Stadsplanering i perspektiv

Östersunds kommun släppte i dag de två arkitektförslag för Storsjö strand nedanför nuvarande centralstationen som utarbetats under året. Det är två rätt intressanta förslag, där bostäder och grönyta ställs mot hotell- och konferensbygge. Det gamla spårområdet (och eventuellt själva järnvägsstationen) ska schaktas bort för att bli ett av stans mest attraktiva områden, med utsikt över fjällen och sjön.

Massor av räls ska bort!

Risken finns såklart att området blir otillgängligt för vanligt folk eller att det bara byggs lyxhus, som i Mjällestrand. Fast nästan vad det än blir så är det bättre än dagens öde, giftluktande strandremsa. Och vad med stationsbyggnaden? Dagens järnvägsstation ligger lite taskigt till, med flera hundra meter till busstationen och stans egentliga mittpunkt. Det enda som talar emot en flytt till Badhusparken/Västra station är att stationsbyggnaden är en vacker och sparvärd byggnad där den står nu.

Annars har diskussioner förts om att, när polisen flyttar ut till Fyrvalla tillsammans med de andra blåljusmyndigheterna om några år, låta inrymma ett så kallat resecentrum vid Västra station och nuvarande polishuset.

Det skulle bli många människor i rörelse från Kyrkparken, längs Stortorget, ner till Badhusparken!

Det är betydligt mer centralt än dagens järnvägsstation och skulle föra samman buss och tåg på ett smidigt sätt. Kyrkparken-Stortorget-Resecentrum-Badhusparken skulle bli ett betydligt mer attraktivt stråk att vistas på. Bara kommunen gör ett bra jobb och kollar med kommuninvånarna lika mycket som med arkitektfirmorna så kan det bli riktigt, riktigt bra.

New Orleans har, som Naomi Klein påpekar i sin bok Chockdoktrinen, blivit ett av offren för amerikansk nyliberalisms chockbehandling. I en artikel tipsar hon om utvecklingen i orkanen Katrinas spår: New Orleans byggs upp som en mönsterstad av modell Bagdad, komplett med "gröna zoner" och djupt ovärdig behandling av de tiotusentals fattiga som fortfarande saknar hem.

Självklart slaktar man den offentliga kärnverksamheten, i form av skolor, sjukhus och äldreboenden, men man tar också itu med problembarnet "social housing", alltså typ prisvärda hyresrätter. I en stad där boendepriset för många har ökat från 500 till 1 000 dollar i månaden sedan orkanen för ett par år sedan är det avgörande för de fattiga och den lägre medelklassen att det finns boende som regleras politiskt. Och av just den anledningen - att priserna har fördubblats samtidigt som uteliggarnas antal nått 12 000 - river de nyliberalt influerade styrande nu kvarvarande allmännyttiga bestånd. New Orleans ska bli etniskt och ekonomiskt enhetligt på kort tid. Problemet är att de fattiga inte försvinner med nedmonteringen av de offentliga välfärdssystemen.

Ingen ekonomisk makt - ingen politisk röst.

Politikerna i New Orleans behöver inte lyssna på the street niggas, för det är ekonomiskt ineffektivt. De kan fortsätta sin chockbehandling - om de svarta startar upplopp sätter man bara in större militära resurser.

I Östersund går det lite lugnare till, och här har vi ett kommunalt bostadsbolag som jag hoppas tar mod till sig och gör anspråk på exploatering av stranden nedanför centralstationen. För mig smäller moderna hyresrätter i ett av länets finaste lägen högre än vilka marknadsmässiga skrytbyggen som helst. Men här precis som i New Orleans gäller kapitalets lagar, och de finns precis som i New Orleans inte till för vårt bästa.