I det borgerliga drömsamhället finns inga intressemotsättningar. Det finns politiska strider, men på en helt annan nivå. Kvällens partiledarutfrågning i SVT, där Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly frågades ut, förhöll sig till stora delar inom domänerna för det framtida borgerliga drömsamhället.
Här kretsar inte frågorna kring världsliga ting som vilka dagens största samhällsproblem är och hur förhållandena påverkas beroende på vilken politik som förs. Istället är det karaktärsfrågor och motsättningar av närmast teknisk art som står i fokus. Varför tillåter Lars Ohly sina barn att gå i friskola? Har ni inte en överenskommelse om skattenivån heller? När kommer Vänsterpartiet överens med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om föräldraförsäkringen? Det enda som saknades för en komplett, surrealistisk utfrågning var frågan om rut-avdraget.
Vi har en situation där borgerlig politik under ett par årtionden har undergrävt många av de landvinningar arbetarrörelsen genom historien har gjort. Vårdnadsbidraget drar undan benen för den inkluderande barnomsorgen. Den förödda a-kassan ställer tusentals arbetslösa inför valet att ta jobb till allt lägre löner. Med de nya sjukförsäkringsbestämmelserna skaffar den som har råd en privat sjukförsäkring.
Detta är allvarliga grejer, som vi i Vänsterpartiet har valt att möta sakligt i vår valplattform. Men den tredje statsmakten - här är SVT bara en aktör i en hel flock - har andra syften. En av de genom valrörelsen mest uppmärksammade frågorna har varit opinionsundersökningar. Inte enskilda politiska skildringar eller förslag, utan just undersökningar om vilket parti folk (vanligtvis mellan 800 och 2 000 personer) mest troligt skulle rösta på. Detta tar inte bara utrymme från de viktiga politiska debatterna och journalisternas granskning av politiken, såväl den förda som de förslag som läggs, utan ökar också ytligheten i den politiska processen.
Partierna tvingas ta till utspel och PR för att lyfta siffrorna tills nästa opinionsinstitut offentliggör sin senaste undersökning. Och där gynnas den som har de största PR-resurserna och de enklaste svaren. Ett sådant politiskt spel gynnar inte ett demokratiskt politiskt samtal, där idéer och samhällsvisioner ställs mot varandra ur olika perspektiv. Istället kommer det att handla om partiledares personlighet och karisma, om allmänmoral och om att framställa sig som en del av det vinnande laget.
Då får vi också en utfrågning där konfliktfrågor berörs något, men som huvudsakligen handlar om annat än det som höstens val gäller. Här hamnar konflikten mellan vad Lars Ohly har sagt förut och vad han säger nu, mellan vad V och S och MP säger. Det här är ett stort problem för demokratin. Även om också sådana frågor behöver lyftas upp till diskussion måste det finnas en gräns för hur mycket utrymme de ska tillåtas få.
Angående Ohlys svar i utfrågningen finns mycket att säga. Jag upplevde att han var ovanligt pratig och inte lika rak som jag hade förväntat mig. Eftersom de båda utfrågarna hade åtskilliga frågor med ledande utformning skulle han i större utsträckning ha svarat att frågan är felställd och besvara den ställd på ett bättre sätt, hellre än att dra igång långa resonemang som försök till förklaring. Han misslyckades delvis med att knyta samman den individualiserade föräldraförsäkringen med resten av de jämställdhetspolitiska strävandena, men lyckades rätt bra med att förklara hur människosyn avgör partiets syn på exempelvis rättspolitik. Ännu finns tid att hitta sätt att uttrycka vår politik på ett mer slagkraftigt sätt. Det är bara att sätta igång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar