Som av en händelse har i dag gänget bakom infotainmentfilmen "The Story of Stuff" släppt uppföljaren "The Story of Cap & Trade". Ovetandes om denna har jag under dagens debatt argumenterat längs samma linjer, i stora drag. Se gärna den nya filmen (cirka 10 minuter) och, om du har tid, även den första (runt 20 minuter). Det är ett rätt kul koncept, amerikanskheten till trots. I korthet handlar Cap & Trade-filmen om att "näringslivet" - det lilla skikt i samhället som har ackumulerat mest kapital - övertygar de politiska beslutsfattarna om att inte rucka på orättvisorna och de stora företagens vinstmarginaler i klimatarbetet. Kvar blir en sannolikt dåligt fungerande marknad, med alla de svagheter som ett spekulativt system innebär. I sin syn på "staten" har såklart Story of Stuff-gänget en ännu mer naiv syn än någonsin jag har, men det tycker jag att man kan ha överseende med.
Överlag tycker jag att vi är dåligt pålästa i klimatteori och -ekonomi. Det hjälper inte att CUF försöker argumentera i resonerande ton om ekonomiskt effektiva klimatåtgärder när man i sin rapport om klimatpolitiken viftar bort "extremister som Marx och Lenin" på fyra meningar och kategoriskt hävdar att färre regleringar och mer handel räddar klimatet. Det är lika oseriöst som när socialförsäkringsministern utvecklar en minneslucka lika stor som all den kritik hon fick från remissinstanser för ett par år sedan.
I ÖP på ledarplats kan vi läsa det centerpartistiska referatet från debatten. Det är entreprenörsanda och företagsamhet - kodord för mer av samma som nu - som gäller i den nya centerpartistiska given. Den glesbebodda landsbygden är med bara under förutsättning att folk kör mycket bil. Något samhällsplanerande kommer inte på fråga, det är helt och hållet en fråga för entreprenörerna och företagarna. Att den progressiva utveckling som Sverige och några andra samhällen i världen har haft i modern tid på olika områden har varit resultat av tydliga offentliga direktiv nämns inte gärna. Inte heller att detta - direkt offentlig styrning av resurser och marknader - till och med kan vara en förutsättning för ett nytt, hållbart företagande.
Jag önskade mig som slutord i debatten dels att vi alla inom kort ska rymmas inom vårt rättvisa miljöutrymme, dels att mötet i Köpenhamn slutar utan bindande avtal. Hellre diskussioner på väg åt rätt håll än ett illa genomarbetat klimatavtal som låser fast oss ännu en tid vid "mer av samma".
Vi får väl se hur det går. Till helgen är jag i Köpenhamn.
Uppdatering: Samfunnsplanlegging var ordet jag sökte! Norska Fagbevegelsens (motsvarande svenska Kommunal) ordförande Jan Davidsen säger några sanningens ord till de styrande i Norge:
Det vi trenger nå er politisk styring og regulering. Markedene må reguleres for å hindre flere ødeleggende finanskriser. Hensynet til klimaet, og til framtidig energiforsyning, må fra nå av inn i all samfunnsplanlegging. Det krever omfattende politiske inngrep. I årene som kommer vil vi derfor sannsynligvis stå overfor en skjerpet kamp mellom demokrati og markedsmakt.Uppdatering 2: Läs mitt inlägg från i somras om EU:s klimatarbete. Målet för arbetet - mötet i Köpenhamn - är ju snubblande nära nu.
2 kommentarer:
Ja gud ja, CUF är grymt oseriösa. Det är ju liksom bara IPCC:s rapporter som stödjer vår tes om att ökad tillväxt och utveckling är nödvändigt för att temperaturen ska stiga så lite som möjligt. Good call.
Hanna: Ja, i de mest kategoriska delarna är det ju oseriöst. Att vederlägga era motståndare med (vantolkningar av) "Marx och Lenin" som exempel tycker jag är rätt lågt. Varken Marx eller Lenin deltar särskilt aktivt i klimatdebatten, annat än i nämnda CUF-rapport.
Återigen, IPCC och andra uttrycker inte kategoriskt att det som behövs är färre regleringar och mer handel. Det gör CUF. Du skriver också "ökad tillväxt och utveckling", något som jag inte i förstone har kritiserat CUF för. Good call, var det.
Mer handel är bra - ja. Men inte all handel. I dag är exempelvis EU:s tillväxtpolitik fokuserad på ökad handel till varje pris. Man tävlar med resten av världen om att pressa upp den regionala bruttonationalprodukten, och uppmuntrar till ökad konsumtion och produktion av varor som ett medel i den strävan. Följdaktligen ökar importen från omvärlden av mer eller mindre onödiga konsumtionsprodukter. Det är förvisso en politik för både tillväxt och utveckling, men den kolliderar med en rimlig miljö- och klimatpolitik. I princip skulle alla resurser istället behöva riktas in på effektiviseringsåtgärder och miljömässigt hållbar produktion.
Ett av CUF:s problem kan vara att ni anlägger ett alltför nationalekonomiskt perspektiv på klimatfrågan (ni säger samma sak som min lärare i "Miljöekonomi" sa; bara "lönsamma" regleringar ska göras). Ett annat kan vara att ni konsekvent, i inrikes såväl som utrikes spörsmål, ställer er på kapitalistens sida.
Det enda jag finner förmildrande är att ni i alla fall är konsekventa. :-)
Skicka en kommentar