Eller så tittar vi på teve.

– Det är varmt, soligt och folk hoppar runt på gummibollar. Kräver ingen eftertanke alls! Mer sådant kommer det att bli.

Vi är mitt inne i tevesäsongen och konjunkturen singlar som en femtioöring mot botten. Programchefens ord i DN uttrycker i kulturen vad Moderata ungdomsförbundet uttrycker i politiken: banaliteter för att fördunkla folks uppfattning om stora samhällsproblem.

Jag tänker på det för kapitalismen centrala uttrycket "bröd och skådespel". Dagens politiker är experter på att lätta på svångremmen som håller hushållen med bröd, borta från svält som annars skulle kunna leda till politiska resningar. Skådespelet har de, klokt nog, outsourcat till en annan del av makteliten, till mediefamiljerna och deras mediehus. På så vis kan man inte anklaga politikerna för att styra med den djupt förkastliga bröd och skådespel-metoden, eftersom de ju inte formellt styr media.

Fast när det gäller innehållet i kommersiell media är det i högsta grad beroende av regeringen och dess myndigheter. De senaste åren har regeringen i allt raskare takt släppt sina regleringar av media - mer reklam, färre utbudskrav - och därmed öppnat för landets knappa handfull mediefamiljer att stärka sitt grepp om folket. Givetvis har det skett först efter intensiv lobbying från familjerna, för det är ingen naturlag att just de redan mäktiga får mera makt när mediepolitiken stuvas om.

Så länge vår medieproduktion utgörs av folk som hoppar runt på gummibollar, dansar eller förnedrar sig, så kommer allt att fungera friktionsfritt i medielandskapet. Enda plågan är det där presstödet, och i förlängningen också public service, som ju måste ses som någon form av statlig inblandning i de fria medierna. Först när familjerna äger rubbet kommer vi att leva helt harmoniska liv, lyckligt obekymrade av konjunkturernas obegripliga vägar.

Man kan tillägga att vi då också helt kommer att ha tappat kontrollen över de gamla arbetarrörelseidealen om folkbildning. Det innebär att bildning och förmåga att urskilja och begripa samhällsstrukturer blir egenskaper enbart förunnade ett uppåtsträvande skikt. Några kommer att vara lärda, bara för att förklara för den okunniga massan på ett tillbakalutat sätt att saker måste förbli som de är. De flesta dras allt längre bort från makt över sin egen tillvaro, till en tillvaro som bygger på att låta sig uppslukas av underhållningen.

Att de många sitter och myser framför gummibollarna i rutan är på många sätt bekvämare än när de organiserar kamp för bättre villkor, åtminstone för maktens män. Det är därför de höga tittarsiffrorna skär i mig som frigolit mot svarta tavlan.