I en krönika i lördagens LT tar Kjell Albin Abrahamson, frälst på Östeuropa och fartblind av antikommunism, ställning för platt skatt. Jag kan tycka att han borde tänka innan han skriver, men det är tydligen inte LT-skribenters kopp te (så skrev exempelvis David Bexelius i en annan krönika för en tid sedan om en banderoll över "E4:an", pinsamt förväxlandes den där E-vägen i Sundsvall med den i Östersund).
Varför ska vi då ha platt skatt? Enligt Abrahamson är det helt uppenbart. Ser vi (som inte förespråkar platt skatt; en majoritet bestående av alla utanför klicken kring ledningen för Stureplanscentern) inte sambanden? Höga bonusar, svartarbete och mygelkulturer i företagsledningar. Allt det här beror på den progressiva skatten i Sverige! Och på att skatten är för hög.
Låter det konstigt? Ja, det är det ju onekligen. Mycket kan man anklaga höga skatter för, men överklassens girighet och kapitalismens kapitalackumulerande krafter handlar om andra saker. Abrahamson lyckas heller inte bättre i sin argumentation än att komma fram till att det är krångligt med progressiv skatt, och att många rika flyr Sverige för skatteparadis. Utan att lägga någon värdering i ordet "rättvisa" utropar han också rättvisan som vinnare på platt skatt - de enda som förlorar på platt skatt är de arbetsskygga. För det sa en kvinna (som var svensk, påpekar krönikören) till Abrahamson häromdagen, att det lönar sig inte att arbeta i de höga skatternas Sverige. Och det är ju korkat att det är så. Och då vore det ju smart med platt skatt.
Allvarligt talat, det här är ett pinsamt utrop av en naiv, nyliberal predikant. Riktigt bekymmersamt är det också eftersom Abrahamson länge har varit korrespondent för Sveriges Radio i Östeuropa. Hans krönika andas samma pondus som femtonåriga ungmoderater när de mässar om "frihet".
Problemet som Abrahamson lyfter, med direktörer som beter sig som svin och nolltaxerar, är ett högst verkligt problem. Men det förändras inte av att det svenska skattesystemet blir platt. Skatteparadisen utomlands kommer att vara lönsamma oavsett hur platt vi gör den svenska skatteskalan. Problemets grund är att det är för lätt att flytta sitt kapital som rik, att fly undan det demokratiskt fattade omfördelningsprogram som Sverige faktiskt har byggt upp genom åren. Den diskussionen undviker Abrahamson, liksom alla andra som förespråkar platt skatt, högtidligt att beröra. Istället påstås det vara de höga skatterna som är roten till allt ont. Så kan man ju förstås härja på, mot bättre vetande, när Sverige med högre skatter alltid har haft lägre arbetslöshet och en bättre samhällelig utveckling än länder med plattare skatter.
Att platt skatt, där det har praktiserats, införts av demokratiskt tvivelaktiga regeringar och efter rådgivning av minst sagt tveksamma liberala ekonomer, bekymrar inte hobbyliberaler som Abrahamson. Att ett progressivt system föredras av väljare i plattskatteländer som Slovakien när de får ett alternativ vill Abrahamson inte diskutera. Att plattskatteländer är lågskatteländer och därtill vältrar över problemen i kristider på sina redan otillräckliga offentliga ekonomier menar Abrahamson är ett föredöme, ty endast de arbetsskygga drabbas - och det helt rättvist.
Jag skulle nog önska av den som är satt att rapportera om politik och ekonomi en förmåga att seriöst analysera verkligheten. Jag skulle nog också önska att LT upplät just nöjeskrönikeplatsen åt mindre dogmatiska skribenter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar