För en klotterfri fritid

Vad gör man om man stör sig på klottret på busskurerna i stan? De flesta gör ingenting och väntar på att kommunen efter någon vecka förhoppningsvis beställer klottersanering och sprejar bort skiten med en kemikalieblandning. Inte jag. Sedan skolavslutningen (det är nu det är som mest intensivt, liksom innan skolstart i augusti) har jag med glasskrapa, trasor och diskmedelslösning gett mig i kast med att sanera busskurer från klotter.

Det har gått rätt bra. Även om varje kur tar rätt lång tid har jag hunnit med kanske 30 stycken hittills på en vecka. Med vilja och våld går det mesta, och fönstren på busskurerna är inte särskilt känsliga.

Nu funderar jag på hur jag ska gå vidare med det hela. Att bara sanera på sin fritid ger ett visst resultat, men jag ser helst att kommunen, bussbolaget och bostadsbolagen agerar inom sina verksamhetsområden. Det brister någonstans i verksamheten när medborgarna går ut och gör saker som hör till kommunens arbetsuppgifter.

- Östersundsbostäder vill kameraövervaka våra hyreshus för att bli kvitt klottret och övrigt sabotage.
Jag tror att det är fel väg att gå. Felet ligger knappast i att "säkerheten" i form av kameror och låssystem saknas, utan snarare i att kidsen i exempelvis Torvalla känner hopplöshet och saknar meningsfull fritidssysselsättning. Östersundsbostäder skulle lätt kunna skapa lite social action och satsa på aktiviteter och projekt som för oss som bor i Torvalla närmare varandra. Känner man gemenskap så pajar man inte varandras egendom...

- Stadsbussarna har ett par gånger dragit in bussar vid sten- och iskastning.
Visserligen finns det ingen ursäkt för direkt livsfarliga tilltag som sten- och iskastning, men återigen finns det inte mycket kul att ha i Torvalla om man är lite för gammal för fritidsgården. Typ dra omkring på moppe och jävlas. Vad om man fick åka buss gratis in till stan, där det kanske kunde finnas bra grejer att göra för oss unga?

- Kommunen satsar fikabrödspengar på fritidsgårdar men fixar inget riktigt "ungdomens hus".
Bara vetskapen om att kommunen har en aktiv ungdomspolitik som ger resultat i form av mer än protokoll i nåt råd skulle minska den sociala oron och apatin. Det behöver inte handla om miljardsatsningar på skrytbyggen, men väl om en mötesplats som sätter ungdomar i åldrarna 14 till 18 i centrum. De mötesplatser som dessa unga i dag själva skapar hamnar ofta på olämpliga ställen, där alkohol och småkriminalitet är en sorts socialt kitt. Gratis buss till ett centralt planerat ungdomshus tror jag ger sjukt bra resultat.

Med en bra politik och ett enhetligt agerande bland inblandade parter tror jag att problemen med destruktivt beteende bland unga skulle minska. Om inte annat så torde i alla fall den spontana önskan som många känner att lämna Östersund direkt efter studenten mildras något, om de kan se tillbaka på tillvaron under ungdomsåren som värdig.

EU i kapitalets tjänst (igen)

I en fjärde dom på ett halvår ger EG-domstolen EU-kommissionen rätt på alla punkter, mot Luxemburg, som tydligen har en alldeles för kommunistisk arbetstagarlagstiftning. Nu kan vi genom Laval, Viking, Rüffert och Luxemburg uttolka EU:s "sociala" politik: EU-kommissionen har en extremt fientlig syn på arbetares rättigheter och den intensifierar sina angrepp på dem och arbetarrörelsen.

Det är alltså dags för facket att sätta ner foten och vägra mer EU-styrning. Inte som en politisk markering, utan för att över huvud taget kunna behålla den makt man ändå har kvar och slippa total marginalisering. Men LO står på sig och vill inte kritisera EU-bygget, eller ens utvecklingen som den ser ut.

LO:s avtalssekreterare Per Bardh tycker istället att utstationeringsdirektivet ska ändras. I ett pressmeddelande heter det att EG-domstolen visar "oförståelse".

– EG-domstolen visar allt mindre förståelse för löntagarnas intressen eller sociala aspekter. Den tar ingen hänsyn till de särskilda svårigheter som uppstår när det gäller att skydda arbetstagarna då företagen rör sig fritt över gränserna. Domstolen tycks i dagsläget endast prioritera fri rörlighet, säger Per Bardh.

Att EG-domstolen och EU-kommissionen är rörande överens (de arbetar i så kallad europeisk anda!) verkar inte göra LO skeptiska. Det är helt förödande om facket fortsätter att i total blindo förespråka Lissabonfördraget med all den maktförskjutning till EU-instanserna som fördraget skulle innebära. Vakna, facket!

Vad i EU-projektet är det som LO är så förtjusta i? Bevisligen är fackliga rättigheter och arbetarnas intressen målet för EU:s politiska och rättsliga angrepp. Dessa får - med annorlunda formuleringar - precis samma underordnade ställning i EU:s politik med Lissabonfördraget som i dagens fördragsordning. Skillnaden är att EU med Lissabonfördraget får mer att besluta om och möjlighet att svälja nya politikområden. Om den "sociala dimensionen" i unionen ska stärkas så hänger det på att facket aktivt kämpar för sina medlemmars intressen, mot utvecklingen som den nu ser ut. EU är och förblir fackets fiende, därför måste facket bryta med EU.

Att vara liberal är att vara...

FRA-lagen blir årets grej i riksdagen. Det är förvisso inte någon liten justering de har klubbat igenom, de höginkomsttagande folkvalda, utan en radikal käftsmäll mot demokratin. Vore det bara FRA-lagen så skulle man kanske nöja sig med att känna sig illa till mods, men lagen är bara det juridiska beviset på någonting riktigt mörkt.

Nog är det konstigt att den här lagen är resultatet av gammal avlagd Bodström-politik, upphottad med över ett år av intensiv (främst inomborgerlig) diskussion. Allvarligt, ni borgare... Var är er heder? Vilken människosyn har ni, som anser detta vara värdigt att upphöja till lag?

Av en turlig slump slipper sådana frågor ställas i mainstreammedia. Anpassningen till FRA-lagen går kanske bättre än borgarna hoppas.

Så tills en ny regering någon gång efter september 2010 reformerar Sveriges attityd till statlig övervakning får vi hålla till godo med Kalle Larssons (v) grymma anförande till försvar för det enda rätta:

Vi ser bara halva sidan av myntet, säger ni.
Vi ser bara integritetsargumenten och inte säkerhetsaspekterna, menar ni.
Men nu är de mänskliga rättigheterna, och det är dem vi i dag diskuterar, så konstruerade att de inte är förhandlingsbara. Rätten till privatliv och integritet är en av dessa mänskliga rättigheter. Den kan inte inskränkas med hänvisning till några allmänna säkerhetsaspekter. Så låter det när personer som inte tar de mänskliga rättigheterna på allvar öppnar sina munnar och talar i riksdagens kammare. Det ljugs en del och bluffas en del – av okunnighet eller inte – om hur processen har gått till.
Kammarens ledamöter skulle kunna vara väl informerade om att vi från Vänsterpartiets sida hela tiden har varit motståndare. Vi har motionerat klart och tydligt för ett entydigt nej till lagstiftningen. Sedan har detta bordlagts under ett år, och nu återkommer förslaget till kammaren. Därför behöver inte försvarsministern, som nu ville lämna salen, vara oklar över var vi står i frågan.
Vad har ni för alternativ? frågar ni. Vad har ni i oppositionen för alternativ till lagen? Majoriteten säger: Vi vill anta lagen om massavlyssning av svenska medborgare, men ni presenterar inte vad ni har för alternativ. Kära borgerliga ledamöter! Kära majoritet och försvarsminister! Alternativet till att anta den här lagen är att inte anta den här lagen.

Jag skulle vara glad om jag slapp den tröttsamma retoriken från liberaler om att det finns någon "liberal" politik som står över höger-vänsterskalan. Den påstås handla om alla människors obegränsade frihet och sägs därför ideologiskt vara emot lagar som den nu antagna signalspaningslagen. Problemet är att denna retorik är bullshit som fördunklar den verkliga politiska scenen. Det finns ingen "liberal" politik så som den fantiseras om på liberala bloggar och i liberala magasin. När striden står mellan kapital och arbetare kommer liberalismen att sjunga kapitalets välsignelse. Liberal politik bör precis som alla andra politiska åskådningar placeras på en skala från höger till vänster, där det i vissa länder går att finna liberala partier hyfsat långt till vänster.

Svensk liberal politik 2008 befinner sig såväl ekonomiskt som socialt långt till höger. Nu stiftar denna borgerliga gren tillsammans med "gröna liberaler", "nya moderater" och helt vanliga kristdemokrater en lag som borde ha underrubriken "Stasi-staten 2.0". Det är såhär borgerlig realpolitik blir - och det är ett problem när den inte analyseras vitt och brett i media!

Katrine Kielos skriver syrligt om Federleys tårar i Dagens Arena.

Nej, eliten, den gubben gick inte!

Nej-sidan vann klart när Irland i dag folkomröstade om Lissabonfördraget, 53 procent nej mot 46 procent ja. Således måste EU-eliten nu samla sig för att skapa ännu en ny snygg förpackning åt det eländiga projektet. Men det är intressant att Margot Wallström, EU-kommissionären, åtminstone har en nykter uppfattning om vad problemet är, nämligen att folk inte vill ha den nya EU-grundlagen (ur aftonbladet.se):

Kan nejet bero på bristande kommunikation med medborgarna?
– Nej, det är det inte. Om det är någonstans man fått ut information så är det på Irland. Det är verkligen inte problemet.

I ett TT-telegram säger Mona Sahlin någonting som jag tycker verkar intressant och som har saknats i debatten kring fördraget:

Alla Europas (!) medlemsländer måste respektera Irlands nej. Det betyder att Sverige till att börja med måste dra i handbromsen när det gäller vår egen process. Får Irland undantag på en rad punkter måste de i sin tur godkännas av alla länder. Det är ett sakligt argument för varför Sverige bör vänta med att lägga en proposition till riksdagen.

Nu blir det ju aktuellt för socialdemokraterna, och kanske framför allt för LO, att agera i frågor som rätten till kollektivavtal och facklig organisering. De skulle i all enkelhet kunna slänga fram ett förslag på undantag för Sverige på regeringens bord. Kommer de att ta chansen?

En annan sur häxbrygd är den nya signalspaningslagen, som sägs ha en riksdagsmajoritet för sig när den går till omröstning den 18 juni. Försvarets radioanstalt (FRA) ska då få tillgång till all kabelbunden trafik som passerar Sveriges gränser, för att förebygga internationell brottslighet och hot mot Sveriges säkerhet. Det innebär en massiv utökning av FRA:s mandat och i princip en massövervakning som skulle omfatta oss alla, överallt, dygnet runt. Eftersom man inte helt kan utesluta att du och jag och alla andra skulle kunna vara ett hot mot Sveriges säkerhet kan vi ju tänkas behöva ett betryggande, vakande elektroniskt öga på oss. Vänsterpartiet har i riksdagen skrivit en motion som på ett rätt förödande sätt vederlägger lagförslaget.

Själv tänker jag, i syfte att bevisa att jag har rent mjöl i min påse, skicka en kopia på all min e-post till försvarsminister Sten Tolgfors. Man kan också tänka sig att ens lokala borgerliga riksdagsledamot skulle behöva en kopia av all e-post för att försäkra sig om väljarkårens klanderfria beteende.