De senaste dagarna i Caracas har vi tagit det ganska lugnt, det har funnits tid att tänka och reflektera. En av de mest akuta samhällsfrågorna vid sidan av den sociala och politiska revolution som pågår är miljöfrågan.
Vid middagen i går sprang en råtta omkring bland hyllor och möbler på restaurangen. Personalen jagade bort den när vi sa till, men mer dramatiskt än så är det tydligen inte när det finns råttor där folk äter. Och det är inte konstigt att man tar lätt på situationen när det bara handlar om en ensam råtta: Caracas har ett väldigt lortigt sophanteringssystem. Soporna läggs på gatan helt osorterade och körs med sopbilar sen till den gigantiska soptippen en och en halv timme från stan. Det handlar om enorma mängder sopor, där hundratusentals råttor festar hejdlöst. Caracas kommun har en kampanj för att minska ohyran, men den hjälper föga eftersom själva sophanteringen är den viktigaste källan till råttornas framfart.
Ett annat stort miljöproblem är bensinpriset. I lördagens Últimas Noticias hade statliga oljebolaget PDVSA en annons med ett budskap som löd ungefär "Tänk efter! En burk läsk kostar lika mycket som drygt 15 liter bensin. Vi kan inte slösa på våra resurser". Bensin kostar mellan 60 och 80 bolívares per liter. En tank som rymmer 60 liter kostar alltså runt 3 600 bolívares att fylla. Med ett värde på runt tre kronor per tusen bolívares kostar det alltså drygt tio kronor. Full tank. Billigt. Öppnar upp för slöseri. Till följd av den billiga bensinen väljer venezuelanerna också hellre en bil som använder en liter mer bensin per liter till motorkraft och luftkonditionering, än en miljövänlig bil. Bussar, lastbilar, båtar och andra fordon är generellt inte i så gott skick att de skulle godkännas i bilprovningens avgaskontroller.
Om Venezuela ska fortsätta industrialiseras som den nuvarande revolutionära regeringen har tänkt sig måste man också komma åt det slöseri med elektricitet som förekommer. Det handlar dels om luftkonditionering som används i onödan, men också om belysning (venezuelaner gillar att hänga upp nakna glödlampor i och utanför sina små hus). Misión Energética heter energiprogrammet som genomförs för fullt i landets alla delar. Ett antal tusen aktivister går omkring med ryggsäckar fyllda med lågenergilampor från Kuba och knackar dörr för att ge folk en mer energisnål livsstil. Hittills har man bytt tiotals miljoner lampor. Och det ger effekt: Caracas bergssluttningar lyser i gult där Misión Energética inte har varit, och i vitt där den har passerat.
Av det vi kan se här i Venezuela lär vi oss att när pengarna bara fördelas rätt så kan samhället förändras precis hur som helst. "Allt som behövs är ett revolutionärt läge."
2 kommentarer:
Ja, hade jag nånsin haft en tanke på att åka till Venezuela har jag definitivt lagt den på is nu. Råttorna avgör. Precis som när fd arbetskamraten Alexandra varit i Thailand och vadat fram på en översvämmad gata där hon mötts av en fetstor simmande råtta.
Bara möjligheten att råka ut för en råtta gör att jag avskriver resande till såna kontinenter. Möjligen kunde jag tänka mig ett besök om jag fick ha med ett välväxt kattdjur som snabbt likviderar alla gnagare inom en radie av nån kilometer eller så. Var alltså glad att du inte är lika hysteriskt råtträdd som jag!
Energislöseriet låter ju helt vettlöst. Som välordnad svensk har man svårt att förstå sånt. Fast om jag tänker på Venezuelas bensin som på vårt rena, friska vatten blir det lite lättare att fatta. Jag menar, varför skulle jag vara sparsam med det vatten som inte kostar mig ett öre? Nu är jag ju lite försiktig med vattenförbrukning ändå, liksom av princip, men hade jag en gräsmatta som behövde vattnas skulle jag inte ägna vattenbristen i världen en tanke. Går det att få folk i allmänhet att förstå problemen med oljeförbrukning i ett land som Venezuela?
"Inom revolutionen är allt möjligt, utom den inget" som nån gubbe ska ha sagt. Men det kommer bli en utmaning för regeringen att höja bensinpriset, som Chávez föreslagit.
Skicka en kommentar