Du och alla andra svenskar har hittills betalat mer än 300 miljarder kronor till EU. Vad har du fått tillbaka? Om du inte är skånsk storbonde eller byråkrat i Bryssel har du antagligen inte fått något alls.Den EU-kritiska allmänhet som vi har vänt oss till har nog ryckt på axlarna när de har stött på vårt valmaterial. Vi har haft en fantastiskt rolig valtidning, men den har knappast lett till någon djupare förståelse för vår politik. EU-kritiken har blivit nästan pratig, med en mängd exempel på all skit i Bryssel, medan vår politiska linje och våra alternativ på alla områden har kommit fram svagare än övriga partiers.
Vi vill sluta kasta pengar i det svarta hål som kallas EU. De miljarder vi varje år betalar skulle räcka till 50 000 fler förskollärare, sjuksköterskor och lärare i Sverige.
Sorsele, mina hemtrakter, visar närmast chockerande resultat för Vänsterpartiet. Vi tappar mer än 40 procentenheter - från nästan 50 procent 2004 till drygt 8 procent 2009. Erik Berg uppmärksammar i ännu ett intressant inlägg att det råder stora regionala skillnader i röstdeltagande i landet: Ragunda och Lidingö symboliserar således en växande klyfta mellan glesbygdsapati och urban EU-entusiasm.
Att vi har saknat ett mediekärt förstanamn på listan är uppenbart - och blir tydligare när man ser Folkpartiets (Marit Paulsen) och Miljöpartiets (Carl Schlyter) framgångar. Jonas Sjöstedt eller för den delen Gudrun Schyman hade helt klart lockat media såväl som väljare.
Men mest har vi saknat de konkreta frågorna. Vi har lyckats missa massor av chanser i form av sakfrågor (fildelning, utsläppsrätter, lobbying) och istället försökt måla en systemkritisk bild med bred pensel. Det borde fungera tvärtom: EU-frågorna konkretiserar vi och fokuserar på ett fåtal i valrörelsen, medan vi är systemkritiska på ett mer generellt plan mellan valen.
Den attityd som annonserades för ett par år sedan - ett gladare, mer positivt vänsterparti - har vi glömt under den här valrörelsen. Istället har det varit kritik - helt befogad, i och för sig - för hela slanten. Alternativet har framstått som "vad som helst utom EU".
Förhoppningsvis har partiet gjort en lärorik läxa denna gång. Vi måste analysera valrörelsen från alla perspektiv - hur bra fångade vi till exempel upp väljare under 30 och över 55 i det här valet? - kontinuerligt, och vara flexibla för att hänga med när valrörelsens fokus svänger från en fråga till en annan. Med det och en rejäl intern debatt nu i höst är jag helt säker på att vi kan bli "raketen" i riksdagsvalet 2010.
6 kommentarer:
Hej
Du tycker inte att det vore mer lämpligt att applådera vårt arbete för demokrati i Lidingö? I Lidingö är valdeltagandet högt och Vänsterpartiet kämpar för att få fler röster. Det är ett nödvändigt arbete. Den urbana EU-entusiasmen kanske är ett tydligt tecken på att vi som är politiker i Lidingö har lyckats entusiasmera medborgarna till att engagera sig i demokratiska val istället för att ligga på sofflocket. Hur man än tolkar det knappa valresultatet för oss EU-motståndare måste väl det höga valdeltagandet vara något positivt.
/Jonas Lundgren
Kulturutskottet
Vänsterpartiet Storstockholm
Styrelseledamot
Vänsterpartiet Lidingö
Ordförande
Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm
Jonas: Jag känner inte till ert arbete (vilkas? Vänsterpartiets? Alla partiers?) för demokrati i Lidingö. Det är säkert bra. Men det var inte de lokala aktivisternas insats jag kommenterade i mitt inlägg, utan besluten bakom partiets centrala valrörelse i sin helhet (som ju gick ut på att, med vaga riktlinjer, låta enskilda aktivister vara valrörelsens ryggrad).
I Lidingö såväl som i många andra kommuner rasade Vänsterpartiet, från 4,2 till 1,7 procent, mellan valen 2004 och 2009. Det beror (förutsätter jag) inte på att partiet gjorde en dålig insats gentemot Lidingös väljarkår, utan på att ni precis som vi här i Östersund använde fel sorts kommunikation för att nå väljarna. Det är inte på er eller oss som skulden bör hamna, utan på de ansvariga i partiet centralt. Det är kring detta jag menar att vi bör föra en diskussion.
Sen delar jag inte din åsikt att det är positivt i sig att valdeltagandet ökat (i mer bildade kommuner). Det parlamentariska perspektivet kan inte frikopplas från klassperspektivet, och om den "överklassnära" (de som röstar blått, för att generalisera) medelklassen röstar i högre utsträckning än fattigt folk kommer det att drabba de senare. Jag ryser av olust när jag hör Mona Sahlin uppmana folk att hellre rösta på Moderaterna än att inte rösta alls. Vad ska vi med demokrati till om vi ändå ska ge makten åt borgarklassen?
Hej
Vårt arbete menas med Lidingövänsterns och Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm
Jag håller med dig om att det är en negativ trend att engagemanget och viljan att delta i den demokratiska processen är större i "välutbildade" kommuner som Lidingö. Dock anser jag som aktiv inom Lidingövänstern att jag bör dra mitt strå till stacken för att väljarna i Lidingö ska gå och rösta, och att de ska gå och rösta på vänstern. Jag har svårt, om än jag naturligtvis skulle vilja, att hjälpa Östersundsvänstern eller Gottlandsvänstern eller liknande med detta arbete (och jag ser heller ingen som helst tecken på att det skulle hjälpa att just jag gjorde det).
Jag anser att det är positivt att valdeltagandet ökat. Att folk inte röstar på arbetarrörelsepartiet (Vänsterpartiet) är inte deras fel utan vårt. Hade vi nått ut med vårt budskap på ett bättre sätt hade vi också fått fler röster. Det parlamentariska systemet kan kritiseras i många hänseenden men det är grundläggande för den svenska demokratin.
/Jonas Lundgren
Kulturutskottet
Vänsterpartiet Storstockholm
Styrelseledamot
Vänsterpartiet Lidingö
Ordförande
Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm
Jonas: Att jag kritiserar EU-parlamentsvalet har också att göra med min generella EU-kritik. Eftersom jag anser att europeiskt samarbete ska ske mellanstatligt och inte överstatligt så menar jag också att det inte borde finnas något europeiskt parlament. Om inte annat så visar det låga valdeltagandet (och det inom arbetarklassen och breda befolkningslager utbredda ointresset) att EU-parlamentet saknar folklig förankring. Att borgerliga väljare bekräftar parlamentet på uppmaning av sina parlamentariker är inget jag kan se som positivt ur demokratiskt perspektiv. Man kan ju också bittert konstatera att valet till EU-parlamentet har just denna funktion; att sortera bort folkliga och progressiva politiska beslutsfattare.
Att ha val kan vara en form av demokrati. Det är legitimt om i princip "alla är med". Men jag tycker inte att demokratin är särskilt mycket värd om den i stort sett bara involverar ett bildat medel- och överklasskikt medan de flesta står vid sidan av - i protest eller av okunskap eller vad det nu månde vara. Då är det någonting annat som behövs, för demokratins skull.
Hej
Nu låter du som en anarkist och jag som en gammal synisk socialdemokrat, trots min bakgrund i RKU... Men som jag ser det är en valprocess en konstruktiv handling. Och om man väljer att ställa sig utanför den kan man heller inte påverka utgången. Borgerliga väljare går naturligtvis mangrannt till vallokalerna för att stödja sina representanter i Bryssel. Det gör inte valprocessen till något fel eller dumt. Att våra väljare inte går man ur huse för att bekräfta en stark vänster som kämpar mot överbyggnaden och överstatligheten i EU-parlamentet, representerat av lysande människor som Eva-Britt Svensson, är vårt problem.
Jag annser att "att alla är med" ligger i alla partiers intressen. Om vi säger att det enda intressanta är att de 4-12% av befolkningen som någon gång röstat vänsterpartistiskt deltar i valet är detta att säga att de resterande 88-96% av svenska folket inte behöver rösta. Jag förstår ärligt talat inte den demokratisynen.
/Jonas Lundgren
Kulturutskottet
Vänsterpartiet Storstockholm
Styrelseledamot
Vänsterpartiet Lidingö
Ordförande
Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm
Jonas: Okej, jag delar nog inte åsikten att en valprocess i sig är konstruktiv, om dess faktiska syfte inte är helt schysst. USA:s vilja att, i länder som det ockuperat eller på annat sätt håller kontroll över, genomföra val handlar just om detta - att visa på en (skenbar) politisk process som "världssamfundet" kan sympatisera med. I själva verket har de som röstar ingen som helst reell möjlighet att påverka sin egen situation, utan agerar som (ibland ofrivilliga, inbland mer entusiastiska) skådespelare med en amerikansk president som regissör.
Jag ser EU-parlamentsvalet på liknande sätt. Ett val som inte berör ens hälften av befolkningen och som har växt fram genom ytterst tvivelaktiga processer är inte riktigt vår hemmaplan som progressivt vänsterparti i första hand.
Det intressanta är i det här fallet inte hur många som röstar på Vänsterpartiet, utan hur röstningen ser ut ur klassperspektiv. När arbetarklassen av-mobiliseras och slutar rösta är det allvarligt och tyder på djupgående demokratiproblem. Demokratiproblemen är betydligt större än Vänsterpartiets eventuella agerande, även om vi såklart inte bidrar till en förbättring med våra halvhjärtade valrörelser.
Det som på sikt behövs är flera saker. Dels måste det skapas större distans mellan media och den verkställande makten; verkligt oberoende, kritiskt granskande medier. I dag formar nyhetssändningarna ens världsbild i stort sett efter de ideologiska positionerna i riksdagshuset, vilket inte är helt sunt. Dels måste Vänsterpartiet och andra partier och grupper vakna ur sin dvala. Som Michael Moore beskrev det i höstas är högerns aktivister aktivister i verklig mening: De går upp på morgonen och gör sin plikt för den politiska kampens skull, de sitter inte inne och är bittra över eventuella bakslag. Våra rörelser måste överge nuvarande arbetssätt och också ha den sortens engagemang som utgångspunkt. Dels måste också förändringar ske såväl i vårt partis ledning som i andras. Om saker inte funkar som de ska måste ansvar utkrävas och nya idéer - och alltså även nya personer - få komma fram.
Och så, för att återgå till vårt partis agerande i EU-valet. Några av de viktigaste lärdomarna tycker jag handlar om:
- Att vara konkreta när det gäller ett konkret val för väljaren (Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna, exempelvis).
- Att framföra vårt politiska alternativ på sympatiska, seriösa och lättillgängliga sätt.
- Att ha rätt person på rätt plats.
Skicka en kommentar