30 april 2005

Multisar och reklamsamhälle

Jorå, det händer ibland att branschfolk vill skriva ner sina reflektioner för oss att beskåda, om det vansinne som reklamsamhället utgör. Den här gången pekar jag på Rolf van den Brink, som i Aftonbladet Debatt kort går igenom mysteriet med kollektiva köpmönster. Tyvärr med ett liberalt grundperspektiv - han tycker att vi själva kan börja tänka efter - men ändå en fin bild av dagens reklamsituation.

Hur reklamen påverkar resten av samhället är en intressant fråga, på många sätt. Bland annat utgör stereotypa och "traditionalistiska" reklammakaruppfattningar en stor komponent i bygget av det omänskliga, kapitalistiska samhället. En kreativ propaganda som av de flesta inte upplevs som mer än irriterande, men som uppenbarligen är lönsam nog för mångmiljardsatsningar.

Vi utsätts för psykologiskt framtagna reklambudskap varje dag, budskap som i alla fall inte jag vet hur mycket man påverkas av som människa. Antagligen mycket. Och vems är budskapen vi matas med?

Samhället vars agenda sätts av företagen, där de talade orden myntas av de privata företagen med största marknadsföringsbudgetarna, kallas fritt. Visionen om det mindre reklamliberala samhället, där produkten och mångfalden i stället står i fokus, kallas bakåtsträvande och slutet. Givetvis reflekterar vi sällan över det här - men hur skulle ett samhälle med en icke-kommersialiserad yttrandefrihet se ut?

29 april 2005

Liberty and Equality

Eller åtminstone Liberty. Eller kanske inte. 1963 fick Förenta staterna sin första lag om lika lön för kvinnor och män. Fyrtiotvå år sedan. Wow, de var före oss.

Sen, då? Ja, nu påstår amerikanska feminister lite sådär uppgivet att kvinnor tjänar 76 % av vad männen tjänar, för samma arbete. Kvinnans ställning i det av privat sektor helt dominerade Förenta staterna är svagare än här. Sveriges offentliga sektor har gett kvinnor - både historiskt och in i våra dagar - större frihet och oberoende från män i allmänhet.

Jag vill påstå att den offentliga sektorn utvecklar jämställdheten och stärker kvinnokampen, och kanske är det därför den är så hårt kritiserad av högern. Men den offentliga sektorn håller inte upp sig själv; den behöver politisk hjälp att bli bättre (och framför allt större).

Vårt samhälle växer i ekonomisk omfattning och välfärdskraven höjs. Då måste man skjuta till pengar till välfärdssektorn - helst till den gemensamt finansierade. För det är där det finns möjlighet att planera långsiktigt och det är där samhällsservice och samhällsnytta kan utformas som bäst. Dessutom är det förbaskat viktigt att befästa, utveckla och utvidga det gemensamma ägandet och förvaltandet.

Mer skatter måste tas ut och mer välfärd måste pumpas in. Nu gäller det bara att övertyga alla ointresserade om det...

28 april 2005

Vinsten, vinsten...

De fyra svenska storbankerna - Nordea, Föreningssparbanken, Skandinaviska Enskilda Banken och Handelsbanken - gör vinst. Bara det här årets första kvartal rör det sig om åtminstone 10 miljarder sammanlagt. Alla bankerna redovisar vinster för första kvartalet 2005 på 2,5 miljarder, utom Nordea som blivit hela 4,5 miljarder rikare.

Om man läser deras sparkontoinformation blir man bekymrad. Med superräntekontona kan man komma upp i räntenivåer som närmar sig inflationsnivån, men på de vanliga spar- och lönekontona är det noll eller strax över noll procent ränta.

Bankerna är skit. De rånar folket på pengar och de gör det med glädje. Storbankerna kommer inte att "konkurreras ut" av mindre...

Svenska företag gjorde under 2002 sammanlagda rörelseresultat på ungefär 220 miljarder kronor. Det innebär kanske fem procent av omsättningen. 2005 gör de fyra storbankerna vinster på cirka 40 miljarder kronor.

Varför måste näringslivet ha som första och överordnade mål att göra vinst till storägarna?

Det här samhället fullkomligt svämmar över av resurser. Tusentals människor har jobb, eller "jobb", som callcenterpratare, reklamaffischerare, marknadsföringskonsulter, pr-strateger och mycket annat märkligt. De styrande i dagens samhälle ser det som helt naturligt att satsa miljarderna där, för närvarande i alla fall.

Jag vill att samhället ska satsa på produktiva, trygga jobb åt alla i stället för tillfälliga kneg på callcenter. Staten borde skämmas för sina "arbetsmarknadspolitiska åtgärder", respektera människovärdet och bryta med kvartalskapitalismblidkandet.

27 april 2005

Lite otroligt

Här kommer den andra utsugningsvågen. Först var det skogen och vattnet man ville ha, medan det nu gäller ädlare naturresurser. Ett kanadensiskt prospekteringsföretag har givits tillstånd av svenska myndigheter att borra efter uran i norra Jämtland. Där, och norrut (typ upp mot Sorsele), finns stora rikedomar i form av metaller och mineraler. Nu när priserna stiger på grund av ökad konsumtion blir det attraktivt även i ett högkostnadsland som Sverige att exploatera mindre lättillgängliga naturresurser.

Precis som med guld- och zinkäventyret i trakterna kring Sorsele, som jag tidigare har skrivit om, handlar det här om en möjlighet att gräva en gruva för att rationellt och effektivt forsla upp malm. Jag kan inte tänka mig annat än att malmen förs direkt ut ur länet, till södra Sverige och uranfabriken där. Det lär vara rejält lönsamt - kanske inte för Jämtland, bara - för kärnkraftsindustrin kommer att behöva uranleveranser under lång tid framöver.

Givetvis kommer inga som helst effekter på miljön att uppstå när en eventuell jämtländsk urangruva öppnas. Uran är egentligen inte farligt, och inte kemikalierna man urlakar uranmalmen med heller - och om det skulle vara så, ligger i alla fall gruvan långtbortihelvete.

Som tur är har vi en livaktig miljöskyddsrörelse i det här landet och i synnerhet i det här länet, samt regler som de flesta nyliberaler torde betrakta som omöjliga. Fast man vet aldrig. Kanske låter regeringen affärsintressena, "tillväxten", gå före.

26 april 2005

Liten jämförelse

Dubya Bush och Hugo Chávez (varför ska Chávez alltid få heta vad han heter medan Bush får ett fräckt smeknamn?) har en del likheter, har jag märkt.

Hugo Rafael Chávez Frías, president i Venezuela, vill:
- reformera socialförsäkringarna så de bättre täcker även de fattigas behov
- reformera skattesystemet så den traditionella eliten tappar i politisk makt
- reformera utbildningssystemet så alla kan ges fullvärdig utbildning
- stabilisera ekonomin genom att nationalisera delar av näringslivet
- skapa större säkerhet och oberoende för Latinamerika genom en strategisk allians med grannländerna.

George Walker Bush, president i Förenta staterna, vill:
- reformera socialförsäkringarna så ansvaret i större grad läggs på den enskilde
- reformera skattesystemet så de riktigt välmående betalar lite mindre
- reformera utbildningssystemet så bra skolor belönas och dåliga bestraffas
- stabilisera ekonomin genom att sänka och reformera skatterna på vinstutdelning
- skapa större säkerhet och framåtanda för Förenta staterna genom en taktisk allians med alla potentiellt Washingtonvänliga regeringar.

Det är två coola killar i två helt olika länder som tydligen ändå har vissa saker gemensamt. Vad som skiljer dem åt är kanske mer att medan Bush vill rulla 1900-talets utveckling tillbaka, vill Chávez få dess utveckling att slå igenom i hela landet. Med särskilt intresse följer jag just nu Bush, som på grund av alltmer bitska påhopp från såväl partikamrater som politiska motståndare får allt svårare att handla politiskt. Lite svårare är det att kontrollera den i västsammanhang mer isolerade ledaren Chávez fram- eller motgångar.

Jag utlyser också tävlingen "Vem vill bli korrumperad?" - en tävling där alla världsliga ledare kan ställa upp. Fina priser utlovas till vinnaren! En nominerad hittills.

25 april 2005

Sverigedemokratisk politik

Jag har översatt lite av sverigedemokraternas internationella presentation, direkt från hemsidan. Det är intressant att läsa så kortfattat och få förklarat för sig att de minsann inte alls är rasister:

Stoppa utvecklingen av det mångkulturella samhället!
Den svenska immigrationspolitiken får inte vara slappare än i omkringliggande länder. Utlänningar som bosätter sig i Sverige kommer inte ges tillträde till socialhjälp. En utlänning som inte försörjer sig själv borde återvända till hemlandet. I enlighet med rekommendationer från FN:s flyktingkommissarie bör återsändande av flyktingar vara den normala slutliga lösningen på flyktingproblem. Utlänningar som dömts för brott måste deporteras.

(Stop the development of the multicultural society!
Swedish immigration policy can't be more lax than in neighbouring countries. Foreigners residing in Sweden will not be tolerated as public charges. A foreigner that can't support himself should return to his home country. In accordance with recommendations from UN:s High Commissioner on Refugees (UNHCR) the return of refugees should be the normal final solution to refugee problems. Foreigners sentenced for crime must be deported.)


Just det... Klart som korvspad att sverigedemokraterna står för både trygghet, omtanke och tradition. Åtminstone för sisådär fyra femtedelar av befolkningen. När jag ändå kastar skit omkring mig kan jag passa på och tillägga att sverigedemokraterna "välkomnade" folkpartiets utspel om integrationspolitiken. Hurra, leve den populistiska nyfascismen!

24 april 2005

Apropå främlingsfientligheten

Danmark har under senare år seglat iväg mot nykonservativa höjder. Ingen har undgått att Dansk Folkeparti har mött visst stöd för sina absurda uttalanden eller att den borgerliga regeringen har arbetat in - och vunnit röster med - en traditionellt främlingsfientlig touch i sitt arbete.

Vad som förvånar mig är att sossarna också börjar trampa upp konservativa spår. I en analys på liberala Smedjan skriver Ann-Sofie Dahl om den nyvalda socialdemokratiska partiledaren i Danmark, Helle Thorning-Schmidt. Helle kallas "förnyare" (hon tillhör alltså partihögern) och är en stark ledare som gärna manövrerar ut vänstersossar från sina poster i partiet. Dahl menar också att Thorning-Schmidt är ett hot mot sittande högerregering eftersom hon fiskar i mittenvattnen efter regeringens väljare.

Nu ska jag inte säga att Helle Thorning-Schmidt är en hopplös New Labour-sosse som kommer att göra slut på det progressiva i dansk socialdemokrati, men det finns en risk för det. Socialdemokratin i Danmark har varit ännu svagare än den svaga svenska, och kanske innebär dess nya partiledare en möjlighet till en svällande socialdemokratisk sympativåg.

- Blair i Storbritannien har gjort skärpt invandringspolitik till en stor grej i det kommande valet. Danska sosseledaren Thorning-Schmidt är gift med en av Blairs trogna vänner, vilket borgar för en idéöverföring av hjärtliga mått. Törs man gissa åt vilket håll det lutar?

- Varför kallar nyliberalerna slakten av den brittiska socialdemokratin en "omdaning till ett modernt parti", och varför är det enligt dem bra med kuppmakande, auktoritära ledare när de manövrerar ut vänsterröster från inflytelserika poster?

Så länge EU-vänliga, kapitalnära och förvaltarlärda människor - de må vara borgare, sossar eller whatever - styr eller gör anspråk på att vilja "ta makten" kommer världen inte att bli bättre. Det krävs reaktion och ideologi, progressivitet och radikalism, för att ordna upp saker och ting. Inte mittenpopulism. Om folket på Smedjan och Timbro är nöjda med någon/något så finns all anledning att vara skeptisk som norrländsk motborgare.

Korrekt arena

Det finns en plats och ett tillfälle för alla. Så även för sverige- och nationaldemokrater och för andra rasistiskt/fascistiskt lagda personer. I dag kom det stora antiklimaxet för Skattebetalarnas förening, som den senaste tiden haft en falang av missnöjeshaverister efter sig i media.

Dagens Nyheter kallar Skattebetalarnas förening en "anrik förening". Jag gillar deras sätt att ge en positiv bild av denna lilla stenrika opinionsbildare - mest med tanke på de ofolkliga personer som utgör styrelse.

Bland höjdarna i Skattebetalarna hittar vi skräcködlor som Marie Söderqvist, Maria Rankka och Carl-Johan Westholm. Med sådana strålar av schyssta åsikter - and trust me, there's more where that came from - står Skattebetalarnas förening upp som en folklig Stalinstaty i framtidsdebatten. Det finns ingen socialliberalism, det finns bara "lie och yxa-metoden" för att montera ned den offentliga sektorn, resonerar de.

Men nu blev det alltså inget nyfascistiskt övertagande av Skattebetalarnas förening. Den gamla ordningen, med nästan feodalt nyliberala människor i styrelsen, består. Främlingsfientlighet lär vi turligt nog slippa under kommande år från föreningen, men den antiprogressiva attityden består. Ledsamt, högern!

Hoppas bara att skattebetalarlobbyn tillsammans med Timbro, Smedjan och de andra i Svenskt Näringsliv-familjen nu håller sig tyst de kommande tio åren eller så. Utan dem vore världen bra mycket mer sansad.

23 april 2005

Bilder från omvärlden

Sedan några år tillbaka prenumererar jag på ett nyhetsbrev som har likheter med Common Dreams, fast det är på svenska och har miljö, mänskliga rättigheter och konflikthärdar i fokus. Nyhetsbrevet heter Omvärldsbilder och finns till för oss obildade men nyfikna. Ett par gånger i veckan ploppar det upp i min mailbox - sen är det bara att börja vidga de egna vyerna!

Genom Omvärldsbilder vill eldsjälen Leif Ohlsson (inte "Loket") visa på enklast möjliga sätt vilka ämnen som just för tillfället arbetas med på det internationella planet, exempelvis FN-frågor.

I det senaste numret finns en översättning av en amerikansk artikel skriven av Lester Brown från Earth Policy Institute, som förklarar hur Kina och Indien mångdubblat sin proteinproduktion utan att i nämnvärd omfattning ha ökat sina "ekologiska fotavtryck".

Med hjälp av effektiva avelsmetoder för fisk har Kina nu odlingsdammar där fyra sorters karpfisk simmar omkring. Karpsorterna är så sinnrikt komponerade att en sort äter gräs, en annan småkryp, en tredje växtplankton och en fjärde de organiska resterna på dammarnas botten. Genom det systemet blir utnyttjandet av näringen i exempelvis gräs och svindynga maximal: man kastar bara ner allt i fiskdammarna, så får man proteinrik mat allteftersom fisken växer till sig. Tiotals miljoner ton fisk odlas så i Kina varje år.

I Indien låter man allt skördeavfall bli mat åt korna, för att kunna utvinna så mycket proteinrik mjölk som möjligt. Tidigare har man bränt det eller gödslat med det, men nu låter man alltså växtdelarna passera ännu en station på vägen. Ett smart sätt att föda fler, helt enkelt.

Bara man letar lite så finns faktiskt massor av goda nyheter här i världen. I Omvärldsbilder samlas många av dem - fler på en månad än under ett helt år av tevenyheter.

22 april 2005

Politiska kravaller

Det blev en liten grej i Norrländskt socialistiskt motstånd i går, om nu sittande regering. Stockholmscentrerad och rosenbadsk och ingrodd är vad den är. Utlokalisera riksdag och regering till världens centrum, Östersund, mannen! Det blir billigare, och ledamöter och byråkrater får frisk luft emellanåt.

I dag är den stora nyheten att Ecuadors president Lucio Guiterrez har tvingats avgå. Han har ansetts vara en bland flera vänsterpresidenter i Sydamerika på senare tid, även om han har haft högsta oddsen över sig att klara av det. I Ecuador är presidenten inte vänsterinriktad i svensk mening - han tillhör oligarkerna, eliten, och han har stöd av militären och av Washington. Om inte måste han avgå. Två presidenter har blivit avsatta i Ecuador innan honom, sedan 1997, när galningen Abdalá Bucaram fråntogs sin presidenttitel.

Ecuador är ett oroligt land, där man inte har lyckats skapa några vettiga, formella demokratiska institutioner. En vänsterpresident i Ecuador hamnar därför i ungefär samma situation som en boliviansk president hamnar i: gatuprotesterna urartar eftersom den förda politiken helt knyts upp till de internationella stormakterna.

Jag tror att Venezuela kan komma att bidra till en bättre och mer stabil latinamerikansk politik genom samarbete mellan kontinentens alla mitten-vänsterregeringar. Bara de slipper sitt beroende av Washington och får reell självständighet kan faktiskt även Latinamerika utvecklas.

21 april 2005

”al-Qaida har skaffat kärnvapen”

Så skriver Aftonbladet i dag. Jag blir så förbannad när de gör såna här artiklar. De säger precis ingenting till slut, visar det sig.

Washington Times har tydligen fått ta del av underrättelserapporter som talar om att al-Qaida har kärnvapen - ungefär samma "information" som alltid hamnar i kvällspressen. Slutklämmen kommer när Aftonbladet skriver "Det är enligt tidningen inte ens säkert att det handlar om kärnvapen."... Liksom, vad har man då att komma med? Washington Times har inte alls avslöjat någonting och Aftonbladet har (än en gång) bara tolkat en annan tidnings vaga och intetsägande spekulationer. Å ena sidan är det "enligt underrättelsekälla" si och så och å andra sidan är det "enligt källor inom den amerikanska underrättelsetjänsten" si eller så. Usch.

Allmänintresse, hallå? Berätta om verkliga händelser, om saker som händer i Förenta staterna i stället!!

Aftonbladet är för övrigt en av de tidningar som mest ivrigt för fram borgerliga åsikter och tankemönster i all rapportering på hemsidan. Rakt igenom. Fy för den lede. Men jag antar att det är så det går när man konkurrerar på marknaden. Konkurrens, typ.

20 april 2005

Fyra år av skärseld

Det är vidrigt, men det växer fram i mig. Känslan av att borgarna måste bränna bort det sjuka och det felaktiga. Dagens styre är inte bra och det verkar inte snabbt nog vilja bli bättre.

Jag vet att borgarna är värre - på de allra flesta sätt - men de kan också aktivera dolda delar av socialdemokratin och framför allt skapa ordentlig vänsterdebatt om de nu väl tar makten. Antagligen kommer de diskussionerna inte att göra saker bra igen, men de tvingar i alla fall fram en utveckling av något slag hos den parlamentariska vänstern.

Fyra år av borgerligt styre - är det ett rimligt pris att betala för att skära bort de praktiska och ideologiska svulsterna från de styrande? Nej, antagligen inte.

Men det blir inte bättre som det ser ut nu. Ung Vänster Jämtland uttrycker det på ett lite roligt sätt:

Är det inte ganska dåligt nuförtiden?

19 april 2005

Klart vi ska ha dem!

- Granskningen blev inte så hård den här gången, så vi kan lugnt luta oss tillbaka utan att behöva känna oro å företagets vägnar. Som företrädare för Volvo kan man inte annat än konstatera att folk är luttrade - budskapet börjar falla på plats; detta är den nya given, EU är här för att stanna, arbetsrätten "ain't got shit on the free market".

Det är goda tider för dem som äger. Alla företagen "visar starkare resultat än väntat" eller åtminstone "rekordvinster". Ingen har några som helst betänkligheter. Gissa hur Volvo får sina vinster, och för den delen även alla de andra företagen.

Jag tror inte att det är särskilt effektivt rent samhällsekonomiskt att bedriva ekonomisk politik och näringslivsstrukturerande på det sätt som de svenska och EU-europeiska ledarna har valt att göra. Med en ekonomi baserad allt mindre på självförsörjning och reell produktion, och allt mer på tjänste- och värdepappershandel, får vi en jobbig situation framöver. Men hyssj, säg inget. Nån kan ju bli förnärmad.

18 april 2005

Vi vill inte ha dem

- Det är därför vi har dem. För att vi inte vill ha dem. Arbetarna som jobbar till slavlöner, alltså. Ja, det är väl fullt förståeligt?

Volvo låter ett tyskt företag bygga fabriksinteriörer i Gôtet. De i sin tur anlitar ett slovakiskt företag för att anställa arbetskraften. Naturligtvis får slovakerna inte samma arbetsvillkor som andra arbetare på fabriken får (jo, nåt ska väl kapitalisterna kunna tacka EU för). De jobbar kanske tolv timmar per dag och några av dem har tio kronor i timlön.

Här kan Luf och Muf slänga in ett par brandfacklor i debatten, tycker jag! "Ja, facken ska inte säga till om något om arbetarna inte är medlemmar" och "marknaden löser de här frågorna av sig själv!" kan de gott säga.

Men inte ens Volvos chef vill (officiellt, förstås) att arbetarna ska ha det såhär. Arbetarna ska självfallet inte tjäna så lite. Visserligen agerar hans företag ungefär som alla andra arbetsköpare - lägsta pris för högsta prestation den spelade melodin - men när sånt här kommer ut i media är det inte kul att stå för sina handlingar.

Turligt nog kommer näringslivets förtroende snarare att stärkas än försvagas av sådana här fadäser. Ty det går att skylla allt dåligt på regeringen i landet när det kommer till de arbetsrättsliga frågorna, och komma undan stärkt med det.

Marcus Storch antyder så adligt överklassaktigt han bara kan i kvällens Agenda att vi måste släppa de nuvarande jobben och satsa på tjänstesektorn inom vård, skola och omsorg.

Vad skyller vi problemen på?
a) REGERINGEN
b) BRISTANDE ETIK OCH MORAL
c) OFANTLIGT SVÅRT ATT KONTROLLERA MARKNADEN
d) FACKET OCH KOLLEKTIVAVTALENS ORIMLIGA KRAV PÅ FÖRETAGEN

Notera att det inte finns några som helst dolda politiska budskap eller eventuella intentioner bakom dessa uttalanden från ett enigt, samlat näringsliv.

16 april 2005

Friheten mot nya segrar

Washingtonregimen - ni vet, Ledaren och de andra hökarna i Land of The Free, Home of The Brave - har i förrgår lyckats driva igenom ännu en triumferande reform. Vida omdebatterad i Förenta staterna, i stort sett helt okänd i Sverige.

Denna reform handlar om individers rätt att begära personlig konkurs och därmed få federal hjälp med skuldsanering. Nu ska den rätten snavas åt för att bli betydligt svårare att ta del av. Förlåt, jag menar förstås att den formen av förmynderi ska minimeras så det blir friare för individen att själv välja och ansvara för sina val.

I amerikansk vänstermedia (alltså allt till vänster om typ nationalfascisterna) har man använt mycket hårda ord mot denna reform, precis som mot mycket annat herr Bush beslutar om. Allra mest har de fundamentalistiska människorättsorganisationerna hojtat. Av någon anledning misstror de Bushs intentioner att öka den personliga friheten och menar tvärtom att detta riskerar att sätta ännu fler fattiga - folk med sjukvårdsskulder, i synnerhet - bokstavligen på gatan. En befängd anklagelse, förstås, men så är de väl kommunister också.

Jo, en kvinna från kronofogdemyndigheten besökte skolan i går morse och pratade med oss om myndigheten och om skuldsättning. Det lustiga är att Förenta staternas system snarare närmar sig det svenska än avlägsnar sig från det, åtminstone i individrepression räknat. Ibland innebär faktiskt myndighetsbesluten tragedier för enskilda människor. Tänk ett samhälle där folk slapp dessa hjärtslitande problem...

15 april 2005

Mycket skada och ingen nytta

Centrum Mot Rasism (CMR) har gått till storms mot GB:s glassreklam för Nogger med lakritssmak. Jag trodde att det var en seriös organisation vi hade att göra med, men uppenbarligen var så inte fallet. I media får man aldrig göra som CMR nu har gjort - man får inte släppa ett sånt här pressmeddelande. Se, så man argumenterar:

GB Glace Nogger Black-reklam bygger, liksom många andra godis- och chokladprodukter (som till exempel japp-mannen, ”negerbollen, negerkyssen” osv), på ett rasistiskt tankemönster.

I GB-reklamen omformar ett hjärta texten: Nogger + Lakrits = sant. Bredvid står det Nogger Black i graffititypsnitt. Genom reklamkampanjen läggs symboler som anspelar på svarthet ihop, förpackas och säljs: den svarta bakgrundsfärgen; namnet nogger och så den svarta lakritsen.

Varför finns det ett sådant behov av att framkalla dessa associationer? Är det bara en slump att dessa symboler implicit har ”negern” som källa och mål för sina tankeanknytningar?

Företaget GB Glace må inte vara rasistiskt, men reklamen de använder ger nytt liv åt rasistiska stereotyper som bland annat förstärker tron om att ”neger” är ett värdeneutralt ord. Därför uppmanar CMR till bojkott av GB Glace värdeladdade glassar.

Det här är helt otroligt. Det åsamkar hela den seriösa antirasismen djupa köttsår. Varför gör CMR såhär?! Jag blir tokig!

Återigen skit...

Aftonbladet (kul tidning, det där) trumpetar just nu på sin nätupplaga ut följande: "EXTRA: Höjd minimilön för 400 000 - båda parter överens i kommunalförhandlingarna". Man får det indirekta intrycket att 400 000 kommunalare får det bra nu.

Och i och för sig ska alla anställda över 19 års ålder ha som minst 13 400 kronor i år och 13 800 kronor år 2006. Det är inte slavlön. Men det är fortfarande skamligt lågt och under alla rimliga nivåer.

Avtalet säger också att den garanterade höjningen ligger på 175 kronor per månad och att "ett löneutrymme" på runt 500 kronor ska fördelas ut i lokala förhandlingar. Vi kan alltså vänta oss ytterligare mixande och trixande innan de slutliga lönerna är satta - och jag vet ju vad Pär Nuder vill. Han vill inte se en enda underbetald kommunalare med mer än tre procent i lönelyft under sin tid som finemangsminister.

14 april 2005

...ut med Nuder!

Nu har han gått sin vårpromenad, den skabbige, ja-sägande men ändå intetsägande maktsossen Pär Nuder. Det var en osocialdemokratisk vårproposition han presenterade.

Den öppna arbetslösheten ska gå under fem (FEM!!) procent i år och beräknas hamna på fyra komma fyra procent nästa år. Hur i hela fridens namn kan sossar handla så odemokratiskt - och hur kan vänster- och miljöpartister ens tänka tanken att sitta med i ett regeringssamarbete som har så sjuka idéer?!

Bryt regeringssamarbetet, utlys nyval, gör något! Detta regeringssamarbete har nått vägs ände och riktig progressivitet måste ta över. Jag står inte ut med en så hycklande regering som den vi har nu. Den är ett hot mot demokratin.

Namedroppa!

Nä, jag namedroppar inte mer än nödvändigt.

Däremot kan jag utan svårighet skriva att världen är full av skit och att socialdemokratin är ett slag bestående av det grova man rensar ur skiten!! Allt ont får plats i sosseträsket - att säga att man är sosse är lite som att säga att man är demokrat eller stressad eller nåt annat lättdefinierat och knivskarpt.

Ty fusan för eländet! Regeringsskifte nu!

Sossarna behöver ett par år i exil, ett par år för interna stålbad, utrensningar och garrotteringar. De behöver hitta tillbaka till socialdemokratin, på samma sätt som borgarna nu ältat färdigt sin tidigare osäkerhet.

Det lär bli fyra eländiga borgerliga mandatår, men smakar det så kostar det. Socialdemokratin av i dag är värd sin vikt i unken hundskit! Ut med Nuder!

12 april 2005

Mum states, son answers

Mor proklamerar: "Tokaffär: JAG KÖPTE KAMERAN." Sonen bemöter:

Jag läste rubriken och tänkte, "åh, nej".

Jag läste innehållet, och tänkte att det här blir svårt.

Men nu är jag lugn igen.

Det blåste i dag, men jag kurade in mig i vinterjackan och satt ute i solen i Badhusparken ändå. I morgon och i natt blir det snö igen. Sen regn. Kul är det också när det blåser. Jag vet inte vad som är värst - när det blåser och faller snöblandat regn eller när det är helt vindstilla och dammet från de osopade gatorna gör luften tjock som sotig rök. Det är liksom de två alternativen jag känner att vi pendlar mellan här.

Här följer en lista över livets största pinor just nu:
- Länstidningens ledarskribent Per Åhlström
- vädret
- samhällsprogrammet Agendas programledare Lars Adaktusson
- den allmänt degenererade televisionen
- nyliberalismen
- hundbajskluttar
- moppepojkar på sina fartvidunder.

Nå.

Lev livet, tills vidare, mor. Som Lisbeth Svensson sa: "Det kommer surt efter!"

11 april 2005

Göran säger ifrån

Bland Sveriges alla Göranar finns det en som gärna syns i media och gärna säger emot. Dessutom ser han förbaskat rolig ut, och har ett roligt sätt att tala, så han är lite av en idol för mig. Naturligtvis är det Göran Greider jag menar. Jag upptäckte hur som helst på Aftonbladets nya debattsida att han hade skrivit ett inlägg i debatten om Peter Swedenmark. Spännande att chefredaktörsfrågan nu får rikspolitiskt strålkastarljus.

Själv har jag tidigare tagit upp frågan, för jag tycker att det är ett intressant fenomen inom media. Den politiska riktningen i Sveriges media är och ska vara mitten- eller högerorienterad, är de flesta tidningsägare överens om.

Vi förlorar bit för bit de röster från vänster som kritiserar vad makten gör ur ett landsbygds- och småfolksperspektiv. Snart är det bara SvD Näringsliv och Cosmopolitan kvar.

Av rädsla att förlora ännu fler kritiska röster stödprenumererar jag varje vår en månad på trotskistiska tidningen Internationalen. Den behöver allt stöd den kan få nu inför presstödsutdelningarna.

Ja, jag erkänner, jag prenumererar så tarvligt (40 kronor är ändå töntigt lite pengar för fyra nummer) enkom för att presstödet ska behålla tidningsmångfalden. I värsta fall ser jag framför mig en situation där Bonnier Media, Schibsted och ett litet fåtal andra storägare kontrollerar all media - inklusive småtidskrifterna och SVT. Mycket står på spel här.

Förfall

Redan tidigt på dagen är jag less, less på oss människor. Vårt beteende är rubbat och inte alls som jag vill att det ska vara.

Syskonen spenderar större delen av sin vakna tid under helgerna på att sitta framför datorn och teveapparaten. Det innebär teveledes höjdarprogram som dramaserien Förhäxad och datorledes barnsajten Neopets.

Det är frustrerande och stressande att hela tiden ha en antiintellektuell duo runt sig, som dessutom mer än gärna bråkar och utstöter oljud när internetspelen går fel eller när de inte är ense om vilken låt man ska spela. När jag föreslår dem att titta på Utbildningsradions allmänbildande underhållningsprogram Jorden är platt protesterar de och ändrar till Music Televisions Cribs eller Pimp my ride.

Jag vill gärna sitta och läsa amerikanska tidningar eller skriva om samhällsfrågor under helgerna, men sådana tillfällen ges jag inte särskilt många av. Varför kan vi alla inte sträva efter mer visdom och kunskap?

09 april 2005

Exponera - inte kritisera

Ibland bara måste man spinna vidare på ett intressant ämne. Jag går vidare med mediegrejen i dag och konstaterar snabbt att Metro, den åttonde april, publicerade en tämligen okritisk och hyllande artikel om en av våra mäktigaste företagsledare.

Jag vågar påstå att ingenting är en slump i media i dag - särskilt inte som Metro och andra välspridda tidningar är så effektiva att banka in budskap med. Den ena halvan av vad man måste forma ett uppgivet folk med är just underhållningen.

Genom att blanda Michael Jackson och Paradise Hotel-Marre med personporträtt av oppositionsfigurer och skandalpladder om en sosse per veckodag utgör högermedia en grundbult i upprätthållandet av den borgerliga maktkampanjen. Fiktiv underhållning blandas med politisk underhållning, förpackade i samma dramaturgiska anda, vilket såklart skapar precis den psykologiska reflex hos "den stora massan" som näringslivets och högerns ideologer har avsett. Nämligen avståndstagande mot politiskt, ideologiskt arbete och välkomnande av lismande mediautspel.

Pehr G Gyllenhammar får för några hundra tusen läsare förklara varför just han som enskild kapitalist är bra och varför det är bättre att skapa en mäktig überstat än att låta folk komma i vägen för ledarnas goda planer:

– Den europeiska tanken är väldigt viktig för mig. Jag har arbetat med europeiska frågor i många år, inte av ideella utan av pragmatiska skäl. Den inre marknaden är bra både för konsumenten och för företagen. Det sämsta med EU är att varje regering tar sig friheten att kritisera kommissionen och vara nedlåtande mot Bryssel, en behändig syndabock. Nästa dag står de inför att organisera en folkomröstning och att förklara alla EU:s förtjänster, och tycker det är svårt! Jag tycker det är rätt åt dem.

Bröd och skådespel

Nu blir jag så ledsen. Det är så mycket här i världen som går fel. Jag tänker på samhällsutvecklingen i Sverige, främst. Hur samhällsagendan är beskaffad.

Man kanske kunde tro att tidningen Aftonbladet, som till hälften ägs av LO, skulle publicera en schysst facklig motsalva mot gårdagens påhopp i SvD Näringsliv. Men icke. I stället lägger de en genomindividualistisk "så får du upp din lön"-guide. Suck.

Vi snackar om livsmedelsbranschen... Där gäller prisargumentet. Jag som "konsument" - för det är den roll jag spelar - söker det lägsta priset. För att nå det lägsta priset beger jag mig till ett köpcentrum och köper storförpackningar av butikskedjans egna lågprismärke, eller möjligen ett annat lågprismärke, och ser nöjd ut. Tragiskt.

Eller så kan vi ta det politiska klimatet, som nu för tiden domineras av en rätt kompakt mittenhögerhegemoni. Det handlar om liberalernas public relations-kupper, en taktik som faktiskt funkar både genom att slå ut vänsterns handlingskraft och genom att opinionsmässigt stärka högern. Vidrigt.

Reinfeldt är populärare hos vadslagningsbyråerna än Persson. Nuder är en arrogant maktmänniska. Stockholms arbetarekommun har en inre kultur på sandlådenivå, som inbegriper mygel, valfusk och slutenhet. Intriger och framträdanden med politisk innebörd. Det är den ena bilden.

Den andra bilden går ut på att förenkla och försköna bilden av oppositionen. Företagsledare, debattörer och politiker ges ganska fritt utrymme i stora delar av pressen. Givetvis tar de upp ämnen som ger mycket starkare sympatier än sånt som överstatlighet eller välfärdsåtstramningar.

När Juvenalis i romarriket skrev om "bröd och skådespel" var det för att visa hur folket lurats ut ur all politisk kamp för egenintressen och förmåtts förminskas till rena konsumenter av - ja, just det - billig mat och underhållning.

Gissa vad Bonnier, Stenbecksmedia och övriga storspelare håller på med i dag.

08 april 2005

Hårt ska dom tas!

Det är inte svårt att dra på smilbanden åt SvD och deras extremistborgerliga ekonomi- och näringslivssidor. Under rubriken Så bemöter du orimligt höga lönekrav berättar SvD Näringsliv i dag om hur "medarbetarna" ska hunsas av dig som chef.

Efter artikeln uppstår en tokrolig diskussion där en bisarr variant av kapitalism ställs mot en annan. Viktigast tycker jag är det uppenbara, nämligen att chefen självklart ska vara emot lönehöjningar och neka till "medarbetarnas" krav.

Vad är det för fel med mänskliga chefer som ger hyggliga löner när företaget ändå går bra? Varför kan inte chefen vara en god representant för sina anställda i stället?

Jag är övertygad om att utvecklingen vi ser i dag kommer att fortsätta åtminstone några år till. Alltså att privatiseringarna ger fler chefer och högre vinster i privat sektor, och ännu större press mot arbetarna och de arbetslösa. Till följd av detta kommer Svenska Dagbladet och andra tidningars borgarredaktioner publicera fler och mer absurda artiklar. Tips och tricks för den jasägande karriäristen till chef att fortsätta öka spänningarna mellan "the haves" och "the have nots" inom näringslivet.

Sen vänder det. Det vänder snart. Det kommer en reaktion. Vi kommer inte att låta svälja vad som helst.

07 april 2005

Den riktiga maffian

Jaha, så var det dags igen. Maskeringsförbud. Förra gången fick man dra tillbaka förslaget eftersom inte ens juristerna trodde på idén. Detta statliga mästertrick för att upplösa oroligheter och få bättre pli på medborgarna... Enligt trion s + fp + m ska det tydligen vara förbjudet att "helt eller delvis" täcka ansiktet så identifikation försvåras.

Om man utgår från att meningen med maskeringsförbudet är att förebygga kravaller som typ de jag själv var med i under EU-toppmötet i Göteborg 2001, är det då inte smartare att ta tag i kravallmakarna och brottslingarna, än att göra brottslingar av oss som inte vill riskera att bli förföljda eller registrerade? Det är enligt mig lite känsligt när en stat - med erkänt IB-sugna sossar och en numer repressiv, icke-liberal höger - vill öppna för fler möjligheter att föra register över vänsteraktiva.

Visst tycker också jag att man ska stå för sina åsikter, fast vad är det som säger att jag inte ska få skydda min identitet när jag är upprörd och vill demonstrera?

Nazister har sett som en viktig uppgift att inhämta information från demonstrationer för att lägga ut allt på nätet, och Säpo har knappast upphört med bevakningen av "misstänkt verksamhet" - i synnerhet inte i denna terroristjaktens tidevarv.

Vill jag spöka ut mig under en demonstration så ska jag få göra det, och om någon vill begå brott under demonstrationen ska denne omhändertas. Lätt som en plätt!

Det är lätt för sossarna att lägga fram förslag där de vet att de får stöd av moderaterna. Så lär de i ökande utsträckning göra i riksdagen framgent, just för att kunna härja fritt med sin antisociala mittenpolitik. Någon gång kommer det att straffa sig, säger jag. Någon gång snart.

05 april 2005

Johan, en fånigheternas snubbe?

Unge herr Forssell, Moderata ungdomsförbundets (Muf) ordförande, skriver blogg på förbundets hemsida. Där lägger han i stort sett varje dag till nya reflektioner på sin omvärld. Ett märkligt inlägg handlade om Dressmanns reklam, den som sålde herrunderkläder genom att fokusera på en helnaken kvinnas kropp.

Johan Forssell skriver att Dressmann-reklamen blivit "fälld av något 'etiskt råd'", att det är "hur fånigt som helst" och att "reklam som någon uppfattar som kränkande kan ju mycket väl knappt få någon annan att ens höja på ögonbrynen".

Han föreslår därför att man lägger ner alla sådana "politiska" och "oetiska" råd.

Men vad ordförande Forssell inte verkar ha fattat - mitt i denna dogmatiska och osympatiska sågning - är att rådet som fällde reklamen är just näringslivets egna. Det är kapitalisterna själva som har jurister till hjälp för att avgöra om en reklam så grovt har kränkt folk att det inte ens kan ursäktas med säljargumenten.

Rådet heter Näringslivets etiska råd, förkortas ERK och är i en alltmer liberal värld - även utifrån en liberals perspektiv - nödvändigt för att skydda individen från de mest brutala av kommersiella påhopp.

Tydligen är de kollektivism- och förmyndarkritiska dogmerna så viktiga för Muf att människan, själva individen, får komma i andra hand.

Hoppfullt ser man på framtiden, med så enfaldiga motståndare!

04 april 2005

Men skyll ifrån dej, va?

Marita Ulvskog, nejsägarministern som Göran gjorde till partisekreterare, skyller ifrån sig i dag när det nya elitfeministpartiet offentliggörs. Nu hoar hon om att det nya feministpartiet kan komma att bidra till att det blir en borgerlig regering.

Om jag får bestämma så skulle media kasta den anklagelsen på Maritas eget parti i stället. För det är Maritas egna socialdemokratiska parti som inte har gett kvinnoförbundet tillräckligt med plats, som inte har satt kvinnofrågorna högre upp på prioriteringslistan och som har lyft ner alla tongivande feminister från hetluften till periferin.

Visserligen har Marita lite rätt - ett feministparti lär av allt att döma missgynna den sittande riksdagsmajoriteten. Den sittande maktkoalitionen har nämligen inte fört särskilt feministisk politik, vilket står klart för väljarkåren. Men hon bör ändå hellre skylla internt på Göran än utåt i media på det nya partiet.

Skulle det vara omöjligt att föra konkret, vettig feministisk praktik i en vänsterregering bestående av "de traditionella" partierna? Nej, inte om den är seriös.

Vad väljarna skriker efter och vad socialdemokraterna och vänsterpartiet bör tillgodose är en schysst offentlig välfärd, som ger bättre jämställdhet och jobb åt alla. Tillväxtpaket och sänkta rikemansskatter är i allt väsentligt skadliga ting.

Förbannade teknik

Nu ska jag förbanna tekniken. Jag utfärdar härmed en fatwa mot sajter på Internet som Lunarstorm, SVT och Blogger. Man fastnar om och om igen i knutar - och det är hart när omöjligt att få sidorna att visa det man vill.

En gubbe satt i Rapport 19.30 i dag och sa att "om vi lägger ner kärnkraften så fördubblas koldioxidutsläppen, från 60 miljoner ton till 120 miljoner ton". Rent skitsnack.

Det är lite tråkigt när utspel som hans får stå oemotsagda. Borgerliga och reaktionära bidrag till debatten, bland annat de tvärsäkra, bisarra och bistra sifferuppgifterna, är faktiskt inte alls kul. I kvällens Agenda lär det väl bli ännu värre, för där ska sosse-Göran och moderat-Fredrik "debattera" vilken regering som ska bestämma. Suck.

03 april 2005

Halle-lé-luja

Nån polack tog sin sista suck i kväll. Folk sörjer.

Länstidningen hade ingen ledare i dag heller. I stället täcktes sida två av debattinlägg och sida tre innehöll bara reklam. Tidningen känns så tråkig och urtrist och alldeles, alldeles... FÄRGLÖS!

Vi har en trio moderater här i länet, en lokal sammansvärjning av riktiga byoriginal. De skriver dagligdags en eller två insändare i tidningen, där de går till anfall mot socialdemokraterna (eller "maffian", "korruptheten" och allt vad de kallas), mot "de gröna khmererna" (som miljöpartisterna kallas) och mot vänsterpartiet, som i moderaternas raljanta nyspråk förminskas till "kommunisterna".

Jag gillar inte den osakliga och raljanta högerretoriken. Samtidigt blir jag så innerligt lack på tonläget att jag inte förmår skriva för att säga emot. Det gör däremot sossarna, vilket gör att debatten ser ut ungefär såhär:

- Moderaterna skäller osakligt på sossarna för problemen med arbetslöshet, mygel och sjukskrivningar. De utropar sig som Sveriges nya arbetarparti, i högtravande raljans.

- Socialdemokrater på fack- eller politikerposter försvarar det nuvarande styret och påminner om "högerpartiets" motstånd mot arbetartryggheterna.

Således består debatten av ett gäng raljanta, icke-folkliga moderater som debatterar i otäck stämning mot ett gäng icke-folkliga socialdemokrater utan skam. Ingen har någon egentlig analys av samhället eller någon radikal lösning - annat än just att "bara vi får ha makten så..." - vilket jag tror är en stor bidragande orsak till att folk skiter i den parlamentariska demokratin. Det finns ingen som företräder, eller orkar företräda, vanligt folk i debatten. De få som säger något vettigt står i drastiskt numerärt underläge när kanonaderna från m och s kommer igång igen.

Jag vill gärna skriva insändare, men då blir det som företrädare för Ung Vänster - och då är jag en ungkommunist som i raljansens namn ska förminskas till den där obefintliga figuren man inte bör lyssna till eller ta på allvar.

02 april 2005

Internationalism, dårå

Några av de hetaste dagspolitiska vänsterfrågorna i Förenta staternas media just nu handlar om den hjärnskadade (nu döda) kvinnan Terri Schiavo, Bushs försök att skära ner i "Social Security", klimatfrågor och rätten till abort. Där, precis som här i Sverige, är vänsterdebatten hänvisad till att stå vid sidan om och kritisera den agenda och den politik som kablas ut från Washington. Den amerikanska vänstern har däremot en mycket häftigare - mer feodal - motståndare!

I Sverige har det uppstått en smärre debatt om dödshjälp, sedan Terri Schiavos fall väckt starka känslor i Förenta staterna. I Florida har dock frågan blivit en höger-vänsterfråga, där högern till och med samlar in kampanjpengar med hjälp av sina moralkakor om "livets okränkbarhet". Högerkristna utropar "nu är mord legalt", syftande till att Floridas förfärliga delstatsledning inte mäktat med att tvinga läkarna att hålla Schiavo vid liv. Samma högerkristna verkar inte ha lagt märke till att dödsstraffet - en ständigt utövad metod för brottsbekämpning i Florida - också handlar om mord...

Bush tänker privatisera socialförsäkringarna, och samtidigt skära bort en del av dem. Tyvärr växer ondskan - det vill säga motståndet - bland medborgarna, och den allmänna opinionen blir alltmer skeptisk mot att låta försämra den lilla sociala trygghet som ändå finns i Förenta staterna. Som tur är har Bush avsatt ett antal miljoner dollar (skattemedel, förstås) för att producera myndighetsvänliga nyhetsinslag, som sänds i lokala tevestationer. Vänstern protesterar och kallar det statspropaganda. Bush slår ifrån sig och bestämmer att det är lagligt.

Förenta staterna står inför flera sorters klimatproblem, ett av dem är beroendet av utländsk olja. Den lynnige venezolanske presidenten Hugo Chávez, den lynniga iranska mullaregimen och risken för terroristattentat mot oljeanläggningar i Mellanöstern gör att oljepriset riskerar att skena utom amerikansk kontroll. Därför kräver både amerikansk höger (företagen, Corporate America) och vänster (miljörättsrörelsen och konsumentrörelserna) nu att Washington skärper kraven mot bilindustrin att minska behovet av importolja. Detta bland annat genom politiska satsningar på mer vindkraft och vätgas (vänstern), mer oljeborrning i Alaska (högern) och energisnålare bilar (alla). Miljödebatten i Förenta staterna är livaktig och kan faktiskt ge resultat. Detta då i bjärt kontrast till den EU-stödda linjen med utsläppshandelskvoter och Kyotoprotokoll. Vem var det som sa att "USA står för marknadslösningarna och EU för statsinterventionering"? Vissa saker gör faktiskt amerikanerna både roligare och bättre. Diskuterar miljöpolitik, exempelvis.

Rätten till abort är såklart omstridd i Land of The Free, Home of The Brave. De i sanning extremistiska högerkristna grupperna har fått många apotek runtom i landet att inte skriva ut recept på p-piller och andra preventivmedel åt kvinnor som kommer in för rådgivning. Mot detta reagerar olika kvinnogrupper, fronter, "Boards", "Coalitions", rörelser och mycket annat, och kräver en liberalare syn på sexualitet. Amerika - ett land där medeltid blandas med hi-tech-future-diskussioner!

Om detta och mycket annat kan man varje dag läsa i nyhetsbrevet Common Dreams, ett underbart verktyg för djupare förståelse om Förenta staternas nutidsdebatt.

01 april 2005

En gigant ur tiden?

Swedenmark sägs upp (eller graderas ner). Det var som fasen.

Sedan typ stenåldern har han skrivit ofta bra, ibland mindre bra, ledarspalter i Länstidningen (LT). Mot övriga Mediasverige har han stått i opposition, så det är väl där skon klämmer. Ett "modernt medieföretag" kan såklart inte ha vem som helst att skriva ledarna, heller!

Antagligen är det här en av betongklumparna i beslutskedjan som ser till att tynga ner LT under budgetbalansytan för gott. Med katastrofprojekt som de nya prenumeranterbjudandena i grunden och Swedenmarks bortfall som garnering har LT tur som en tokig om det bär sig. Annars har vi om fem år en tidning i länet, mot dagens två (eller tre, med Tidningen Härjedalen som är i LT:s ägo).

Om LT överlever Swedenmarks ledare, om två år eller så, ställer jag gärna upp och skriver lite politiskt inkorrekta och lokalpolitiskt högintressanta ledarkrönikor. Det ska till nån post-fyrtiotalist-skribent om det ska vara lönt alls. :-)

Hurra för nyhetsvärdet

När Aftonbladet får sätta nyhetsagendan behöver man inte oroa sig. Det blir underhållning av allt, ungefär som Kanal 5 lyckas ge även de mer seriösa dokumentärerna ett oseriöst, skvallermässigt omslagspapper.

I dag låter aftonbladet.se oss veta att förlovningen i Paradise Hotel var en bluff, att Olinda är en glamour-feminist och Robinson-Robban nu står åtalad. Dessutom kan vi läsa de glättiga analyserna av de före detta dokusåpa- och politikerkändisarnas nu så omskrivna skandaler och utspel. Det är en jättelik kavalkad av underhållning, med få kontakter i någon viktig samhällsfråga, vi bjuds på.

Det finns ett gäng kultur- och debattsidor också. Men allvarligt, hur stor del av tiden räknar redaktionen med att vi ska lägga på de mer seriösa sidorna? Inte mycket. De flesta ögnar igenom nöjesnyheterna, därav min aggression mot Aftonbladet.

Sveriges största tidning skulle kunna vara så mycket mer. Ja, den skulle i värsta fall till och med ha potential att bilda och fördjupa, i stället för att förblinda och fördumma.