Berlinresan var bättre än deltagarantalet skvallrade om. Att bara 21 av oss på Kvarnby fick uppleva allt det roliga är synd, för den gediget planerade veckan förtjänade ett större intresse!
För det första var vädret högsommarfint varje dag. Vårblommorna har slagit ut och solen gav ursäkt för ett antal smarriga glassar. Och hur härligt ser väl inte Potsdam ut, med blommande syrenbuskar och pampiga preussiska slott?
Sanssouci, i Potsdam. För det andra är Berlin fullt av intressanta, om än kanske inte alltid upplyftande, politiska upplevelser. En promenad i Östberlin gav exempelvis följande lärdom:
Utanför många hus har minnesstenar lagts för att hedra några av de miljontals judar som utrotades under det nazistiska projektet. 
Men minnesplattorna över stupade antifascistiska kämpar, som brukade sitta på fasaden vid portarna, finns sällan kvar. Detta berättar Henning Süssner, som också tolkade alla studiebesök vi gjorde i stan. För det tredje gav oss studiebesöken en bild av hur läget är i den tyska arbetarrörelsen och välfärdsdebatten i förbundsrepubliken. Ta byråkraten som förklarade varför de senaste årens stålbad inom välfärden är nödvändigt, om än 30 år för sent:
A-kassa är dåligt für alle! Eller tjänstefacket ver.dis representant, som trots rimliga åsikter om välfärden inte kan presentera ett seriöst motstånd mot elitens nedskärningar. Här behövs samarbete med svenska LO!
Ett fack utan aktivitet = uppgivet. Att förändra världen-kursen missade inte att vårda minnet av de stora förebilderna här i livet, vid Marx-Engels-Forum:
Samma högtidliga känsla infann sig när Ola och Henrik fick nästan-köra en riktig Trabant på DDR Museum. Detta var bara ett urval av vår omfattande resa, som också har fungerat som batteriladdare för ett verksamhetsår av kamp, studier och arbete!
3 kommentarer:
Härligt! Hoppas få läsa mer - och höra, när du kommer hemöver!
Bilden av Ola och Henrik i Drabanten var vacker. Tror jag skall ha den som ny bakgrund på datorn, istället för min nuvarande av Federley på vift i Shanghai.
Är det en vaxdocka av Günter Grass i bakgrunden eller är karln bara väldigt lik? Eller ser alla tyskar ut så?
Elisabet: Jag tog en hel del fina bilder, men finast är nog filmsnutten från uppträdandet i den östberlinska före detta industrilokalen - numer tillhåll för flummare och festare - med två riktigt tyska spexande killar. De var väldigt, väldigt tyska. Tyskt så att det stod härliga till.
Erik: Ja, det var alltså en mäktig upplevelse. På bilden ser vi bara svenskar från Kvarnby, om man räknar bort de två kvinnorna i bakgrunden som jag tror kan ha varit tyskor. Det måste också vara fototillfället som gjorde Grassen, så att säga.
Skicka en kommentar