28 juni 2007

Det är lika bra...

...att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall? För om man drömmer om Paris hamnar man på något vis lik förbannat i Hudiksvall.

I Hudik. Väntar på södergående tåg.

Leijonborgs karensdag

Likt en god socialdemokrat säger Lars Leijonborg nej till att införa en till karensdag. Av statsfinansiella skäl. Det finns tillräckligt mycket pengar för att både kunna sänka skatterna och behålla sjukförsäkringen som den är, argumenterar han.

Moderaterna vill ha en extra karensdag i sjukförsäkringen. De som lyssnade till Fredrik Reinfeldt härom kvällen på TV kunde nästan få intrycket att hela Alliansen har enats om det hemma hos Göran Hägglund i Bankeryd. Fredrik hänvisade till den här formuleringen:

”I finansieringen av skattereformens andra steg kan såväl en ytterligare karensdag som lägre ersättningsnivåer i sjukförsäkringen komma att aktualiseras.”

Men då måste man komma ihåg bakgrunden. Meningen reflekterar den kompromiss, som jag föreslog inför Bankeryd. I ett brev till mina kollegor föreslog jag att den låsta förhandlingssituationen skulle lösas upp genom att vi vidtog andra åtgärder för att pressa ner sjukskrivningskostnaderna. På det sättet skulle vi slippa att sänka ersättningen och införa en karensdag. Men, konstaterade jag: om vi inte får ner kostnaderna i sjukförsäkringen blir det ofrånkomligt att diskutera också de moderata förslagen. Dessbättre har det gått som vi förutsade. Sjuktalen sjunker. I brevet ”utlovade” jag en sänkning med 16 miljarder kronor med ”våra” metoder – det har blivit 18 miljarder, fast vi ännu inte genomfört alla idéer som fanns i fp-brevet och dessutom inte är framme vid den avstämningstidpunkt jag föreslog. En extra karensdag – som skulle slå hårt mot människor med små marginaler – behövs inte.
Här är det alltså Leijonborg som är good cop och Reinfeldt som är bad cop. Synd att borgaralliansens övriga trygghets- och ekonomiska politik inte genomgår samma slitningar. Se bara hur skevt alliansens politik slår på område efter område. Det vore fint om exempelvis centern, som på ÖP:s ledarsida, något lite ifrågasatte de fördelningspolitiska effekterna av den realborgerliga politiken.

Hem från regniga Göteborg


Okej, vi kunde kanske ha fått lite bättre väder. Det har liksom regnat minst 80 procent av tiden vi spenderade på Liseberg. Men i gengäld blev det korta köer till åkattraktionerna och en hel massa glass. Rekordet på fem lisebergsstrutar under samma dag tangerade jag bara.

- Uppswinget var härlig, men med för kort åktid. Man hann bara med tre snabba gungningar i full fart innan färden var över - dessutom gick en del av vajern av redan på tisdagen, så den ena av de två gungorna var avstängd resten av tiden.

Nu går färden nordostöver.

24 juni 2007

På snabbsemester!

Vi tar en rask tur till Liseberg, jag, mor och syskonen. Den här veckan är ju min enda lediga under sommaren, så då tar vi tillfället i akt att semestra i Göteborg i ett par dagar. Synd bara att väderprognoserna sjunger regnets lov...

Tillbaka på torsdag.

En annan som åker på resa är Hanin Shakrah, som i fjol rapporterade sådär grymt fängslande från krigets Libanon. Nu är det Gaza som gäller. Följ Hanins Gaza-blogg nu!

22 juni 2007

Läst om bibeldebatten

På ett elskåp i Malmö, med ett hotell i bakgrunden:

Nu finns även Mein Kampf på rummen!
Scandic
Den är igång igen, bibeldebatten. På insändarsidorna i LT och ÖP. Usch, jag som bara vill ha semester och chilla.

Läst om Venezuela

I nummer 2/2007 av tidningen Latinamerika ställs frågan till tre deltagare på UBV:s riksträff om vad de tyckte var bäst med riksträffen. Två av dessa nämnde Ola Nilssons föreläsning om Venezuela. Tja, det har ju inte varit till vår nackdel att ha haft Ola som lärare under ett år.

Också i tidningen:

Nej till storparti. Förra året lanserade Chávez idén om att skapa ett storparti genom att slå i hop sitt eget Movimiento Quinta Républica med de andra regeringspartierna. Den 4 mars tackade de tre stora partierna nej till förslaget, även om de alla fortsätter att stödja Chávez. Generalsekreteraren för partiet Podemos sade att "socialism ska vara demokratisk, vi sätter oss emot den sovjetiska modellen". Podemos generalsekreterare sa sig även efterlysa intern debatt. Chávez kritiserade sina stödpartier i radioprogrammet Aló presidente genom att bland annat säga: "Säg sanningen! Ni kanske inte tycker om vår slogan: fosterland, socialism eller död?".
Efter de tre partiernas nej till att bilda PSUV, som Chávez storparti var tänkt att heta, gick han ut och bad folk att gå med i partiet. I dag, några veckor efter partiets bildande, har PSUV drygt fem miljoner medlemmar. Utan att kommunistpartiet och de radikala partierna har behövt upplösas. Den "sovjetiska modellen" samexisterar alltså med den "demokratiska socialism" som de gamla partierna säger sig vilja ha. Gamla partier-Chávez: 0-1

19 juni 2007

Veolia - här såsom i Malmö

Mina timmar väntandes på bussar i Malmö har jag delvis Veolia, tidigare Connex, att tacka för. De har kritiserats för i stort sett varje uppdrag de har haft genom tiderna. Inte utan anledning.

Varför vinner Veolia då uppdrag efter uppdrag? Jag gissar att det beror på att de ger ett "bra" pris i anbudsgivandet. Billig utförarpenning och ett - till synes - ambitiöst kvalitetstänk lockar nog många kommuner och bolag att ge Veolia förtroendet. Det är möjligt att det funkar bra och smidigt någonstans där jag ännu inte har varit, men det är i så fall inget som är typiskt för Veolia.

Typiskt för Veolia är verksamhet som kännetecknas av knapphet och skapar missnöje bland brukarna. Företaget har drivit busstrafik i Malmö ett tag, och nattågstrafiken till nordligaste Sverige. Med ganska taskiga resultat. Nu tar de över Mittlinjen mellan Östersund och Sundsvall.

Såhär innan vi kan utvärdera Veolias insats är det kanske för tidigt att av andra än principiella skäl döma ut företaget. Men det finns saker som är problematiska. En sån sak är att kundnöjdheten är på topp när Tågkompaniet lämnar sitt uppdrag - 98 procent av resenärerna ger Mittlinjen gott betyg. Det kan i stort sett bara bli sämre när det nu blir byte av utförare. En annan sak som kan vara problematisk är att priserna höjs. De höjs rätt drastiskt.

Det är många studenter som pendlar mellan Östersund och Sundsvall. Fram till mitten av juni har det gått att åka mellan städerna för 110 kronor. Nu kostar biljetten 150 kronor, en höjning med 40 kronor.

Jag vet inte om jag ska orka bry mig. Men i fortsättningen är det billigast att åka med SJ:s X2000 när man ska till Sundsvall. Trist.

17 juni 2007

En ljuvlig jämtsk kväll

Av en slump åkte mor, jag och syskonen till moster Kerstins stuga utanför Stugun i kväll. Det är en härlig stuga, alldeles vid Kvarnåns utlopp i Indalsälven. Av en annan slump hittade vi anteckningar i stugans gästbok från några av våra tidigare besök där, det tidigaste från 1988. Som tvååring lekte jag redan med eld i form av värmeljus. Några år senare, i början av 90-talet, var det den stora vattenbaljan som man eldar under som tilldrog sig mitt helhjärtade intresse. Eldning har alltid varit mitt område, på samma sätt som bad har varit brorsans. Gästboken visar att Herman nästan varje år har hamnat i vattnet, antingen i älven eller bäcken.

Nu tog vi det lugnt. En tur med båten. Fotograferade miljöerna. Syskonen jonglerade. Sen fick vi chapatibröd bakat på dinkelmjöl. Och läste något ur gästbokens gamla skatter. En del rätt fina bilder blev det.

Herman jonglerade friskt.

En sen kväll på den stilla sjön är helt okej! Foto: mor.

En gren flöt mot oss i vattnet. Foto: Signe.

En blomma på verandan. Foto: Signe.

Vad vi skrev i gästboken den här kvällen blir härligt nostalgisk läsning när vi kommer tillbaka och hittar den om kanske tio eller tjugo år. Men innan dess får vi göra mer regelbundna återbesök och ha det sådär rofyllt som man bara kan ha det därute.

Debattartikel om RCTV

Det har skrivits ett par debattartiklar till Venezuelas försvar i samband med RCTV-nyheten för ett par veckor sedan. Själv skrev jag här på bloggen, men mitt namn har också hamnat under en artikel som vi kursdeltagare skrev i egenskap av folkhögskolestudenter. Jag hade inte i förväg läst igenom hela artikeln och kan inte skriva under nu på allt som står där, men det känns som en viktig debattartikel ändå. Den publicerades i Skånska Dagbladet och finns inte tillgänglig någon annanstans på nätet.

Rapportera nyanserat om vad som händer i Venezuela!
De senaste dagarna har svensk media rapporterat om den venezolanska tv-kanalen RCTV. Tyvärr har denna medierapportering varit väldigt ensidig och i vissa fall rent av felaktig. Vi är en grupp folkhögskoleelever på Att förändra världen-kursen på Kvarnby folkhögskola som besökte Venezuela under februari 2007 för att studera demokratin och situationen med de mänskliga rättigheterna i landet. Där besökte vi såväl regeringsanhängare som oppositionella samt både regeringstrogen, oberoende samt oppositionell media. Vi fick uppleva att svensk media endast låter den minoritet av befolkningen som tillhör oppositionen komma till tals, en bild som vi fick bekräftad av landets största oberoende tidning, Últimas Noticias.

Venezuelas president Hugo Chávez Frías har sedan 1998 vunnit 13 val och folkomröstningar, vilket är fler än någon annan regering i världen. Han är alltså en folkvald president med ett starkt folkligt stöd och legitimitet.

1999 röstade en majoritet av den venezolanska befolkningen för den nya grundlag som idag gäller i landet. Chávez och hans regering genomför nu en politik som ligger i linje med den som folket röstade fram i grundlagsfolkomröstningen. Det samma gäller den mediepolitik regeringen nu för i Venezuela, vilken har ett starkt stöd hos den venezolanska befolkningen. Självklart finns det kritiker, men vi ställer oss kritiska till att det endast är denna lilla högljudda minoritet som får utrymme i svensk medierapportering. Situationen i Venezuela skiljer sig inte så mycket från den vi har i Sverige – sändningen i det öppna marknätet regleras av staten. Om exempelvis TV4, som är den enda privata kanalen i marknätet, skulle bryta mot villkoren för sändning i marknätet skulle också de förlora sitt tillstånd i marknätet.

I svensk media får man läsa att Chávez nu ska ha ”stängt ner” RCTV, på grund av att den är en oppositionell TV-kanal. Detta är felaktigt på två punkter.

För det första stängs inte RCTV ned. Dess sändningstillstånd från marknätet förlängs inte, vilken är en avgörande skillnad. TV-kanalen kan fortsätta sända via satellit och kabel precis som TV3 och Kanal 5 i Sverige (som sänder från Storbritannien då de inte vill/kan leva upp till de svenska medielagarna).

För det andra vägras inte RCTV fortsatt sändningstillstånd på grund av att den är oppositionell. Det finns många oppositionella TV-kanaler som sänder både via marknätet och via satellit, utan för att den kontinuerligt har brutit mot den nya medielagstiftningen som har instiftats i enlighet med den nya grundlagen. Lagen innebär bland annat ett förbud mot förtal, sändning av alkohol- och tobaksreklam, på ungefär samma sätt som lagstiftningen reglerar dessa företeelser i Sverige.

Varken i Sverige eller i Venezuela är det idag tillåtet att fabricera fakta, manipulera bilder, kalla en folkvald president för ”apa” (på grund av hans indianursprung), eller uppmana och uppvigla till våldsamt upplopp och statskupp, vilket RCTV har gjort sig skyldig till vid 652 dokumenterade tillfällen. RCTV blir alltså inte nedstängt utan kanalen sändningstillstånd förnyas inte, vilket snarast borde ses som ett milt ”straff” med tanke på antalet lagöverträdelser.

Det finns däremot två TV-kanaler som har blivit nedstängda i Venezuelas historia. Dessa är Catia TV (en oberoende, alternativ lokal TV-kanal) och VTV/kanal 8 vilken är en statlig informationskanal. Dessa båda kanaler stängdes ned av samma opposition som nu får obegränsat medieutrymme i Sverige, under deras våldsamma kuppförsök mot den folkvalda presidenten den 11 april 2002. När detta hände fanns det ingen rapportering om detta i svensk media. I den nya grundlagen som trädde i kraft år 2000 regleras att marknätet är folkets egendom och att en oberoende public service-kanal ska startas. Det är denna kanal som nu ska ta RCTV:s utrymme i marknätet. Denna nya kanal heter Teves och skall enligt grundlagen vara politiskt och ekonomiskt oberoende från stat och näringsliv. Den nya TV-kanalen får sitt material från 500 oberoende producenter som fritt fått tävla om upphandlingen av utrymmet. Om det i Sverige inte anses vara ett demokratiskt problem att exempelvis TV3, 5, 6 och 8 länge bara fått sända via kabel och satellit, varför kan man inte acceptera detsamma när det gäller Venezuela?

Catherine Holt, Stefan Kangas, Olof Holmgren, Daniel Larsson, Maja Stolt, August Flensburg, Kajsa Lundell Karlberg, Matti Eladhari, Nisse Sandqvist, Ola Nilsson
Kvarnby folkhögskola, Malmö

15 juni 2007

Solidaritet med Palestina!

Aftonbladet måste kicka Wolfgang Hansson. Han skriver ju utan sans. Nu senast är det Palestina som beskrivs riktigt knepigt.

Palestinierna skjuter sönder sin egen dröm. Ett delat Palestina väntar.
Skjuter palestinierna sönder drömmen om ett självständigt Palestina? Nej, i den här konflikten är Hamas och Fatah dockorna på scenen. Ovanför snörena rycker utländska makter i träkorsen. Vilken effekt får ockupantens handlande när den skänker miljontals dollar och vapen till Fatah, valförloraren, samtidigt som alla organiserade inkomster till den folkvalda palestinska regeringen dras in? I hanssonsk analys är det inte Israels, Egyptens och Förenta staternas uttalade militära och ekonomiska stöd till oppositionen i Fatah som är problemet:

Värst är att palestinierna visat en skrämmande oförmåga att lösa tvister vid förhandlingsbordet.
Här är den igen, den mysigt koloniala syn som Hansson visade bland annat i fallet Venezuela sent förra året. Att den sittande regeringen, vald under förhållandevis sympatiska förhållanden, undergrävs tills den tappar kontrollen till den väpnade oppositionen - detta alltså under brinnande ockupation - är palestiniernas eget problem. De saknar förmåga att "lösa tvister vid förhandlingsbordet". Ja, de är ju muhammedaner hela bunten, på samma problematiska sätt som venezuelanerna är vildar... Sanningen är att palestinska försök att via demokratiska kanaler få kontroll över situationen har saboterats målmedvetet inte av palestinier, utan av "västvärlden", av den hopplöst koloniala washingtonska dockteatergruppen.

Men Hansson är inte färdig med att utkräva ansvar av de obegripliga palestinierna.

En ren Hamasregering kan inte heller räkna med utländskt bistånd.

Mer kaos är enda säkra prognosen.
Vad kan vi konstatera? Jo, palestinierna måste acceptera ett (till följd av att de är oförmögna att förhandla; Israels ockupation och de utländska makternas stöd till destabiliserande grupper är inte det intressanta) styre utan demokratiskt mandat. Eftersom den valda palestinska Hamasregeringen inte accepterades, och dess efterträdare med Hamas och Fatah i förening inte höll, måste någon form av biståndsdiktatur bildas. Alternativet är kaos. Det är tydligen också synd om palestinierna både för att de är sådana usla förhandlare och för att de har försatt sig i ett läge där kaos är enda säkra prognosen.

Nej, låt oss här inte deppa ihop helt. Givetvis måste det inte vara evig skärseld som väntar det palestinska folket. Det är bara Wolfgang Hansson och resten av den västerländska och israeliska förtrycksapparatens försvarare som står för dystopismen. Hur skulle Hansson mellan raderna kunna ursäkta allt det genomruttna som Israel, Förenta staterna och EU/Washingtonvänliga arabmakter gör mot Palestina utan eländesargumentet? Att utlova elände är bara den nödvändiga och felaktiga motiveringen till varför palestinierna fortsatt måste kuvas. Vi som vill se ett värdigt palestinskt självstyre kan inte annat än förkasta hela den hanssonska världsbilden. Vårt svar måste vara ett ännu tydligare ställningstagande för den gemensamma palestinska saken.

Solidaritet med Palestina handlar inte om att fördöma "terrorister" i det palestinska lägret, eller moralisera över hur dåligt resultat palestinska förhandlingar har gett. Det handlar om att ta tydlig ställning mot de enormt starka krafter som föder miliser och dagligen vänder palestinier mot varandra. Solidariteten måste syfta till palestinsk enhet och klarhet i vems skulden är att Palestina inte är fritt. Där måste skulden läggas på "våra" stater, sympatierna på det palestinska folket.

Vi ska därmed inte heller tycka synd om det stora flertalet palestinier och lägga skulden på några få "extremister". Tvärtom bör vi berömma de starka som faktiskt bor kvar i de ockuperade områdena och för deras värdighets skull ännu mer bestämt sluta upp bakom deras krav. Israel ut ur Palestina, inga amerikanska vapen till oppositionen, behandla det folkvalda palestinska styret som en legitim regering!

Några länkar:

Ung Vänster: Riv muren, befria Palestina!
Palestinagrupperna - uttalanden om situationen
Bojkotta Israel: argument för bojkott
Kofia - Leve Palestina, krossa sionismen (kamplåt)

14 juni 2007

Fest i kylan

Det måste inte vara varmt på sommaren. Det kan vara kylskåpskallt också. Och så kan man råka lägga den revolutionära grillkvällen just den där kvällen när det är kylskåpskallt.

Men det gör inget, det går att posa ändå!

Ja, just det.

Henrik Zipsane, stans kanske mest namnkunnige kulturdansk, vill avskaffa semestern (för att istället ha ett mänskligare arbetsliv). Det känns inte helt otroligt att den borgerliga regeringen hakar på och inser det förträffliga i att avskaffa semestern (för att få folk i arbete). Kom ihåg vem som först väckte förslaget! Nä, ärligt talat behöver vi diskussionen om arbetsdelning på det sätt Zipsane tar upp. Men kortare arbetsdag och fler arbetstillfällen behöver ju inte alls stå i motsättning till bibehållen semester. Låt kulturarna börja diskussionen där.

12 juni 2007

Ur skolan, i jobbet

Jag har jobbat mina två första dagar på Milko. Det är kul, fast kanske inte så lätt att se framför sig ett helt sommarlov där man ska upp sju varje morgon. Så är det att vara ung på arbetsmarknaden i dag. Man är väl en ivrig bäver...!

I och med den långa arbetsdagen och min benägenhet att sova lite blir det trötta kvällar sen, när jag kommer hem. Då kan det vara skönt att ha lite läsning innan man somnar. Som exempelvis "Socialismen i det tjugoförsta århundradet. En antologi om Venezuelas väg till socialismen". Mycket upplyftande läsning i dessa mörka tider.

Lite semester ska jag ha ändå. Till Liseberg åker jag i slutet av denna månad. Då blir det Uppswinget av!

10 juni 2007

Jag gör en "Vi Hatar"

Så lätt var det inte att blogga på tåget. Jag gör som Emelie och Sofi och skriver en harang om saker jag hatar:

Jag hatar SJ.
Främst eftersom företaget inte kan ta snabba beslut. Ett snabbt beslut i dag skulle ha kunnat bespara mig fyra timmars lidande i värmen från Stockholm och norrut.

Jag hatar Internet ombord.
En tjänst som företaget tar betalt för men som inte funkar är inget kul.

Jag hatar strömlösa elektriska tåg.
Det är mycket roligare när de rör sig än när det står stilla på Nässjö station i en och en halv timme på grund av strömavbrott!

Jag hatar Connex/Veolias intercitytåg.
Helt enkelt för att de inte passar i något väder. På vintern är det snö i vagnarna, nu i sommartider svimmar folk av värmen.

Jag hatar resegarantin.
Nu hade jag ju köpt mig fri från sysslolöshet, trängsel med barnfamiljer, sommarhetta och annat genom en luxuös justnubiljett i första klass. Och vad händer? Nästan inget av det jag ville undvika undviks; jag kan inte använda internet, jag tvingas trängas med barnfamiljer och jag håller på att gå under i värmen. För 870 spänn. Och vad får jag enligt resegarantin? Samma som alltid: 70 kronor i värdecheckar (alltså ett meal på Burger King medan man väntar i timmar på nästa tåg) och inget mer. Ner med resegarantin, ner med allt!

Så nu sitter jag här hemma i kära, kära Jämtland. Flera timmar senare än tänkt och sliten bortom vett och förnuft. I morgon ska det vara full fräs, men det lär jag väl inte orka. Jag hatar tidsbrist. Jag hatar arbete under outsövda arbetsdagar. På vägen hem passerade vi "storbranden" i Brunflo. Jag hatar storbränder också, vet ni.

08 juni 2007

Slut på det roliga

Kaderkursen är slut. Ett läsår av allt mellan totalt förutsättningslösa och fria diskussioner till lika förutbestämda ideologiska "korvstoppningspass" lämnar oss kursdeltagare på betydligt fastare grund. Vi återvänder till livet utanför Kvarnby med färska insikter i ämnen som imperialism, feminism, historiematerialism, marxism och organisationsteori.

Själva skolavslutningen tidigare i dag var ungefär vad som krävs på en vänsterskola värd namnet. Trevligt, stämningsfullt och med spontana, uppmuntrande tillrop från vänster.

I klassrummet efteråt blev det kul när klassen och Ola kort skulle tacka av varandra. Lite som ett bevis på hur lika vi tänker hade såväl elever som lärare tryckt upp affischer åt varandra som gåvor. Med samma motiv. Så nu har AFV 06/07-deltagarna två "El Cuadro es un creador"-affischer var. Fina minnen.

Jag kom på att jag skrev i kursutvärderingen som svar på frågan om hur väl kursen har motsvarat mina förväntningar, att den har väl motsvarat dem hyfsat. Men sanningen är att den överlag har överträffat förväntningarna rejält. Det ska erkännas att jag inte hade skyhöga förväntningar om denna kurs innan, även om jag såklart gillade idén. Vad som står om en kurs i kursbeskrivningen behöver ju alls inte ha med sanningen att göra, har jag fått erfara. I fallet Förändra Världen! kan jag konstatera att man ska tro vad som skrivs och sägs - den regerar!

När jag åker hem i morgon kommer jag att resa i första klass med X2000 hela vägen. Därmed blir det blogga av, vill jag lova. Den som har lust kan alltså följa min flytt hem till Jämtland från 9.14 till 19.53 i morgon på bloggen.

AFV 06/07: Kadern är en skapare

På tal om klass

Det här är rubbat bortom beskrivning.

Kan ingen bara spränga hela Förenta staterna?

Jag tror inte jag orkar tänka på det där landet mer.

07 juni 2007

Linderborgs BB-klassanalys

För oss som suttit klistrade framför skärmen och uppdaterat Aftonbladet Nöje i väntan på nästa gastkramande löpsedel om Big Brother-brudarna Linda Rosing och Carolina Gynning finns nu något reellt att stanna upp vid. Åsa Linderborg har i samma tidnings motpol, Aftonbladet Kultur, klargjort vad utgångspunkten är i den debatt som förs på nöjes-, nyhets- och kultursidor landet runt kring Rosing och Gynning.

Rosing är, förklarar Linderborg, arbetarklasstjejen som helt i enlighet med klassmedvetandet låter sig utnyttjas och som etablissemanget gör hackkyckling av. Gynning, "född i rikemansområdet Falsterbo", behandlas och uppför sig som den överklass hon tillhör. Med liv och lusta är det på hennes villkor som folk utnyttjas och medias uppmärksamhet nås.

Linderborgs artikel är det mest relevanta som skrivits om Big Brother-eländet i tidningen över huvud taget, vad jag känner till. De klassattityder som antyds i tidningsvärldens rapportering om kändisar ger ett tungt bidrag till det klassamhälle som jag tror att de flesta unga tjejer känner av.

Vid det här laget är jag så förbannat less på framför allt Gynning (hon är med i en av gratistidningarna med jämna mellanrum; svamlar i vad som ska föreställa krönikor). Hoppas att också de som styr i medievärlden kan spola henne. Så hon kommer ner på jorden.

06 juni 2007

AFV 06/07 FTW½!!!!!!!!!!!!!!!!!!!11

Oj.

Det här är alldeles oerhört, som det brukar heta.

Vi är bara dagar från hopplösheten; tappet från livet som kaderskolestudenter till världen utanför skolan. Det känns tungt.

Festen var bra på så många sätt. Vi har både hunnit summera klassens dynamik och de flesta av årets stadigast återkommande diskussioner (om hasch, folks härkomst och vem som egentligen är tokigast i vår vänsterumgängeskrets). Men bäst har nog varit utvärderingen av floskel- och raljanstoppen. Daniel har sparat på karamellerna och sammanställt ett fyrasidigt urval av det bästa som föreläsare har sagt under Att Förändra Världen-kursen 06/07. En del är kanske lite för politiskt inkorrekt för att spridas helt öppet, men bland guldkornen finns följande:

Henrik Skrak om idealism:
- Idealismen är problemet. Den gör folk dumma i huvudet.

Henrik Skrak om utveckling:
- Allt för produktivkrafternas utveckling, till vilket pris som helst!

Henrik Skrak om en cd-spelare:
- Var är "Eject" på den här jävla skitapparaten? Eller har de rationaliserat bort det? Finns det någon jävla volym på den här?

Ola Nilsson om Kinas roll i Sydamerika:
- Maoisterna har inte alltid varit så pop.

Ola Nilsson relativiserar det svenska bostadsbidraget:
- I Nordkorea har de bostadsbidrag så det sjunger om det.
[...]
- Jag vet inte... Jag har svårt för Nordkorea liksom.

Ola Nilsson om studiedisciplin:
- Vi ska inte läsa en enda jävla bok.

Daniel Ankarloo om Johan Lönnroth:
- En gammal dam i minkpäls fattar mer om marknaden än vad Johan Lönnroth gör.

Daniel Ankarloo inser sin egen förmågas begränsningar:
- Om vi hade haft tid och ork och varit fler än jag kunde vi ha utarbetat en marxistisk kritik av det här.

Daniel Ankarloo om organiserad veganism:
- Veganrörelsen kommer inte att kunna driva Volvo-fabriken.
Alldeles oerhört, som sagt. Det här är större än att ta studenten. Det här är som att ta studenten på partiskolan i Moskva, fast det är i Malmö. Och det är 2007. Och snart väntar världen och politiken därute med sina utmaningar, sin terror och sitt dagliga rutinarbete. Kampen för en värld byggd på rättfärdig, rättvis grund har börjat.

05 juni 2007

Polisstaten intill

På besök över dagen i Köpenhamn har Förändra Världen-kursen lärt hur den fria världens ideal kan utövas med riktigt totalitära medel. Exemplen på det - från Frihedsmuseet i historisk bemärkelse och från Oprør med aktualitet 2007 - skrämmer. Att se hur media, myndigheter och politiska krafter sluter sig så rakt i leden för att gå totalitarismen till mötes är bara skrämmande.

Förföljelserna av Oprør och andra organisationer med omstörtande verksamhet som samhällsdebatt, vänsterpolitik eller intresseorganisering på agendan liknar en actionfilm. Övervakningen - utförd i en juridisk gråzon än så länge - sker med alla tillgängliga medel. Insamlandet av fakta om enskilda är enormt.

Samtidigt slås man som svensk ungvänstrare, med allt vad borgerlig regering och "fascistisering" hemmavid heter, av hur uppfinningsrika och målmedvetna danskarna är. Tillsammans har vänstern i bred bemärkelse ett gemensamt projekt som man låter gå före det mesta andra - helt enkelt för att det är en så förbannat viktig kamp. Precis som Ung Vänster konstaterar i sin kampanj så är det genom att peka ut och förfölja folk som högern vill skapa legitimitet för sin skrämselpolitik. Den skrämselpolitiken går i sin tur ut på att kriga mot svagare länder och förtrycka människor i svaga situationer. Nog nu!

Det här är en av mina sista kvällar i Skåne och vi har klassfest i Förändra Världen!

04 juni 2007

Lars äger alla, överallt!

Min Lars-kampanj faller ut mer väl i vissa städer än i andra. Hanna Gunnarsson visar varför Lund är en bra Lars-stad: Lars är vanligare som kommunal nämnd- och bolagsordförande än kvinnor. Där ser man!

Och så bjuppade Lars Ohly på gratis buss i stan i dag.

Förbannade satans busshelvete

07.37: Jag kommer till Studentgatan, andra stationen efter Malmö C där buss 35 ska avgå 07.38. Enligt tidtabell ska den passera Studentgatan 07.41. Ålrajt.

07.44: Buss 5 till Stenkällan, runt tio minuter försenad, och buss 5 till Kvarnby, någon minut försenad, passerar (den senare har ordinarie avgångstid 07.40 från Malmö C. Har man missat buss 35 är det med den avgången man åker ikapp 35:an.). Den elektroniska skylten visar att buss 35 kommer om en minut.
07.49: Buss 35 försvinner från den elektroniska tavlan. Jag ringer Catherine och får bekräftat att den verkligen inte har passerat förbi (det står såklart folk längs stationerna längre ned längs linjen, hon vid Möllevångstorget). Jag ringer Skånetrafiken. Telefonkö, det är "snart" min tur. Efter tre minuter är jag less och lägger på.
07.57: Catherine ringer och berättar att 35:an har kommit. Till Södervärn. Men inte via Möllevångstorget, utan från Carl Gustafs väg. Hon hann inte springa ikapp den förrän den åkte vidare. Jag ringer Skånetrafiken igen, irriterad. Och se på fasen - telefonkö.
08.12: Jag går ombord på buss 5 för att ta mig till Toftängen.


08.13: Telefonkön är slut och en telefonist svarar. Jag framför lugnt mitt ärende och förklarar som det är: 35:an, som skulle vara framme i Kvarnby nu, har fortfarande inte kommit efter en halvtimme. Folk står och väntar längs vägen. Det har gått en 35:a från Södervärn, men den har ju bara en del av eleverna vid Kvarnby folkhögskola stigit ombord på. Jag sitter på 5:an mot Toftängen och går därifrån till skolan, men hur har Arriva tänkt göra med de andra? Telefonisten har inte fått någon information från Arriva men ska skyndsamt kolla upp ärendet.
08.20: Telefonisten ringer upp. Arriva har inte gått att få ur någon information. De kvarvarande eleverna får fixa med egen transport och skicka in blanketter till Skånetrafiken om förseningsbesvär.


08.28: Framme vid Toftängen. I snabb promenadtakt sätter jag av mot skolan.
08.45: Framme vid skolan. Går in i klassrummet, orerar några upprörda meningar om att det minsann inte går att utkräva ansvar av olika privata entreprenörer i kollektivtrafiken och att det är dags att socialisera rubbet. Lugnar ner mig. De andra har ordnat med skjuts av kamrater och av Ola.

När det bara går en enda buss till Kvarnby by på hela dagen, med avgångstid 07.38, så spelar det roll att den trafikerar sina hållplatser och att den något sånär håller sin tidtabell. När den inte trafikerar alla hållplatser, utan får för sig att utestänga folk som använder hållplatserna Malmö C, Djäknegatan, Studentgatan, Kungsgatan, Konserthuset, Barkgatan och Möllevångstorget så blir vi som använder dessa hållplatser förbannade över att missa denna enda buss till skolan. Särskilt irriterande är det att veta att på exempelvis linje 4, till Bunkeflo-Klagshamn, går bussarna med fem minuters mellanrum. Att ta en av dessa bussar ur trafik (med fem till tio minuters försening för resenärer till rikemansområdena som följd) för att vi över huvud taget ska ta oss till skolan känns, åtminstone en morgon som denna, fullt rimligt.

Nu i eftermiddags när vi väntade på bussen tillbaka till stan brann det i modellflygklubbens lokaler nära skolan. Brandkåren körde fel och in i Kvarnby by, så de susade förbi ett par gånger innan de till sist hittade fram. Lite action förhöjer väntan på bussen...

03 juni 2007

Kallt medieklimat

Sakari Pitkänen, chefredaktör på Metro, är kylig i fråga om medias roll i förmedlingen av kunskap, åsikter och förståelse:

Någon i DN skrev nyligen att vi inte har någon själ eftersom vi saknar ledarsida och opinionsmaterial. Vi gråter hela vägen till banken!
Hittat i en kulturliberal deklaration av Thord Eriksson, tidigare redaktör på DN.

Även om jag inte gillar Erikssons antydningar till lösning på de seriösa tidningarnas problem - att de ska bli mer elitistiska, höja priset och försöka distansera sig mot "allemanspressen" - så belyser han rysligt väl några av dagspressens problem. Genom konkurrensen med gratistidningarna finns för de seriösa tidningarna en motsättning mellan lönsamhet och att uppfylla publicistiskt högt ställda krav. En motsättning som man ger svar på genom att låta seriös journalistik närma sig oseriös.

Erikssons personliga bild av nätverket i de stora mediehusens toppar gör en skrämd. I Eliten ingår alla stora - allt från SVT och SR till Expressen och Metro har gemensamma nämnare i något dussin extremt inflytelserika personer. Dessa vandrar som vilka näringslivshöjdare som helst, från mediehus till mediehus, och genomför marknadsmässiga strukturanpassningsprogram. Men gemensamt har alla i Erikssons brev också sina starka band till Aftonbladet. Kulturen på Aftonbladet, de människor och den oheliga vinsthets på bekostnad av journalistisk kvalitet som produceras där, förs vidare genom byten av toppositioner till övriga medier.

Konkret får vi ett exempel i utrikesrapporteringen, där 1996 års Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter jämförs med samma tidningar 2006. Om artiklarna 1996 var djupa i både resonemang och omfattning, var de 2006 ytliga i detsamma, om än textmässigt fortsatt långa. Eriksson menar att utrikesjournalistikens själva innehåll har gröpts ur, blivit smalare och ytligare. Journalistiska krav har trängts ut av ekonomiska, artiklarnas kvantitet är överordnade dess kvalitet.

Det är inte svårt att se paralleller genom hela mediebranschen, på alla områden. Inte bara i de stora morgontidningarna, utan även i teve, i landsortspressen och i radio. Marknaden är ett mäktigt mediepolitiskt instrument. Förflackning, profitfokus och brist på nyanser har blivit medias kännetecken. Särskilt illa känns det att läsa om Christina Jutterström, som på DN drev en ruskig politik som hon med största sannolikhet också tog med sig till sin senare arbetsplats SVT.

Att förbjuda gratistidningar känns kanske lite sorgligt. Men att reglera dem ungefär som vi reglerar innehållet i marksänd teve kunde vara ett angreppssätt. Kanske vi borde ge presstöd till fler medier, för att hålla dem utanför kommersialismen? Eller förbjuda personer i toppositioner på ett mediehus att byta till ett annat utan en längre karantän? Någon strategi måste i alla fall finnas för att Sverige ska få ett schysst medieklimat, med konkurrens i åsikter och perspektiv, men gemensamma och höga pressetiska och journalistiska mål. Vi får i alla fall inte ge efter för gratispressens krav på slopad reklamskatt, för då är draken fri. Oh wait, jag tror att det är just det den liberala regeringen gör.

Erik Berg äger Muf

Rapporten Den bekväma sanningen, utgiven av Moderata ungdomsförbundet (Muf), är ett sorgligt stycke svensk liberalism. Det är så man nästan misstänker att det är en vänstersympatisörs försök till parodi på ungmoderat miljöpolitik. Fast det är blodigt allvar och Muf står vid sitt ord.

Erik Berg har på sin blogg Approximation vederlagt dessa liberalismens självutnämnda sanningssägare. Även om det är mycket att läsa, förtjänar det en bred läsekrets: Muf och alliansregeringen delar i allt väsentligt miljöpolitik. Att det politiska underlaget för miljöpolitiken är lögner och oförstånd i så massiv skala som rapporten uppvisar, borde oroa.

Därför ska alla ta sig tid att läsa genomgången.
Finns även som pdf-fil här.

02 juni 2007

Enas MOT militär aggression!

När jag tog bussen till Kirseberg för att jobba på Emmaus Björkå i morse noterade jag att militärer - en del på motorcyklar, en del gåendes - hade intagit delar av Malmö. I gatukorsningar och längs vägarna stod de i små grupper. Det pågår en omfattande övning i Skåne där en ansenlig mängd militära resurser är engagerade. På de elektroniska busstidtabellerna informerades om att busstrafiken blir upp till 20 minuter försenad på grund av övningen. Nu i kväll dånade en handfull stora pansarvagnar förbi utanför huset, på väg mot Limhamn.

Just den här övningen, Combined Challenge, omfattar 6 000 svenska värnpliktiga - typ hela skiten - och ska förbereda dem för "fredsframtvingande insatser". Krig, som det heter på lite mindre etablissemangsharmoniserad svenska.

Det är olyckligt att utvecklingen mot Sveriges harmonisering med Nato har gått såhär långt. Mycket beror det på att socialdemokratin har tappat fotfästet och hakat fast i EU-överbyggnaden. Den som säger att krig är fred, att imperialistiska aggressioner är humanitära interventioner och att Washington Consensus är lika med "det bästa för världen". I SvD Brännpunkt uppmanar vänsterpartisterna Anki Ahlsten, partisekreterare, och Hans Linde, riksdagsledamot, socialdemokratin att närma sig vänsterpartiet i de utrikespolitiska frågorna. EU, argumenterar de, är ett mindre realpolitiskt problem än själva utrikespolitiken. Även om sossarna generellt inte avspeglar arbetarrörelsens ganska skeptiska syn på EU är dess hållning i utrikespolitiska frågor rena sveket. Där har vänsterpartiet och sossarna gemensamt intresse av att gå i opposition mot borgarregeringen och det washingtonska världsetablissemanget. Att visa på att det finns alternativ, och inte bara "breda överenskommelser", är inte oviktigt i frågor där folk i allmänhet skarpt motsätter sig den förda politiken. Som exempelvis är fallet med den svenska utrikespolitiken. Läs artikeln.

Här återknyts lätt diskussionen till den som Kalle Larsson tog upp i veckans Flamman: förutsättningen för en "radikal" politik (alltså en som bryter med nuvarande) är ett tryck underifrån. Folk vill inte att deras söner och döttrar ska sluta sina liv i tjugoårsåldern i imperialistiska krig. De vill inte heller att Sverige deltar ens moraliskt i de organisationer som utför dessa krig. Hur ska de - mestadels sossar - som vill ge uttryck för denna känsla rösta i dag? Mona Sahlin har säkerligen inga problem att rösta för fler "fredsframtvingande insatser". Och antalet åsikter från sossen i basen som når konsekvenser i partitoppen är få. Som det har låtit i diskussionerna har det från socialdemokratins ledarskikts sida funnits en vilja att helt utesluta samarbete med vänsterpartiet på grund av framför allt denna fråga. I stället för att ta till sig folkviljan och tankarna om internationell solidaritet vill delar av SAP gå i bred utrikespolitisk allians med borgarna. Helt förödande för möjligheterna att med sin röst konkret förändra politiken på valdagen, men också ett säkert slag mot arbetarrörelsen i andra länder. Titta på Norge eller Venezuela, där engagemang underifrån har fått staterna att gå från hyllande till skarpt fördömande av "kriget mot terrorism" och globala orättvisor. Det går, om man vill.

Tusentals i antinatodemonstration i Göteborg. Från Yelah.

Initiativet till en progressiv politik kommer aldrig uppifrån. Uppifrån är svaret att producera nya försvar för att föra en aggressiv utrikespolitik. Militären ska utbildas i att kriga i stadsmiljö, så afrikanerna kan få rösta ifred. Inte för att Sverige ska delta i strategiskt viktiga omfördelningskrig där USA ska ta tillbaka vad Kina och Ryssland lagt beslag på, utan för att de stackarna ska få rösträtt. Det folkliga engagemanget kommer förhoppningsvis att visa sig organiserat snart - både i utrikespolitiska frågor och i andra traditionella frågor där arbetarrörelsen kan spela en progressiv roll. Det spelar roll vilken regering som sitter på makten, men den måste föras till makten som ett resultat av medveten organisering underifrån.

Att arbetarrörelsen i det militära, fackliga och ideella reagerar är tokpositiva första steg. Jag påbörjar förmodligen ett reguljärt arbetsliv i sommar, vilket jag tänker använda som plattform för vidare organisering. Hoppas att vi blir många som gör detsamma!

01 juni 2007

Vänsterpartiet audiovisuellt

I onsdags hade vi besök av Jenny Lindahl Persson från vänsterpartiet i vår kurs. Hon snackade om partiets nya "image". Vänsterpartiet ska vara ett konstruktivt och begripligt parti, istället för - som nu - gnälligt och akademiskt. Mer exakt tänker jag inte gå in på vad det innebär, men nog blir det bättre, allt!

Som en del av satsningen på att bättre nå ut ska partiet använda sig av sina medlemmar. Dessa har i sin tur bland annat YouTube att använda för spridning av relevant material. Vid en sökning i dag blir uppfattningen om vänsterpartiet lite missvisande, se här för exempel.

Därför kan vi vänta oss bättring rätt snart på den fronten. Kriget mot regeringen kan vi inte föra på DN Debatt - det måste pågå på marken, bland jättevanliga, ickeborgerliga människor.

Eller, som Röda Kapellet sa: