31 januari 2008

Mer Greider!

Apropå Greiders förtjänster: Fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris tilldelas i år just Göran Greider, med en motivering som heter duga.

Ända sedan debuten 1981 med diktsamlingen Vid fönstret slår ensamheten ut har Göran Greider varit en pådrivande kraft i den radikala samhällsdebatten. I sin stora produktion som omfattar lyrik, essäistik och journalistik har han med konstnärlig kraft utmanat fördomar och vanetänkande och tagit sig an brännande frågor som klassorättvisor och miljöhot. I sitt författarskap har Göran Greider - ofta under hårt motstånd - fungerat som en nödvändig braständare i det offentliga samtalet, och detta i en tid när de konservativa krafterna alltmer flyttat fram sina positioner.

Med sin oppositionella hållning till vår tids knäsatta sanningar är Göran Greider en författare som verkar i Ivar Lo-Johanssons anda.
Heja, heja!

28 januari 2008

Greider still got it

Trots historielärare Henrik Skraks varning om att Göran Greider är en fähund och en opportunist, lyckas jag inte släppa min beundran för den gråhårige sossen. I en kulturkrönika i Arbetaren nummer 3/2008 skriver Greider om de långa besök han nyligen har avlagt på Kungliga Biblioteket i Stockholm. Just som jag tog upp tidningen för att läsa satt jag och försökte hamna i samma stämning som jag hamnar i på bibliotek: lugn och fokuserad. Och så reflekterar Greider om just den där bibliotekiga stämningen i sin krönika! Vilken grej!

Det har varit spännande, inte bara för det jag har läst, utan också för själva biblioteksmiljöns skull. Här har ju faktiskt Lenin en gång suttit, vilken stol det nu var på
Sådana där småsaker fyller min tillvaro med mening.

27 januari 2008

Utbildning och skola

I veckan har jag pluggat pedagogik och vetenskapsteori i Härnösand. Så är det tänkt att jag ska göra en vecka i månaden under sju terminer framöver. Om Härnösand kan sägas att det inte ligger i Norrlands inland och alltså har ett vidrigt vinterklimat. Om studierna kan sägas att de i alla fall inte gör mig dummare.

Huruvida man tjänar bra eller dåligt på att gå lärarutbildningen beror ganska mycket på var man jobbar, ser jag på Lärarförbundets hemsida. Här i Östersund tjänar en lärare med kompetens för grundskolans lägre årskurser (som jag ska bli) bättre än både lärare med kompetens för högre årskurser och fritidspedagoger. I Sorsele tjänar en förskollärare mindre än den outbildade barnskötaren, säger min halvsyster Linda i en artikel i Aftonbladet med den föga studiepeppande rubriken "Skulle tjäna mer utan utbildningen".

En av de frågor som jag kliar mig mest i huvudet över just nu är skolminister Jan Björklunds besked om omdömen som alla elever ska få från årskurs ett. Läraren ska ge sitt utlåtande om elevens kunskapsinhämtning i varje ämne. På ett sätt är det en självklarhet - givetvis ska föräldrarna få en inblick i hur det går för ungen i skolan. Men när man lägger förslaget som nu blir följden dels att elever redan från årskurs ett lär sig att ställa in sig för läraren, dels att skolorna kommer att skiktas ytterligare med olika bedömningssystem.

Den folkpartistiska skolpolitiken handlar om att göra skolan allt mindre likvärdig, genom att låta enskilda skolor och lärare göra bedömningen till ytterligare en fjäder i hatten att locka framtida kunder på elevmarknaden med. Redan i dag lockar skolor nya elever med bra betyg, men systemet kan förstås bli långt med raffinerat. Visst är det bekvämt att ha en skolpolitik som baxar igenom sådana här åtgärder, med ett tveksamt värde för lärandet men med betydande risker för ökad segregation och utslagning. Då slipper man som borgerlig politiker ta obekväma beslut som exempelvis att tillföra kommunerna pengar för att anställa tillräckligt med skolpersonal för att uppnå ett fungerande utbildningssystem.

18 januari 2008

(v) för lite postmodernt?

Per Wirtén är upprörd för att vänsterpartiet har en för konsekvent politik. Han tycker att partiet borde driva lite vad som helst - ja, varför inte "befria sig från alla -ismer" och tillåta "den radikala mångsidigheten att vända upp och ned på ensidigheten"; skaffa en "jobbpolitik som även tänker kreativt om privat näringsliv"?

Eller, för att sammanfatta Wirténs åsikter om en socialistisk vänsterpolitik:

Det är irriterande.
Jo, jag tackar. Det är svårt att diskutera seriös politik med någon som använder så sjukt obehagliga politiska termer. Verkligt irriterande är dock att Wirtén och inte exempelvis Göran Greider skriver för Dagens Arena.

13 januari 2008

Omar om riktig rasism

De senaste åren har negerbollar, Nogger Black och Tintin i Afrika varit omdebatterade som rasistiska eller åtminstone diskriminerande för mörkhyade. Förmodligen ligger det mycket i vad kritikerna säger - Tintins skapare var säkert rasist, och negerboll kan säkert tolkas som ett negativt laddat ord. Men jag tillhör ändå den skara antirasister som inte tycker att sådana symbolfrågor är viktiga, och att det är tokigt när vissa går ut i krig i media mot dem. Det finns betydligt större och mer avgörande frågor att ta strid om. Till exempel är dagens mediarapportering knappast mindre rasistiskt färgad än Tintin. Muhamed Omar skriver bra om det i Aftonbladet, apropå våldsamheterna i Kenya efter presidentens maktmissbruk.

Att man trots alla fakta ändå kallar det för ”etnisk konflikt” kan bero på okunnighet eller lättja. Eller så är man fast i ett rasistiskt tankemönster där motsättningar i Afrika bara kan skildras såsom ”stamkrig”. Men det är inte bara fel. Det är farligt också.
Ibland tycks det som att media måste förklara våldsamheter i länder där majoriteten av befolkningen har en annan tro och hudfärg än vår med begrepp som "stammar" och "etniska grupper". Irak, Thailand, Kongo - överallt där det råder svåra konflikter är journalisterna noga med att emfasera att det är hutu mot tutsi, muslimer mot buddhister, sunni mot shia. Att konflikterna där har i huvudsak materiella orsaker, som konflikter ju har i Sverige och andra "civiliserade" länder, får man oftast läsa bara i kultursidorna eller i vänstertidskrifter.

Schablonerna som appliceras på perifera delar av världen som Afrika, Latinamerika och Asien - och för den delen också på invandrare från dessa delar av världen - är avsedda att vara vanligt folks kontaktyta med omvärlden. Vi som känner till detta är en liten minoritet, med små möjligheter att ändra den stora bilden. Och det är så vår demokratiska marknadsekonomi funkar: massorna matas med farlig desinformation, medan kritikerna i sin marginalisering är helt ofarliga. Mot maktens media behövs en kritisk röst, som når fler än exempelvis Ordfront eller Clarté. Det behövs typ en Aftonbladet med integritet.

12 januari 2008

Stoppa uranjakten nu!

Jag skickade just in en insändare till lokaltidningarna:

I Jämtland är många beroende av vår fina natur för att överleva. Bland annat måste jordbrukare, turismföretagare och gårdar med egna brunnar kunna lita på att naturen kring dem är fri från gifter och andra miljöstörningar. Detta håller nu på att förändras på många håll, när skrupelfria gruvbolag ger sig in i jakten på uranet i den jämtländska berggrunden.

Uranfyndigheterna i Jämtland är rika. För gruvindustrin vore det lönsamt att exploatera vår natur för uranets skull. De miljontals kronor som investeras i sökandet efter uran förväntas av aktieägare ute i världen ge god utdelning när uranet säljs till kärnkraftsindustrin. Det är inte av välvilja som uranexploatörer har kommit till Jämtland, utan av rovgirighet.

När uran ska brytas uppstår stora mängder giftigt lakvatten och bergmassor som måste lagras skilt från den omgivande naturen. Vid urangruvan anlägger man därför i regel en damm, som ska fånga upp och sedimentera farliga ämnen. Men en damm kan brista, vilket nu senast haveriet i Ljungå kraftverk visar. Den som bor i närheten av en urangruva lever alltså med risken för utsläpp av inte bara vanligt vatten utan av de farliga resterna från uran – råvaran i radioaktivt kärnbränsle.

Jämtland ska inte ha några urangruvor. Vår natur ska inte exploateras för att mätta hungern på kärnkrafts- och kärnvapenindustrins marknad. Därför måste alla vi som berörs av uranjakten kraftfullt säga ifrån, innan uranjägarna skrider till verket.

Östersunds FN-förening har startat en namninsamling för att protestera mot myndigheternas tillståndsgivning och uranbolagens rovgirighet. Adressen till namninsamlingen på Internet är:
www.namninsamling.com/uranZ

Norge fick Esbati. Ge nu oss Fiskaa.

Ali Esbati har skrivit sin första ledarkrönika i norska Klassekampen. För den norska vänstern är det viktigt att veta hur illa ställt det är i Sverige med den liberala debatthegemonin, och om det kommer Esbati att skriva mer. På samma sätt vore det värdefullt för svensk vänster om en norsk skribent på heltid bidrog med erfarenheter från Norge i svensk vänsterpress. Ingrid Fiskaa, med ungefär samma bakgrund som Esbati fast i Norge, har under 2007 bidragit med några kolumner i Flamman. Hon borde anställas som redaktör eller skribent på tidningen, för att delge oss värdefulla norska erfarenheter!

01 januari 2008

Veckokurs is the shit

Som så många andra åker jag till Motala såhär i årets första vecka. Ung Vänsters veckokurs är en av årets höjdpunkter.

Jag låter Knutna Nävar stå för nyårsstämningen: