget för kommunen. Redan innan vi diskuterar nedskärningar vet jag att många har behov av välfärdsinsatser - det kan vara fråga om sjukrehabilitering, specialpedagog eller handikappanpassad närmiljö - men inte får det. Om pengar ska sparas måste det ske på villkor att vi lyssnar mest på dem som annars sällan hörs.

6. Vi jobbar för och räknar med att kommunen ska växa och ha 65 000 invånare om några år. Det är en ganska dålig strategi att nu beställa en mindre kostym åt denna växande kropp, att skära ner medan vi bygger ut. Snarare borde vi se vilka de framtida behoven kommer att vara, och planera så alla hänger med. Vi har redan beslutat om storsatsningar på skolan, äldreomsorgen och idrotts-/fritidsverksamheten. En rimlig fortsättning vore att genomföra breda satsningar för att höja servicegrad och kvalitet i till exempel kollektivtrafiken (fler avgångar, lägre priser) och kommunägda byggnader (energieffektiviseringar, flexibla övergångar mellan förskole-, skol- och omsorgsverksamhet). Vill man göra besparingar är det bättre att planera smartare än att skära ner.

Jag kan säkert skriva hur mycket som helst om kommunen. Det är intressant och en väldigt spännande utmaning, när vi nu ger oss in i diskussionerna under våren om nästa års budget. Men riktigt roligt blir det först när fler utanför "de politiska kretsarna" engagerar sig. Först när de undersköterskor som sitter inne på idéerna om hur man bättre kan lösa bemanningen har sagt sitt kan vi folkvalda fatta bra beslut. Jag hoppas att tidningarna tillåter sig att fördjupa rapporteringen om ekonomin, så vi slipper de ändlösa mängderna kommentarer av typen "Skamligt" och "konstiga förslag". Ska demokratin funka måste folk få veta hur läget faktiskt ser ut.

Etiketter: , ,

21 februari 2011

Lag - när helvetet brakar loss

Hösten 2009 höll Irland folkomröstning om Lissabonfördraget för andra gången (där ja-sidan, till skillnad från i den första omröstningen, vann). Jag var där för att se hur debatten går i ett EU-land som tvingas skära kraftigt i välfärden för att få nödvändigt ekonomiskt stöd från unionen.

Det hela var ganska deprimerande. Folkomröstningen kom att handla om EU och Europa i största allmänhet - ska vi vara en del av det eller ej - och ja-sidan hotade med våldsamma svårigheter för Irland om folket hade "ställt sig utanför Europa". Vilket, för att förtydliga, ett nej-beslut inte alls hade inneburit - det skulle däremot ha tvingat fram en omförhandling av fördraget.

Nu har Lissabonfördraget trätt i kraft och är sedan drygt ett år gällande lag i EU-länderna, däribland Irland. Jag undrar om inte irländska Labour ibland ångrar sin okritiska hållning gentemot fördraget. Problemen med EU:s stärkta konstitutionella makt börjar nämligen bli synlig.

Med den ekonomiska krisen som ursäkt, och under euro-högerns hurrarop, pressade den irländska regeringen nyligen igenom en lag för sänkta minimilöner. Till skillnad från den svenska arbetsrätten, som påstås rubba den fria rörligheten inom EU:s inre marknad, stötte den nya lönesänkningslagen inte på några hinder i EU-rätten. Tvärtom är sänkningar av lägstalönerna en del av den så kallade europeiska terminen, något som till och med Socialdemokraterna i EU-parlamentet har uppmärksammat (men bara opponerar sig mot när de är i opposition). Enklare uttryckt ska alla EU-länder föra samma högerpolitik. Det politiska stödet för densamma finns att hämta i grundlagen, Lissabonfördraget.

Att få sänka de lägst betaldas löner är sannolikt den mest eftertraktade politiska reformen ur det europeiska näringslivets perspektiv. Därför är den konflikt som seglade upp under förra veckan av stort intresse för många.

På ett hotell i Dublin har företagsledningen de senaste veckorna försökt få sina sämst betalda anställda att skriva på nya löneavtal där de går med på en sänkning från cirka 80 kronor i timmen till cirka 70 kronor i timmen. Flera har skrämts till underkastelse och skrivit på (ett jobb med sjutti spänn är bättre än inget jobb) men fem har sagt ifrån och kontaktat facket, SIPTU.

Städerskorna på hotellet sitter nu i en jobbig sits. Deras chef har i princip lockoutat dem, ställt dem utan jobb, och har i princip laglig grund för detta. Lagen ger, som SIPTU konstaterar i sitt pressmeddelande, företagen rätt att tvinga anställda till lönesänkningar, trots finansminister Brian Lenihans löften om att de anställda måste gå med på sänkningarna själva. Hoppet står till att de hotellanställdas protester ger effekt och att stödet för dem är så starkt att hotellägarna tvingas återta lönesänkningen.

SIPTU påpekar också att det återstår 300 000 irländska anställda på lagstadgad minimilön. I värsta fall kan de alla förvänta sig inte bara uteblivna löneökningar utan faktiska, drastiska lönesänkningar. Och facket har inte mycket att säga till om när lagen vänds mot arbetarkollektivet. Så ser den bistra verkligheten ut, när tron på "den goda staten" ersätter arbetande människors fackliga organisering. Om inte förr så är det nu dags att lämna förhoppningen om "god lagstiftning" därhän och börja stärka den fackliga organiseringen istället.

Orkar man inte slita sig från sin dator kan en god början vara att man undertecknar (och sprider) uppmaningen från IUF till det berörda hotellets ledning om att dra tillbaka lönesänkningsavtalet.

Etiketter: , ,