Som folkvald är det svårt att undgå förekomsten av så kallat politikerförakt. Termen är missbrukad och inbegriper i allmänt tal snarare vad jag skulle kalla misstro mot politiker i allmänhet. Så fort någon presenteras som politiker och uttalar sig finns där en grupp människor som protesterar och säger emot. Det är i grunden bra, tror jag, att det finns en inbyggd skepsis mot politiska makthavare.
Det finns också tillfällen då reaktionerna slår över i förakt, hat och aggression. I Östersund är det något av en folksport att komma på de råaste, mest nedsättande öknamnen på kända politiska företrädare. Det förekommer mordhot. Mobbning och förtal är ganska vanligt. Här någonstans tycker jag att politikerföraktet börjar förlora poängen.
Visst kan man bli förbannad på folkvalda som inte verkar fatta någonting alls. Och visst har jag mer än en gång skakat på huvudet när jag hört hur politiker (av alla färger, ska sägas) ibland resonerar. Men då gäller det att hålla sig lugn och formulera sin kritik sakligt. Diskussionen har större chanser att ta sig framåt om man ger kritiken på ett konstruktivt sätt.
Jag brukar också tänka på de andra makthavarna. De som har den ekonomiska makten, exempelvis. Det sägs ibland att Sverige - och Norrland i synnerhet och Jämtland framför allt - har en utpräglad janteattityd. Den som har kommit upp sig i näringslivet, brukar det heta, ses ner på som någon som tror sig vara förmer. Jag känner inte igen det här. Visst finns det byar där folk snackar skit om den puckade storbonden eller tölpen till åkare, men det har knappast med positionen som ekonomiskt framträdande att göra.
Tvärtom ser jag ofta hur människor samlas under hurrarop och hyllningar till den som har lyckats skapa ett framgångsrikt företag eller som lyckats väl med att förverkliga en smart idé. Och det är väl inte dumt i sig. Men den där kritiken som finns inbyggd så fort en politiker dyker upp, den finns inte när någon makthavare i näringslivet kommer på tal.
På sätt och vis vore det bra för det demokratiska samtalet, tror jag, om lite av folks ilska och kritik mot politiker spillde över på de ekonomiska makthavarna i privat sektor. Kanske inte nödvändigtvis på lokal nivå, men över huvud taget.
Att politiker ständigt möts av kritiskt granskande människor gör säkert att de håller bättre koll på hur de agerar. Detsamma borde rimligtvis gälla alla typer av makthavare. Jag tror att det skulle bli mindre av bonusskandaler och missförhållanden för anställda om fler började granska makthavarna i näringslivet. Och inte minst skulle många av oss få upp ögonen för en helt ny dimension av makt om vi vände blicken åt det hållet.
Visar inlägg med etikett Östersund. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Östersund. Visa alla inlägg
27 augusti 2012
26 april 2012
Ny i kommunstyrelsen
I dag har jag blivit invald av Östersunds kommunfullmäktige som ersättare i kommunstyrelsen (ordinarie ledamot är Christina Hedin). Jag har också blivit utsedd till gruppledare för Vänsterpartiet i Östersunds kommun.
Det känns spännande att tillhöra de yngsta, såväl ålders- som erfarenhetsmässigt, i fullmäktigeförsamlingen och få så fina förtroendeuppdrag. Att sitta i kommunstyrelsen innebär att man på ett bättre sätt får insyn i kommunens verksamhet och att man i ett tidigare skede än fullmäktigedebatten kan komma med frågor eller förslag. Det kommer att vara till mycket nytta för mig.
Östersunds kommun behöver mer av klassanalys och hållbarhetstänk, och mindre av gubbighet och "ekonomism". Det sistnämnda kan vi se exempel på i vår vardag, när skolor tvingas skära ner viktig verksamhet på grund av beslut där beslutsfattarna tittat för mycket på siffrorna och för lite på verksamheten.
Våren kommer jag att använda till att lyssna in bland kommunanställda vilka konsekvenserna av den nuvarande majoritetens budgetförslag kommer att bli, och vad som är viktigast att satsa på i Vänsterpartiets budget. Jag hoppas få möjlighet att lyfta frågan om arbetsplatsdemokrati, som är avgörande för det samhälle jag vill bidra till att skapa. I maj och juni kommer vi att ha många diskussioner kring hur mycket pengar som egentligen behövs för att ha en schysst kvalitet i exempelvis äldreomsorgen. Är de mest centrala behoven så stora att pengarna vi har nu inte räcker till? Gör nedskärningarna som föreslås inför 2013 det omöjligt att hålla bra kvalitet i omsorgen?
För övrigt: Dagens roligaste rubrik i ÖP - Sork på åker i Fåker släckte telenät - sätter fingret på ett viktigt samhällsproblem. Ett glesbygdslän som Jämtlands län kommer att bli hopplöst efterblivet i takt med att landets större städer blir alltmer tekniktunga. För oss är det avgörande att vi har en politik som förmår fördela resurserna över hela landet, så behoven tillgodoses på någorlunda lika villkor.
Det känns spännande att tillhöra de yngsta, såväl ålders- som erfarenhetsmässigt, i fullmäktigeförsamlingen och få så fina förtroendeuppdrag. Att sitta i kommunstyrelsen innebär att man på ett bättre sätt får insyn i kommunens verksamhet och att man i ett tidigare skede än fullmäktigedebatten kan komma med frågor eller förslag. Det kommer att vara till mycket nytta för mig.
Östersunds kommun behöver mer av klassanalys och hållbarhetstänk, och mindre av gubbighet och "ekonomism". Det sistnämnda kan vi se exempel på i vår vardag, när skolor tvingas skära ner viktig verksamhet på grund av beslut där beslutsfattarna tittat för mycket på siffrorna och för lite på verksamheten.
Våren kommer jag att använda till att lyssna in bland kommunanställda vilka konsekvenserna av den nuvarande majoritetens budgetförslag kommer att bli, och vad som är viktigast att satsa på i Vänsterpartiets budget. Jag hoppas få möjlighet att lyfta frågan om arbetsplatsdemokrati, som är avgörande för det samhälle jag vill bidra till att skapa. I maj och juni kommer vi att ha många diskussioner kring hur mycket pengar som egentligen behövs för att ha en schysst kvalitet i exempelvis äldreomsorgen. Är de mest centrala behoven så stora att pengarna vi har nu inte räcker till? Gör nedskärningarna som föreslås inför 2013 det omöjligt att hålla bra kvalitet i omsorgen?
För övrigt: Dagens roligaste rubrik i ÖP - Sork på åker i Fåker släckte telenät - sätter fingret på ett viktigt samhällsproblem. Ett glesbygdslän som Jämtlands län kommer att bli hopplöst efterblivet i takt med att landets större städer blir alltmer tekniktunga. För oss är det avgörande att vi har en politik som förmår fördela resurserna över hela landet, så behoven tillgodoses på någorlunda lika villkor.
28 februari 2012
Vänsterpartiet i opposition i Östersund
Det var både väntat och oväntat i dag när Socialdemokraterna och Miljöpartiet i morse citerades i media. "Vänstern hoppar av", hette det i bland annat P4 Jämtland. Väntat, dessvärre, att Socialdemokraterna skulle stå fast vid skattestopp, nedskärningar och privatisering av 32 av 64 nya lägenheter i äldreboendet här i Torvalla. Oväntat att få veta att samtal med Centern pågått i en veckas tid - vilket utrymme lämnar det för interndebatt inom socialdemokratin?
Bristen på utrymme för diskussion har varit skriande de senaste två veckorna. Hela budgetprocessen började för drygt två veckor sedan, måndagen den 13 februari. Östersunds kommun höll då en boksluts- och budgetdirektivkonferens, där vi fick tjocka häften med siffror över kommunens verksamheter 2011 och prognoser för 2012 och framåt. Samma kväll hade vi medlemsmöte i Vänsterpartiet Östersund, för att hinna få igång en rejäl debatt kring vilka problem och lösningar vi ansåg vara de viktigaste. Tre problem sågs mer allvarliga än andra i tjänstemannaförslaget till budget för 2013:
1. Medlemsmötet konstaterade att det är orimligt att Östersunds kommun ska skära ner på välfärden med 94 miljoner kronor år 2013, samtidigt som kommunen gör ett överskott på 71 miljoner kronor. Konjunkturen viker under 2012, vilket leder till ökad arbetslöshet och minskande skatteintäkter 2013-2014. Detta är en tillfällig förändring som kommer att gå tillbaka när arbetslösheten vänder neråt om något/några år, och därför kan de minskade skatteintäkterna täckas genom ett minskat/borttaget överskottsmål dessa år.
2. Därtill, konstaterade mötet, tyder det mesta på att välfärdsbehoven kommer att vara högre 2013 och 2014 (och ännu mer så längre fram) än vad de varit de gångna åren, vilket innebär att en höjning av skatten måste till. Högre löner i kvinnodominerade yrken, fler arbetande händer i omsorgen och en grön omställning av kommunens lokaler och transporter kräver pengar i form av skatteintäkter.
3. Privatisering är ett tilltag som har blivit populärt i Östersunds kommun för att sänka kostnaderna. Så fort något är "för dyrt" tar man in Carema och Attendo, eller andra privata företag, som lägger lägre anbud än kommunen för att driva verksamheten. Det här gör att vi i kommunen förlorar insyn, samordning och inflytande över hur välfärdsarbetet organiseras, samtidigt som de anställda förlorar i trygghet. Medlemsmötet var tydligt på punkten att vi inte kan medverka till ytterligare privatisering i ett rödgrönt samarbete.
Lördagen den 18 februari gick budgetprocessen vidare, med gemensamma diskussioner för ledamöterna från den rödgröna fullmäktigemajoriteten. Diskussionerna blev överlag bra, men sammantaget var det för lite tid för att hinna komma nånvart - vilket Vänsterpartiet också påpekat flera gånger tidigare. Vi ville ha mer tid för diskussioner med S och MP.
Måndagen den 20 februari höll Vänsterpartiet Östersund ett andra medlemsmöte, denna gång utifrån utfallet från lördagens gemensamma diskussioner. Medlemsmötet formulerade en debattartikel, som undertecknades av oss i fullmäktigegruppen närvarande på mötet. Debattartikeln publicerades sedan i ÖP i går, måndag. Innehållet är i korthet följande:
- Inga nedskärningar som leder till kvalitetssänkning för elever och omsorgstagare. Däremot vill vi fortsätta att diskutera effektiviseringar på omkring en procent av verksamheten, i linje med våra politiska målsättningar.
- Vi vill ha en budget i balans. År 2013 finns inget utrymme för något överskott, men på några års sikt är ett överskott på 1-2 procent av intäkterna önskvärt. Vi utesluter inte heller en skattehöjning om det är nödvändigt, i synnerhet inte om det visar sig att behoven i välfärden ökar.
- Inga privatiseringar. Vårt alternativ till privatisering är demokratisering, att anställda och brukare får komma till tals och föra fram förslagen som gör vår gemensamma välfärd ännu bättre.
Detta blev alltså för mycket för Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Istället för att hitta en lösning med Vänsterpartiet söker de sig nu till Centerpartiet. Detta kommenteras av Kalle Olsson, ledarskribent LT, här och av Peter Swedenmark, tidigare ledarskribent LT, här. Mer om samarbetet som sprack här i SVT:s Jämtlandsnytt (jag är med på ett hörn) och här i ÖP.
Återstår nu gör bara fortsatt arbete i opposition för Vänsterpartiet. Oavsett vilken koalition som styr i Östersund de kommande åren kommer den att vägledas av nedskärningar, privatiseringar och stopp för skattehöjningar. Det känns lite tungt att blicka framåt med sådana utsikter. Samtidigt är Vänsterpartiets enda möjlighet att föra fram vår politik att stå för en tydlig kritik av nedskärnings- och privatiseringspolitiken, och sådan kritik ryms inte i dagsläget i ett samarbete med S och MP. Nu är det upp till bevis för vänstern - vi ska visa att jämlikhet och välfärd är vägen framåt.
Bristen på utrymme för diskussion har varit skriande de senaste två veckorna. Hela budgetprocessen började för drygt två veckor sedan, måndagen den 13 februari. Östersunds kommun höll då en boksluts- och budgetdirektivkonferens, där vi fick tjocka häften med siffror över kommunens verksamheter 2011 och prognoser för 2012 och framåt. Samma kväll hade vi medlemsmöte i Vänsterpartiet Östersund, för att hinna få igång en rejäl debatt kring vilka problem och lösningar vi ansåg vara de viktigaste. Tre problem sågs mer allvarliga än andra i tjänstemannaförslaget till budget för 2013:
1. Medlemsmötet konstaterade att det är orimligt att Östersunds kommun ska skära ner på välfärden med 94 miljoner kronor år 2013, samtidigt som kommunen gör ett överskott på 71 miljoner kronor. Konjunkturen viker under 2012, vilket leder till ökad arbetslöshet och minskande skatteintäkter 2013-2014. Detta är en tillfällig förändring som kommer att gå tillbaka när arbetslösheten vänder neråt om något/några år, och därför kan de minskade skatteintäkterna täckas genom ett minskat/borttaget överskottsmål dessa år.
2. Därtill, konstaterade mötet, tyder det mesta på att välfärdsbehoven kommer att vara högre 2013 och 2014 (och ännu mer så längre fram) än vad de varit de gångna åren, vilket innebär att en höjning av skatten måste till. Högre löner i kvinnodominerade yrken, fler arbetande händer i omsorgen och en grön omställning av kommunens lokaler och transporter kräver pengar i form av skatteintäkter.
3. Privatisering är ett tilltag som har blivit populärt i Östersunds kommun för att sänka kostnaderna. Så fort något är "för dyrt" tar man in Carema och Attendo, eller andra privata företag, som lägger lägre anbud än kommunen för att driva verksamheten. Det här gör att vi i kommunen förlorar insyn, samordning och inflytande över hur välfärdsarbetet organiseras, samtidigt som de anställda förlorar i trygghet. Medlemsmötet var tydligt på punkten att vi inte kan medverka till ytterligare privatisering i ett rödgrönt samarbete.
Lördagen den 18 februari gick budgetprocessen vidare, med gemensamma diskussioner för ledamöterna från den rödgröna fullmäktigemajoriteten. Diskussionerna blev överlag bra, men sammantaget var det för lite tid för att hinna komma nånvart - vilket Vänsterpartiet också påpekat flera gånger tidigare. Vi ville ha mer tid för diskussioner med S och MP.
Måndagen den 20 februari höll Vänsterpartiet Östersund ett andra medlemsmöte, denna gång utifrån utfallet från lördagens gemensamma diskussioner. Medlemsmötet formulerade en debattartikel, som undertecknades av oss i fullmäktigegruppen närvarande på mötet. Debattartikeln publicerades sedan i ÖP i går, måndag. Innehållet är i korthet följande:
- Inga nedskärningar som leder till kvalitetssänkning för elever och omsorgstagare. Däremot vill vi fortsätta att diskutera effektiviseringar på omkring en procent av verksamheten, i linje med våra politiska målsättningar.
- Vi vill ha en budget i balans. År 2013 finns inget utrymme för något överskott, men på några års sikt är ett överskott på 1-2 procent av intäkterna önskvärt. Vi utesluter inte heller en skattehöjning om det är nödvändigt, i synnerhet inte om det visar sig att behoven i välfärden ökar.
- Inga privatiseringar. Vårt alternativ till privatisering är demokratisering, att anställda och brukare får komma till tals och föra fram förslagen som gör vår gemensamma välfärd ännu bättre.
Detta blev alltså för mycket för Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Istället för att hitta en lösning med Vänsterpartiet söker de sig nu till Centerpartiet. Detta kommenteras av Kalle Olsson, ledarskribent LT, här och av Peter Swedenmark, tidigare ledarskribent LT, här. Mer om samarbetet som sprack här i SVT:s Jämtlandsnytt (jag är med på ett hörn) och här i ÖP.
Återstår nu gör bara fortsatt arbete i opposition för Vänsterpartiet. Oavsett vilken koalition som styr i Östersund de kommande åren kommer den att vägledas av nedskärningar, privatiseringar och stopp för skattehöjningar. Det känns lite tungt att blicka framåt med sådana utsikter. Samtidigt är Vänsterpartiets enda möjlighet att föra fram vår politik att stå för en tydlig kritik av nedskärnings- och privatiseringspolitiken, och sådan kritik ryms inte i dagsläget i ett samarbete med S och MP. Nu är det upp till bevis för vänstern - vi ska visa att jämlikhet och välfärd är vägen framåt.
10 februari 2012
Omogen kommundebatt om välfärden
Argumenten för vinster i välfärden är lika bräckliga som isarna på strömmande älvsträckor. När man testar dem bär de inte. Mot bakgrund av detta har Vänsterpartiet gjort ett utspel till den nya socialdemokratiska partiledaren om att sätta ner foten och samarbeta med oss för en stark offentlig välfärd. Hur det blir med den saken får vi se.
I Östersund hade vi sammanträde med kommunfullmäktige i går kväll. Jag hade skickat en interpellation med frågor till kommunstyrelsens ordförande för att få veta vad hon tycker om situationen som vi har nu. Debatten som följde kan ses här, klicka på fullmäktiges sammanträde den 9 februari 2012 och punkten "17. Interpellationer och frågor - forts.". Eftersom jag gillar debatter och bara stod i talarstolen kring denna fråga har jag skrivit av hela debatten nedan:
- - -
"Kjell Svantesson (S): Då börjar vi med interpellationer, och då är det Nisse Sandqvist som ställer en interpellation till kommunalrådet AnnSofie Andersson angående riskkapitalbolagen i Östersunds välfärd. Får interpellationen ställas? Svar ja. Varsågod Nisse.
Nisse Sandqvist (V): Ordförande, ledamöter och de som eventuellt fortfarande är vakna framför webbtv-sändningen. I höstas så var jag och en hel del andra vänsterpartister ute på särskilda boenden, äldreboenden kallat i vardagligt tal, i våran kommun och i många andra kommuner. Som tur var så hann vi i den här kommunen besöka privata äldreboenden innan en viss skandal uppstod. Jag tror inte att det hade varit så smidigt att komma senare, av olika skäl... I samband med det här så väcktes en hel del frågor i våra hjärnor, och de här sammanfattade vi då i den här interpellationen som jag har skrivit.
Det är ju så att på senare tid så har det ju uppmärksammats hur de här internationella riskkapitalbolagen tar sig in i välfärden och på ett - ur min synvinkel och ur de kanske allra flestas synvinkel - väldigt oetiskt sätt, ett väldigt orimligt sätt, tar för sig av välfärdspengarna. De skattepengar som ska gå till välfärd blir vinster i privata bolag.
Som politiska partier har vi såklart olika åsikter om det här. En del tycker att det är fullt rimligt och legitimt att det finns privata bolag i välfärden som gör vinster på till exempel vårat behov av äldreomsorg, och andra tycker inte det. Men nånting som vi borde kunna vara överens om, oavsett parti, det är det här som kallas för riskkapitalbolagens skattesmitande. Det vill säga bolag som använder välfärden som en kassako för att ta ut pengar till skatteparadis. Det här är ju en sorts företagande som dels drar undan fötterna från de lokala företag som eventuellt vill konkurrera om äldreomsorg, och som framför allt stjäl pengar helt enkelt, från välfärden, i en väldigt stor skala.
Vi från Vänsterpartiet anser att Östersunds kommun inte alls borde ingå avtal med företag på så sätt att man privatiserar välfärden, men en minsta gemensam nämnare här i kommunen tycker vi i alla fall borde vara att man inte skriver avtal med företag som skatteplanerar. Det finns ju exempel på kommuner där man faktiskt har skrivit såna villkor för de företag som man upphandlar att sköta välfärd, att de ska inte använda sig av skatteplanering i skatteparadis.
Så mot bakgrund av det så har jag ställt tre stycken frågor till AnnSofie Andersson, kommunstyrelsens ordförande, enligt följande. Jag tror jag tar alla tre frågorna på en gång, så blir det inte så himla mycket springande här.
Den första frågan är: Hur mycket pengar omsätter den välfärdsverksamhet i Östersunds kommun som utförs av företag ägda av riskkapitalbolag, till exempel Carema och Attendo? Det är ju de som är de största.
Den andra frågan är: Hur ser du på den kritik som framförts mot riskkapitalbolagens sätt att ta ut vinster ur offentligt finansierad verksamhet och flytta dem till internationella skatteparadis?
Och den tredje frågan då: Kan du tänka dig att se över kommunens upphandlingsregler så att det utesluts att Östersunds kommun ingår affärsrelationer med såna bolag?
Kjell Svantesson (S): Och på det ska AnnSofie Andersson svara, varsågod AnnSofie.
AnnSofie Andersson (S): Tack för det. Jag tänker göra svaret kort, jag har ju skrivit ett svar också redan, i december.
I fjol, eller i förfjol, 2010 då erhöll Carema 43 515 616 kronor i ersättning för de uppdrag de utför för Östersunds kommun, och motsvarande siffra för Attendo är 45 520 041 kronor.
Jag delar kritiken som har framförts mot hur de här riskkapitalbolagen tar ut vinster ur offentligt finansierad verksamhet och flyttar dem till skatteparadis, samtidigt som jag konstaterar att en stor del av den här vinstöverföringen sker ju när man säljer bolagen.
Det är viktigt att vi får igenom en förändring av lagstiftningen i riksdagen, därför att det är inte tillständigt som det fungerar i dag. Vi tycker ju från Socialdemokraterna att det är motiverat att begränsa möjligheterna för företag som utövar verksamhet inom skattefinansierade verksamheter att föra ut stora överskott ur verksamheten. Det vill vi ju skyndsamt utreda.
Sen handlar det också om den här meddelarfriheten, som i dag endast kan gälla för offentligt driven verksamhet och inte den som är offentligt finansierad, vilket ju kan tyckas märkligt.
Ett grundläggande krav i skattelagstiftningen bör vara att de koncerner som äger företag inom vård, skola, omsorg inte tillåts att undandra vinster från beskattning genom att tillämpa orimligt höga räntesatser på internlån mellan koncernbolag och dotterbolag - alltså den här skatteplaneringen.
Vi kan inte i Östersunds kommun stifta egna lagar, utan det är därför jag säger vi måste påverka riksdagen och då få förändringar i lagstiftningen. Jag förväntar mig också, eftersom det finns en stor samsyn kring det otillbörliga och det upprörande i den här skatteplaneringshistorien, att det också kommer en sån förändring i lagstiftningen ganska omgående.
Kjell Svantesson (S): Då har Nisse Sandqvist begärt replik, varsågod.
Nisse Sandqvist (V): Jag tackar för svaret, ordförande, och blir dock inte helt nöjd, får jag ändå säga. Ja, regeringen och Socialdemokraterna har i riksdagen sagt att det här måste utredas, men jag har svårt att se att det är riksdagens ansvar att Östersunds kommun upphandlar äldreomsorg av Carema och Attendo. Jag tycker inte heller att det är riksdagens ansvar att inte göra det, om vi nu skulle komma fram till att vi inte vill upphandla av Attendo och Carema.
När jag har varit ute på de här äldreboendena så har jag ju märkt att de anställda där och cheferna där och de som bor där har det ju fantastiskt bra. De är fantastiskt duktiga människor de som jobbar där, det är inte dem det är fel på. Det jag tycker är fel på är ju just själva företagsformen, och jag ser ingen anledning egentligen till att de här anställda inte skulle kunna finnas i kommunal regi. Eller för den delen i kooperativ regi eller vad de nu vill, det tycker jag att de anställda ska få ha lite mer att säga till om.
Så jag undrar: Varför kan inte Östersunds kommun ta ställning emot de här bolagen? Kan vi inte vara så pass tydliga, kan vi inte ta den ställningen själva, måste vi vänta på riksdagens beslut om det?
Kjell Svantesson (S): Genmäle, AnnSofie Andersson, varsågod.
AnnSofie Andersson (S): Nej, alltså riksdagens beslut handlar ju om hur man förändrar lagstiftningen, inte pekar ut vilka bolag som inte får utföra verksamhet.
Men där har ju vi när det gäller Östersunds kommuns syn på andra utförare än den egna regin, så har ju vi olika ståndpunkter och synpunkter på det. Vi socialdemokrater tycker att det också kan vara rimligt, om vi ställer bra krav i upphandling på kvalitet, utvärderar och följer upp och kompletterar med det här med meddelarfrihet och förhindrar den här skatteplaneringen, så har inte vi några problem med att upphandla verksamhet av andra utförare. Där skiljer det sig åt mellan våra partier.
Kjell Svantesson (S): Slutreplik, Nisse Sandqvist.
Nisse Sandqvist (V): Ordförande, men som du har konstaterat, AnnSofie Andersson, så är det ju inte så att de här rättigheterna finns i dag. Det är ju så att de anställda i de privata bolagen inte har de rättigheter vi vill att de ska ha i dag.
Vi kan heller inte med den lagstiftning som finns nu, och som sannolikt kommer att finnas ett bra tag till, ge de anställda där såna rättigheter och det är av den anledningen som jag väldigt mycket ifrågasätter den uppfattning som jag får av ditt svar, att det finns ingenting vi kan göra i Östersunds kommun gentemot de här bolagen för att förbättra situationen för de anställda. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att få det här svaret, att det finns ingenting vi kan göra, när det ju faktiskt är så att det är vi här i kommunen som har beslutanderätten över hur välfärden ska bedrivas, i vilka former och så. Är det så att lagstiftningen sätter "P" för våra krav på privata bolag så kanske det är så att vi måste överväga ifall vi alls ska ha såna.
Kjell Svantesson (S): AnnSofie Andersson, avslutande genmäle.
AnnSofie Andersson (S): Nämen, vi har ju bra erfarenhet av andra utförare i Östersunds kommun. Jag ser ingen anledning att vi inte skulle fortsätta ställa tydliga kvalitetskrav i upphandlingen. Sen önskar jag att det kommer en lagstiftning som kompletterar möjligheterna med meddelarfrihet och så vidare även för personal i privata företag, men som sagt var, vi har olika uppfattning i den här frågan. Vi har i dag både Carema och Attendo och andra inne och utför verksamhet för oss utifrån de kvalitetskrav vi har ställt upp, och i utvärderingar så visar det sig att de också uppfyller de kraven.
Kjell Svantesson (S): Åter till talarlistan, Carina Zetterström varsågod.
Carina Zetterström (C): Ordförande. Ja, det är ju, precis som har nämnts tidigare, föremål för utredning på riksnivå om de här riskkapitalbolagen, och det tycker jag är bra. Sen är det ju så att för att höja kvaliteten i vården och äldreomsorgen, då måste vi sluta upp med att fördöma de privata utförarna och istället fokusera på kvalitet, uppföljning och den enskildas rätt att välja.
För oss i Centerpartiet kommer därför människors omsorg alltid att vara viktigare än en diskussion om driftsformerna. När andra ropar högt om att förbjuda valfrihet och vinst, så är vårt svar att det behövs mer av valfrihet - inte mindre, mer av självbestämmande - inte mindre. Det handlar om att prioritera kvaliteten, att våga släppa in fler småföretagare i vård och omsorg. Det är så vi kan utveckla vården. Tack.
Kjell Svantesson (S): Replik, Nisse Sandqvist.
Nisse Sandqvist (V): Tack, ordförande. Här måste jag faktiskt få protestera. Det vi kan konstatera är att den svenska äldreomsorgen har haft brister, brister som framför allt har uppstått eller blivit tydligare under 90-talet. Brister som oftast har bestått i att det har funnits för lite bemanning, att man har pressat strukturerna så väldigt mycket så att de anställda inte har hunnit med.
De krav som har rests har handlat om att vi behöver få fler händer i omsorgen, det har handlat om att vi behöver få högre löner, vi behöver få bättre utbildning. Jag har aldrig hört - någon av de anställda, i alla fall, det kan finnas bland andra, till exempel chefer inom offentlig omsorg - någon kräva att "vi behöver fler riskkapitalbolag", eller "vi behöver fler privata företag i välfärden". Det är inte det som jag har hört, nånstans, ska vara en lösning på välfärdsproblemen.
Så om Centern hade menat allvar med att man vill höja kvaliteten på våran välfärd så hade ju svaret varit det som vi i Vänsterpartiet har lagt fram ett antal gånger, det vill säga att höja skatten så vi har råd att anställa fler. Det vi ser i de undersökningar som görs nu är att personaltätheten i de privata särskilda boendena är runt tio procent lägre. Vi får alltså ännu mindre personal på vinstens bekostnad. Det är ju det här som är det stora problemet, utöver de problem som bland annat AnnSofie Andersson har nämnt, om att lagar om insyn och offentlighet inte gäller de privata bolagen, vilket såklart drabbar de anställda - tro ingenting annat.
Kjell Svantesson (S): Genmäle, Carina Zetterström.
Carina Zetterström (C): Att det ska vara meddelarfrihet även för privata utförare tycker jag är helt självklart, och jag hoppas att man snabbt kommer fram till en förändring av lagen där.
Men för mig handlar det här om kvalitet. Man måste utgå från kvaliteten, och man ska sätta såna kvalitetskrav som är lika oavsett utförare och som följs upp. Och då är det faktiskt så att har man en dålig vård, eller missvård, då ska man bort.
Kjell Svantesson (S): Då är det slutreplik, Nisse Sandqvist.
Nisse Sandqvist (V): Ordförande, jag vill ju vidhålla att det parti som Carina företräder - i strid med vad vi i Vänsterpartiet till exempel har sagt under lång tid - inte alls har velat sätt kvaliteten i första hand, utan det är ju just att få in de privata vinstintressena, de privata bolagen, i välfärden som har varit deras stora kamp. När vi har krävt mer pengar, fler anställda, bättre utbildning för de anställda, när vi har krävt större rättigheter för de som brukar äldreomsorgen - då har svaret varit "Ja, vi vill ha valfrihet".
Valfriheten har inte gett - i sak - nån förbättring alls för de som använder äldreomsorgen. Den har i sak bara gjort att pengar överförts till privata fickor, som tidigare har gått in i offentlig välfärdsverksamhet. Ville vi ha total kontroll och insyn och ett tydligt ansvar också för oss i fullmäktige - det är ju ändå vi som är ansvariga för äldreomsorgen - då skulle vi ha all verksamhet i offentlig regi, på ett eller annat sätt.
Sen kan man diskutera hur personalen i den offentligt drivna äldreomsorgen ska ha det med autonomi, vill man till exempel på vissa boenden styra mer själv så tycker jag absolut att man ska diskutera det - det är en del av kvalitetsutvecklingen. Men att föra in privata bolag i välfärden är det inte.
Kjell Svantesson (S): Pär Jönsson, varsågod.
Pär Jönsson (M): Fullmäktigeledamöter och övriga. Nisse Sandqvist, du är ju en ung intelligent man. Men jag blir lite förvånad nu när du är uppe och debatterar, för då får du det att låta som att om människor jobbar i ett privat företag så blir de på något sätt onda. Jag trodde att människor stod för omvårdnad och omhändertagande, oavsett vem som betalar deras löner.
Det är ju såhär, att bara för att man fyller 65 eller 75 eller vad det nu blir, och man kommer på ett boende, man behöver hemtjänst från kommunen, så kanske man fortfarande vill kunna välja. Jag menar, vi här i salen går ju på olika affärer när vi köper våra kläder, vår mat och allt annat, och det kanske vi också vill kunna fortsätta med när vi blir äldre. Vi kan välja skolor, vi kan välja förskolor, vi kan välja mycket annat. Men på något sätt så - i vissas värld - bara för att man blir gammal och behöver hjälp så ska man förnekas den rätten att välja.
Det är precis som Carina Zetterström säger, det är oerhört viktigt att vi ställer samma krav på den kommunala omsorgen som den privata. Det tycker jag är självklart. Och det är ju inte så enkelt som att säga att allt som utförs i privat regi på något sätt skulle vara sämre än det kommunalt utförda. Jag tror det finns flera, både Linn Berglin och Katarina Nyberg Finn, som kan vitsorda att det finns bra privata äldreboenden, det finns bra privat äldreomsorg, hemtjänst och liknande.
Och det är ganska enkelt, för vi kan ta Socialstyrelsens undersökning från i fjol som presenterades på höstkanten. Där fanns Östersunds kommun med, med två äldreboenden bland de tio bästa, jag tror det var på tionde eller elfte plats i Sverige, på äldreboenden, fanns äldreboendet i Valla. Och bland de 20 sämsta i Sverige fanns också ett äldreboende på Frösön, nämligen Västervik. Varför säger jag nu det här, då? Jo, det är inte så att det ena är privat och det andra är kommunalt - bägge två är kommunalt drivna. Men jag skulle aldrig få tanken att säga att om kommunen driver det, då är det dåligt. Eller om kommunen driver det, då är det jättebra. För det beror ju naturligtvis på en väldigt lång kedja, allt från den högsta ledningen ner till den som faktiskt utför arbetet på golvet. Vilka möjligheter och vilka förutsättningar de har, vilket chefskap de har. Det är ju oerhört viktigt att vi inte avfärdar den här debatten, som om det vore svart och vitt mellan privat och offentligt drivet.
Och, Nisse, du som är en så klok man. Om de här tankarna... Om de nu stämmer, det du för fram, varför då... Du sitter ju med i en styrande majoritet här i Östersunds kommun. Varför driver inte Vänsterpartiet som du tillhör igenom de här tankarna i den styrande majoriteten? För ni är väl ändå ett parti som deltar i majoriteten, ni är väl inte så att säga bara en släpvagn som hänger med?
Kjell Svantesson (S): Varsågod, Nisse Sandqvist.
Nisse Sandqvist (V): Tack, ordförande. Jag noterar att Pär Jönsson inte riktigt har lyssnat på vad jag har sagt, det är lite tråkigt. Han kanske hade skrivit sitt anförande i förväg, vad vet jag. Men jag sa ju inte bara att de som jobbar på privata äldreboenden är onda, jag sa också att de äter barn. Och jag vill ju bli citerad rätt, bara så rätt blir rätt.
Närå, som sagt: De som jobbar på de privata särskilda boendena är väldigt duktiga, är väldigt professionella. Det är inte de anställda det handlar om, utan det är den bolagsform i vilken verksamheten bedrivs, som är privat, och jag tycker den ska vara offentlig.
Vad är det då med valfriheten som är så viktigt? När jag var på till exempel Brunkullans särskilda boende så var det en människa där som tyckte att "jag tycker att det är synd att de håller på och privatiserar så mycket, så det är tur att man bor hos kommunen". Alltså, många äldre vet inte ens vilken driftsform det boende de finns på har. Det har en väldigt liten betydelse för de flesta äldre. I Stockholm, som är valfrihetens Mekka, så är det ungefär fyra procent som byter särskilt boende, och en procent av de fyra procenten byter för att boendet lägger ner, det vill säga att företaget går i konkurs eller bestämmer sig för att upphöra med verksamheten. Det är en försvinnande liten del som använder valfrihet.
Och när det handlar om valfrihet, varför byter man då? Ja, sannolikt är det därför att man inte är nöjd med verksamheten, och då tycker jag att det är fel sätt att hantera den frågan på, att man ska skicka iväg den här personen någon annanstans. Kvalitetsproblem måste bemötas där de finns överallt, oavsett var. Är det någon sorts valfrihet man ska ha, så ska det väl vara att man får profilera sig på olika sätt. Det nybyggda Fältvägen till exempel har ett skithäftigt spa. Fantastiskt, mer av sånt - mindre av privata intressen i välfärden. Tack."
- - -
Ungefär på den nivån befinner sig debatten i Östersunds kommun just nu. Att vi ger 90 miljoner kronor per år till företag vars syfte är att göra vinst istället för välfärd anses inte som något problem värt att agera emot, däremot är det påtagligt hur obekvämt det anses att några av oss faktiskt vill göra något åt problemen.
Jag hoppas verkligen att debatten ges tillfälle att mogna och att vi snart kan ta tydlig ställning för en stark gemensam välfärd.
I Östersund hade vi sammanträde med kommunfullmäktige i går kväll. Jag hade skickat en interpellation med frågor till kommunstyrelsens ordförande för att få veta vad hon tycker om situationen som vi har nu. Debatten som följde kan ses här, klicka på fullmäktiges sammanträde den 9 februari 2012 och punkten "17. Interpellationer och frågor - forts.". Eftersom jag gillar debatter och bara stod i talarstolen kring denna fråga har jag skrivit av hela debatten nedan:
- - -
"Kjell Svantesson (S): Då börjar vi med interpellationer, och då är det Nisse Sandqvist som ställer en interpellation till kommunalrådet AnnSofie Andersson angående riskkapitalbolagen i Östersunds välfärd. Får interpellationen ställas? Svar ja. Varsågod Nisse.
Nisse Sandqvist (V): Ordförande, ledamöter och de som eventuellt fortfarande är vakna framför webbtv-sändningen. I höstas så var jag och en hel del andra vänsterpartister ute på särskilda boenden, äldreboenden kallat i vardagligt tal, i våran kommun och i många andra kommuner. Som tur var så hann vi i den här kommunen besöka privata äldreboenden innan en viss skandal uppstod. Jag tror inte att det hade varit så smidigt att komma senare, av olika skäl... I samband med det här så väcktes en hel del frågor i våra hjärnor, och de här sammanfattade vi då i den här interpellationen som jag har skrivit.
Det är ju så att på senare tid så har det ju uppmärksammats hur de här internationella riskkapitalbolagen tar sig in i välfärden och på ett - ur min synvinkel och ur de kanske allra flestas synvinkel - väldigt oetiskt sätt, ett väldigt orimligt sätt, tar för sig av välfärdspengarna. De skattepengar som ska gå till välfärd blir vinster i privata bolag.
Som politiska partier har vi såklart olika åsikter om det här. En del tycker att det är fullt rimligt och legitimt att det finns privata bolag i välfärden som gör vinster på till exempel vårat behov av äldreomsorg, och andra tycker inte det. Men nånting som vi borde kunna vara överens om, oavsett parti, det är det här som kallas för riskkapitalbolagens skattesmitande. Det vill säga bolag som använder välfärden som en kassako för att ta ut pengar till skatteparadis. Det här är ju en sorts företagande som dels drar undan fötterna från de lokala företag som eventuellt vill konkurrera om äldreomsorg, och som framför allt stjäl pengar helt enkelt, från välfärden, i en väldigt stor skala.
Vi från Vänsterpartiet anser att Östersunds kommun inte alls borde ingå avtal med företag på så sätt att man privatiserar välfärden, men en minsta gemensam nämnare här i kommunen tycker vi i alla fall borde vara att man inte skriver avtal med företag som skatteplanerar. Det finns ju exempel på kommuner där man faktiskt har skrivit såna villkor för de företag som man upphandlar att sköta välfärd, att de ska inte använda sig av skatteplanering i skatteparadis.
Så mot bakgrund av det så har jag ställt tre stycken frågor till AnnSofie Andersson, kommunstyrelsens ordförande, enligt följande. Jag tror jag tar alla tre frågorna på en gång, så blir det inte så himla mycket springande här.
Den första frågan är: Hur mycket pengar omsätter den välfärdsverksamhet i Östersunds kommun som utförs av företag ägda av riskkapitalbolag, till exempel Carema och Attendo? Det är ju de som är de största.
Den andra frågan är: Hur ser du på den kritik som framförts mot riskkapitalbolagens sätt att ta ut vinster ur offentligt finansierad verksamhet och flytta dem till internationella skatteparadis?
Och den tredje frågan då: Kan du tänka dig att se över kommunens upphandlingsregler så att det utesluts att Östersunds kommun ingår affärsrelationer med såna bolag?
Kjell Svantesson (S): Och på det ska AnnSofie Andersson svara, varsågod AnnSofie.
AnnSofie Andersson (S): Tack för det. Jag tänker göra svaret kort, jag har ju skrivit ett svar också redan, i december.
I fjol, eller i förfjol, 2010 då erhöll Carema 43 515 616 kronor i ersättning för de uppdrag de utför för Östersunds kommun, och motsvarande siffra för Attendo är 45 520 041 kronor.
Jag delar kritiken som har framförts mot hur de här riskkapitalbolagen tar ut vinster ur offentligt finansierad verksamhet och flyttar dem till skatteparadis, samtidigt som jag konstaterar att en stor del av den här vinstöverföringen sker ju när man säljer bolagen.
Det är viktigt att vi får igenom en förändring av lagstiftningen i riksdagen, därför att det är inte tillständigt som det fungerar i dag. Vi tycker ju från Socialdemokraterna att det är motiverat att begränsa möjligheterna för företag som utövar verksamhet inom skattefinansierade verksamheter att föra ut stora överskott ur verksamheten. Det vill vi ju skyndsamt utreda.
Sen handlar det också om den här meddelarfriheten, som i dag endast kan gälla för offentligt driven verksamhet och inte den som är offentligt finansierad, vilket ju kan tyckas märkligt.
Ett grundläggande krav i skattelagstiftningen bör vara att de koncerner som äger företag inom vård, skola, omsorg inte tillåts att undandra vinster från beskattning genom att tillämpa orimligt höga räntesatser på internlån mellan koncernbolag och dotterbolag - alltså den här skatteplaneringen.
Vi kan inte i Östersunds kommun stifta egna lagar, utan det är därför jag säger vi måste påverka riksdagen och då få förändringar i lagstiftningen. Jag förväntar mig också, eftersom det finns en stor samsyn kring det otillbörliga och det upprörande i den här skatteplaneringshistorien, att det också kommer en sån förändring i lagstiftningen ganska omgående.
Kjell Svantesson (S): Då har Nisse Sandqvist begärt replik, varsågod.
Nisse Sandqvist (V): Jag tackar för svaret, ordförande, och blir dock inte helt nöjd, får jag ändå säga. Ja, regeringen och Socialdemokraterna har i riksdagen sagt att det här måste utredas, men jag har svårt att se att det är riksdagens ansvar att Östersunds kommun upphandlar äldreomsorg av Carema och Attendo. Jag tycker inte heller att det är riksdagens ansvar att inte göra det, om vi nu skulle komma fram till att vi inte vill upphandla av Attendo och Carema.
När jag har varit ute på de här äldreboendena så har jag ju märkt att de anställda där och cheferna där och de som bor där har det ju fantastiskt bra. De är fantastiskt duktiga människor de som jobbar där, det är inte dem det är fel på. Det jag tycker är fel på är ju just själva företagsformen, och jag ser ingen anledning egentligen till att de här anställda inte skulle kunna finnas i kommunal regi. Eller för den delen i kooperativ regi eller vad de nu vill, det tycker jag att de anställda ska få ha lite mer att säga till om.
Så jag undrar: Varför kan inte Östersunds kommun ta ställning emot de här bolagen? Kan vi inte vara så pass tydliga, kan vi inte ta den ställningen själva, måste vi vänta på riksdagens beslut om det?
Kjell Svantesson (S): Genmäle, AnnSofie Andersson, varsågod.
AnnSofie Andersson (S): Nej, alltså riksdagens beslut handlar ju om hur man förändrar lagstiftningen, inte pekar ut vilka bolag som inte får utföra verksamhet.
Men där har ju vi när det gäller Östersunds kommuns syn på andra utförare än den egna regin, så har ju vi olika ståndpunkter och synpunkter på det. Vi socialdemokrater tycker att det också kan vara rimligt, om vi ställer bra krav i upphandling på kvalitet, utvärderar och följer upp och kompletterar med det här med meddelarfrihet och förhindrar den här skatteplaneringen, så har inte vi några problem med att upphandla verksamhet av andra utförare. Där skiljer det sig åt mellan våra partier.
Kjell Svantesson (S): Slutreplik, Nisse Sandqvist.
Nisse Sandqvist (V): Ordförande, men som du har konstaterat, AnnSofie Andersson, så är det ju inte så att de här rättigheterna finns i dag. Det är ju så att de anställda i de privata bolagen inte har de rättigheter vi vill att de ska ha i dag.
Vi kan heller inte med den lagstiftning som finns nu, och som sannolikt kommer att finnas ett bra tag till, ge de anställda där såna rättigheter och det är av den anledningen som jag väldigt mycket ifrågasätter den uppfattning som jag får av ditt svar, att det finns ingenting vi kan göra i Östersunds kommun gentemot de här bolagen för att förbättra situationen för de anställda. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att få det här svaret, att det finns ingenting vi kan göra, när det ju faktiskt är så att det är vi här i kommunen som har beslutanderätten över hur välfärden ska bedrivas, i vilka former och så. Är det så att lagstiftningen sätter "P" för våra krav på privata bolag så kanske det är så att vi måste överväga ifall vi alls ska ha såna.
Kjell Svantesson (S): AnnSofie Andersson, avslutande genmäle.
AnnSofie Andersson (S): Nämen, vi har ju bra erfarenhet av andra utförare i Östersunds kommun. Jag ser ingen anledning att vi inte skulle fortsätta ställa tydliga kvalitetskrav i upphandlingen. Sen önskar jag att det kommer en lagstiftning som kompletterar möjligheterna med meddelarfrihet och så vidare även för personal i privata företag, men som sagt var, vi har olika uppfattning i den här frågan. Vi har i dag både Carema och Attendo och andra inne och utför verksamhet för oss utifrån de kvalitetskrav vi har ställt upp, och i utvärderingar så visar det sig att de också uppfyller de kraven.
Kjell Svantesson (S): Åter till talarlistan, Carina Zetterström varsågod.
Carina Zetterström (C): Ordförande. Ja, det är ju, precis som har nämnts tidigare, föremål för utredning på riksnivå om de här riskkapitalbolagen, och det tycker jag är bra. Sen är det ju så att för att höja kvaliteten i vården och äldreomsorgen, då måste vi sluta upp med att fördöma de privata utförarna och istället fokusera på kvalitet, uppföljning och den enskildas rätt att välja.
För oss i Centerpartiet kommer därför människors omsorg alltid att vara viktigare än en diskussion om driftsformerna. När andra ropar högt om att förbjuda valfrihet och vinst, så är vårt svar att det behövs mer av valfrihet - inte mindre, mer av självbestämmande - inte mindre. Det handlar om att prioritera kvaliteten, att våga släppa in fler småföretagare i vård och omsorg. Det är så vi kan utveckla vården. Tack.
Kjell Svantesson (S): Replik, Nisse Sandqvist.
Nisse Sandqvist (V): Tack, ordförande. Här måste jag faktiskt få protestera. Det vi kan konstatera är att den svenska äldreomsorgen har haft brister, brister som framför allt har uppstått eller blivit tydligare under 90-talet. Brister som oftast har bestått i att det har funnits för lite bemanning, att man har pressat strukturerna så väldigt mycket så att de anställda inte har hunnit med.
De krav som har rests har handlat om att vi behöver få fler händer i omsorgen, det har handlat om att vi behöver få högre löner, vi behöver få bättre utbildning. Jag har aldrig hört - någon av de anställda, i alla fall, det kan finnas bland andra, till exempel chefer inom offentlig omsorg - någon kräva att "vi behöver fler riskkapitalbolag", eller "vi behöver fler privata företag i välfärden". Det är inte det som jag har hört, nånstans, ska vara en lösning på välfärdsproblemen.
Så om Centern hade menat allvar med att man vill höja kvaliteten på våran välfärd så hade ju svaret varit det som vi i Vänsterpartiet har lagt fram ett antal gånger, det vill säga att höja skatten så vi har råd att anställa fler. Det vi ser i de undersökningar som görs nu är att personaltätheten i de privata särskilda boendena är runt tio procent lägre. Vi får alltså ännu mindre personal på vinstens bekostnad. Det är ju det här som är det stora problemet, utöver de problem som bland annat AnnSofie Andersson har nämnt, om att lagar om insyn och offentlighet inte gäller de privata bolagen, vilket såklart drabbar de anställda - tro ingenting annat.
Kjell Svantesson (S): Genmäle, Carina Zetterström.
Carina Zetterström (C): Att det ska vara meddelarfrihet även för privata utförare tycker jag är helt självklart, och jag hoppas att man snabbt kommer fram till en förändring av lagen där.
Men för mig handlar det här om kvalitet. Man måste utgå från kvaliteten, och man ska sätta såna kvalitetskrav som är lika oavsett utförare och som följs upp. Och då är det faktiskt så att har man en dålig vård, eller missvård, då ska man bort.
Kjell Svantesson (S): Då är det slutreplik, Nisse Sandqvist.
Nisse Sandqvist (V): Ordförande, jag vill ju vidhålla att det parti som Carina företräder - i strid med vad vi i Vänsterpartiet till exempel har sagt under lång tid - inte alls har velat sätt kvaliteten i första hand, utan det är ju just att få in de privata vinstintressena, de privata bolagen, i välfärden som har varit deras stora kamp. När vi har krävt mer pengar, fler anställda, bättre utbildning för de anställda, när vi har krävt större rättigheter för de som brukar äldreomsorgen - då har svaret varit "Ja, vi vill ha valfrihet".
Valfriheten har inte gett - i sak - nån förbättring alls för de som använder äldreomsorgen. Den har i sak bara gjort att pengar överförts till privata fickor, som tidigare har gått in i offentlig välfärdsverksamhet. Ville vi ha total kontroll och insyn och ett tydligt ansvar också för oss i fullmäktige - det är ju ändå vi som är ansvariga för äldreomsorgen - då skulle vi ha all verksamhet i offentlig regi, på ett eller annat sätt.
Sen kan man diskutera hur personalen i den offentligt drivna äldreomsorgen ska ha det med autonomi, vill man till exempel på vissa boenden styra mer själv så tycker jag absolut att man ska diskutera det - det är en del av kvalitetsutvecklingen. Men att föra in privata bolag i välfärden är det inte.
Kjell Svantesson (S): Pär Jönsson, varsågod.
Pär Jönsson (M): Fullmäktigeledamöter och övriga. Nisse Sandqvist, du är ju en ung intelligent man. Men jag blir lite förvånad nu när du är uppe och debatterar, för då får du det att låta som att om människor jobbar i ett privat företag så blir de på något sätt onda. Jag trodde att människor stod för omvårdnad och omhändertagande, oavsett vem som betalar deras löner.
Det är ju såhär, att bara för att man fyller 65 eller 75 eller vad det nu blir, och man kommer på ett boende, man behöver hemtjänst från kommunen, så kanske man fortfarande vill kunna välja. Jag menar, vi här i salen går ju på olika affärer när vi köper våra kläder, vår mat och allt annat, och det kanske vi också vill kunna fortsätta med när vi blir äldre. Vi kan välja skolor, vi kan välja förskolor, vi kan välja mycket annat. Men på något sätt så - i vissas värld - bara för att man blir gammal och behöver hjälp så ska man förnekas den rätten att välja.
Det är precis som Carina Zetterström säger, det är oerhört viktigt att vi ställer samma krav på den kommunala omsorgen som den privata. Det tycker jag är självklart. Och det är ju inte så enkelt som att säga att allt som utförs i privat regi på något sätt skulle vara sämre än det kommunalt utförda. Jag tror det finns flera, både Linn Berglin och Katarina Nyberg Finn, som kan vitsorda att det finns bra privata äldreboenden, det finns bra privat äldreomsorg, hemtjänst och liknande.
Och det är ganska enkelt, för vi kan ta Socialstyrelsens undersökning från i fjol som presenterades på höstkanten. Där fanns Östersunds kommun med, med två äldreboenden bland de tio bästa, jag tror det var på tionde eller elfte plats i Sverige, på äldreboenden, fanns äldreboendet i Valla. Och bland de 20 sämsta i Sverige fanns också ett äldreboende på Frösön, nämligen Västervik. Varför säger jag nu det här, då? Jo, det är inte så att det ena är privat och det andra är kommunalt - bägge två är kommunalt drivna. Men jag skulle aldrig få tanken att säga att om kommunen driver det, då är det dåligt. Eller om kommunen driver det, då är det jättebra. För det beror ju naturligtvis på en väldigt lång kedja, allt från den högsta ledningen ner till den som faktiskt utför arbetet på golvet. Vilka möjligheter och vilka förutsättningar de har, vilket chefskap de har. Det är ju oerhört viktigt att vi inte avfärdar den här debatten, som om det vore svart och vitt mellan privat och offentligt drivet.
Och, Nisse, du som är en så klok man. Om de här tankarna... Om de nu stämmer, det du för fram, varför då... Du sitter ju med i en styrande majoritet här i Östersunds kommun. Varför driver inte Vänsterpartiet som du tillhör igenom de här tankarna i den styrande majoriteten? För ni är väl ändå ett parti som deltar i majoriteten, ni är väl inte så att säga bara en släpvagn som hänger med?
Kjell Svantesson (S): Varsågod, Nisse Sandqvist.
Nisse Sandqvist (V): Tack, ordförande. Jag noterar att Pär Jönsson inte riktigt har lyssnat på vad jag har sagt, det är lite tråkigt. Han kanske hade skrivit sitt anförande i förväg, vad vet jag. Men jag sa ju inte bara att de som jobbar på privata äldreboenden är onda, jag sa också att de äter barn. Och jag vill ju bli citerad rätt, bara så rätt blir rätt.
Närå, som sagt: De som jobbar på de privata särskilda boendena är väldigt duktiga, är väldigt professionella. Det är inte de anställda det handlar om, utan det är den bolagsform i vilken verksamheten bedrivs, som är privat, och jag tycker den ska vara offentlig.
Vad är det då med valfriheten som är så viktigt? När jag var på till exempel Brunkullans särskilda boende så var det en människa där som tyckte att "jag tycker att det är synd att de håller på och privatiserar så mycket, så det är tur att man bor hos kommunen". Alltså, många äldre vet inte ens vilken driftsform det boende de finns på har. Det har en väldigt liten betydelse för de flesta äldre. I Stockholm, som är valfrihetens Mekka, så är det ungefär fyra procent som byter särskilt boende, och en procent av de fyra procenten byter för att boendet lägger ner, det vill säga att företaget går i konkurs eller bestämmer sig för att upphöra med verksamheten. Det är en försvinnande liten del som använder valfrihet.
Och när det handlar om valfrihet, varför byter man då? Ja, sannolikt är det därför att man inte är nöjd med verksamheten, och då tycker jag att det är fel sätt att hantera den frågan på, att man ska skicka iväg den här personen någon annanstans. Kvalitetsproblem måste bemötas där de finns överallt, oavsett var. Är det någon sorts valfrihet man ska ha, så ska det väl vara att man får profilera sig på olika sätt. Det nybyggda Fältvägen till exempel har ett skithäftigt spa. Fantastiskt, mer av sånt - mindre av privata intressen i välfärden. Tack."
- - -
Ungefär på den nivån befinner sig debatten i Östersunds kommun just nu. Att vi ger 90 miljoner kronor per år till företag vars syfte är att göra vinst istället för välfärd anses inte som något problem värt att agera emot, däremot är det påtagligt hur obekvämt det anses att några av oss faktiskt vill göra något åt problemen.
Jag hoppas verkligen att debatten ges tillfälle att mogna och att vi snart kan ta tydlig ställning för en stark gemensam välfärd.
17 mars 2011
Hansson (C): "Lev på lagom fot!"
Vänsterpartiet i Östersunds kommunfullmäktige har väckt en motion kring hur vi ska klara välfärden den närmaste tiden. Till följd av ett sviktande skatteunderlag beräknas kommunens intäkter under 2012-2014 bli för små för att klara av utgifterna. Om detta har jag skrivit tidigare. Nu måste vi välja vilken väg vi ska gå för att hantera den här situationen. Vänsterpartiet anser, till skillnad från övriga partier, att det inte finns endast en väg - stora nedskärningar i kombination med privatiseringar och ambitionssänkningar.
Med vår motion vill vi bredda diskussionen: Hur ska vi sköta underskottet? Ska det betalas med mindre verksamhet, med sänkt överskott eller med höjd skatt - eller med en blandning? Om vi vill ha höga ambitioner i välfärden, då bör det rimligtvis också gå att diskutera kostnaden (uppåt, inte bara neråt).
Vår motion lyder:
I ÖP bemöts vårt utspel av daterad "enda vägens politik"-retorik på ledarsidan. I Stureplans- och Svenskt Näringsliv-centerns verklighet finns inget annat än en gemensam plan - kring vilken alla från S till M sluter upp - vars kärna är att marknaden bör få tillträde i det utrymme som det offentliga av ekonomiska skäl "måste" lämna. Här svävar tydligen Vänsterpartiet in som en röd vålnad från 1917 och kräver en säkrad välfärd, tillfälligt sänkta kommunala överskottsmål och förmodligen arbetsläger för oliktänkande. Spenderandet vet inga gränser, och rätt vad det är har vi 103 procent i kommunal skattesats.
Ledarskribenten Per Hanssons slutsats är att tankarna om bibehållen standard i den gemensamma välfärden bör ges upp och budskapet till alla de som kanske blir utan hjälp är kort och gott: Lev på lagom fot. Eller ännu hellre, skär ner och låt folk välja i spillrorna mellan olika privata alternativ, så kan de beslutande politikerna inte ställas till svars.
Till Per Hansson och andra borgerliga debattörer vill jag understryka hur det här med vänstern och ekonomin ligger till. Vi vill inte go bananas och belasta kommunen med stora skulder. Vi är inte ens särskilt förtjusta i att höja skatten för sakens skull. Vad vi säger är att det är oklokt att i budget 2012 kräva ett överskott (alltså oanvända pengar) på 60 miljoner kronor, samtidigt som man skär ner på viktig välfärdsverksamhet med ungefär samma summa. Det är också synnerligen oansvarigt att dölja nedskärningarna bakom en fasad av privata utförare.
Om man tittar bort från ledarredaktionen och frågar folk om det kan vara värt en hundralapp i höjd skatt för att stökiga ungar ska få sin extra lärarresurs, så brukar svaret vara rätt klart. Den där hundringen skulle säkra oss från en hel del väldigt jobbiga försämringar, men också ge möjlighet att stärka välfärden på nya områden. Det finns trots allt redan nu stora brister i till exempel skola och äldreomsorg, där folk blir utan välfärd eftersom pengarna saknas. Om ambitionen finns kan vi faktiskt skapa världens bästa välfärd här i länet, och det utan att det behöver kosta skjortan. Men det kräver att vi lämnar de tvångsmässiga ropen på nedskärningar och börjar med att se behoven.
Med vår motion vill vi bredda diskussionen: Hur ska vi sköta underskottet? Ska det betalas med mindre verksamhet, med sänkt överskott eller med höjd skatt - eller med en blandning? Om vi vill ha höga ambitioner i välfärden, då bör det rimligtvis också gå att diskutera kostnaden (uppåt, inte bara neråt).
Vår motion lyder:
Till försvar för välfärden i Östersunds kommunNär vi föreslår en skattehöjning på 50 öre är det mest som räkneexempel. I det här fallet skulle höjningen innebära att vi slipper underskottet i kommunen samtidigt som det blir en buffert över på 15 miljoner kronor, som kan användas till "oförutsedda utgifter". Men mer än att slå fast summor hit och dit vill vi som sagt bredda diskussionen. Det finns inte bara nedskärningar på kartan, även om vi såklart också vill att alla verksamheter ser över om det går att spara pengar och effektivisera där det är möjligt. Rent ekonomiskt är det när man har det svårt som man gör klokast i att investera för framtiden. Att försöka skära sig ur en svacka är att bädda för depression.
Vänsterpartiet gick till val i höstas på att skapa världens bästa välfärd, utan vinstintressen. En välfungerande gemensam välfärd är grundläggande för att skapa ett mer jämlikt samhälle. Att strama åt i välfärden när konjunkturen är svag är helt fel väg att gå.
Både budget och välfärd i balans
För att kommunen ska ha god ekonomisk hushållning, vilket innebär ett överskott på 60 miljoner kronor, föreslås ett antal hårdhänta sparförslag. En del av förslagen leder till ökade orättvisor och sänkta ambitioner i välfärden. Bland annat föreslås fältarbetsgruppen läggas ned, specialpedagoger sägas upp och antalet elever i kulturskolan minskas. Det här ger en borgerlig utveckling där var och en får se om sitt eget hus och klasskillnaderna ökar. Priset för kommunens budgetöverskott ska inte betalas med större barngrupper, striktare beviljande av hjälpmedel eller minskat förebyggande socialt arbete. Ett rimligt mål vore ett överskott om 15 miljoner kronor 2012, för att kunna täcka oförutsedda utgifter.
Nej till privatiseringar
Förslagen om privatiseringar inom vård- och omsorgsförvaltningen är oacceptabla. Att låta privata företag ta över driften av verksamheter föreslås som ett sätt för kommunen att spara pengar. De som i slutändan tjänar på detta är riskkapitalbolagen bakom den privata vård- och omsorgsindustrin. Förlorarna är omsorgstagare och anställda som får allt mindre tid att göra något annat än det allra nödvändigaste. Om nedskärningar ska göras inom omsorgen så ska beslutet fattas i valda församlingar, inte av bolagsstyrelser registrerade i skatteparadis.
Om det behövs – höj skatten
Vi är istället beredda att höja skatten med 0,5 procentenheter eller 50 öre per 100 kronor för att säkerställa en god kvalitet i våra verksamheter. Det ger kommunen ett tillskott på cirka 50 miljoner kronor år 2012 och möjliggör viktiga välfärdssatsningar. Skattehöjningen motsvarar en hundralapp i månaden för en person med 20 000 kronor i månadsinkomst.
Vi föreslår fullmäktige besluta:
att ingen verksamhet överlämnas till privat drift
att kommunalskatten höjs från och med 1 januari 2012 med 0,5 procentenheter
Inga-Karin Bergman
Christina Hedin
Stefan Konradsson
Nisse Sandqvist
För Vänsterpartiet i Östersunds kommunfullmäktige
I ÖP bemöts vårt utspel av daterad "enda vägens politik"-retorik på ledarsidan. I Stureplans- och Svenskt Näringsliv-centerns verklighet finns inget annat än en gemensam plan - kring vilken alla från S till M sluter upp - vars kärna är att marknaden bör få tillträde i det utrymme som det offentliga av ekonomiska skäl "måste" lämna. Här svävar tydligen Vänsterpartiet in som en röd vålnad från 1917 och kräver en säkrad välfärd, tillfälligt sänkta kommunala överskottsmål och förmodligen arbetsläger för oliktänkande. Spenderandet vet inga gränser, och rätt vad det är har vi 103 procent i kommunal skattesats.
Ledarskribenten Per Hanssons slutsats är att tankarna om bibehållen standard i den gemensamma välfärden bör ges upp och budskapet till alla de som kanske blir utan hjälp är kort och gott: Lev på lagom fot. Eller ännu hellre, skär ner och låt folk välja i spillrorna mellan olika privata alternativ, så kan de beslutande politikerna inte ställas till svars.
Till Per Hansson och andra borgerliga debattörer vill jag understryka hur det här med vänstern och ekonomin ligger till. Vi vill inte go bananas och belasta kommunen med stora skulder. Vi är inte ens särskilt förtjusta i att höja skatten för sakens skull. Vad vi säger är att det är oklokt att i budget 2012 kräva ett överskott (alltså oanvända pengar) på 60 miljoner kronor, samtidigt som man skär ner på viktig välfärdsverksamhet med ungefär samma summa. Det är också synnerligen oansvarigt att dölja nedskärningarna bakom en fasad av privata utförare.
Om man tittar bort från ledarredaktionen och frågar folk om det kan vara värt en hundralapp i höjd skatt för att stökiga ungar ska få sin extra lärarresurs, så brukar svaret vara rätt klart. Den där hundringen skulle säkra oss från en hel del väldigt jobbiga försämringar, men också ge möjlighet att stärka välfärden på nya områden. Det finns trots allt redan nu stora brister i till exempel skola och äldreomsorg, där folk blir utan välfärd eftersom pengarna saknas. Om ambitionen finns kan vi faktiskt skapa världens bästa välfärd här i länet, och det utan att det behöver kosta skjortan. Men det kräver att vi lämnar de tvångsmässiga ropen på nedskärningar och börjar med att se behoven.
24 februari 2011
Skär inte i onödan, skär i nödan
Östersund står inför dramatiska budgetförändringar till det sämre under kommande år, skriver tidningarna (här, här). Enligt dessa uppgifter ska uppåt 90 miljoner kronor läggas i "besparingar" på våra gemensamma verksamheter. Skriverierna utgår från förslag som tjänstemän i de olika förvaltningarna har lagt, utifrån ett uppdrag om att skära bort tre till fyra procent av alla verksamheter. En del har tagit i mer, andra har inte "orkat" ända fram.
Först av allt kan det vara bäst att tydliggöra hur situationen ser ut: Östersunds kommun har en urstark ekonomi. Få andra kommuner har det lika gott ställt med ekonomin som Östersunds. Vi har inte bara gått med överskott det senaste året - vi har dessutom samlat ihop så mycket pengar under föregående år att vi i princip slipper låna till vår pensionsskuld. Vi har dessutom en relativt god välfärd för kommuninvånarna och samtidigt lägre skattesats än många andra kommuner.
Vad som nu sker är att vi går mot ett underskott. Underskottet 2012 beräknas till cirka 35 miljoner kronor, en rätt blygsam summa om man ser till kommunens omsättning som ligger på runt 3,5 miljarder kronor. I botten ligger en konjunktur som inte riktigt är vad den borde vara - i sin tur framför allt en effekt av återhållsamhet i samhälleliga investeringar, eller på ren svenska borgerlig nedskärningspolitik.
Det kanske mest olyckliga med den diskussion som nu kommer är att man utgår från förslagen ungefär som om de vore tagna beslut. Så är det inte. En kommun är inte, och ska inte vara, en organisation där tjänstemän lägger förslag - vilka som helst - och folkvalda politiker beslutar om dem som en ren formsak. I en kommun ska underlag till beslut, precis som i alla andra sammanhang, vägas i politiska diskussioner där styrkor ställs mot svagheter.
Jag har ett antal synpunkter på förslagen hittills:
1. Vi måste inte hitta "besparingar" på 90 miljoner kronor 2012. Uppfattningen att kommunen måste gå med 60-70 miljoner kronor i överskott varje år ("god ekonomisk hushållning är ett lagkrav", som ekonomidirektören uttrycker det) är en vantolkning av kommunallagen. Kommunens ekonomi går mot en dipp, som vi rimligtvis inte kan låta de mest utsatta invånarna betala med direkt försämrad välfärd. Det underskott som vi kan förutse 2012 är i storleksordningen 35 miljoner kronor, och det måste vi däremot arbeta bort.
2. De 35 miljoner kronorna är i runda slängar vad en rödgrön regering skulle ha gått in med för det här året (40 mkr enligt tidigare utsagor). Det bör göras klart dels att regeringens sänkta statsbidrag är en viktig bakomliggande orsak till underskott och nedskärningar, dels att de nedskärningar som görs ska viktas mot behoven. Om anställda måste sparkas och verksamheter läggas ned, får det inte slå mot dem som saknar röst att säga ifrån med.
3. Vad gäller skolan har vi problem oavsett hur vi gör. I Östersunds kommun finns - bland annat på grund av en ohejdad friskoleutbyggnad, men också till följd av minskade barnkullar - en kapacitet på 7 500 skolplatser åt knappt 5 900 skolbarn i grundskolan höstterminen 2012. I gymnasieskolan går vi från 2 300 elever till 1 650 på fyra år. Här måste vi helt enkelt komma överens med lärare, föräldrar och elever i kommunen om hur vi på bästa sätt slår ihop skolor så snabbt som möjligt, för att kunna satsa på bättre kvalitet i de kvarvarande skolorna. Här handlar det om att skära ner i verksamheten eftersom behovet minskar.
4. Från flera håll föreslås privatiseringar som nedskärningsmetod. Det heter inte privatisering utan något annat, som "upphandling med externa utförare", men principen är densamma. Privata företag skär bort kostnader och gör jobbet för mindre pengar. I förslagen utgår våra tjänstemän från att all privatisering ger 10 procent i besparing. Med andra ord skulle vi lösa våra ekonomiska bekymmer om vi privatiserade äldreomsorg och exempelvis LSS-verksamhet för 350 miljoner kronor. Riktigt så stora summor diskuteras inte nu, men nästan.
Privatiseringarna är kanske de galnaste av förslagen som väckts, jag tror att få kommuners ledande politiker lika ogenerat underkänner sin egen verksamhet. Det brukar heta att i den här kommunen privatiserar vi aldrig av ideologiska skäl. Frågan är om man kan göra sådan skillnad; kan man verkligen göra ett politiskt ställningstagande utan ideologiska överväganden? Nej. Att privatisera är att ta ställning, mot det gemensamma och för marknadsprinciper. Jag har blivit invald i Östersunds kommunfullmäktige på ett mandat att under alla omständigheter slåss för vår gemensamma välfärd. De partierna är många, som står till höger och driver på för mindre demokrati i samhället. I mitt parti är vi lika konsekventa som vi är resonabla: Demokrati måste vara det som präglar välfärden, inte bara på papperet utan i varje del av utförandet - och då kan vi inte förlägga utförarrollen till bolag med säten i skatteparadis. Då kan vi inte frånhända oss möjligheterna att organisera välfärden tillsammans med brukare och anställda, till bolagsdirektörer som ännu mer tänker i termer av "god ekonomisk hushållning" än våra egna kommundirektörer.
Menar vi allvar med våra ambitioner om välfärden - och det gör åtminstone jag och mitt parti - så är det nu dags att ta ett politiskt helhetsgrepp om välfärden och omforma den enligt demokratiska principer. Vi måste ta reda på vad det är som brister i vår kommunala organisation och våga ta tag i de problem vi hittar. Att lämna pengarna i en påse till privata företag för att fixa vår välfärd är bara inte rimligt. Vi får aldrig låta politisk feghet leda till att kommunen tappar kompetent personal och en sammanhållen organisation i jakt på besparingar i marginalerna.
5. Som vårt kommunalråd Katarina Nyberg Finn skriver finns det stora fördelar med den modell som Östersund väljer, där man strävar efter ökad öppenhet när vi diskuterar budgeten för nästa år. Hon konstaterar:
Därför är det nu fullständigt nödvändigt att vi förtroendevalda och alla anställda inom, och berörda av, kommunens verksamheter får chans att diskutera tillsammans kring läget för kommunen. Redan innan vi diskuterar nedskärningar vet jag att många har behov av välfärdsinsatser - det kan vara fråga om sjukrehabilitering, specialpedagog eller handikappanpassad närmiljö - men inte får det. Om pengar ska sparas måste det ske på villkor att vi lyssnar mest på dem som annars sällan hörs.
6. Vi jobbar för och räknar med att kommunen ska växa och ha 65 000 invånare om några år. Det är en ganska dålig strategi att nu beställa en mindre kostym åt denna växande kropp, att skära ner medan vi bygger ut. Snarare borde vi se vilka de framtida behoven kommer att vara, och planera så alla hänger med. Vi har redan beslutat om storsatsningar på skolan, äldreomsorgen och idrotts-/fritidsverksamheten. En rimlig fortsättning vore att genomföra breda satsningar för att höja servicegrad och kvalitet i till exempel kollektivtrafiken (fler avgångar, lägre priser) och kommunägda byggnader (energieffektiviseringar, flexibla övergångar mellan förskole-, skol- och omsorgsverksamhet). Vill man göra besparingar är det bättre att planera smartare än att skära ner.
Jag kan säkert skriva hur mycket som helst om kommunen. Det är intressant och en väldigt spännande utmaning, när vi nu ger oss in i diskussionerna under våren om nästa års budget. Men riktigt roligt blir det först när fler utanför "de politiska kretsarna" engagerar sig. Först när de undersköterskor som sitter inne på idéerna om hur man bättre kan lösa bemanningen har sagt sitt kan vi folkvalda fatta bra beslut. Jag hoppas att tidningarna tillåter sig att fördjupa rapporteringen om ekonomin, så vi slipper de ändlösa mängderna kommentarer av typen "Skamligt" och "konstiga förslag". Ska demokratin funka måste folk få veta hur läget faktiskt ser ut.
Först av allt kan det vara bäst att tydliggöra hur situationen ser ut: Östersunds kommun har en urstark ekonomi. Få andra kommuner har det lika gott ställt med ekonomin som Östersunds. Vi har inte bara gått med överskott det senaste året - vi har dessutom samlat ihop så mycket pengar under föregående år att vi i princip slipper låna till vår pensionsskuld. Vi har dessutom en relativt god välfärd för kommuninvånarna och samtidigt lägre skattesats än många andra kommuner.
Vad som nu sker är att vi går mot ett underskott. Underskottet 2012 beräknas till cirka 35 miljoner kronor, en rätt blygsam summa om man ser till kommunens omsättning som ligger på runt 3,5 miljarder kronor. I botten ligger en konjunktur som inte riktigt är vad den borde vara - i sin tur framför allt en effekt av återhållsamhet i samhälleliga investeringar, eller på ren svenska borgerlig nedskärningspolitik.
Det kanske mest olyckliga med den diskussion som nu kommer är att man utgår från förslagen ungefär som om de vore tagna beslut. Så är det inte. En kommun är inte, och ska inte vara, en organisation där tjänstemän lägger förslag - vilka som helst - och folkvalda politiker beslutar om dem som en ren formsak. I en kommun ska underlag till beslut, precis som i alla andra sammanhang, vägas i politiska diskussioner där styrkor ställs mot svagheter.
Jag har ett antal synpunkter på förslagen hittills:
1. Vi måste inte hitta "besparingar" på 90 miljoner kronor 2012. Uppfattningen att kommunen måste gå med 60-70 miljoner kronor i överskott varje år ("god ekonomisk hushållning är ett lagkrav", som ekonomidirektören uttrycker det) är en vantolkning av kommunallagen. Kommunens ekonomi går mot en dipp, som vi rimligtvis inte kan låta de mest utsatta invånarna betala med direkt försämrad välfärd. Det underskott som vi kan förutse 2012 är i storleksordningen 35 miljoner kronor, och det måste vi däremot arbeta bort.
2. De 35 miljoner kronorna är i runda slängar vad en rödgrön regering skulle ha gått in med för det här året (40 mkr enligt tidigare utsagor). Det bör göras klart dels att regeringens sänkta statsbidrag är en viktig bakomliggande orsak till underskott och nedskärningar, dels att de nedskärningar som görs ska viktas mot behoven. Om anställda måste sparkas och verksamheter läggas ned, får det inte slå mot dem som saknar röst att säga ifrån med.
3. Vad gäller skolan har vi problem oavsett hur vi gör. I Östersunds kommun finns - bland annat på grund av en ohejdad friskoleutbyggnad, men också till följd av minskade barnkullar - en kapacitet på 7 500 skolplatser åt knappt 5 900 skolbarn i grundskolan höstterminen 2012. I gymnasieskolan går vi från 2 300 elever till 1 650 på fyra år. Här måste vi helt enkelt komma överens med lärare, föräldrar och elever i kommunen om hur vi på bästa sätt slår ihop skolor så snabbt som möjligt, för att kunna satsa på bättre kvalitet i de kvarvarande skolorna. Här handlar det om att skära ner i verksamheten eftersom behovet minskar.
4. Från flera håll föreslås privatiseringar som nedskärningsmetod. Det heter inte privatisering utan något annat, som "upphandling med externa utförare", men principen är densamma. Privata företag skär bort kostnader och gör jobbet för mindre pengar. I förslagen utgår våra tjänstemän från att all privatisering ger 10 procent i besparing. Med andra ord skulle vi lösa våra ekonomiska bekymmer om vi privatiserade äldreomsorg och exempelvis LSS-verksamhet för 350 miljoner kronor. Riktigt så stora summor diskuteras inte nu, men nästan.
Privatiseringarna är kanske de galnaste av förslagen som väckts, jag tror att få kommuners ledande politiker lika ogenerat underkänner sin egen verksamhet. Det brukar heta att i den här kommunen privatiserar vi aldrig av ideologiska skäl. Frågan är om man kan göra sådan skillnad; kan man verkligen göra ett politiskt ställningstagande utan ideologiska överväganden? Nej. Att privatisera är att ta ställning, mot det gemensamma och för marknadsprinciper. Jag har blivit invald i Östersunds kommunfullmäktige på ett mandat att under alla omständigheter slåss för vår gemensamma välfärd. De partierna är många, som står till höger och driver på för mindre demokrati i samhället. I mitt parti är vi lika konsekventa som vi är resonabla: Demokrati måste vara det som präglar välfärden, inte bara på papperet utan i varje del av utförandet - och då kan vi inte förlägga utförarrollen till bolag med säten i skatteparadis. Då kan vi inte frånhända oss möjligheterna att organisera välfärden tillsammans med brukare och anställda, till bolagsdirektörer som ännu mer tänker i termer av "god ekonomisk hushållning" än våra egna kommundirektörer.
Menar vi allvar med våra ambitioner om välfärden - och det gör åtminstone jag och mitt parti - så är det nu dags att ta ett politiskt helhetsgrepp om välfärden och omforma den enligt demokratiska principer. Vi måste ta reda på vad det är som brister i vår kommunala organisation och våga ta tag i de problem vi hittar. Att lämna pengarna i en påse till privata företag för att fixa vår välfärd är bara inte rimligt. Vi får aldrig låta politisk feghet leda till att kommunen tappar kompetent personal och en sammanhållen organisation i jakt på besparingar i marginalerna.
5. Som vårt kommunalråd Katarina Nyberg Finn skriver finns det stora fördelar med den modell som Östersund väljer, där man strävar efter ökad öppenhet när vi diskuterar budgeten för nästa år. Hon konstaterar:
Tjänstemännen har tagit fram besparingsförslag till oss förtroendevalda där vissa förslag är bättre och mer realistiska än andra. (Att sluta servera mjölk till skolbarnen tillhör de sämre). Såväl majoritet som opposition ska ha samma information för det stärker den viktiga politiska diskussionen och stärker de demokratiska formerna.Samtidigt måste jag säga att vi inte är i hamn med just de demokratiska arbetsformerna. Vi ledamöter i fullmäktige har haft mycket kort tid på oss att diskutera förslagen, övergripande inriktningsbeslut fattade vi i majoriteten redan efter att ha bläddrat i handlingarna ett par timmar. Därtill är tjänstemännens underlag extremt fattigt på sina håll. I klartext är det många saker som vi politiker förväntas ta ställning till, som vi inte har någon rimlig uppfattning om ännu.
Därför är det nu fullständigt nödvändigt att vi förtroendevalda och alla anställda inom, och berörda av, kommunens verksamheter får chans att diskutera tillsammans kring läget för kommunen. Redan innan vi diskuterar nedskärningar vet jag att många har behov av välfärdsinsatser - det kan vara fråga om sjukrehabilitering, specialpedagog eller handikappanpassad närmiljö - men inte får det. Om pengar ska sparas måste det ske på villkor att vi lyssnar mest på dem som annars sällan hörs.
6. Vi jobbar för och räknar med att kommunen ska växa och ha 65 000 invånare om några år. Det är en ganska dålig strategi att nu beställa en mindre kostym åt denna växande kropp, att skära ner medan vi bygger ut. Snarare borde vi se vilka de framtida behoven kommer att vara, och planera så alla hänger med. Vi har redan beslutat om storsatsningar på skolan, äldreomsorgen och idrotts-/fritidsverksamheten. En rimlig fortsättning vore att genomföra breda satsningar för att höja servicegrad och kvalitet i till exempel kollektivtrafiken (fler avgångar, lägre priser) och kommunägda byggnader (energieffektiviseringar, flexibla övergångar mellan förskole-, skol- och omsorgsverksamhet). Vill man göra besparingar är det bättre att planera smartare än att skära ner.
Jag kan säkert skriva hur mycket som helst om kommunen. Det är intressant och en väldigt spännande utmaning, när vi nu ger oss in i diskussionerna under våren om nästa års budget. Men riktigt roligt blir det först när fler utanför "de politiska kretsarna" engagerar sig. Först när de undersköterskor som sitter inne på idéerna om hur man bättre kan lösa bemanningen har sagt sitt kan vi folkvalda fatta bra beslut. Jag hoppas att tidningarna tillåter sig att fördjupa rapporteringen om ekonomin, så vi slipper de ändlösa mängderna kommentarer av typen "Skamligt" och "konstiga förslag". Ska demokratin funka måste folk få veta hur läget faktiskt ser ut.
04 november 2010
Första fullmäktige
Just hemkommen från mitt första sammanträde i kommunfullmäktige är jag lite förundrad över den dåliga mötesordning som råder. Ledamöterna är oense i frågor om grundläggande mötesformalia, och det känns märkligt när man som jag är van vid Ung Vänsters totala formella korrekthet.
Annars löper det på som jag hade förväntat mig. Frågor avgörs inte i fullmäktige, utan dessförinnan i de förhandlingar som förs i olika organ. Hur mycket jag än vill ha förändringar i ett par av de beslut vi fattade i kväll vet jag att det inte är någon idé att försöka - det får tas nya beslut senare, när kritiken har fått valsa runt i korridorerna.
Största bekymret under den här mandatperioden tror jag kommer att bli ekonomin. Vi har ett fantastiskt läge just nu: Östersunds kommuns ekonomi går riktigt bra och överskottet i år blir med stor sannolikhet i hundramiljonersklassen. Men de ljusa tiderna är skenbara, eftersom en stor del är regeringens tillfälliga, ettåriga konjunkturstöd. När det försvinner nästa år och vi återgår till regeringens "business as usual"-utsvältning, väntar tuffa tider. Som kommun kan man inte göra någonting av pengar som finns under bara ett år, annat än att lägga dem i en pensionsfond.
Därför tror jag att jag kommer att få delta i ett beslut om en skattehöjning någon gång under de kommande fyra åren. Att kommunen gör så pass fina överskott som den gör beror också på att nästan all verksamhet är nedbantad till svältgränsen. Något utrymme för rejäla reformer inom välfärden har inte funnits, och det vill jag och flera med mig ändra på.
Det är ganska ytliga frågeställningar som dominerar medierapporteringen från fullmäktige. Att ett nytt parti kom in i fullmäktige dominerar i den ena tidningen, medan alliansens angrepp dominerar den andra. Hur vårt valda presidium (tre herrar på 67, 63 och 63 år) skojade om sig själva som "gubbhyllan" hade kanske varit värt att spä på med. Helt oproblematiskt kan man inte se det som, när hela arrangemanget orkestreras av några av salens äldsta män.
Från och med nästa sammanträde ska vi vänsterpartister färglägga fullmäktige och bli mer aktiva i att sätta borgarna på plats.
Annars löper det på som jag hade förväntat mig. Frågor avgörs inte i fullmäktige, utan dessförinnan i de förhandlingar som förs i olika organ. Hur mycket jag än vill ha förändringar i ett par av de beslut vi fattade i kväll vet jag att det inte är någon idé att försöka - det får tas nya beslut senare, när kritiken har fått valsa runt i korridorerna.
Största bekymret under den här mandatperioden tror jag kommer att bli ekonomin. Vi har ett fantastiskt läge just nu: Östersunds kommuns ekonomi går riktigt bra och överskottet i år blir med stor sannolikhet i hundramiljonersklassen. Men de ljusa tiderna är skenbara, eftersom en stor del är regeringens tillfälliga, ettåriga konjunkturstöd. När det försvinner nästa år och vi återgår till regeringens "business as usual"-utsvältning, väntar tuffa tider. Som kommun kan man inte göra någonting av pengar som finns under bara ett år, annat än att lägga dem i en pensionsfond.
Därför tror jag att jag kommer att få delta i ett beslut om en skattehöjning någon gång under de kommande fyra åren. Att kommunen gör så pass fina överskott som den gör beror också på att nästan all verksamhet är nedbantad till svältgränsen. Något utrymme för rejäla reformer inom välfärden har inte funnits, och det vill jag och flera med mig ändra på.
Det är ganska ytliga frågeställningar som dominerar medierapporteringen från fullmäktige. Att ett nytt parti kom in i fullmäktige dominerar i den ena tidningen, medan alliansens angrepp dominerar den andra. Hur vårt valda presidium (tre herrar på 67, 63 och 63 år) skojade om sig själva som "gubbhyllan" hade kanske varit värt att spä på med. Helt oproblematiskt kan man inte se det som, när hela arrangemanget orkestreras av några av salens äldsta män.
Från och med nästa sammanträde ska vi vänsterpartister färglägga fullmäktige och bli mer aktiva i att sätta borgarna på plats.
18 oktober 2010
Parlamentariskt besked
Det kom ett brev från länsstyrelsen i dag där jag läser följande:
Partiets fyra fullmäktigeledamöter 2010-2014 är:
Christina Hedin
Elin Hoffner
Stefan Konradsson
Nisse Sandqvist
Jag förväntar mig ingen storm av åsikter, men ni som har röstat på Vänsterpartiet tycker jag ska ha högt ställda förväntningar på oss i kommunfullmäktige. Hösten 2014 ska ni inte behöva stå i vallokalerna och känna er osäkra utan tvärtom kunna lägga en självklar röst på oss igen. För att jag och övriga förtroendevalda ska veta vad vi gör bra och vad vi bör göra bättre blir vi glada av respons från er. Till mig kan man alltid höra av sig på nisse.sandqvist[a]gmail.com. Är det något jag gillar så är det att svara på frågor och diskutera politik!
En del av vad vi gör i kommunen kommer jag att blogga om. Kanske dyker det upp något som jag inte känner är helt bra, eller så kanske jag behöver idéer för att göra någonting bra ännu bättre. Då kommer jag att blogga om det också. Jag hoppas att det gör det möjligt för fler att kommentera och diskutera vår politik, så vi kan bli bättre.
Med det sagt vill jag tacka för förtroendet och hoppas att den här mandatperioden infriar åtminstone några av alla mina förhoppningar. 2014 är Östersund en bättre kommun att bo i!
Ni har utsetts till ledamot av kommunfullmäktige för tiden till och med den 31 oktober 2014.Vad spännande det här ska bli! I fyra år framåt representerar jag kommuninvånarna i Östersunds kommuns högsta beslutande församling. Det känns stort att få det förtroendet (och därtill 112 personröster, oombedda men för vilka jag ödmjukast tackar) att förändra vår kommun.
Partiets fyra fullmäktigeledamöter 2010-2014 är:
Christina Hedin
Elin Hoffner
Stefan Konradsson
Nisse Sandqvist
Jag förväntar mig ingen storm av åsikter, men ni som har röstat på Vänsterpartiet tycker jag ska ha högt ställda förväntningar på oss i kommunfullmäktige. Hösten 2014 ska ni inte behöva stå i vallokalerna och känna er osäkra utan tvärtom kunna lägga en självklar röst på oss igen. För att jag och övriga förtroendevalda ska veta vad vi gör bra och vad vi bör göra bättre blir vi glada av respons från er. Till mig kan man alltid höra av sig på nisse.sandqvist[a]gmail.com. Är det något jag gillar så är det att svara på frågor och diskutera politik!
En del av vad vi gör i kommunen kommer jag att blogga om. Kanske dyker det upp något som jag inte känner är helt bra, eller så kanske jag behöver idéer för att göra någonting bra ännu bättre. Då kommer jag att blogga om det också. Jag hoppas att det gör det möjligt för fler att kommentera och diskutera vår politik, så vi kan bli bättre.
Med det sagt vill jag tacka för förtroendet och hoppas att den här mandatperioden infriar åtminstone några av alla mina förhoppningar. 2014 är Östersund en bättre kommun att bo i!
16 augusti 2010
Ohly in town
Lars Ohly var på besök i Östersund i dag. Med sig hade han ett budskap om välfärd, jobb och rättvisa. Det är ju inte så illa pinkat.
Innan han talade till massorna friade han till medierna (SR, ÖP, LT) i mina hemtrakter, Torvalla. En egen reflektion är att det är rätt intressant hur media i stora stycken lyckas göra valteknisk fråga av en politikers budskap: Håll ihop välfärden - privatiseringarna, skattesänkningarna och avregleringarna sliter den itu!
Ohly tyckte att det var en dålig idé att göra X. Han lovar att det ska satsas Y kronor på Z.
Det är jättesvårt att återge större resonemang och sammanhang i nyhetsform, men nog nödvändigt om allmänheten ska bli klok på verkligheten genom sin mediekonsumtion. Av den anledningen får vi pseudodebatter om begrepp, istället för om seriösa värderingar. Jantelag istället för driftsprincip. Helt enkelt för att det är så lätt att nå ut med begrepp som jantelag, och så svårt att nå ut med mer seriös samhällskritik. Synd, inte minst för demokratins skull.
Innan han talade till massorna friade han till medierna (SR, ÖP, LT) i mina hemtrakter, Torvalla. En egen reflektion är att det är rätt intressant hur media i stora stycken lyckas göra valteknisk fråga av en politikers budskap: Håll ihop välfärden - privatiseringarna, skattesänkningarna och avregleringarna sliter den itu!
Ohly tyckte att det var en dålig idé att göra X. Han lovar att det ska satsas Y kronor på Z.
Det är jättesvårt att återge större resonemang och sammanhang i nyhetsform, men nog nödvändigt om allmänheten ska bli klok på verkligheten genom sin mediekonsumtion. Av den anledningen får vi pseudodebatter om begrepp, istället för om seriösa värderingar. Jantelag istället för driftsprincip. Helt enkelt för att det är så lätt att nå ut med begrepp som jantelag, och så svårt att nå ut med mer seriös samhällskritik. Synd, inte minst för demokratins skull.
04 december 2009
Om detta må Sahlin berätta
Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin kom till Östersund i dag för att prata politik med oss unga, och jag kunde inte låta bli att närvara. När ett antal harmlösa frågor från S-sympatisörer och idiotiska frågor från de lokala ungmoderaterna hade passerat tog jag ordet.
Jag förklarade kort mina funderingar kring det här med socialdemokratin och rättvisan. Min uppfattning är att politiken - de ideologiska motsättningarna och den på olika valmöten använda retoriken undantaget - har gått åt höger under både borgerliga och socialdemokratiska regeringsperioder sedan 1980-talet. Till exempel när det gäller de klyftor som Sahlin mycket riktigt påpekade ökar i dag. Eller kriget i Afghanistan, om vilket Socialdemokraterna i dag är överens med borgarna.
Först undvek Sahlin resonemanget genom att upprepa hur klyftorna i dag ökar. Jag blev irriterad och bröt in med att påpeka att de har ökat - i olika hastighet - oavsett politiskt styre. Sahlin blev irriterad och sa att det har ökat på vissa områden och minskat på andra, men lämnade sedan frågan. Efter att ha upprepat hur viktigt det är att "politiken" tar tag i klyftorna mellan folk ville Sahlin varken göra självkritik eller diskutera ur ett tydligt klass- eller maktperspektiv. Så jag gjorde ett sista försök att få ur henne om några avgörande faktiska trendbrott är att vänta i verkligheten, i den händelse att en sosseledd regering skulle få regera. Inte heller där blev det några svar, och där var hennes tålamod med mig slut varpå de mindre kritiska frågorna åter kunde ta vid.
Det bör påpekas att Sahlin är skicklig på att mota ungmoderater innan de hinner förstöra hela kvällen. Hon avbryter dem innan de hunnit rabbla upp sina antiintellektuella monologer om att samarbeta med "kommunisten Ohly" eller "lagen om anställningsskydd är dålig för ungdomar". Sen påpekar hon på ett fyndigt sätt att de borde sluta tramsa och att den verkliga politiken är mer allvarlig än vad Muf vill ge sken av. Sahlin passar också bra i samtalsmiljön med ungdomar, skapar igenkänning och förståelse.
Mindre kul är hennes attityd mot vänsterkritik. Sahlin må vara i opposition och relativt underläge just nu, men den position hon agerar från i polemik med vänsterkritiker är makthavarens. Poster som vice statsminister, arbetsmarknadsminister, miljöminister, energi- och samhällsbyggnadsminister och integrationsminister är en del av hennes tidigare karriär. Att inte vilja erkänna och diskutera (försvara, förklara eller be om ursäkt för) utfallet av socialdemokratiska regeringars arbete 1990-91, 1994-95 och 1998-2006 är dålig stil. Utan att diskutera det vi har gjort förr om åren får vi en felaktig uppfattning om vad som bör göras kommande år.
Det finns åtskilliga konkreta frågor man kan diskutera om "ökade klyftor" är för abstrakt för att ta på. Exempelvis skattereformen runt 1990, som bäddade för en rejäl omfördelning av resurser uppåt i samhället - från lägre klasser till högre. Pensionsuppgörelsen är ett annat dåligt beslut. Skolpengssystemet ännu ett. EU-inträdet med kapitalliberaliseringsdirektivet - se där, ett par andra systemförfulande politiska beslut. Som har avorganiserat, avväpnat, passiviserat arbetarrörelsen och arbetarklassen, och fört över makt och rikedomar till eliter och marknader.
Utmaningen som jag vill se Mona Sahlin anta är att bryta trenden. Reformer ska ha som syfte att flytta fram arbetets positioner på kapitalets bekostnad - inte antas genom beslut som måste vara "blocköverskridande", ett ord som hon underströk i framför allt skolfrågan. En rödgrön regering 2010-2014 måste få siffrorna att gå åt rätt håll. Gini-koefficient, reallöner, jämställdhetsindex, offentlig sektors andel av BNP - tråkiga termer, men fullständigt nödvändiga att arbeta efter för en regering ledd av Mona Sahlin.
Jag förklarade kort mina funderingar kring det här med socialdemokratin och rättvisan. Min uppfattning är att politiken - de ideologiska motsättningarna och den på olika valmöten använda retoriken undantaget - har gått åt höger under både borgerliga och socialdemokratiska regeringsperioder sedan 1980-talet. Till exempel när det gäller de klyftor som Sahlin mycket riktigt påpekade ökar i dag. Eller kriget i Afghanistan, om vilket Socialdemokraterna i dag är överens med borgarna.
Först undvek Sahlin resonemanget genom att upprepa hur klyftorna i dag ökar. Jag blev irriterad och bröt in med att påpeka att de har ökat - i olika hastighet - oavsett politiskt styre. Sahlin blev irriterad och sa att det har ökat på vissa områden och minskat på andra, men lämnade sedan frågan. Efter att ha upprepat hur viktigt det är att "politiken" tar tag i klyftorna mellan folk ville Sahlin varken göra självkritik eller diskutera ur ett tydligt klass- eller maktperspektiv. Så jag gjorde ett sista försök att få ur henne om några avgörande faktiska trendbrott är att vänta i verkligheten, i den händelse att en sosseledd regering skulle få regera. Inte heller där blev det några svar, och där var hennes tålamod med mig slut varpå de mindre kritiska frågorna åter kunde ta vid.
Det bör påpekas att Sahlin är skicklig på att mota ungmoderater innan de hinner förstöra hela kvällen. Hon avbryter dem innan de hunnit rabbla upp sina antiintellektuella monologer om att samarbeta med "kommunisten Ohly" eller "lagen om anställningsskydd är dålig för ungdomar". Sen påpekar hon på ett fyndigt sätt att de borde sluta tramsa och att den verkliga politiken är mer allvarlig än vad Muf vill ge sken av. Sahlin passar också bra i samtalsmiljön med ungdomar, skapar igenkänning och förståelse.
Mindre kul är hennes attityd mot vänsterkritik. Sahlin må vara i opposition och relativt underläge just nu, men den position hon agerar från i polemik med vänsterkritiker är makthavarens. Poster som vice statsminister, arbetsmarknadsminister, miljöminister, energi- och samhällsbyggnadsminister och integrationsminister är en del av hennes tidigare karriär. Att inte vilja erkänna och diskutera (försvara, förklara eller be om ursäkt för) utfallet av socialdemokratiska regeringars arbete 1990-91, 1994-95 och 1998-2006 är dålig stil. Utan att diskutera det vi har gjort förr om åren får vi en felaktig uppfattning om vad som bör göras kommande år.
Det finns åtskilliga konkreta frågor man kan diskutera om "ökade klyftor" är för abstrakt för att ta på. Exempelvis skattereformen runt 1990, som bäddade för en rejäl omfördelning av resurser uppåt i samhället - från lägre klasser till högre. Pensionsuppgörelsen är ett annat dåligt beslut. Skolpengssystemet ännu ett. EU-inträdet med kapitalliberaliseringsdirektivet - se där, ett par andra systemförfulande politiska beslut. Som har avorganiserat, avväpnat, passiviserat arbetarrörelsen och arbetarklassen, och fört över makt och rikedomar till eliter och marknader.
Utmaningen som jag vill se Mona Sahlin anta är att bryta trenden. Reformer ska ha som syfte att flytta fram arbetets positioner på kapitalets bekostnad - inte antas genom beslut som måste vara "blocköverskridande", ett ord som hon underströk i framför allt skolfrågan. En rödgrön regering 2010-2014 måste få siffrorna att gå åt rätt håll. Gini-koefficient, reallöner, jämställdhetsindex, offentlig sektors andel av BNP - tråkiga termer, men fullständigt nödvändiga att arbeta efter för en regering ledd av Mona Sahlin.
17 juni 2009
Nästa argument: Sovjet?
Vänsterpartiet i Östersund uppmärksammar Socialdemokraterna på att det vore ett brott mot samarbetsavtalet att lägga ut mer av hemtjänsten på privata utförare. Om S ändå fullföljer privatiseringen - som föreslås enbart för att skära i utgifterna med futtiga fem miljoner kronor - anser vi att samarbetet har upphört. Man kan inte ha ett samarbete som bygger på icke-samarbete.
Vi vill istället att kommunens hela verksamhet inom i första hand vård- och omsorgssektorn ska ses över ur effektivitetssynpunkt. Ett sådant förslag har vår revisor lagt fram. Som en tillfällig åtgärd kan vi också tänka oss en krisskatt, för att kompensera för det plötsliga bortfall i skatteunderlaget som har drabbat kommunen. Underskotten är då i huvudsak förbi om ett par år. Inget av det här borde vara kontroversiellt för socialdemokratin, däremot borde förslaget från deras egna vård- och omsorgsnämndsordförande vara det.
När borgarna har slut på argument kommer istället hittepåadjektiv, eller motstridiga nedsättande omdömen. Som typ i ledaren i dagens ÖP. Vänstern borde "greppa varje besparingschans som ges", skriver Per Hansson (C), inte "snacka om att ta ut mer skatt". Okej, vi borde alltså bli opportunister som går med på vad som helst. Eller? Nej, för han skriver också att: "Östersunds invånare förtjänar bättre i form av en stabil och tydlig politisk ledning. Inte vindflöjlar som likt Vänstern hellre värnar sina heliga principer än försöker klara upp ett krisläge."
När vi värnar våra "heliga principer" (eller helt enkelt vill hålla oss till ingångna avtal) är vi "vindflöjlar". Hur får karln ihop det? Never mind - han jobbar ju ändå på en centerpartistisk tidning, så varför skulle det behöva finnas någon logisk stringens?
Vård- och omsorgsnämndens ordförande är också mer än lite fräck som (enligt LT) kallar överenskommelsens principer för "ord på papper". Ord på papper är att ställa två privatiseringsförslag mot varandra, istället för att grundligt genomlysa varför den egna verksamheten är så hopplöst ineffektiv.
Socialdemokraterna har flera gånger tänkt högt i vänsterpartisters närvaro att de "hade hoppats att vänstern hade mognat". Nu är det dags för sossarna att vakna och ta tag i den egna byråkratin. Vi i vänstern vill låta den gemensamma välfärden mogna efter de önskemål och krav som anställda och brukare har på verksamheten, inte fly problemen genom privatisering.
Vi vill istället att kommunens hela verksamhet inom i första hand vård- och omsorgssektorn ska ses över ur effektivitetssynpunkt. Ett sådant förslag har vår revisor lagt fram. Som en tillfällig åtgärd kan vi också tänka oss en krisskatt, för att kompensera för det plötsliga bortfall i skatteunderlaget som har drabbat kommunen. Underskotten är då i huvudsak förbi om ett par år. Inget av det här borde vara kontroversiellt för socialdemokratin, däremot borde förslaget från deras egna vård- och omsorgsnämndsordförande vara det.
När borgarna har slut på argument kommer istället hittepåadjektiv, eller motstridiga nedsättande omdömen. Som typ i ledaren i dagens ÖP. Vänstern borde "greppa varje besparingschans som ges", skriver Per Hansson (C), inte "snacka om att ta ut mer skatt". Okej, vi borde alltså bli opportunister som går med på vad som helst. Eller? Nej, för han skriver också att: "Östersunds invånare förtjänar bättre i form av en stabil och tydlig politisk ledning. Inte vindflöjlar som likt Vänstern hellre värnar sina heliga principer än försöker klara upp ett krisläge."
När vi värnar våra "heliga principer" (eller helt enkelt vill hålla oss till ingångna avtal) är vi "vindflöjlar". Hur får karln ihop det? Never mind - han jobbar ju ändå på en centerpartistisk tidning, så varför skulle det behöva finnas någon logisk stringens?
Vård- och omsorgsnämndens ordförande är också mer än lite fräck som (enligt LT) kallar överenskommelsens principer för "ord på papper". Ord på papper är att ställa två privatiseringsförslag mot varandra, istället för att grundligt genomlysa varför den egna verksamheten är så hopplöst ineffektiv.
Socialdemokraterna har flera gånger tänkt högt i vänsterpartisters närvaro att de "hade hoppats att vänstern hade mognat". Nu är det dags för sossarna att vakna och ta tag i den egna byråkratin. Vi i vänstern vill låta den gemensamma välfärden mogna efter de önskemål och krav som anställda och brukare har på verksamheten, inte fly problemen genom privatisering.
18 november 2008
Clownigt om Stadsdel Norr
Bossen på Fältjägaren fastigheter AB på Stadsdel Norr, tidigare militära bataljonschefen Daniel Kindberg, skriver en upprörd debattartikel i dagens ÖP. Varför? Jo, Pär Jönsson (m) fiskar i kommunistiska vatten. Han har nämligen föreslagit att kommunen mer aktivt ska driva på för bostadsbyggande i den attraktiva, expansiva stadsdelen. Såhär skrev Jönsson förra veckan:
Nej, i idealsamhället Östersund råder gubevars ingen konstig kommunism. Där har exmilitärerna befälet och politikerna är deras tjänstemän. Lösningarna är militära, honnörsorden "stark, snabb, stormtrupper". Om någon av tjänstemännen kommer med aparta förslag om kommunistisk nyordning behöver man bara avfyra några tillrättavisande ord, så kan man återgå till den sunda ordningen igen.
Sedan länge har vi i Östersund en besvärande bostadsbrist. En brist som i många år har hämmat Östersunds positiva utveckling. En kommun bör hålla igen investeringarna i högkonjunktur, för att inte tränga ut privata investeringar och istället bygga i lågkonjunktur.Ett fullständigt klockrent keynesianskt resonemang om den konjunkturutjämnande offentliga sektorns roll, således. Inget kontroversiellt - snarare förvånande eftersom socialdemokratin inte över huvud taget verkar ha tänkt i de banorna (utan istället lämnat allt ansvar till de privata exploatörerna). Men Kindberg blir förstås ursinnig av detta commie bullshit. Här ska minsann tillrättavisas:
Då blir det jämnare sysselsättning för byggbranschen och kommunen "får mer för pengarna". Nu i en begynnande lågkonjunktur är det läge att agera och bygga för en fortsatt positiv utveckling.
Att göra dessa politiska uttalanden om kommunal intervention på en privat fastighetsägares område, i dessa tider, förefaller inte bara vara ansvarslöst utan också ideologiskt konstigt.Ja, visst känner man igen kommunism när man ser den! Den "politiska kommunismen" (till skillnad från till den medicinska kommunismen, månne?) inbegriper ideologiska konstigheter som att kommunen bör driva på för samhällsnyttig utveckling. Det hör man ju redan på uttrycket "positiv utveckling" hur konstigt och kommunistiskt vi kommer att få det om Pär Jönssons förslag vinner gehör. Vill vi verkligen ha det som i Sovjet?
Östersundarna och jämtlänningarna är alldeles för begåvade för att gå på att politisk kommunism är rätt medicin för att behålla den oerhört starka och snabba utveckling som skett i Östersunds kommun efter garnisonsnedläggningen.
Nej, i idealsamhället Östersund råder gubevars ingen konstig kommunism. Där har exmilitärerna befälet och politikerna är deras tjänstemän. Lösningarna är militära, honnörsorden "stark, snabb, stormtrupper". Om någon av tjänstemännen kommer med aparta förslag om kommunistisk nyordning behöver man bara avfyra några tillrättavisande ord, så kan man återgå till den sunda ordningen igen.
17 november 2008
Tips till psykiatriprojekt
Folkhälsoinstitutet har 50 miljoner kronor att spendera på projekt i sex försökskommuner för att förbättra "barn och ungas psykiska och fysiska hälsa". Östersund är en av de sex kommunerna. Får man, mot bakgrund av de vansinniga bombhoten och den stora mängden alkoholrelaterade problem på senare tid, föreslå ett projekt med syfte att hitta sätt för samhället att handskas med ungdomar i riskzonen?
Annars får vi vänja oss vid bomber här och var...
– Vi är nöjda med att vi har en bra spridning bland försökskommunerna både vad gäller storlek och geografi, men också på de projektidéer som kommunerna presenterat.Så säger den gamla vänsterpartisten, numer strateg på Folkhälsoinstitutet, Nina Fållbäck Svensson, om situationen. Jag hoppas att det innebär att Östersunds kommun har sökt bidrag för projekt som riktar sig till spritt språngande galna ungdomar. Vi får hoppas att de hittar några bra lösningar!
Annars får vi vänja oss vid bomber här och var...
Straffbar humor? Ändlös idioti?
Ännu en låda märkt "bomb" har hittats i Östersund, den här gången utanför sjukhuset. Fjärde lådan på några veckor innebär att det i vår kommun är en del av vardagen med bombhot och omfattande evakueringar. När man den här gången slår till mot sjukhuset vittnar det om en kallsinnig syn på sakernas ordning: att få uppleva det massiva bomblarmet är värt sjuka människors oro och lidande.
En av poliserna ger ett bra tips, som väl tyvärr kommer att klinga ohört, i ÖP:
Inte ens om vederbörande varit full kan denna gärningsman med hedern i behåll komma undan som fullt frisk efter vad som skett. Bakom utplacerandet ligger mental ohälsa, låt vara att den kanske är tillfällig.
Bland kommentarerna på tidningarnas hemsidor kommer också en del idéer:
- Övervakningskameror skulle avhjälpa en del.
Nej. Det skulle behövas tusentals kameror för att fånga den skyldige (som dessutom har gjort det här i mörkret, vilket förmodligen gör att identifiering är omöjlig) och dessutom måste man ju ta bombhotet på allvar i vilket fall som helst. Onödig kostnad och osäkert utfall.
- Media borde "tiga ihjäl" bombhoten.
Kanske det. Men samtidigt måste man faktiskt rapportera när så allvarliga saker sker. Man kan inte häva psykiskt rubbade människors impulser genom att inte informera om spektakulära händelser. Vad media borde göra är att tydligare förklara händelseförloppet vid ett bomblarm i ett större sammanhang och följa upp kostnader och konsekvenser ur ett vidare perspektiv.
- Avsikten kan vara att dränera polisens resurser.
Vi får hoppas att det inte ligger en sådan cynism på storhetsvansinnenivå bakom. Visst är det ett sätt att avleda stora polisiära resurser till extraordinära händelser, men det gör knappast att den ordinarie bemanningen slås ut. Däremot utsätter det hela det offentliga - från kollektivtrafik till sjukvård - för fullständigt onödiga påfrestningar.
Kanske är det vår inadekvata psykvård och position som länscentrum för psykiskt labila personer som gör att Östersund drabbas av så många tråkiga saker. I annat fall kan det tänkas att idiotin här har gått från tanke till handling, och då hoppas jag att det på skolor och fritidsgårdar nu, om inte förr, snackas om varför man inte ska "act like a goddamn fool".
En av poliserna ger ett bra tips, som väl tyvärr kommer att klinga ohört, i ÖP:
– Det bästa nu vore om någon ringde och berättade att det var ett dåligt skämt och att man nu ångrar sig, säger Mats Falkdalen.Det är samma sorts människor som finner det upphetsande att bränna ner byggnader, som placerar ut kartonger märkta "bomb" på allmän plats. Uppsåtet är detsamma - att väcka våldsam samhällelig reaktion, att framkalla maktlöshet, att för en liten stund ha satt skräck i stadens invånare.
Inte ens om vederbörande varit full kan denna gärningsman med hedern i behåll komma undan som fullt frisk efter vad som skett. Bakom utplacerandet ligger mental ohälsa, låt vara att den kanske är tillfällig.
Bland kommentarerna på tidningarnas hemsidor kommer också en del idéer:
- Övervakningskameror skulle avhjälpa en del.
Nej. Det skulle behövas tusentals kameror för att fånga den skyldige (som dessutom har gjort det här i mörkret, vilket förmodligen gör att identifiering är omöjlig) och dessutom måste man ju ta bombhotet på allvar i vilket fall som helst. Onödig kostnad och osäkert utfall.
- Media borde "tiga ihjäl" bombhoten.
Kanske det. Men samtidigt måste man faktiskt rapportera när så allvarliga saker sker. Man kan inte häva psykiskt rubbade människors impulser genom att inte informera om spektakulära händelser. Vad media borde göra är att tydligare förklara händelseförloppet vid ett bomblarm i ett större sammanhang och följa upp kostnader och konsekvenser ur ett vidare perspektiv.
- Avsikten kan vara att dränera polisens resurser.
Vi får hoppas att det inte ligger en sådan cynism på storhetsvansinnenivå bakom. Visst är det ett sätt att avleda stora polisiära resurser till extraordinära händelser, men det gör knappast att den ordinarie bemanningen slås ut. Däremot utsätter det hela det offentliga - från kollektivtrafik till sjukvård - för fullständigt onödiga påfrestningar.
Kanske är det vår inadekvata psykvård och position som länscentrum för psykiskt labila personer som gör att Östersund drabbas av så många tråkiga saker. I annat fall kan det tänkas att idiotin här har gått från tanke till handling, och då hoppas jag att det på skolor och fritidsgårdar nu, om inte förr, snackas om varför man inte ska "act like a goddamn fool".
21 juli 2008
Om mitt engagemang för busskurer
Hur gick det här till, egentligen?
Det började med en artikel i Länstidningen i torsdags, om att Länstrafikens kostnader för klottersanering har ökat. Jag skrev till redaktionen om min nyfunna fritidssysselsättning och reportern ringde inom en halvtimme. På eftermiddagen gjorde Länstidningen ett reportage med mig.
På fredagsförmiddagen var det dags igen. En journalist på Östersunds-Posten hade läst på min blogg om klottersaneringen. Lunchrasten ägnades åt att göra ett litet reportage för ÖPtv och Östersunds-Posten.
Så i lördags fanns artiklarna i tidningarna och jag blev kallad "klotterkillen" av förbipasserande i Badhusparken och natten innan hade jag rensat samtliga busskurer till och med Lugnvik. Natten mot söndagen var jag ute i nästan åtta timmar och sanerade klotter längs linjerna 1, 4 och 9.
I dag hörde producenten till P3:s morgonprogram Morgonpasset av sig och ville att jag skulle medverka i programmet. Så i morgon strax efter åtta kommer jag att slita mig en stund från jobbet och prata i telefon med Olle Garp i Morgonpasset i P3.
Där är vi nu.
Lite mer om vad det här borde handla om:
Stadsbussarnas busskurer i Östersund är inga uppmuntrande skapelser. Antingen det är de sunkiga träkonstruktionerna eller de kalla i glas saknar de i stort sett helt charm. Dessutom är de generellt dåligt planerade, vissa med papperskorgar monterade på insidan (med därav följande jäsande hundbajspåslukt i och kring kuren), andra saknar tidtabeller och fönster man kan se igenom. Det vackra undantaget är möjligen Lugnviks busskurer, en variant som det också finns någon enstaka av i Solliden. De har spröjsade fönster och stiliga, svarta metallramar. Dessas nackdel är att de är svårt utsatta för klotter och förstörelse...
Jag tror inte att det är en omöjlighet att tillsammans med boende och andra intresserade skapa busskurer som intresserar och välkomnar. Exempelvis vore det häftigt om PRO-människor fick ansvar för att inreda några busskurer med vackra blommor och en graffitiförening fick inreda några med snygga målningar och en syförening fick klä några i textilier. Om man bara kommer överens om att några får ta på sig att hålla "sina egna" busskurer fräscha skulle det mesta gå att lösa smärtfritt och jag skulle bli glad.
Tills dess fortsätter jag att hävda min åsikt: klotter i busskurer är inte bra. Ett par grabbar som "känner han som gör dom där..." tyckte att jag skulle lämna en av taggarna tidigare i kväll när jag var ute och gnuggade. Jag sa emot och undrade varför jag skulle spara den - de tyckte att han gör bra taggar. Jaha, må så vara, tyckte jag, men det han skriver i busskurer, på parkbänkar, på husfasader, på cykelbanor och på lyktstolpar är bara trams och inte ett dugg fint. Det ska bort, antingen med det dyra klottersaneringsföretagets metoder eller med andra. Jag anser att mina skattepengar gör bättre nytta på annat håll än när de spolas bort mot stadens busskurer. Då gör jag hellre jobbet själv, gratis. Tills vidare.
Många har (i kommentarer via internet och i samtal) fokuserat mycket på frågan om min eventuella ekonomiska ersättning för saneringen. Nå, kanske får jag samla ihop kvittona från mina inköp och kräva ersättning för gjorda utlägg av kommunen. Men det är en liten och ointressant fråga i sammanhanget; diskutera vad vi kan göra av det här och vilka som ska vara huvudaktörer istället. Här följer några trådar att spinna vidare på:
- Skolornas roll är central. Killarna som förstör materiell egendom börjar ofta innan de har blivit tonåringar och det är alltså senast i mellanstadiet som skolan måste börja jobba medvetet med de frågorna. Det vore inte fel om alla elever fick diskutera frågan om åverkan/skadegörelse och dess vidare betydelse under en temadag, typ som man gör med andra angelägna frågor.
- De stora infrastrukturaktörerna - kommunen och dess bolag, samt de större företagen i området - borde mer aktivt informera bland och för unga, i syfte att skydda sin egendom. Ibland kan det första "pojkstrecket" helt enkelt komma sig av att man inte begriper att ens skadegörelse kostar pengar och energi att åtgärda. Eftersom det ligger i kommunens intresse att fler åker buss torde också trivseln kring bussåkandet vara en prioriterad fråga.
- Vad kan vi göra som inte gillar klotter, nedskräpning och förstörelse? Jag har en metod - att tvätta bort klotter - men man kan förstås hitta på många andra aktiviteter, både enskilt och tillsammans. Varför inte bilda par eller grupper och gå en promenad runt sitt kvarter för att snygga upp litet grand? Det kan handla om småsaker som att plocka upp skräp och sopa upp glassplitter, eller bara umgås utomhus kvällstid för att visa att man finns och bryr sig om sitt närområde. Gör man sitt kvarter till en mysig mötesplats (se där, något som Östersunds kommun har försökt att skapa medelst sterila torgytor av sten och betong) kommer det att avspeglas i de boendes - och kanske i synnerhet i de ungas - välbefinnande. Här ser jag stora möjligheter för Östersundsbostäder att engagera de boende i projekt och dylikt.
- Vad kan göras för att de unga, som med stor frenesi klottrar till priset av sanering för miljontals kronor per år, ska hitta konstruktiva sätt att uttrycka sig på? Fler möjligheter att under kontrollerade former uttrycka sina graffititalanger, tydligare kommunikation mellan kommun/skola och berörda ungdomar? Ungdomsrådet Ö-rådet i all ära, men det är inte därigenom man når de busiga ungdomarna.
Mitt syfte med det här långa inlägget är framför allt att ni som är intresserade i frågan ska tänka till och bidra med respons och egna (bättre!) åsikter. Det jag helst av allt ser är en diskussion som driver utvecklingen framåt och gör verklig skillnad för kommunens unga.
Nedan ett par bilder på hur det kan se ut vid busshållplatser:
Det började med en artikel i Länstidningen i torsdags, om att Länstrafikens kostnader för klottersanering har ökat. Jag skrev till redaktionen om min nyfunna fritidssysselsättning och reportern ringde inom en halvtimme. På eftermiddagen gjorde Länstidningen ett reportage med mig.
På fredagsförmiddagen var det dags igen. En journalist på Östersunds-Posten hade läst på min blogg om klottersaneringen. Lunchrasten ägnades åt att göra ett litet reportage för ÖPtv och Östersunds-Posten.
Så i lördags fanns artiklarna i tidningarna och jag blev kallad "klotterkillen" av förbipasserande i Badhusparken och natten innan hade jag rensat samtliga busskurer till och med Lugnvik. Natten mot söndagen var jag ute i nästan åtta timmar och sanerade klotter längs linjerna 1, 4 och 9.
I dag hörde producenten till P3:s morgonprogram Morgonpasset av sig och ville att jag skulle medverka i programmet. Så i morgon strax efter åtta kommer jag att slita mig en stund från jobbet och prata i telefon med Olle Garp i Morgonpasset i P3.
Där är vi nu.
Lite mer om vad det här borde handla om:
Stadsbussarnas busskurer i Östersund är inga uppmuntrande skapelser. Antingen det är de sunkiga träkonstruktionerna eller de kalla i glas saknar de i stort sett helt charm. Dessutom är de generellt dåligt planerade, vissa med papperskorgar monterade på insidan (med därav följande jäsande hundbajspåslukt i och kring kuren), andra saknar tidtabeller och fönster man kan se igenom. Det vackra undantaget är möjligen Lugnviks busskurer, en variant som det också finns någon enstaka av i Solliden. De har spröjsade fönster och stiliga, svarta metallramar. Dessas nackdel är att de är svårt utsatta för klotter och förstörelse...
Jag tror inte att det är en omöjlighet att tillsammans med boende och andra intresserade skapa busskurer som intresserar och välkomnar. Exempelvis vore det häftigt om PRO-människor fick ansvar för att inreda några busskurer med vackra blommor och en graffitiförening fick inreda några med snygga målningar och en syförening fick klä några i textilier. Om man bara kommer överens om att några får ta på sig att hålla "sina egna" busskurer fräscha skulle det mesta gå att lösa smärtfritt och jag skulle bli glad.
Tills dess fortsätter jag att hävda min åsikt: klotter i busskurer är inte bra. Ett par grabbar som "känner han som gör dom där..." tyckte att jag skulle lämna en av taggarna tidigare i kväll när jag var ute och gnuggade. Jag sa emot och undrade varför jag skulle spara den - de tyckte att han gör bra taggar. Jaha, må så vara, tyckte jag, men det han skriver i busskurer, på parkbänkar, på husfasader, på cykelbanor och på lyktstolpar är bara trams och inte ett dugg fint. Det ska bort, antingen med det dyra klottersaneringsföretagets metoder eller med andra. Jag anser att mina skattepengar gör bättre nytta på annat håll än när de spolas bort mot stadens busskurer. Då gör jag hellre jobbet själv, gratis. Tills vidare.
Många har (i kommentarer via internet och i samtal) fokuserat mycket på frågan om min eventuella ekonomiska ersättning för saneringen. Nå, kanske får jag samla ihop kvittona från mina inköp och kräva ersättning för gjorda utlägg av kommunen. Men det är en liten och ointressant fråga i sammanhanget; diskutera vad vi kan göra av det här och vilka som ska vara huvudaktörer istället. Här följer några trådar att spinna vidare på:
- Skolornas roll är central. Killarna som förstör materiell egendom börjar ofta innan de har blivit tonåringar och det är alltså senast i mellanstadiet som skolan måste börja jobba medvetet med de frågorna. Det vore inte fel om alla elever fick diskutera frågan om åverkan/skadegörelse och dess vidare betydelse under en temadag, typ som man gör med andra angelägna frågor.
- De stora infrastrukturaktörerna - kommunen och dess bolag, samt de större företagen i området - borde mer aktivt informera bland och för unga, i syfte att skydda sin egendom. Ibland kan det första "pojkstrecket" helt enkelt komma sig av att man inte begriper att ens skadegörelse kostar pengar och energi att åtgärda. Eftersom det ligger i kommunens intresse att fler åker buss torde också trivseln kring bussåkandet vara en prioriterad fråga.
- Vad kan vi göra som inte gillar klotter, nedskräpning och förstörelse? Jag har en metod - att tvätta bort klotter - men man kan förstås hitta på många andra aktiviteter, både enskilt och tillsammans. Varför inte bilda par eller grupper och gå en promenad runt sitt kvarter för att snygga upp litet grand? Det kan handla om småsaker som att plocka upp skräp och sopa upp glassplitter, eller bara umgås utomhus kvällstid för att visa att man finns och bryr sig om sitt närområde. Gör man sitt kvarter till en mysig mötesplats (se där, något som Östersunds kommun har försökt att skapa medelst sterila torgytor av sten och betong) kommer det att avspeglas i de boendes - och kanske i synnerhet i de ungas - välbefinnande. Här ser jag stora möjligheter för Östersundsbostäder att engagera de boende i projekt och dylikt.
- Vad kan göras för att de unga, som med stor frenesi klottrar till priset av sanering för miljontals kronor per år, ska hitta konstruktiva sätt att uttrycka sig på? Fler möjligheter att under kontrollerade former uttrycka sina graffititalanger, tydligare kommunikation mellan kommun/skola och berörda ungdomar? Ungdomsrådet Ö-rådet i all ära, men det är inte därigenom man når de busiga ungdomarna.
Mitt syfte med det här långa inlägget är framför allt att ni som är intresserade i frågan ska tänka till och bidra med respons och egna (bättre!) åsikter. Det jag helst av allt ser är en diskussion som driver utvecklingen framåt och gör verklig skillnad för kommunens unga.
Nedan ett par bilder på hur det kan se ut vid busshållplatser:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)