Schori och jag om kriget

I en ledare i tidningen ETC uttrycker sig Pierre Schori som vanligt mycket begripligt om situationen i Gaza:

De som i Sverige försvarar Israels attacker mot civila mål, tar också ansvar för dess konsekvenser. Hur man tänker på den kanten fick jag klart för mig av en ledande regerinsgföreträdare som svarade mig, när jag påpekade att man också bombat Gazas universitet:
– Du menar det islamiska universitetet.

Jag höll själv ett tal i Östersund under lördagen, som representant för Östersunds FN-förening:

Vi är nog många som frågar i dag: Vad i helvete är det egentligen Israel sysslar med i Gaza?

Vi kan börja med att konstatera vilken sorts plats Gaza är. Tättbefolkat, trångt, instängt. Gaza har varit belägrat under 1,5 år med bedrövliga humanitära resultat.

Är det lämpligt att bomba där?

FN har försökt att upprätthålla en värdig situation i de palestinska områdena. Utbildning, vård, mat i magen och tak över huvudet är något som palestinierna måste kämpa för.

Till vilken nytta har Israel de senaste veckorna förstört 20 000 bostäder i Gaza?

Den israeliska militären har behållit sina vapen riktade mot Gaza sedan Israel avslutade sin direkta ockupation av området 2005. Invånarna har ingen frihet: Israels begränsningar hindrar dem från att leva normala liv.

Är det konstigt att palestinierna längtar efter att få vara herrar i eget hus?

1948 skapades Israel till följd av ett beslut i FN. I dag agerar Israel emot FN på punkt efter punkt. Man har bombat tre FN-skolor och FN:s huvudkontor i Gaza, man har förvägrat FN-tjänstemän tillträde och man vägrar lyda FN:s rekommendationer och krav.

Ordföranden för FN:s generalförsamling bad Israel att besinna sig och lägga ner vapnen. Israels premiärminister svarade att FN inte borde lägga sig i sånt som de inte har med att göra.

En del hänvisar till FN-stadgans artikel 51 om rätten till självförsvar. Den rätten gäller i enlighet med FN:s syften och villkor om fred och säkerhet för civila – inte i strid med dem!

Israeliske journalisten Gideon Levy menar att palestinierna avhumaniseras i det israeliska samhället. Palestinier ses inte som lika mycket värda som andra människor, och därför kan man döda dem utan att känna skuld för det.

Tre ansvariga i Israel kommer att ställas till svars, menar Levy i DN den 14 januari: premiärminister Ehud Olmert, försvarsminister Ehud Barak och utrikesminister Tzipi Livni.

Anfallets syfte har varit att genom död och förstörelse skrämma och tvinga miljoner palestinier till underkastelse. Det är ovärdigt en medlem av FN att agera så. Gärningarna måste tas för vad de är: ren och skär terrorism.

Nu måste det vara omvärldens uppgift att låta rättvisan segra. Men omvärlden ska inte, på israeliskt manér, bomba de områden där israeliska makthavare tros befinna sig eller förvandla det israeliska samhället till ett apokalyptiskt fängelse. Omvärlden ska kräva att trojkan i Jerusalem och Tel Aviv tar sitt straff för begångna brott mot mänskligheten i en internationell rättegång.

Vi kräver i dag också respekt för FN:s rättmätiga krav: Israel måste lämna de palestinska områdena. Vapenleveranserna måste ersättas av en tätare diplomatisk och humanitär trafik. Palestinierna måste få stöd i återuppbyggnaden av sina sargade samhällen. Utan respekt för FN är ingen rättvis fred möjlig! Leve Palestina!

Efteråt var det en gubbe som kom fram och "rättade" mig om att FN inte alls skapade Israel. Jo, svarade jag, FN skapade Israel; men Israel har aldrig accepterat detta - eller någon annan, senare internationellt erkänd plan - som sina gränser. Grundproblemet är inte att det saknas en plan för erkännande av staten Israel, grundproblemet är att Israel vägrar slå fast och erkänna sina egna gränser. Och att denna vägran drabbar miljoner palestinier på de mest upprörande sätt.

Och vad gör regeringen?

Gaza har bombats sönder och samman i snart ett par veckor. Ingen har glömt att nämna det. Men gemensamt för nästan alla i svensk press som lutar försiktigt åt folkrättens eller palestiniernas sida är att de förnekar att det finns något att göra åt situationen. Den inställningen gör mig vred. Vad lämnar exempelvis Kalle Olsson för öppningar i konflikten? Är det Washingtons new kid on the block Obama som vi ska ge allt förtroende? Jojo, det är minsann till att lita på Staterna när vi snackar internationell politik... Och vad beror Israels våld på? Att landet har tappat fattningen?

Jag skrev en artikel i raljant stil om idealister och humanister och hur de våndas när det blir krig för att sedan sova lugnt när den tillfälliga freden kommer. En ständig kamp för lugn och ro, ett evigt "men å andra sidan". Just den inställningen gör mig till och med förbannad. För den passiviserar. Vad har vi alls med Gaza att göra om det inte finns någonting som kan förändra situationen till det bättre, annat än att hoppas att mantrat "aldrig mer" blir sanning? Artikeln blev 3 500 tecken, så jag fick skära i den tills jag nådde 2 000. Här är resultatet, från LT Debatt i dag:

Regeringen är tyst om illdåden i Gaza

Hur kan Israel bete sig så barbariskt som just nu i Gaza? Frågan ställs av humant sinnade människor över hela världen.

Den cyniske kan svara som Israels vice premiärminister, Haim Ramon: ”Det pågår ingen humanitär kris i Gaza.”

En vanligare variant kan vi läsa i många svenska bedömares kommentarer. Det svaret går ut på att visst gör Israel fel, men det går inte att göra så mycket åt.

Som Kalle Olsson i LT den 7 januari. Israels illdåd visar att ”Förnuftet [...] har övergett Mellanöstern”. Han frågar sig vad vi kan göra. Just ingenting, verkar det som, ty ”situationen har redan gått för långt”. Här bortser Olsson gemensamt med flera svenska tyckare från Israels historia av övergrepp.

Sommaren 2006 invaderade Israel Libanon och bombade allt av betydelse. Den israeliska armén drog sig tillbaka och lämnade ett land i ruiner. Humanister världen över kunde sova lugnt när kriget var över. Men inte heller efter detta illdåd drabbades Israel av några straff från Sverige eller EU.

Israel har tvärtom åtnjutit ett allt mer värdefullt handelssamarbete med EU.

Vapenmateriel ingår som en viktig komponent. EU:s handelsavtal ger Israel förmåner som dess grannländer bara kan drömma om. I detta nu förhandlar EU med Israel om ett fördjupat samarbete.

Hur många gånger till ska vi konstatera att det ”gått för långt” och friskriva mördarregimen i Jerusalem med ännu fler privilegier?

En talesman för Brasiliens regering kallar Israels agerande för ”statsterrorism”.

Venezuela har utvisat den israeliska ambassadören och upprättar en humanitär luftbro för att bistå de nödställda i Gaza.

Om de kom från Sverige skulle dessa kraftiga markeringar påverka Israels möjligheter att fortsätta barbariet. Men vår regering är tystlåten av sig.

Därför måste vi – som kännande, tänkande människor – stå upp för människovärdet. Ställ verkliga krav på de ansvariga i Israels regering! Gör verklighet av staten Palestina!

Visa solidaritet med krigets offer.

Delta i manifestationen lördagen den 10 januari klockan 13.00 på Stjärntorget i Östersund.

Oh, and death to America.