Mindre demokrati, mindre insyn.

Jag tycker att det är jobbigt med offentlighetsprincipen. För i och med den så kan folk leta upp de mest skrämmande uppgifter om offentliga bolag - som deras ekonomiska förehavanden, deras styrelsebeslut och deras kunders klagomål - och med denna information driva opinion. Det är ett ohyggligt övergrepp på den fria företagsamheten och existerar som tur är inte i privat sektor.

Därför är jag lättad att få de vattentäta skotten bekräftade:

Hej!

Angående din fråga om Ultras omsättning och ekonomi respektive Prolympia och John Bauer.

Denna typ av uppgifter lägger vi inte ut på vår hemsida. De personer som har anledning att känna till ekonomiska detaljer från Ultra får detta av företagsledningen.

Tack för visat intresse av vårt företag.

Hälsningar

Marie Eksell
Ultra Education AB

För den som har svårt med tjänstemannasvenska kan jag översätta det där sista, om "visat intresse": "Du har inget att göra med information om vårt företag."

Så vad hade jag då begått för ilsket övergrepp mot denna transparenta juvel till utbildningsföretag? Jag skrev följande i ett mail:

Hej!

Jag har funderat lite på Ultra AB:s ekonomi. På hemsidan får jag veta att bolaget 2004 hade en omsättning på drygt 350 miljoner kronor. Men jag hittar inga närmare ekonomiska fakta. Hur mycket av ekonomin utgör John Bauergymnasierna, respektive Prolympiaskolorna? Hur stor del av omsättningen är vinst? Vilka är ägandeförhållandena i Ultra?

Med vänlig hälsning
Nisse Sandqvist

Mailet skickades för två veckor sedan, så företaget har filat på den där formuleringen länge.

Ponera att jag hade fått ut den information jag sökte, i ett vänligt och klargörande mail från kundtjänst. Vad hade jag gjort, om jag fått veta att företaget har en vinstmarginal om runt fem procent (cirkus 15 miljoner i vinst?), att John Bauergymnasiet är rena kassakon och att makten över huvudbolaget är mycket koncentrerat till enskild ägare? Antagligen ingenting. Jag hade fått ytterligare bevis för placeringen av en av alla de tusentals små pusselbitar som utgör det sjuka kapitalistiska faktum vi i dag står inför. Kanske hade det blivit en bittersarkastisk bloggning om det. Fast någon opinionsstorm kan ju inte jag, en tonåring från Östersund, skapa. Så what's the fuss all ab00t?

När privata företag nu äntligen får kasta sig över de förfallande resterna av kommunal samhällsservice månar de antagligen om sin bild som räddaren i nöden och lösningen på samtliga problem i offentlig sektor. Allt blir bättre privat, är den bild vi ska ha i bakhuvudet. Och då går det inte för sig att man lämnar ut sina spelkort för granskning. Sådan information i händerna på en viss Janne Josefsson på SVT, eller ännu hellre Dan Josefsson, skulle definitivt bli ett hårt slag mot hela privatiseringsrörelsen.

Ärligt talat måste jag säga att ett sådant scenario är önskvärt. Nu hoppas jag att nån missnöjd ekonomiansvarig eller lurig researcher lyckas läcka lagom mycket för att sensationsjournalisterna ska få vatten på sina kvarnar. Dels för min personliga tillfredsställelse, och dels för demokratins och insynens skull.