Shitegeist: The Movies

Två filmer, Zeitgeist: The Movie och Zeitgeist: Addendum, har jag förstört den här kvällen genom att uthärda.

Jag hade föreställt mig Zeitgeist-filmerna som en häftig upplevelse. Här skulle jag få vårt årtiondes mest spektakulära Stora Berättelse, som på ett fascinerande och övertygande sätt försöker få mig att överge min politiska ideologi. Så pass mycket har jag uppfattat om Zeitgeist-fenomenet att det åtminstone har gjort ett djupt intryck i rätt respektabla människor.

Men vad får jag då se? En pratig, "faktatung" (som det brukar heta; tusen citat och figurer för att åskådliggöra detaljer med oklar relevans) berättelse som rycker från det ena till det andra. Första filmen lyckas rätt bra med att klä av religionen, och då sympatiskt nog främst den Jesus-centrerade kristendomen, samt visa på tokigheter i utredningarna om 11 september-attentaten. Den låter också ana att det är något eller kanske några som ligger bakom dessa företeelser, nämligen det finansiella systemet och de globala bankirerna. Om detta, det globala finansiella systemet och de personer som besitter dess beslutsposter, handlar den andra filmen.

Film nummer två ger mig också svaret på vad som är alternativet till det här eländiga samhället, vad som är lösningen på det finansiella systemets till synes olösliga problem. Teknologin. Ja, Teknologin stavar vi med stort "T" eftersom det är den överlägsna kraften. Här, i sista timmen av de dryga fyra timmarna av film, får också en kvinna prata i mer ingående resonemang efter alla dessa gubbar. Men det hjälper inte. Jag måste gapskratta ändå.

Här lanseras nämligen Venusprojektet som lösningen på våra problem. En åldrande herre och denna filmens i princip enda agerande kvinna berättar om det nödvändiga samhälle som vi måste bygga: Vi måste förstå att allt är ett, vi är allt, allt är vi. Vi kommer att leva i överflöd, helt enkelt för att vi kan. Vi kommer att färdas i femtusen kilometer i timmen i tunnlar på havets botten. Vi kommer inte att behöva arbeta - det gör maskinerna åt oss. Etcetera. Ungefär som det alltid, vid varje visionär diskussion om samhällsbyggande, finns någon äldre herre som förläst sig på Ny Teknik och Illustrerad Vetenskap och som bara vet att den och den tekniken kommer att förlösa oss ur det här eländiga samhället. Inlindat i många, fina, retoriskt laddade fraser. Lyndon LaRouche flimrar förbi med några väl valda ord...

Särskilt mycket längre än så kommer inte Zeitgeist-fenomenet. Man slåss mot det finansiella systemet: mot ränta, skuld, centralbankssystem, pengar över huvud taget, i förlängningen lönarbete. Men perspektiven är skeva: Arbete har ingen betydelse för analysen, inget värde. Det är bara en följd av att "människor måste arbeta för att betala av skulder". Människor är inte kollektivt handlande varelser, utan okunniga och av de allsmäktiga finansintressenas inkompetenta nickedockor (politiker och företagsledare) styrda ekonomiska slavar. Och vägen till frigörelse går genom lösgörande från systemet. Sälj dina aktier, byt bank, gör dig självförsörjande på el, sluta läs mainstreammedia. Bara så kan systemet sluta fungera.

Jag tänker mig att det finns något paradoxalt i den här röran av konspirations- och frihetliga idéer. Å ena sidan vill man ha ett tekniskt superutvecklat samhälle, där den tekniska nivån hela tiden ska höjas och expandera, men å andra sidan ska alla lagar, staten och handelsmedlen avskaffas och all egendom vara tillgänglig för alla. Någon maktanalys av detta framtida samhälle, eller hur vägen dit ser ut (annat än att vi ska utöva konsumentmakt och dra oss tillbaka från det nuvarande samhällets ekonomiska och politiska liv), får jag inte se. Bara ännu en uppräkning av allt som måste bort: religionerna, ideologierna och "the monetary system". Ingen diskussion om hur samhället framgent ska styras, om nu dessa massiva teknologiska framsteg (och därtill hörande massiva kollektiva arbetsinsatser) ska gå från vision till verklighet. En disclaimer ges, om att Venusprojektets samhälle inte är något idealiskt samhälle, men bra mycket bättre än det vi har nu. Så bra!

Filmerna ställer, och låtsas flera gånger ge svar på, frågan om vad det är som driver vårt nutida, ondskefulla system. Detta system, som har övervunnit verkligt demokratiska försök att skapa ett annat samhälle och som har växt sig starkare alltsedan bankerna en gång uppstod. Men något verkligt svar kommer inte - det blir mer mässande om att makt korrumperar och att målet för makthavarna är en världsregering och en allsmäktig världsbank.

Marx skulle ha sagt att det går att förklara som att det pågår en klasskamp, en kamp om resurser där det finns en dynamik som går utöver relationen mellan finansiell elit och ett förslavat folk. Religionen har blivit ett maktmedel inte för en viss ekonomisk-politisk institution, utan för klasser. Det ekonomiska system som bygger på ränta och skulder är ett resultat av, inte en orsak till, klassamhällets utveckling. Genom historien har ibland de förtryckta klasserna uppnått segrar på olika håll, och ibland har de förtryckande under långa perioder stärkt sina positioner. Den teknologiska utvecklingen har även den varit ett resultat av klasskamp, ibland i den härskande klassens tjänst och ibland i händerna på de revolutionära förtryckta klasserna.

Zeitgeist påstår att det är det finansiella systemet som förhindrar teknologins utveckling. Så odynamiskt tycker jag inte att man kan påstå det kapitalistiska samhället vara. Snarare verkar det vara i de ägande klassernas jakt på profit som teknologisk utveckling sker - en utveckling som förhoppningsvis till slut helt kan tas kontroll över av de arbetande klasserna. Dagens kapitalistiska system kommer inte att utrota sig självt under någon påstådd skuldbörda eller terminalkris, utan kommer att - med hjälp av teknologin, bland annat - hitta vägar att köra vidare på. Att Zeitgeiströrelsen ställer sig vid sidan av och tittar i stjärnorna efter en hållbar, framtida högteknologisk civilisation har en helt marginell effekt på systemet.

Det vore roligare om nån kunde klippa ihop en film som tydligt begripliggör nödvändigheten av och styrkan i att organisera folk kollektivt. En film där målet inte är ett så väldigt svävande och pretentiöst super-samhälle, och där makt och arbete är frågor av mycket större politisk betydelse än i Zeitgeist-filmerna.