Solidaritet med Lagena-arbetarna!

Det strejkas och stås i på Lagenas lager i Jordbro. Här i Östersund har jag och en handfull andra delat ut flygblad om och samlat in pengar till de strejkande. Vi hade vädrets makter på vår sida, vilket syns på bilden:

Härligt väder, och alla flygblad gick åt.

Vad jag har hört har det gått bra överlag runtom i landet. Systembolagets dotterbolag Lagena har en bred, folklig opinion emot sig, även om media verkar mer angelägna om att meddela allmänheten att midsommarspriten inte är i farozonen. ÖP gjorde en nästan-artikel om flygbladsutdelningen...

Nästa argument: Sovjet?

Vänsterpartiet i Östersund uppmärksammar Socialdemokraterna på att det vore ett brott mot samarbetsavtalet att lägga ut mer av hemtjänsten på privata utförare. Om S ändå fullföljer privatiseringen - som föreslås enbart för att skära i utgifterna med futtiga fem miljoner kronor - anser vi att samarbetet har upphört. Man kan inte ha ett samarbete som bygger på icke-samarbete.

Vi vill istället att kommunens hela verksamhet inom i första hand vård- och omsorgssektorn ska ses över ur effektivitetssynpunkt. Ett sådant förslag har vår revisor lagt fram. Som en tillfällig åtgärd kan vi också tänka oss en krisskatt, för att kompensera för det plötsliga bortfall i skatteunderlaget som har drabbat kommunen. Underskotten är då i huvudsak förbi om ett par år. Inget av det här borde vara kontroversiellt för socialdemokratin, däremot borde förslaget från deras egna vård- och omsorgsnämndsordförande vara det.

När borgarna har slut på argument kommer istället hittepåadjektiv, eller motstridiga nedsättande omdömen. Som typ i ledaren i dagens ÖP. Vänstern borde "greppa varje besparingschans som ges", skriver Per Hansson (C), inte "snacka om att ta ut mer skatt". Okej, vi borde alltså bli opportunister som går med på vad som helst. Eller? Nej, för han skriver också att: "Östersunds invånare förtjänar bättre i form av en stabil och tydlig politisk ledning. Inte vindflöjlar som likt Vänstern hellre värnar sina heliga principer än försöker klara upp ett krisläge."

När vi värnar våra "heliga principer" (eller helt enkelt vill hålla oss till ingångna avtal) är vi "vindflöjlar". Hur får karln ihop det? Never mind - han jobbar ju ändå på en centerpartistisk tidning, så varför skulle det behöva finnas någon logisk stringens?

Vård- och omsorgsnämndens ordförande är också mer än lite fräck som (enligt LT) kallar överenskommelsens principer för "ord på papper". Ord på papper är att ställa två privatiseringsförslag mot varandra, istället för att grundligt genomlysa varför den egna verksamheten är så hopplöst ineffektiv.

Socialdemokraterna har flera gånger tänkt högt i vänsterpartisters närvaro att de "hade hoppats att vänstern hade mognat". Nu är det dags för sossarna att vakna och ta tag i den egna byråkratin. Vi i vänstern vill låta den gemensamma välfärden mogna efter de önskemål och krav som anställda och brukare har på verksamheten, inte fly problemen genom privatisering.

Lägg av, Lagena!

I dag, onsdag, är vi alla lagerarbetare (i hjärtat). Det är då väl själva fan om ett dotterbolag till statliga Systembolaget ska gå i bräschen för att krossa svensk arbetarorganisering. Nej, upp på barrikaderna och ut med (insamlings-)bössor och flygblad!

Solidaritetsaktioner i Östersund för strejkande lagerarbetare

I dag, onsdag, delas flygblad ut och pengar samlas in utanför systembolag i hela landet. Det är Lagena-arbetarnas Vänner, en kampanj för solidaritet med de strejkande handelsmedlemmarna på Systembolagets dotterbolag Lagena, som skrider till aktion över hela landet, från Kiruna till Malmö. I Östersund berörs Systemet i Mittpunkten klockan 13.30 och Systemet i Lillänge klockan 15.30.

Strejken på Lagenas lager i Jordbro utanför Stockholm har sin grund i arbetarnas missnöje med företagsledningens personalpolitik. Mer än hälften av de anställda har varslats om uppsägning, många av dem bara för att senare erbjudas arbete på samma arbetsplats - som anställda av bemanningsföretag. Ledningen på Lagena har "erbjudit" de anställda minskade förmåner i utbyte mot att få behålla sina anställningar, något som facket uppfattar som utpressning.

- Som medlem i Handels känns det förjävligt att se hur andra medlemmar behandlas kränkande av sina arbetsgivare. Mitt i förhandlingarna med facket har Lagena lagt ett nytt, stort varsel. Det är ett oacceptabelt agerande. Om fler följer Lagenas exempel har vi snart ingen trygghet i arbetet alls, säger Nisse Sandqvist som är en av flygbladsutdelarna.

Efter att ha sagt upp 49 av 150 anställda la Lagena nyligen ett varsel om ytterligare 33 uppsägningar. Handels förhandlare satt i förhandling med företaget, bundna till fredsplikt. Större delen av den kvarvarande personalstyrkan - runt 70 anställda - drog då, i måndags, ut i vild strejk och blockad för att tvinga företaget att backa från sitt senaste varsel. Lagena svarade med ett löfte om att polisanmäla och kräva på skadestånd de anställda som agerade mot företaget.

- Vi samlar in pengar till de strejkande för att visa vår solidaritet och vårt motstånd mot osäkra arbetsvillkor. Om Lagena får sitt skadestånd kan de anställda åtminstone få sina jobb och sin värdighet tillbaka, säger Nisse Sandqvist.

Ursäkta oflytet i texten ovan, men jag har lite mycket annat att göra. Om Lagena inte backar nu får vi väl helt enkelt ge dom våld. Läs mer om konflikten på Lagena-arbetarnas Vänner och hos Lagerarbetarna. Kolla vad Handels har att säga om Lagena... Kolla också vad Vänsterpartiet Malmö gjorde härom dagen:

Som man frågar...

En på samma gång tröttsam och fräck enkät har omedelbart efter EU-valet skickats ut till 1 300 av Vänsterpartiets politiker. Jag ids inte ens nämna vem avsändaren är. Vad enkäten handlar om? Man vill såklart få några vänsterpartister att skriva något snaskigt om sin partiledare som går att göra rubriker av.

Bland enkätsvaren har man hittat ett 30-tal som inte anger att de har förtroende för Lars Ohly. Man kan tycka att detta, att 30 av 1 300 eller knappt 2,5 procent, utgör en marginell kritik av Ohly som partiledare. Men så kan det förstås inte tolkas när media ska göra utspel. Då heter det istället "Efter EU-fiaskot: Avgå, Ohly!" (Nyhetskanalen.se, förstarubrik i kväll). Sanningen är att det bara är någon enstaka som kräver Ohlys avgång. De flesta ser misslyckandet som en följd av en felaktig strategi från partiledningens sida, och det är ett ansvar som faller på de ansvariga för valrörelsens utformning - där har Ohly haft en ganska tillbakadragen roll i det här valet.

Nu blir det debatt inom partiet. Intern debatt är god debatt. Där kommer Ohlys ansvar att tillhöra de mindre frågorna. Desto större måste diskussionen om ledande partiföreträdares kompetenser över huvud taget vara. Lars Ohly är närmast perfekt som vallokomotiv i ett klassiskt val: en utmärkt talare, skarp retoriker, blir lyssnad på av folk och så vidare. Men uppenbarligen sitter inte rätt person på rätt plats överallt i partiet, och det är där skorna klämmer.

Detta är dock en fråga för partiet att självt komma fram till, efter interna diskussioner oss medlemmar emellan - inte till följd av kampanjer från oseriösa proffsbloggar.

Vad fattas oss i vårt parti?

Jag sitter och läser Vänsterpartiets valplattform till EU-parlamentsvalet. Det slår mig direkt att innehållet i den för det mesta inte har konkretiserats i vår valkampanj. Det enda som har följt med i hela valet är flygbladen, som är nästan vulgärt populistiskt formulerade:

Du och alla andra svenskar har hittills betalat mer än 300 miljarder kronor till EU. Vad har du fått tillbaka? Om du inte är skånsk storbonde eller byråkrat i Bryssel har du antagligen inte fått något alls.

Vi vill sluta kasta pengar i det svarta hål som kallas EU. De miljarder vi varje år betalar skulle räcka till 50 000 fler förskollärare, sjuksköterskor och lärare i Sverige.

Den EU-kritiska allmänhet som vi har vänt oss till har nog ryckt på axlarna när de har stött på vårt valmaterial. Vi har haft en fantastiskt rolig valtidning, men den har knappast lett till någon djupare förståelse för vår politik. EU-kritiken har blivit nästan pratig, med en mängd exempel på all skit i Bryssel, medan vår politiska linje och våra alternativ på alla områden har kommit fram svagare än övriga partiers.

Sorsele, mina hemtrakter, visar närmast chockerande resultat för Vänsterpartiet. Vi tappar mer än 40 procentenheter - från nästan 50 procent 2004 till drygt 8 procent 2009. Erik Berg uppmärksammar i ännu ett intressant inlägg att det råder stora regionala skillnader i röstdeltagande i landet: Ragunda och Lidingö symboliserar således en växande klyfta mellan glesbygdsapati och urban EU-entusiasm.

Att vi har saknat ett mediekärt förstanamn på listan är uppenbart - och blir tydligare när man ser Folkpartiets (Marit Paulsen) och Miljöpartiets (Carl Schlyter) framgångar. Jonas Sjöstedt eller för den delen Gudrun Schyman hade helt klart lockat media såväl som väljare.

Men mest har vi saknat de konkreta frågorna. Vi har lyckats missa massor av chanser i form av sakfrågor (fildelning, utsläppsrätter, lobbying) och istället försökt måla en systemkritisk bild med bred pensel. Det borde fungera tvärtom: EU-frågorna konkretiserar vi och fokuserar på ett fåtal i valrörelsen, medan vi är systemkritiska på ett mer generellt plan mellan valen.

Den attityd som annonserades för ett par år sedan - ett gladare, mer positivt vänsterparti - har vi glömt under den här valrörelsen. Istället har det varit kritik - helt befogad, i och för sig - för hela slanten. Alternativet har framstått som "vad som helst utom EU".

Förhoppningsvis har partiet gjort en lärorik läxa denna gång. Vi måste analysera valrörelsen från alla perspektiv - hur bra fångade vi till exempel upp väljare under 30 och över 55 i det här valet? - kontinuerligt, och vara flexibla för att hänga med när valrörelsens fokus svänger från en fråga till en annan. Med det och en rejäl intern debatt nu i höst är jag helt säker på att vi kan bli "raketen" i riksdagsvalet 2010.

Bäst om piraterna

Erik Berg står för vårens bästa analys av internetfrågan och Piratpartiet. Det här är popmarxism i högform. Helt enkelt sjukt viktigt för vår rörelse och vårt samhälle. Inlägget tar en stund att läsa i sin helhet, men är värt varenda minut (just det, kids, läs hela!). Några sammanfattande citat:

Internet var en fredad zon så länge som klasskonflikten inte huvudsakligen utkämpades här utan på de ”gamla” arenorna. Den frigörande end-to-end-arkitekturen växte fram i en tillfällig ficka av förbiseende. Idag är det undantaget över, välkomna till klasskampen 2.0! När nu 90% av befolkningen använder Internet mer än en timme per dag, när ungdomar läser bloggar oftare än de läser tidningar, när nätets fundamentala arkitektur byggs av vinstoptimerande kommersiella aktörer – inte glada entusaister, då blir detta den nya huvudarenan för en gammal konflikt som påverkar alla aspekter av samhällslivet. Därmed har insatserna höjts, väsentligen.
[...]
Om nu piratpartiets perspektiv är otillräckligt därför att det saknar en förståelse för den bakomliggande konflikten (och flirtandet med borgerliga liberaler talar för att den blinda fläcken kommer bestå, värdeliberaler har alltid varit sina egna objektiva intressens värsta fiender) så är det dessvärre inte bättre bevänt med vänstern, som i motsvarande mån saknar en vision för nätets framtid. Och en vision behövs – det räcker inte med att vara för fri fildelning och emot FRA-lagen, IPRED, datalagringsdirektivet, ACTA och vad helst som dyker upp för dumheter, vilket vi naturligtvis är. Framförallt behöver vi en idé om vad nätets rum ska vara, vilket liv ska det möjliggöra, vilka regler ska egentligen gälla? Vilken är vår vision? Detta är i allra högsta grad ”up for grabs” – nätet formas genom närvaro eller avsaknad av politik.
[...]
Diskussionen om nätets framtid är en central samhällsfråga, jag hoppas att det blir en valfråga 2010, ett av många skäl att sparka ut alliansregeringen från Rosenbad. Det stora problemet är dock att de här vägvalen i väsentliga delar har lämnat våra händer idag. Vi äger inte frågorna. Istället är det i EU-kommissionen de direktiv författas som formar framtidens Internet. Och det är genom hemligstämplade förhandlingar istället för i öppen debatt som nästa steg tas. Jag har tidigare skrivit om "Bodströmproblemet", hur dåliga idéer skalas upp till Europeisk nivå, förses med en superdopning och återvänder som ännu sämre idéer som måste genomföras i alla medlemsländer.
[...]
Några ord därför, tillslut, om Piratpartiet i EU-valet som avslutning på denna långa tirad. [...] Vänsterpartiet står för 99% samma politik i synen på Internet och övervakning. Precis som Piratpartiets åsikter på många punkter ännu inte är färdigformulerade så är inte heller våra det, visserligen, men ingen behöver tvivla på att vi kommer landa i en politik för ett fritt Internet när vi väl får hela vår nätpolitik in i ett program. Det tar litet tid, det är en interndemokratisk process som måste leda dit.

Det finns dock en viktig skillnad mellan oss och Piratpartiet: vi har en politik i ytterligare några dimensioner. Alltför mycket står på spel i världen idag för att man ska kunna unna sig lyxen av att rösta på enfrågepartier.

Word.