31 juli 2006

Malmöpremiär

Jag har aldrig förut varit helt ensam i en större stad, men nu har det faktiskt gått riktigt bra och varit väldigt kul. Det regnade när jag kom fram, så jag hastade iväg in mot stan. Efter kanske en halvtimme var jag framme vid Kronprinsen, huset jag bor i ligger ovanpå en stor galleria, granne med 25-30-våningshuset i blå mosaik som dominerar hela den här delen av stan.

Till Kvarnby folkhögskola hittade jag tack vare att jag mötte Stefan och Cathrine, som också går kursen. Vi presenterade och presenterades i omgångar, för att sedan äta lunch. På Värnhemstorget en bit från skolan åt vi lunch. En stor falafel med läsk kostar 22 kronor. Lite som Puerto de la Cruz, fast i Sverige.

Under eftermiddagen samtalade vi kring möjliga upplägg och önskat innehåll för kursen. Det blev en diger önskelista. Jag känner att kursen kommer att bli typ hur bra som helst.

Efter skoldagens slut gick vi den dryga biten till Ung Vänsters lokal på Nobelvägen, för att sätta adressetiketter på några av de förstagångsväljarfoldrar som ska skickas ut. I Malmös område finns 80 000 förstagångsväljare. Det innebär flera ton foldrar och hundratals arbetstimmar. Vi hann på någon dryg timme klistra etiketter på ett par, tre tusen foldrar. Runt stan har NSF, nazistpartiet, satt upp klisterlappar. Turligt nog för mig fäster klistret inte bättre än maskeringstejp, så de rivs lätt ner.

Men vi hann inte längre än så - för på Möllevångstorget hölls en manifestation för Palestinas och Libanons frihet, mot den israeliska aggressionen. Tyvärr tog Hizbollah mer eller mindre över, och stora delar av publiken skanderade glatt med i hyllningsramsorna till Guds parti och dess ledare.

Bäst var ändå glassen. På Sibylla serveras mjukglass i drickabägare: "Mellanbägare" innebär alltså fyra deciliter mjukglass. MASSOR, JU! Jag har också fått höra att kiosken 20 meter från huset jag bor i har minst lika stor glass. Återstår att se, i morgon.

När allt detta var avklarat gick jag den långa vägen hemåt, och passade på att handla lite juice och mjölk och riskakor och sånt. Det blir nog brist på pengar framåt slutet av månaden...

Förutom all värme och fukt är Malmö jättebehagligt att vara i!

Trafikbolagen förnekar sig inte

Att resa på en söndag - när alla andra ska resa - innebär ett stort risktagande. Det kan på sannolika skäl misstänkas uppstå förseningar, platsbrist, tekniska fel och mycket annat. Jag upplevde allt på de olika tågen på väg hit ner till Malmö.

Mittlinjen från Östersund till Sundsvall var fullpackat. Trots fem vagnar mot normala tre fick folk sitta i gångarna ända fram till Ånge, även jag.

X2000 från Sundsvall till Stockholm var fullsatt, men så vitt jag fick se blev inga passagerare tvingade att sitta på golvet. Däremot var luftkonditioneringen i just min vagn ur funktion, så temperaturen var runt 30 grader. Chokladkakorna jag hade med mig var helt mjuka i värmen. Men så fick jag också en värdecheck direkt av tågvärden, värd 50 kronor. Så jag ska inte maila till SJ:s kundtjänst och be dem återställa så pass mycket underhållspersonal att tågen kan hållas i fullgott skick.

Nattåget från Stockholm till Malmö var rätt okej till en början. Att hänga ut ur fönstret på väg ut ur Stockholms södra delar var helt otroligt härligt. Men inne i tåget var det 27-28 grader, oberoende av termostatvrid. Med andra ord riktigt svettigt och svårt att sova. Jag vaknade när tysken i kupén klev upp, strax innan klockan sex. Tolv minuter över sju - en halvtimme försenat - kom tåget till Malmö.

Presidenttal och -val igen!

2004 fick vi välja om kolbulle är godare än Big Mac, om Jamtli är bättre än Disneyworld (eller i alla fall närmare) och om vi älskar republiken. I år fick vi välja om Ewert skulle sitta kvar som president. Resultatet är tydligt - 102 procent av publiken vill ha kvar sin Lillefar.

Talet var väl average, med massor av fyndiga internskämt och annat mumsigt som man bara njuter av i julinatten. Till och med nollåttorna jublade, hänförda.

29 juli 2006

SMK IS TEH SHIET!!!!!!!!11

Slagsmålsklubbens spelning i Cirkus Zig Zag-tältet var precis sådär vansinnigt intensiv och röjig som man hade önskat sig. SMK är bra underhållare, och inte blev det sämre av CK:s rappa extranummer.

28 juli 2006

TKU pwnz!

Jag såg hela konserten med The Kristet Utseende. De tre viktigaste låtarna - Kairos Fjollor, Bärs Som Bärs och Tommy, Tommy - kom allihopa med. Dessutom gillar jag grovt svänget som kommer av publikens reaktion när Quinna, Hora spelas.

Folkomröstningen om feministiskt självförsvar slutade oväntat positivt - av 174 röster svarade 82 procent "JA" på frågan "Tycker du att tjejer ska få lära sig feministiskt självförsvar i skolan?".

27 juli 2006

Röjigt värre

Torsdagen har varit asbra! Mycket folk som kommer fram och vill snacka politik och tusentals utdelade flygblad. Men vädret är lite för varmt, så det dammar på Yranområdet.

26 juli 2006

Nära årets klimax!

Hurra, Yran är här! Nu är det nästan så man kan känna stämningen byggas upp bit för bit, tills den slutligen briserar i den absoluta folkfesten på lördag vid midnatt. Ung Vänster kommer att göra festivalen till en så politisk upplevelse som möjligt - för visst hör nytta och nöje ihop!

I år kommer inte Lillefar att komma inridandes på ett storsjöodjur. Men vad blir det för maffigt entrénummer i år? Det spritter i hela kroppen av spänning.

Kommer SMK:s humoristiska musik att räcka för att hålla mig vaken sent på fredagsnatten?

Yran will be a blast!

25 juli 2006

Snart i Malmö

Nu är det fem dagar kvar tills jag flyttar till Malmö, och det finns hur mycket som helst som ska tas tag i och göras innan dess. Bråda tider och varmt är det. Snart sagt hela juli har varit torrt och varmt. Ändå är det först den här veckan som jag har tagit mig tid att bara lapa sol och ta ut semester. Det är otroligt skönt.

Anna Ardin har kommit tillbaka från Kuba och lovar att blogga om situationen där. Det verkar lovande.

24 juli 2006

Bättre diskussion om Mellanöstern

Nu börjar lite djupare resonemang att föras i frågor som rör Mellanöstern. Hanin Shakrah är just nu nere i Libanon och skriver för glatta livet i sin blogg "Trip to Lebanon" (på svenska, dock) om sånt som har hänt där sen i fjol. Hur läget är. Vilka människor som finns kvar i landet. Väldigt, väldigt läsvärt.

Dagens rapport är grym. "Flyktingar och rasmassor" summerar vad det är libaneserna har hamnat i, som straff för att de inte gör motstånd mot den investeringsvilliga islamistiska Hizbollah-milisen.

Hizbollah är, som jag tidigare har skrivit om och kring vilket det knappast råder några tvivel, en riktigt vidrig organisation. Liksom Hamas. Likväl är det från Hizbollah och Hamas som det strömmar in pengar och investeringar, när bomber fallit från demokratins plan och när kulor skjutits ur rättvisans gevärsmynningar. Kort sagt är det islamofascisterna som står upp mot anfallaren när andra - ofta helt upptagna av maktmissbruk och korruption - vägrar kräva folkets rätt.

Att Hizbollah- och Hamasvänner finns bland oss som protesterar mot Israels vansinne är självklart. De är tongivande i palestiniernas och libanesernas motstånd mot ockupation, provokationer och övergrepp. Bland oss protestanter finns även Rysslands, Frankrikes och Venezuelas presidenter, samt Nationalsocialistisk Front, Broderskap och förstås Ung Vänster.

Det är massvis av intressen och motintressen som ligger bakom protesterna. Därför är det också fel att bunta ihop "oss" protestanter som en homogen massa av israelhatare. Ändå misstänker jag att vissa tyckare menar att det är så det har sett ut.

Jag blev kallad (även om jag inte vet hur seriöst det var, eftersom det skedde anonymt) antisemit häromdagen. Det är tråkigt. Inte för att jag kände mig träffad, utan för att det inte går att diskutera (en fråga som kan och måste diskuteras) på en vettig nivå när man kastar såna ord orätt. Jag kallar Israels politik statsterrorism och jag kallar islamisterna vid dess rätta namn. Men jag kallar inte mina meningsmotståndare sådana saker, eftersom vi lever i ett samhälle där man inte är antisemit och Hizbollah-anhängare bara för att man kritiserar Israel, eller judesionistöversittare bara för att man stöttar Israel.

Om alla bara håller sig sansade så går det faktiskt att komma framåt i diskussionerna kring nuvarande konflikter i Mellanöstern. Tyvärr är det med få ljuspunkter jag fortfarande ögnar igenom alla hysteriska inlägg på webben.

22 juli 2006

Problemet med terrorismen

Den modiga kampen mot terrorism fortsätter att expandera. Efter Irak, Iran, Afghanistan, Sudan, Libyen, Syrien, Nordkorea, Jemen, Tanzania, Kenya, Kuba, Venezuela, Palestina och Tjetjenien är Libanon just nu centrum för världsterrorn. Men lugn, bara lugn - Bush och hans polare är coola killar. De kommer att hitta många nya terrorfästen.

Problemet är kanske att de kommer att hitta väldigt många fler. Ärligt talat tror jag att de kommer att hitta terrorism i alla länder, bland alla religioner. Varje län, varenda liten stad, hyser någon liten obehaglig terrorist; någon som bara vägrar gå med på det som dikteras uppifrån.

Så kampen kan fortsätta precis hur länge som helst. Lika väl kan den avslutas när som helst. Det handlar ju mest om vilket värde man vill ge människor med andra intressen och åsikter. Kan vi tillåta dem att leva, eller ska vi tysta dem med död och lidande?

Oh, and death to America.

21 juli 2006

Klart med boende!

I kväll blev det klart: Malmö innebär inte bostadslöshet för mig. Jag kommer att bo ganska centralt, ett par kilometer från järnvägsstationen och med ungefär lika långt till skolan. Däremot kommer jag att ha überlite pengar att röra mig med.

Senaste nytt från Mellanöstern handlar om att Israel släppt flygblad från luften till libaneser längs en sträcka om två mil norr om den libanesisk-israeliska gränsen, som uppmanar alla oskyldiga att utrymma området. Redan är en halv miljon på flykt i landet - nu vill man spä på med ytterligare några hundra tusen. Detta är demokrati och rättsstat när de fungerar som bäst.

Varför vill Israels regering bekämpa terrorism med terroristiska metoder? Krävs det att en stor del av libaneserna gör palestinierna sällskap i flyktingläger för att terrorismen ska upphöra? Upphör terrorismen ens då?

Bushadministrationen tycker att det är för tidigt för FN och omvärlden att reagera i konflikten. Snart kommer Condoleezza Rice att åka till Mellanöstern för lite medling. Pressar hon kanske på palestinierna ännu en usel "uppgörelse" om palestinskt och libanesiskt avträdande av landområden till förmån för Israel? Eller blir det en uppgörelse där Israel ges vidlyftig ekonomisk och militär ersättning för att upphöra med de grövsta aggressionerna? Det är tur att vi har en världspolis som är lika angelägen som apartheidregeringen i Tel Aviv att krossa alla seriösa motsträviga element i regionen.

20 juli 2006

Vattenskada eller virus?

I går lämnade jag in den bärbara datorn på service. Det kan ta ett par veckor att få den lagad, men under tiden den är inlämnad kan jag följa den noggrant via den här länken. Det ska jag nog göra.

Felet med datorn denna gång består i att ljudet inte fungerar som det ska. Antagligen har ljudkortet inte varit någon höjdare. Billigt kinesiskt skitsystem, kanske? Just efter att datorn var överlämnad kom ångerkänslorna. Kanske är det lugnast att sitta ner i båten, även om det innebär att jag inte kan kolla på nyheterna på nätet? Undrar vad diagnosen för min nästan oanvända dator blir. Man vet ju vad de kommer fram till på serviceverkstäderna: varan har varit utsatt för handhavandefel eller yttre påverkan, eller så går det inte att hitta något fel. Med följden att OnOff tar ut en avgift på mellan 500 och flera tusen kronor, beroende på vilken vara man har lämnat in. Så illa hoppas jag att det inte går.

Det blir problematiskt för mig om den inte är färdiglagad innan den 30 juli, då jag reser till Malmö. Jag blir i så fall utan dator i nästan en hel månad...

Jag försöker förresten i dagarna att skaffa en lägenhet, åtminstone för de tre första veckorna i augusti. Det finns ett par alternativ just nu, jag litar stenhårt på att det kommer att lösa sig på något sätt. Trots allt är det bara 10 000 personer i Malmös bostadskö. Liksom, skulle man inte kunna tränga sig lite före i kön, va?!

19 juli 2006

Sansad men felaktig argumentation

Efterträdaren till stolpskottet Zvi Mazel, Israels sverigeambassadör Eviatar Manor, skriver i en debattartikel i dag om Israels uppfattning i kriget som landet nu utkämpar. Flera vettiga, acceptabla argument kommer fram; det handlar främst om att de palestinska och libanesiska regeringarna ska verkställa ingångna avtal och följa FN-resolutionerna i frågan. Varför Israel inte föregår med gott exempel förklarar Manor ej.

Eftersom Israel drog sig tillbaka från Gazaremsan handlar dessa attacker inte längre om ett slut på ockupationen – utan om ett slut på Israel som självständig stat.
Inte riktigt. Västbanken är fortfarande under israeliskt förtry...jag menar, beskydd. Gazaremsan är mer eller mindre israeliskkontrollerat, eftersom myndigheterna inte ges myndighet att utöva kontroll.

Det är Israels plikt att skydda sina medborgare och i en situation som denna är Israels svar proportionerligt.
Det vill säga att tand för tand, öga för öga är Israels melodi. Hizbollah dödar israeler - Israel dödar libaneser. "Israels svar är proportionerligt." Ja, det stämmer väl, antar jag.

Världssamfundet, den så kallade Kvartetten inklusive EU och därmed Sverige, erbjöd Hamas en valmöjlighet: erkänn Israels rätt att existera, acceptera internationella avtal mellan den Palestinska myndigheten och Israel och få ett slut på palestinsk terror mot Israel. Om Hamas hade godtagit dessa tre krav skulle fredsprocessen mellan Israel och palestinierna befinna sig i ett helt annat läge i dag. Men olyckligtvis gjorde Hamas ett annat val.
Men olyckligtvis är det det demokratiska valet i Palestina som är problemet? När palestinierna valde Hamas att bilda regering valde de självständighetslinjen, som förkastar den israeliska självpåtagna överheten. Eller, om man så vill: Israel fick en motståndare som skulle tjäna för mycket på att sitta i förhandlingar, så krig är ett smartare sätt att lösa den uppkomna situationen på.

18 juli 2006

Tokigt även i Norrland

En flicka i tonåren anmäler en bekant flicka för ofredande efter att de båda chattat med varandra på MSN för en vecka sedan.
Den bekanta tjejen ska ha kallat henne för ord så som ”klamydia” och ”hiphop” och flickan känner sig nu kränkt efter händelsen.
Båda är hemmahörande i Härjedalen.
Notisen på LT:s hemsida får både mig och syskonen att fnissa. Ord som "hiphop" är annars nånting som brorsan slänger sig med för att skoja och driva med populärkulturen.

Stör man sig på folk från Muf så ges i dagens LT ett prima tillfälle att låta sig irriteras. Johan Arvidsson från Muf i Luleå skriver efter inspiration från en annan tokig nyliberal Johan - Wennström, från Timbro - om socialt ansvarstagande och etiskt hänsynstagande företagande. Antingen är dessa människor helt från vettet, eller så är de bara väldigt förblindade av sina vidriga dogmer. Det är ganska äcklande när bortskämda ungdomar sitter och förklarar att arbetsmarknaden i fattiga före detta kolonier gynnar folk där.

Israel, någon?

Jag är bara så fullständigt uppslukad av händelserna där nere.

Det går inte att tänka på något annat - särskilt som de fullkomligt livsfarliga filurerna i burgaralliansen ger sitt uttryckliga stöd till fortsatt vansinne i Mellanöstern.

17 juli 2006

Tankar vid årorna

På sjön i Kälarne (jorå, långt från närmsta riktiga bebyggelse) i dag slog det mig att världen nog är inne i en ganska djup kris nu. Vi har en global "högkonjunktur"; företagen har strålande tider på alla sätt och vis, men krig, borgerliga angrepp mot välfärden och helt vansinniga mediekampanjer får möjligheterna till en bättre värld att kantra i bittert elände. I stället för att diskutera hur vi ska investera hundratals miljarder av årliga företagsvinster på vettigast möjliga sätt, vill borgarna att vi unga ska ge våra arbetsgivaravgifter till företagen för att de ska anställa oss.

Eller, som i frågan om Mellanösternkrisen, när Israel beter sig som en stygg varg i sitt närområde: medierapporterna handlar om att den svenska regeringen inte har lärt sig någonting från tsunamikrisen och fortfarande inte kan garantera svenska medborgares säkerhet. Här har regeringen själv också uträttat stordåd genom att inte ha en profil och en hållning. Så i stället för att belysa att Israel begår horribla brott, som Sverige i humanitetens namn kräver ska upphöra, får vi en debatt om regeringens smidighet i krigssituationer. Hallå, hur blev det såhär?

Dagens radikala krav: EU borde bryta sitt frihandelsavtal med Israel, menar Aftonbladets ledare. Shit, ska vi börja minska på Israels ekonomiska privilegier?! Snart ger sig väl Aftonmarxisterna på det militära samarbetet också, terrorvurmare som de är.

Många ropar på en mer kraftfull utrikespolitik i EU nu. Varför då? Vad vi får är en situation där vissa länder, som Frankrike som har egna intressen i regionen, kan komma med sina krav, medan andra länder, som Sverige, kan gömma sig bakom "vi har en EU-gemensam utrikespolitisk hållning" för att slippa ta ställning. Resultatet blir antingen att man kommer överens med Förenta staterna om vad som är lämpligast att tycka (det vill säga hålla med Washington), eller att EU inte uttrycker någon egentlig åsikt.

Var är Göran Perssons handlingskraft? Han borde sätta sig på flyget till Tel Aviv och snacka med Arbetarpartiets ledare Amir Peretz, om vad ett riktigt arbetarparti borde agera för. Berätta att det israeliska arbetarpartiet nog har fått nånting om en massa bakfötter. Persson kunde ju avsluta sitt samtal med "And if you don't straighten up, I'll own ya silly asses, yo!", och hänvisa till sin makt som ekonomisk, politisk och militär partner. Så borde statsministern agera i det här läget. I verkligheten är han knäpp tyst och syns helst inte.

Den gångna helgen har Sverigedemokraterna varit i Sveg. Ung Vänster har delat ut motpropaganda, men vad ska man ta sig till mot en valmaskin som är (om möjligt) ännu mer fanatiskt engagerad och har miljontals kronor att spendera på daglig kontakt med arbetslösa ex-sossar?

16 juli 2006

Kaos överallt

SJ har svarat på mina två frågor. Här kommer svaren i sin helhet:

Tyvärr har vi inte tillgång till fler vagnar att sätta in i trafiken allt materal som går är i drift.

När det gäller säkerheten är det heller inga problem det ända man kan påvisa som problem är att det är komfortbrist för resenärerna.
Så det är tydligen bara att gilla läget. En fundering, bara... SJ svarar på en söndag, tio dagar efter att jag skickat frågorna. Innebär det att de är överhopade med kritik och att den (efter rationaliseringarna) alldeles för klena personalstyrkan arbetar sjukt hårda arbetspass för att klara all kundkontakt (vilket då skulle förklara de korthuggna och illa skrivna svaren)?

Vill man trilskas ännu mer med SJ-kaoset kan man ställa kaxiga motfrågor:
- Varför köper ni inte in fler tåg, nu när ni går med vinst?
- Finns det inget hot mot passagerarnas säkerhet när det tar bortåt tio minuter att tömma ett tåg?


Här hemma är det lite kaosartat i dagarna. När ett badrum fräschas upp för första gången på kanske 15 år blir det en del att stå i. Inte ens hos mamma får man ro - där är det Hermans gamla rum där runda ord ska målas över i taket och obsceniteter på tapeterna har rivits bort. "Ursäkta röran, vi bygger om" känns väldigt cleant att säga till eventuella besökare.

Annat är det för folk i Libanon. De kommer att få reparera hus, broar och elledningar för miljarder. Sabotaget som libaneserna utsatts för är ungefär lika logiskt och berättigat som Hermans åverkan i rummet i mammas lägenhet. Inte alls, med andra ord.

Jag noterar att Fredrik Malm ger ideologi och retorik stort utrymme i sin analys av Israels vidrigheter. Eftersom Israel säger, och har som mål, att bombningarna i Libanon ska förmå terroristerna att ge vika, så är det inte terrorism när Israel beskjuter civila flyende, eller civila bostäder. Men eftersom Hizbollah och Hamas säger att Israel och judar ska utrotas, så är varje kastad sten ett steg närmare utrotandet av Israels befolkning. Att Israel sätter ett helt land på uttalad svältkur och att dödsförhållandet Israel/Libanon är 1/10 verkar inte påverka den liberala analysen. Israel har ett gott syfte, Hamas ett ont. Så är det bara - välj mellan demokrati och diktatur, och håll sen helst käft. Malm vill heller inte besvara ens frågor via mail!

Liberalism är terrorism! (Oh, and death to America.)

15 juli 2006

Något om Israel-eländet

I dag var det manifestation på stan mot det vansinniga som Israel sysslar med just nu. Stjärnliraren Fredrick Federley skänker pengar till den israeliska arméns terrorarbete. Skicka hatbrev till honom här! Jag är så förbannad och upprörd att jag faktiskt förmår skriva en hel del om det. Något följer här (från en kommentarlängd på Esbatis kommentarer):

Israels reaktion torde vara värd ett avståndstagande även från dem som vanligtvis står helhjärtat bakom Israels rätt att försvara sig. Det handlar inte längre om försvar när man bombar livsnödvändig infrastruktur - det handlar om statsterrorism och är en metod för att förhindra bildandet av en suverän, värdig palestinsk stat.

Den enskilt viktigaste faktorn i "Mellanösternkonflikten" är Israels ockupation av de palestinska områdena. Ockupationen är en aggression och en provokation som kan få även moderata länder att agera fientligt mot Israel, varför Israel självt gör bäst i att dra sig tillbaka till de internationellt erkända gränserna. Att vi kräver att Israel upphör med ockupationen är alltså grundläggande. Men sen undrar jag också varför vi inte ska acceptera den valda Hamasregeringen. Finns det några skäl att inte erkänna den, på riktigt?

Israel har rätt att försvara sig mot grannarnas aggressioner, då man slår fast sina lagliga gränser mot grannarna. Att vägra erkänna definitiva gränser som Israel gör innebär ju att man provocerar fram gränskonflikter, där raketbeskjutning är en del. Att Hizbollah (och då knappast mainstream-Hizbollah, än mindre den verkställande makten i Syrien) skjuter raketer som landar bland civila är terrorism. Inte ens Hizbollah-gruppernas terrorism ger Israel rätt att utföra massakrer på civila och angrepp på viktig infrastruktur.

Ett bra tecken vore om åtminstone de europeiska länderna stod upp för palestiniernas värdighet, även när de har valt en regering som har galna åsikter. Att utländska intressen - kanske framför allt amerikanska och "arabiska" - spelar en förstärkande roll i konflikten är inte konstigt. När Washington satsar på vapenexport är det inte myspys man eftersträvar...

Hamas vägrar acceptera Israels existens så länge Israel ockuperar och saknar respekt för omgivningarna. Hamas kommer fortsätta vara fientliga mot Israel även efter ockupationens slut och fredsfördrag, men knappast mer än "fascism light". Problemet är att känslorna är fullt ut besvarade - den israeliska regimen har uppenbarligen inga problem med att förbereda en total utplåning av de boende i de palestinska områdena. Om Israel visar att man tar stort ansvar för de boendes trygghet och för palestiniernas värdighet kommer det knappast att finnas något stöd för tokar som Hamas. Att respektera den valda palestinska regeringen som förhandlingspartner är första steget i en marginalisering av Hamas-extremismen.

Om man kategoriskt ska ta avstånd från parterna på grund av deras handlande i den här konflikten så finns det inga öppningar för relationer med någon part över huvud taget. Israel har knappast utmärkt sig som något föredöme de senaste, säg, 40 åren.

Svenska skattepengar har bland annat medfinansierat den palestinska infrastruktur som efter åtskilliga attacker nu bombats till 1800-talsnivå. Det är en bra svensk investering, som borde utökas.

Hur rekryterar man självmordsbombare, hur sprider man den vulgära antisemitiska propagandan, hur lyckas man övertyga barn och vuxna om att det är rimligt att döda alla civila judar? Ockupationen är våldsam och ovärdig. Den omöjliggör normala politiska samtal och gynnar extremism på bägge sidor. Den enda orsaken jag kan se till att ockupationen fortsätter är att Israel vill ha mycket våld eftersom man sitter i militärt och ekonomiskt överläge gentemot omgivningen.

Okej, vi säger att Hamas hat mot Israel är en stor faktor bakom våldet. Skulle Hamas få över 50 procent av rösterna i ett allmänt val om Israel inte ockuperade de palestinska områdena, eller om Israel uppträdde tillmötesgående och humant? Ockupationen får den palestinska allmänheten att välja representanter som de knappast hade valt utan den israeliska statens hot över sig.

Att avväpna miliserna är helt rimligt - om man menar allvar med snacket om fred och respekt. Israel gör tydligen inte det. Palestinierna får ju inte ens bygga egna myndigheter! Vad hindrar Israel från att deklarera sina gränser enligt FN:s vilja och respektera dessa?

Medlöperi är att inte rikta sin fränaste, mest högljudda kritik mot den starkare parten. Om det undgått någon är den starkare - tillika offensiva - parten i denna senaste konfliktcykel staten Israel.

Den maktsituation som råder måste synliggöras tydligare. Israel är den överlägset mest mäktiga parten, civila palestinier och grundläggande civil och politisk infrastruktur är i sammanhanget olovliga mål - de får inte medvetet angripas. Att uttrycka de åsikterna innebär att man ställer sig i konfrontation med the VIP - Bush, Olmert och Persson. Därför gäller det för vänstern att hävda, åter hävda och understryka det viktiga: ISRAEL GÖR FEL. Att fördöma de små terrorgruppernas attacker må kännas moraliskt schysst, men det är inte det viktigaste för oss.

En stat som riktar - även om det bara är en enstaka (i det här fallet handlar det dock om systematik) - dödlig attack mot oskyldiga (ej bevisat brottsliga) civila, har begått ett övergrepp som inte nog kan fördömas. I en demokrati får sådant inte förekomma; i Israel är det sedan ett par veckor tillbaka den rådande framryckningsstrategin.

Israel straffar medlemskap i, eller sympatier med, Hamas och andra organisationer som fördömts av Israel, med rättslöshet. Är ens farbror hamaspolitiker så svävar man i fara, enligt rådande ordning. Israel vägrar acceptera att mer än hälften av rösterna i valet tidigare i år faktiskt inte föll på mespropparna i Fatah, utan tillföll galningarna i Hamas. Därmed ser Israel också denna majoritet av palestinierna som vänner av terrorism, och alltså helt legitima måltavlor. På annat sätt kan jag inte tolka Olmerts strategi. Det är tydligt att Israel vill något specifikt med den palestinska befolkningen:

"Om ni tycker att folket sviker
när folket trycker på
så välj er då ett nytt folk
som ni kan lita på."

Jag har ett förtroende för Hamas, ungefär som jag har för socialdemokraterna i Sverige eller för det amerikanska konservativa partiet. Hamasregeringen kommer att förespråka en sån där brunreaktionär, äckelpäcklig politik som jag här i det icke-ockuperade Sverige slåss för liv och lem att slippa. Men läget är ett annat i Palestina än i Sverige. Ställde Hamas upp i svenska val skulle jag bemöta dem lika väl som jag bemöter Nationalsocialistisk Front. Jag litar på att Hamas kommer att motsätta sig ockupationen (det är också den näst tydligaste frågan de blev valda på; efter korruptionsbekämpningen), och lika mycket litar jag på att Israel kommer att finnas kvar efter mandatperiodens slut. Med andra ord anser jag att Hamas snack om att utrota Israel är just snack, om än skrämmande sådant.

Det viktiga är, tycker jag, att se vad var och en av parterna åstadkommer. Hamas har inte varit i närheten av (att ens ha kapacitet nog) att utrota Israel. Däremot är Israel ständigt ute på gungfly när det gäller drägligheten i palestiniernas livssituation. De israeliska anfallen mot allt vad myndighetsorganisation heter är en garant för bildandet av miliser, som de bångstyriga Hamas- och Fatah-grupperna som nu härjar i de palestinska områdena. De israeliska regeringar som jag har varit med om har effektivt pressat palestinierna närmare fördrivning. De senaste åren tycker jag att muren är en klart lysande stjärna när det gäller den latenta utrotningsstrategin. Om Israel inte vill fördriva de boende i palestinska områden, varför byggs då muren, med följden att all näringsidkan, försörjning, kommunikation och frihet omöjliggörs eller åtminstone kraftigt försvåras?

(Väldigt långt resonemang, i och för sig, men grundprincipen är och förblir: Israel är den starkare, offensiva och ockuperande parten. Israel har problemformuleringsprivilegiet och initiativkraften i konflikten. Israel saboterar ständigt motpartens möjligheter att behärska de sina. Palestinskt självstyre är omöjligt under ockupation.)

Det förslag på gränsdragning från 1967, som innebär att man kan förhandla om mindre bitar, är en bra utgångspunkt. Palestina blir en stat som får åtminstone potentiellt hanterbara landområden. Det Israel vill göra är att fragmentera och lägga under sig områden även utanför detta, och där har vi ett till problem. Israel ska inte använda dessa militäroffensiver i utvidgningssyfte, för att växa geografiskt. Israel ska hålla sig inom de allmänt accepterade gränser som finns, och respektera andras. Där handlar det återigen om att det inte är rättvist att den militära stormakten Israel får använda sin överlägsenhet för att knipa åt sig nytt territorium.

Stoppa Israel - rädda världen!

14 juli 2006

Efter 116 år...

Efter 116 år av demonstrationer
är det dags att någon lyssnar


Så lyder Nya Moderaternas reklamfilmsslogan. Wow, jag är verkligen imponerad. Vad snälla de har blivit, di blåe! Nu ska de införa socialism, ge makten åt arbetarna och ja, helt enkelt lyssna på oss förstamajdemonstranter! Jag har verkligen tittat på helt fel partipropaganda hittills, obviously.

Det nya slagordet kunde lika gärna ha varit "Efter 87 år med allmän och lika rösträtt är det väl dags för någon sorts reaktion!" - moderaterna är fortfarande principiellt motståndare mot sånt som inte kan motiveras med företagsekonomiska argument. Som elevinflytande i skolan, en mer generös och välfungerande offentlig sektor, arbetsplatsdemokrati och sånt.

Reinfeldt, mannen som vill ta tag i idén med folkhemmet, omfamnar glatt den nya atom-teknologin. Han säger såhär för ett par dagar sedan, i en intervju för VK:

Vi tycker att man ska vara öppen för att gå vidare med kärnkraften och kan i så fall också tänka oss svensk uranbrytning. De stora älvarna ska vi inte röra.
Just det, bra! "Vi ska låta er bryta uran åt oss också, ni där i norr. Men vi låter älvarna vara!" (Älvarna som redan är fullt utbyggda.) Han är snel, min Reinfeldt. En sån där social demokrat.

Hey...! Vi gillar inte de riktiga socialdemokraterna. Kopiorna - har det just visat sig - kan annars vara ännu värre.

13 juli 2006

Viktigt om Palestina

Hanin Shakrah skrev i dagens Aftonbladet en väldigt viktig artikel. Hon påpekar att journalisterna har en ganska viktig uppgift när det gäller hur händelserna i Palestina förmedlas. Sprängningen av elverket i Gaza kunde till exempel ha kommenterats lite mer än "ett elverk i Gaza träffades också"...

De brott som Israel begår på de ockuperade områdena är inga ”avsteg från fredsprocessen”. De ”gav inte tillbaka” Gazaremsan förra sommaren, eftersom Gazaremsan inte är deras att ge, och aldrig har varit. Men det här är det språk som används, det här är den logik som förmedlas, och det funkar inte, det är inte logiskt.

De israeliska regeringarna håller ett folk gisslan, och det har de gjort både före och under den här kidnappningshistorien.

Jag hörde Ehud Olmert säga för några dagar sedan att ”i natt ska ingen i Gaza kunna sova”.

Vad menar han, varför säger han så? Hur kan ett sådant uttalande passera journalister spårlöst förbi, hur kan bombningar av elkraftverket (det enda i Gaza) och tre broar passera dem förbi utan att det genast klargörs att detta är så sjukt olagligt, att detta bryter mot den fjärde Genèvekonventionen som tydligt klargör att det är absolut helt och hållet förbjudet att rikta in sig på den typen av mål.

Jag vet att många journalister menar att journalistik innebär att vara neutral, att vara blank, att inte ta in känslor, vrede eller sorg. Må så vara. Men de måste väl ändå stå upp för det mänskliga, förklara lidande, och förklara det som inte går att abstrahera?
[...]
Jag är inte arg på journalisterna personligen, för jag tänker att de inte vet bättre, att de har sina uppdrag, och att de inte kan löpa amok som fredsaktivister längre än en minut innan de får packa sina väskor och dra hem, men ärligt talat, hur svårt kan det vara att prata om Palestinakonflikten och ha mänskliga rättigheter och folkrätt i minnet: de av Israel OCKUPERADE områdena … De av Israel kontrollerade gränserna, de statligt sanktionerade israeliska avrättningarna av palestinier, de folkrättsvidriga övergreppen på ett folk, ett land och en stad.

12 juli 2006

Fem myror är fler än...

Samma dag som Israel trappar upp sina hämndattacker mot civila efter kidnappningar av israeliska soldater och jag fyller jämnt, presenterar vänstern sina valaffischer. De handlar om rättvisa och fokuserar på att folkets röst faktiskt är grunden för demokratin. Kan vara rätt bra att ha i åtanke i den politiska debatten.




Här påminns vi dessutom om klassamhällets akilleshäl demokratin, med vilken det helt säkert går att göra samhället mer rättvist. Typ.

Tjugo år i dag!

Som vanligt är önskelistan både nyskapande och innehållsrik:

-kläder
-pengar
-godis
-gåvor till Fristadsfonden, plusgiro 26 31 25-7
-gåvor till Vi-skogen, plusgiro 90 05 08-3

Men jag tänkte också försöka mig på en liten årsutvärdering, med utgångspunkt i moderns siande kring mitt sista år som tonåring. Här kommer hennes spådom:

[...]vi får uppleva en traditionell svinnovember,
- Kanske var den lite varmare än den brukar vara?

att du kommer att dissa den låga farten på universitetet,
- Bitvis, ja, eller kanske framför allt det låga utbildningsvärdet. Att ha kommit från gymnasieskola med inlärnings- och utvecklandefokus till universitet med bokmal-tenta-betyg-tänk är inte direkt något steg framåt.

att barnen kommer att fortsätta krossa glas på cykelvägarna,
- Inte helt oväntat. Så illa att jag har klassat problemet som ett av länets fem allvarligaste, i konkurrens med bland annat Per Åhlström och EU.

att du kommer att få uppleva ytterligare ett par underbara veckor på Teneriffa,
- Indeed, med den tropiska stormen Delta och allt!

att din mors 50-årskalas kommer att gå till hävderna som Det Där Kalaset,
- De flesta ser på bilderna ut att ha riktigt kul.

att din lillebror kommer att ta körkort,
- Alls inte. Inte heller jag har kommit mig för'et.

att tomten inte kommer i år heller,
- Korrekt. Men det blev en välsignad jul ändå!

att Göran P kommer att vara fetare och drygare än nånsin,
- Nja, han har i alla fall ambitionen att bli av med oljeberoendet!

att LT flyttar in i nya lokaler och ökar i upplaga,
- Ja och nej. I den ordningen.

att du kommer att möta hösten solbrändare än på fjorton år,
- Kan mycket väl ha varit så. Lite solbränna är mer än ingen alls.

att din lillasyster mognar en smula,
- Jajamänsan! Hon kan nu officiellt städa sitt eget rum.

att bärskörden blir god,
- Där har jag inget facit, annat än att frysen ju har varit full av bär även denna vinter.

att freden inte kommer i år heller
- Tyvärr inte. Det var i och för sig nära ett tag, men sen hamnade fredens vän Ariel Sharon i koma, och vi vet ju vad det ledde till...

samt att din far inte förändras märkbart. Utom möjligen att han blir lite rundare om magen.
- Mycket riktigt.

11 juli 2006

Strålande tider. Eller inte.

Ali skriver i ett jättejättelångt inlägg om hur sjunkande arbetslöshet - en bra nyhet för sittande regering och förd politik - egentligen inte är bra, utan snarare någonting skumt sätt att mixtra med statistiken som regeringen måste kritiseras för. Han har noterat ett mönster enligt vilket bra nyheter för regeringen framöver kommer att presenteras:

Vi kan för framtida bruk fastställa denna schablonmässiga dramaturgiska check-lista:
1. ”Så här säger X”. En uppgift presenteras, från regeringen eller någon myndighet.
2. ”Men en granskning som Rapport/Aktuellt/Henrik Bros har gjort visar att…”. Någon annan statistik presenteras, händelsevis med samma utgångspunkt som i en nyligen eller i Bankeryd presenterad ”rapport” från ”Alliansen” eller Timbro.
3. ”Våra uppgifter bekräftas av Y”. En expert, vanligen en man i övre medelåldern som är nationalekonom eller Bo Rothstein, är bekymrad.
4. ”Men detta förnekas av Z”. En socialdemokratisk minister och/eller någon ansvarig byråkrat – ofta lätt svettig – får säga något som vi alldeles uppenbart inte ska tro på.
5. ”Oppositionen är dock kritisk”. Anders E Borg eller Jan Björklund kommer med facit.

[I två fall av tre]:
6. Mats Knutson, KG Bergström eller motsvarande person diskuterar Göran Perssons personliga ansvar för att det har blivit så här, samt hans nuvarande sinnesstämning.
Inlägget finns att läsa här och går nog att använda som analys av de flesta inslagen i liknande nyheter under valåret.

10 juli 2006

Bushs Kuba-strategi tar form

Ett kort TT-telegram får mig att haja till. "Bush satsar på demokratiskt Kuba" heter det, och man får läsa att 600 miljoner kronor under två år ska se till att "president Fidel Castros finansiella bas och överlevnadsstrategier undermineras".

Jag gillar inte det här. Det är inte så att jag missunnar kubanerna en välfungerande demokrati, eller att Castro ska få behandla den kubanska ekonomin som sin egen personliga börs. Men vi har så många taskiga erfarenheter av amerikansk intervention. Om "Castros finansiella bas" - man får anta att det handlar om den kubanska ekonomin och då handeln med Förenta staterna i synnerhet - ska undermineras ytterligare, vad blir då kvar? Redan i dag ligger handeln med Kuba i blockad, det amerikanska handelsembargot är en viktig orsak till förtrycket och stagnationen som drabbat landet.

Bush satsar inte på ett demokratiskt Kuba, lika lite som han satsar på ett demokratiskt Palestina eller ett demokratiskt Irak. Det har verkligheten visat gång på gång. Snarare är det så att ju större summor Bush pytsar in, desto mer gigantiskt blir det totala lidandet efter operationerna. Kuba tjänar regeringen i Washington bäst som karibisk koloni, och det är detta kubanerna i sitt motvilliga försvar av Castro motsätter sig.

Vill man kubanernas bästa så ser man skeptiskt på dessa planer från den amerikanske presidenten. Att svälta ut Kuba och tvinga på det amerikanskproducerad propaganda är knappast demokratifrämjande.

Stor kultursatsning!


Nu går Kreti och Pleti vidare och skaffar en lyxdomän, kretiochpleti.se. Nästa år blir det nog Yran för bandets del. Missa som sagt inte Hymn till warezhavet! Såhär ska bra musik spridas - underifrån och av andra intressen än storkommersiella.

Jag sitter vid skärmens lugnande sken
och författar ett hatbrev till Henrik Pontén
Jag uttrycker sakligt mitt sunda förakt
och hånar sen Antipiratbyråns jakt

Gratis är gott ska du se, lilla Henrik
så lämna den sjunkande båten
Du är välkommen över till oss alla andra
jag tror nog att du blir förlåten
Varför slåss för ett fåtal av filmbolagschefer
när folket har sagt vad de vill?
Ja, Internet är som ett stort bibliotek
med massor av skivor och film

Åååååh, vi lämnar vår hamn
och seglar warezhavet mot främmande land
Pirater, kamrater, vi rövar och slåss
och alla får dela på bytet med oss


Välfärden börjar vid hundra megabit...!
Välfärden börjar vid hundra megabit...!

09 juli 2006

Gemütlich i Strömsund

I dag var det en rätt fin dag i Strömsund. Visserligen lite molnigt, men det ska det vara när det nu har varit medelhavsvärme hur länge som helst. Jag satt och chillade på Vattudalstorget mitt på dagen - och lyssnade på de olika konversationer som pågick. En hel del kul hade jag.

Två gubbar möttes gående över torget, och den ene fann det oundvikligt att kommentera gårdagen (Dundermarknaden gick enligt flera av varandra oberoende uppgiftslämnare som vildast till i går natt).

Gubbe 1:
- Jag tycker det luktar här...!
(Kort tankepaus.)
- Det luktar gammal fylla!
Gubbe 2:
- Han är int' så gammal...!

- - -

Två damer, sådär mellan åttio och döden, kommer med gåstolar fram till en bänk där de ska sitta och skvallra tills Konsum öppnar.

Åldrad dam 1:
- Vi kom ungefär samtidigt i dag!
(Lång paus, efter ett knappt hörbart svar från åldrad dam 2.)
- Jo, jag sa: "Vi kom ungefär samtidigt i dag".
Åldrad dam 2:
- Ja, i dag var vi vältajmade.

Det är så mysigt med riktiga människor, som bara njuter av en enkel tillvaro och inte har särskilt många bekymmer här i världen. Inte såna där akademiker som sitter och oroar sig för c-uppsatser och de höga priserna på caffe latte, utan ärliga jämtar på Flata.

Hem blev jag skjutsad i en hyrbil (!), modell Volvo V70 (!) med en klimatanläggning som hade två regioner (!). CUF stod för kostnaden och det var Andrée Ivarsson som chaufförade. Vi hann prata en del om ungdomsavtal och regionsjälvstyre och sånt. Jag tror att det blir svårt att få centern att prata om den resursfördelning från arbete (löner och anställningar) till storfinans som har skett i accelererande takt sedan vi blev medlemmar i EU och WTO. Men det är den diskussionen jag vill ha upp.

Libertarianska gröna nazister

Hittade via en kommentar på Esbatis kommentarer till den amerikanska nazisidan Nazi.org - Libertarian National Socialist Green Party (man ville väl ha med så många provokativa politiskt laddade ord som möjligt i partinamnet). Mycket underhållande.

Hittade via Common Dreams en tokbra artikel av en liberal sosse i Förenta staterna, om Venezuela. Han uppmanar folk att köpa bensin och eldningsolja av venezolanska Citgo, för att stödja kampen mot Venezuelas fattigdom hellre än Bushs oljekompanjoner i Mellanöstern. Läs, och läs Ordfront Magasin 7-8/2006 också.

08 juli 2006

Åre på fel väg!

I dag är jag i Åre. Vädret ser ut att bli sämre, men det torde vara packat med folk i denna aktivitetens och nållåttabratsens jämtländska huvudort. Inte mindre än tre events pågår under dagen: Åre Mountain Games, Flyfishing Camp och Haglöfs Åre Extreme Challenge.

Uppdatering: Johan Berggren har i ett långt reportage i senaste Ordfront Magasin beskrivit Åre. Jag kan citera honom för att beskriva hur jag upplevde Åre i dag:

En renkebab för 80 kronor är ett utslag av samma konsumentförakt som när de säljer "macka m ost o plast" på flygplan: detta är det enda som bjuds så du får ta att det är dyrt och dåligt. Också en del av turismen: ren-kebab. En förolämpning mot i tur och ordning: mig, renen, de samiska och turkiska kulturerna och konceptet crossover-matlagning.

Vi flyr det som känns som att det borde heta Downtown International Are by the Holiday Club, där designcenter trängs med jättefilialer av skidtillbehörs- och klädbutiker. Man minns med en rysning att detta är platsen där skidåkande partyglada rikenollåttor gjorde Canada Goose-jackan populär. En bit Stureplan i Norrlands inland.
Känslan är precis densamma som Berggren förmedlar i reportaget. Åre by är som en artificiell kopia av Stockholm - det finns alltså små butiker som har samma namn, prislägen och koncept som i chicaste Stockholm - i dess minst folkliga form. Det enda sympatiska man kan finna är väl Max hamburgerrestaurang, som i alla fall inte är en produkt av bratsen. Lite utanför själva "centrum" är allt som i vilken jämtländsk liten by som helst (om man bortser från Åre Fjällby och alla andra ytterområden med gigantiska hotell- och säsongslägenhetskomplex), det vill säga aningen avslaget och dött. Min farhåga är att den glasbubbla som aktivismen i Åre bygger på, kommer att spricka. Ganska snart efter VM 2007, faktiskt. Det finns liksom inte plats för ett litet Stureplan i Jämtland. Årebrats: åk hem till Stockholm!

Det var inte särskilt mycket folk på byn. Mest elitidrottare (inte de roligaste, för politisk propaganda mottagliga, mänskorna). Först regnade det, sen var det mulet. Det går noll bussar från Åre på lördagar.

07 juli 2006

Hett som i Bagdad

Efter några nätter av tittande på SVT 24 har jag konstaterat att Bagdad har en stabil temperatur kring nätta 40 grader. Det kändes lite som Bagdad i Strömsund i dag, fast i stället för falafel, vattenpipa och torkad frukt representerades den lokala kulturen av knott, rökt korv och kommunpolitiker. Förtjusande.

Den som känner för röj - i betydelsen folköl, tivoli och artister ur Idol-repertoaren - ska hänga i Strömsund i helgen. Annars går det bra att ta det lugnt i Östersund också. Östersund är förbaskat bra när kvällarna är varma.

I Flata

Jag är i Strömsund i dag, på Dundermarknaden. Det är synd att man svettas ihjäl bara av att existera, nu när temperaturerna är så extrema. Man bosätter sig inte i republiken för att få tropiskt väder, utan för att uppleva jämtska somrar med tolv grader varmt som standardläge. En marknad är heller inte marknad utan duggregn och frisk blåst. Jag vill ha lite regn och rusk nu!

06 juli 2006

SJ vill inte ha långa brev

Om man ska kontakta SJ för att gnälla på deras ekonomistiska företagsetik får man hålla sig inom 1 000 tecken, eller göra det per telefon. Jag vill skriva långa mejl, men det går alltså inte att hitta någon bra "kundkontakt"-mejl till dem. Så då får det bli en kort fråga genom deras formulär.

Hej!

Jag undrar varför tågtrafiken inte är mer förstärkt under helgresetopparna. De senaste åren har jag rest rätt mycket från Östersund. Nu senast var jag i Nyköping i juni och fick uppleva underkapaciteten på allvar. Det finns helt enkelt för få platser på tågen. Fler tågvagnar måste sättas in, eller förstärkningsavgångar läggas till mellan de mest attraktiva orterna.

På väg hem från Nyköping åkte jag tvåvåningståg. Det var lite obekvämt att klättra över alla passagerare som tvingades sitta i gångarna och bagageutrymmena. Tåget blev en halvtimme försenat till Stockholm (resan tog 90 mot beräknade 60 minuter) och minst en av dörrarna var ur funktion, så avstigningen tog fem minuter extra. Tågvärden hann aldrig kontrollera min biljett. Här är min andra fråga - varför är de överbelastade tågen underbemannade? Ombordpersonalen hinner inte göra allt de ska och tågen fungerar inte som de ska. Det går ut över både säkerhet och komfort för oss resenärer.
Jan Forsberg, verkställande direktör på företaget, skulle gärna ha fått förklara varför SJ vill pressa sin personal och sina kunder så hårt som man nu gör. Men det kommer han inte att göra, för det behöver han inte.

05 juli 2006

Rapport från natten

En till konstig kväll på stan. Vid ettiden kände jag att det luktade brandrök nere på Prästgatan. Efter några minuters letande av källa till lukten fann jag på Stortorget en liten brinnande hög, där luren från telefonkiosken utgjorde det fränaste eldmaterialet. Jag hämtade vatten i fontänen och släckte elden, varpå jag och brodern noterade flera märkliga saker runtomkring oss.

På min cykel (som jag hade parkerat på torget) hängde en halvfull kasse tomburkar som jag inte själv hade hängt dit. Inga av de boende runt torget som hade fönstren öppna hade reagerat på elden. Någon hade också brutit loss grejer inne i en pytteliten bod som står bredvid telefonkiosken, antagligen för att elda.

Man undrar ju ibland om verkligen allt stämmer när man är den förste som ringer polisen en sån gång. Det var samma sak vid klotterfrenzyn förrförra veckan; vi syskon är först på luren.

Hör folk inte, ser folk inte, känner folk inte, när brott begås? Eller skiter folk i tokfransar som förstör vår stad?

04 juli 2006

Rapport om utrikespolitiken

När nu fjärde juli firas med pompa och ståt i Förenta staterna passar Ung Vänster på att släppa en rapport för att uppmärksamma den svenska utrikespolitiken.

Rapporten pekar bland annat på hur Sverige konsekvent tillgodoser stormakternas behov och hur EU ger upphov till obehagliga ändringar av regeringens politik.

Men varför läsa sånt när man kan fröjdas åt borgarnas överenskommelse om fastighetsskatten?

03 juli 2006

Stora grejer

Israelisk militär nyttjar sina dyra leksaker - jetflygplan från Förenta staterna - till att flyga tre till fyra gånger per natt över Gaza. I överljudsfart. När flygplanen bryter ljudvallen, på låg höjd över bebyggelsen, smäller det något oerhört. Anledningen till överflygningarna är att trakassera den palestinska civilbefolkningen så till den milda grad att de inte längre vill ha sin regering kvar. Ja, annars måste jag säga att senapsgas går snabbare.

Medan allt detta händer får vi följande nyheter om svensk politik via förnämliga public servicenyhetssändningar:

Riksdagsledamöter kopierar lobbyisters åsikter
Ojoj, detta är ju tokigt. I Sverige är sån här journalistik rätt ovanlig, ännu. Men jag hoppas verkligen att granskningarna kommer igång nu. Ty - som jag själv har stört mig lite på - vissa riksdagsledamöter verkar ideologiskt sitta helt i vissa enskilda organisationers/lobbyisters knän. Som Annelie Enochson i frågan om Systembolagets märkning av viner från Golanhöjderna.

Socialdemokrat jobbade dubbelt för junilistan
En kristdemokrat som blev sosse, nu junilistare. Pendeln kanske har stannat där, mittemellan s och kd. Synd bara att jl står för det sämsta av både sossar och kristdemokrater - demokratiska underskott och latenta reaktionära åsikter.

Kristdemokraterna jobbar stenhårt för värdegrunder
Moralens väktare i kd vill sätta upp etiska regler för bland mycket annat dokusåpor. Att jobba med moral och hyfs känns mycket bättre för kristdemokraterna än att göra någonting åt riktiga problem, på riktigt. Ida Gabrielsson har uppmärksammat det.

02 juli 2006

Klen valfrihet för rika!

Sedan 1920-talet har Burmans charkuterivaror varit en jämtländsk hit. När bolagets utveckling gick som bäst för några år sedan köptes Burmans upp av Grilstad, en norsk koncern. I veckan var charkuteriet i Östersund på väg att läggas ner, sedan styrelsen fått klart för sig att det inte längre går att importera norskt kött som bearbetats utomlands (i Östersund; är det verkligen utomlands? Icke!) tillbaka till Norge. Charkuteriet lades inte ner, men två tredjedelar av personalstyrkan försvinner, meddelar LT.

Nu hoppas jag att de breddar sitt korvsortiment så vi får tillbaka den klassiska falukorven. Annars har jag inte så mycket mer att säga om det än att det är förbannat trist när allt måste drivas på affärsmässiga grunder.

Det är inte för marknadens skull som tidningar startas, som charkuterister röker korv, som lärare går till skolan och som bussar rullar ut i länet om dagarna. Ändå driver snart sagt alla diskussioner åt det hållet efter ett tag. I en krönika i Dagens industri skriven av Jan Wäingelin läser jag att ett hett aktietips denna vecka ska vara vårdföretaget Capio.

Åldersstrukturen i Europa talar för Capio, som växer och växer. Mest utanför Sverige. Här har s-regeringen inte insett konkurrensens betydelse för att utveckla en sektor med galopperande kostnadsutveckling, kvalitets- och finansieringsproblem.
Just det. Konkurrensens betydelse för att utveckla de ännu blygsamma klassklyftorna har sossarna ännu inte fattat. Det fattas lite information, så regeringen inser att det enda sättet att utveckla vårdsektorn faktiskt är att låta börsbolag utföra vården. För oss som otåligt väntar på nånting bra att köpa för våra stora outnyttjade aktiekonton är onekligen Capio lockande - det har stor potential, när väl sossarna fattar det. Men konkurrensen är lite dålig. Varför har vi bara en handfull företags aktier att välja mellan?

01 juli 2006

Dum mellanösternpolitik

I kväll vill jag kräkas lite på den amerikanska hållningen gentemot Palestina och på Fredrik Malms uttalanden i största allmänhet. Jag mailade Fredrik ett surt stycke, som det ska bli kul att få svar på.

Men ta en sån sak som att Israel har bombat Gazas enda kraftstation. Två tredjedelar av palestinierna i Gaza - nån miljon, sådär - har därmed blivit av med strömmen (resten av Gazas ström kommer, om Israel vill, från israeliska kraftverk). Därmed är de utan vatten, avlopp, kylmöjligheter, medicinsk apparatur, belysning och allt annat som kan vara kul att ha om man vill överleva i öknen. Det är alltså ett ganska allvarligt - så allvarligt att Jan Eliasson i dag erkänner att bombningarna får "förödande konsekvenser" - läge.

Ja, den kraftstationen började i alla fall byggas på initiativ av en palestinsk affärsman med amerikanska affärsintressen 1999. Efter många om och men (en intifada och sådär, typ) stod den helt klar 2004. Amerikanska staten gick in med en garantisumma på 48 miljoner dollar. Denna tredjedel av anläggningskostnaden, som i dag skulle göra stor nytta för att snabbt bygga upp kraftstationen igen, kan inte betalas ut. Washington har satt stopp för alla pengar till de palestinska områdena.

Så kan principen om att inte finansiera terrorism bidra till... Ja, vad då? Israel begår den grövsta sortens statsterrorism - kidnappande av folkvalda, bombning av civil infrastruktur och utsvältning av ett helt folk - och får ett principiellt helhjärtat stöd. Palestinierna låter installera fel regering - och blir oåterkalleligt av med alla möjligheter till kontakt med omvärlden.

Läs Esbatis tal. Drygt fyra år gammalt, men lika sjukt bra nu som då.