21 juli 2008

Om mitt engagemang för busskurer

Hur gick det här till, egentligen?

Det började med en artikel i Länstidningen i torsdags, om att Länstrafikens kostnader för klottersanering har ökat. Jag skrev till redaktionen om min nyfunna fritidssysselsättning och reportern ringde inom en halvtimme. På eftermiddagen gjorde Länstidningen ett reportage med mig.

På fredagsförmiddagen var det dags igen. En journalist på Östersunds-Posten hade läst på min blogg om klottersaneringen. Lunchrasten ägnades åt att göra ett litet reportage för ÖPtv och Östersunds-Posten.

Så i lördags fanns artiklarna i tidningarna och jag blev kallad "klotterkillen" av förbipasserande i Badhusparken och natten innan hade jag rensat samtliga busskurer till och med Lugnvik. Natten mot söndagen var jag ute i nästan åtta timmar och sanerade klotter längs linjerna 1, 4 och 9.

I dag hörde producenten till P3:s morgonprogram Morgonpasset av sig och ville att jag skulle medverka i programmet. Så i morgon strax efter åtta kommer jag att slita mig en stund från jobbet och prata i telefon med Olle Garp i Morgonpasset i P3.

Där är vi nu.

Lite mer om vad det här borde handla om:

Stadsbussarnas busskurer i Östersund är inga uppmuntrande skapelser. Antingen det är de sunkiga träkonstruktionerna eller de kalla i glas saknar de i stort sett helt charm. Dessutom är de generellt dåligt planerade, vissa med papperskorgar monterade på insidan (med därav följande jäsande hundbajspåslukt i och kring kuren), andra saknar tidtabeller och fönster man kan se igenom. Det vackra undantaget är möjligen Lugnviks busskurer, en variant som det också finns någon enstaka av i Solliden. De har spröjsade fönster och stiliga, svarta metallramar. Dessas nackdel är att de är svårt utsatta för klotter och förstörelse...

Jag tror inte att det är en omöjlighet att tillsammans med boende och andra intresserade skapa busskurer som intresserar och välkomnar. Exempelvis vore det häftigt om PRO-människor fick ansvar för att inreda några busskurer med vackra blommor och en graffitiförening fick inreda några med snygga målningar och en syförening fick klä några i textilier. Om man bara kommer överens om att några får ta på sig att hålla "sina egna" busskurer fräscha skulle det mesta gå att lösa smärtfritt och jag skulle bli glad.

Tills dess fortsätter jag att hävda min åsikt: klotter i busskurer är inte bra. Ett par grabbar som "känner han som gör dom där..." tyckte att jag skulle lämna en av taggarna tidigare i kväll när jag var ute och gnuggade. Jag sa emot och undrade varför jag skulle spara den - de tyckte att han gör bra taggar. Jaha, må så vara, tyckte jag, men det han skriver i busskurer, på parkbänkar, på husfasader, på cykelbanor och på lyktstolpar är bara trams och inte ett dugg fint. Det ska bort, antingen med det dyra klottersaneringsföretagets metoder eller med andra. Jag anser att mina skattepengar gör bättre nytta på annat håll än när de spolas bort mot stadens busskurer. Då gör jag hellre jobbet själv, gratis. Tills vidare.

Många har (i kommentarer via internet och i samtal) fokuserat mycket på frågan om min eventuella ekonomiska ersättning för saneringen. Nå, kanske får jag samla ihop kvittona från mina inköp och kräva ersättning för gjorda utlägg av kommunen. Men det är en liten och ointressant fråga i sammanhanget; diskutera vad vi kan göra av det här och vilka som ska vara huvudaktörer istället. Här följer några trådar att spinna vidare på:

- Skolornas roll är central. Killarna som förstör materiell egendom börjar ofta innan de har blivit tonåringar och det är alltså senast i mellanstadiet som skolan måste börja jobba medvetet med de frågorna. Det vore inte fel om alla elever fick diskutera frågan om åverkan/skadegörelse och dess vidare betydelse under en temadag, typ som man gör med andra angelägna frågor.

- De stora infrastrukturaktörerna - kommunen och dess bolag, samt de större företagen i området - borde mer aktivt informera bland och för unga, i syfte att skydda sin egendom. Ibland kan det första "pojkstrecket" helt enkelt komma sig av att man inte begriper att ens skadegörelse kostar pengar och energi att åtgärda. Eftersom det ligger i kommunens intresse att fler åker buss torde också trivseln kring bussåkandet vara en prioriterad fråga.

- Vad kan vi göra som inte gillar klotter, nedskräpning och förstörelse? Jag har en metod - att tvätta bort klotter - men man kan förstås hitta på många andra aktiviteter, både enskilt och tillsammans. Varför inte bilda par eller grupper och gå en promenad runt sitt kvarter för att snygga upp litet grand? Det kan handla om småsaker som att plocka upp skräp och sopa upp glassplitter, eller bara umgås utomhus kvällstid för att visa att man finns och bryr sig om sitt närområde. Gör man sitt kvarter till en mysig mötesplats (se där, något som Östersunds kommun har försökt att skapa medelst sterila torgytor av sten och betong) kommer det att avspeglas i de boendes - och kanske i synnerhet i de ungas - välbefinnande. Här ser jag stora möjligheter för Östersundsbostäder att engagera de boende i projekt och dylikt.

- Vad kan göras för att de unga, som med stor frenesi klottrar till priset av sanering för miljontals kronor per år, ska hitta konstruktiva sätt att uttrycka sig på? Fler möjligheter att under kontrollerade former uttrycka sina graffititalanger, tydligare kommunikation mellan kommun/skola och berörda ungdomar? Ungdomsrådet Ö-rådet i all ära, men det är inte därigenom man når de busiga ungdomarna.

Mitt syfte med det här långa inlägget är framför allt att ni som är intresserade i frågan ska tänka till och bidra med respons och egna (bättre!) åsikter. Det jag helst av allt ser är en diskussion som driver utvecklingen framåt och gör verklig skillnad för kommunens unga.

Nedan ett par bilder på hur det kan se ut vid busshållplatser:

21 kommentarer:

Olof sa...

Tja Nisse! Jag tipsade ÖP om dig i förrgår, kul med reportaget. Vardagshjälte 101.

Men håll ordning på dina resonemang. Vet inte om du har hört talas om den reaktionära "broken window theory" som har legat till grund för arbetet mot tex klotter i många städer (speciellt i USA). Den går ut på att små "imperfektioner" i stadsbilden - ett trasigt fönster, en tag - uppmuntrar till vidare skadegörelse. Starkt fokus ska därför läggas på att stävja dessa små imperfektioner innan de blir allvarliga. Även om man inte säger det rakt ut så gäller samma logik mot "förövarna": sysslolösa ungdomar behandlas som potentiella kriminella och svaret på frågan blir då - mer repression.

Finns en del skrivet om detta om du vill fördjupa dig, ett tips är att börja på wikipedia.

Anonym sa...

det här är:

a) bisarrt

och

b) direkt reaktionärt

Anonym sa...

serriöst, varför bryr du dig ens om det? orka lägga energi på klotter..! det kommer bara mer hela tiden , du kkommer aldrig kunna stoppa dom. hoppas du inte tror det själv heller.. rätt trögt om du fråga rmig!

Anonym sa...

Hej, jag hade försökt lägga min fritid på någonting mer betydande. Jätteroligt att du har engagemang och så, men helt ärligt. FRA-lagen, de nya EU-lagarna som kommer kunna reglera så att du inte får blogga utan licens, DET om någonting är viktigare än klotter i en busskur. Hade du lagt åtta timmar på det en natt mot söndagen hade jag applåderat och klappat dig på axeln.
Men... nu?

Nåja, lycka till, antar jag.

Anonym sa...

Ja du. Jag vet inte vad man skall säga, nolifer for real?

Att du orkar lägga ditt meningsfulla(lösa?) liv på att tvätta bort andras gärningar. Du gav mig ett gott skratt i livet, det tackar jag för!=D..

Säger bara..

Nils Sandqvist är helt klart lika mycket i behov av uppmärksamhet som en writer. Kanske skulle hans liv förgyllas om han tog med sig en unipaint-marker istället för tvättsvampen under sin nästa nattliga runda. Då skulle han synas och alltså finnas. Just nu är han bara ett skämt på en blogg, dagens snack under morgonfikat, ett klossmongo som bryr sig alldeles för mycket och ytterligare en jag-kan-rädda-världen-om-jag-bara-vill-skitsnackare. Imorgon är han glömd igen, och klär då kanske på sig en superhjälte-dräkt i latex och bestämmer sig för att sila mälaren ren från avloppsrester med bara munnen. Har han tur kanske någon tidning skriver en rad eller två om hans hjältedåd då också.

Anonym sa...

Jävligt larvigt att tvätta bort folks tags. Det finns saker som är extremt mycket viktigare och att köpa politikers och medias fokus på graffiti som samhällsproblem är ju bara efterblivet.
Du verkar ju ha relativt sunda åsikter annars så man får ju hoppas att det där med klottersaneringen är något som växer bort med åldern.

Anonym sa...

Det är lustigt. Den enda icke-anonyma person som kritiserar klottersanering visar sig vara en "revolutionär" hemsida.
Kul i alla fall att ni inte har nåt behov av att synas! Eller är ni rädda för att stå för vad ni tycker?
Till den som var anonym klockan 08.32 kan jag säga att Nisse har jobbat minst halvtid med att försöka göra nåt åt alla idiotiska påfund som EU och FRA-lagen betydligt längre än han har sanerat klotter.
Och, Anonym 01.24, jo, faktiskt. De som klottrar gör det i allmänhet bara i skydd av mörkret och i ensamhet. Vi som tar bort klotter kan göra det helt öppet, på dagtid och inför publik. Vi har alltså ett visst försprång.
Till er alla vill jag säga:
Ni tycks ha missat själva poängen med klottersaneringen:
Syftet, såvitt jag förstått, är att väcka en diskussion om varför det klottras och avsaknaden av arenor för unga människor att visa upp sig på. Och så tycker Nisse att kommunen kan lägga våra skattepengar på bättre saker än miljöförstörande klottersanering. Till exempel gratis kollektivtrafik, ett Ungdomens hus och bättre möjligheter för unga grabbar att kanalisera sin energi på mer konstruktiva saker än att klottra.
/Nisses mamma, jätteanonym eftersom jag likt bloggkommentatorer och klottrare inte vill bli igenkänd...;-)

Nisse Sandqvist sa...

Olof: Kul med tipsandet. Angående den reaktionära politiken behöver vi inte gå ända till Förenta staterna för att hitta repressionen - i Sverige kan man numer bli "kollad" av polisen som fullständigt oskyldig, på deras godtyckliga misstanke om förberedelse för skadegörelse. Detta, tillsammans med att politiker generellt (nja, kanske inte miljö- och vänsterpartister) är duktiga på att uppnå konsensus kring att "nolltolerans" är ett schysst begrepp i graffitisammanhang, gör Sverige till ett inte särskilt progressivt land för ungdomar att leva i. För mig personligen är det det estetiska som fäller avgörandet: Stadsbussarnas kurer ser bäst ut utan spraymärken och pennstreck. Därav mitt inte helt jätteradikala politiska närmande till frågan. Men jag hoppas såklart att vi kan utveckla diskussionen åt det hållet också.

Anonym 0:21: Okej. Jag håller med om att det är bisarrt att en kille på 22 bast ger sig ut oombedd och tar bort klotter från busskurer om kvällarna. Men det är märkligt, om inte bisarrt, med folk som under internetanonymitet påpekar detta och dessutom klistrar etiketten "reaktionärt" på det, utan att argumentera för det. Tycker du (jag vet ju inte vem du är, men det går framledes bra att diskutera via exempelvis e-post) att jag verkar ha ett reaktionärt uppsåt? Och i så fall varför? Möjligen kan medierapporteringen sägas ha fokuserat på tokiga saker, men det förutsätter jag att du är vuxen nog att begripa och filtrera själv.

Anonym 01:24: Tror jag att jag kommer att "stoppa dom"? Nej, det tror jag inte. Jag ska inte stoppa någon. Jag ska väcka en diskussion som jag hoppas på något sätt involverar inte bara media och proffstyckare och politiker utan framför allt kidsen som är ute och kladdar om nätterna (och dit räknar jag inte bittra, anonyma graffitimålare). Det är inte lite talang som gömmer sig bakom det stygga i busskurerna - vad jag vill se är ett kontrakt mellan "samhället" (typ bostadsbolag och kommun) och de berörda målarna om utrymmen att fylla med pieces - för mitt kanske största problem i dag är ju att de kostnader som målningen medför används som argument för att inte satsa på en vettig fritid för ungdomar.

Anonym 08:32: Just nu tar jag bort klotter. Jag kommer knappast att göra det i december. Jag har varit politiskt aktiv sedan 15-årsåldern, på Peace & Love-festivalen deltog jag i arrangerandet av en demonstration mot nämnda FRA-lag. Jag är medlem i ett parti som tack vare en levande interndebatt har tagit de skarpaste ställningarna mot och har en grym analys av såväl EU som FRA-lagstiftningen. Jag har inga stora förhoppningar om att jag själv kan förändra världen, men jag gör så gott jag kan där jag känner att jag orkar för att organisera folk i kampen för förändring. Är det din recension av mitt engagemang som avgör vad det är jag uträttar här i livet?

Storklottrarn: Nolifer? Den som sa't han va't. Eller hur det nu var. Så länge "andras gärningar" har en konstnärlig ambition och jag finner dem estetiskt eller på annat sätt tilltalande (och de inte tas bort av den som äger ytan varpå den är målad) är jag bara nöjd med det. Har jag kanske kastat skit på seriös graffiti? Nej. Men fjortonåriga killar med penna och sprayburk ute på äventyr bland busskurer har jag en beef med. När det gäller min egen målning har jag så pass stor självinsikt att jag håller mig borta från att uttrycka mig offentligt. Jag vet att jag inte målar snyggt och jag önskar att fler kom till insikt om sina egna begränsningar! Resten av ditt trams orkar jag inte bry mig om.

Graffitimålare sedan 15 år: Hur menar du att jag försöker "köpa politikers och medias fokus på graffiti som samhällsproblem"? Det är trist om det är så jag uppfattas i tidningarna, men mycket av det vi ser i busskurerna är stygga, tarvligt gjorda tags som kostar fett med cash att ta bort. Vad jag vill belysa är dels de ungdomar som har talang och vill göra nåt utan att skada kommunens ekonomi, dels alla andra som inte heller har nåt vettigt att göra på sommarkvällarna. Om du menar att det är bättre att inte kämpa för en bättre närmiljö och ge alternativ till kraven på repression mot unga (som tveklöst blir följden av "larm" om ökande klottersaneringskostnader) begriper jag inte vilken planet du kommer från. I Venezuela organiserar man folk i kvarteren för att göra närmiljön bättre, och det är banne mig inte efterblivet. Samhället är efterblivet, inte dess medborgare, aight?

Anonym sa...

Det är intressant att du nämner olika alternativ som kommun och politiker istället borde lägga pengar på. Tyvärr är det så att om klottret skulle minske så skulle inte det innebära ett nytt fräscht ungdomens hus, inte heller några upprustningar på andra håll. Dem "insparade" pengarna skulle gå ner i lokalpolitikers fickor i form av förmåner och högre löner. Dem har ju trots allt "fått bukt på klotterproblemet" och är värda dessa höjningar... Din sanering är naiv och kanske skulle du istället försöka se dem estetiska uttrycken i graffiti istället och i framtiden kunna glädjas åt ett kreativt uttryck även om det täcker din busstidstabell?

Jag väljer att hänvisa till en bild från ett betongkomplex i lill-janskogen i stockholm. Där man ansåg att tiotusentals kronor skulle läggas på att omringa detta för ingen annan än graffitimålare intressanta område med ett 2 meter högt stängsel... Väl använda pengar. Eller?

http://sp9.fotologs.net/photo/41/4/49/jakethesnake/1216631177809_f.jpg

/sam

Anonym sa...

Vill man slippa anonyma kommentarer kan man ändra inställningarna, tills dess får man hållas (eller redigera bort dem efteråt).

Kommentarer om din mamma och grejer är väl ganska menlösa, men visar väl ganska tydligt vad "kids" själva känner inför sånt här.

Det reaktionära ligger i att du husnegrar och agerar "cover up" för det samhälle som tvingar fram alternativa (a)sociala kit.
Din utgångspunkt i bloggen har ju inte varit "vi ungdomar har inget att göra, vi vill ha ett hus" utan "det är tråkigt att ungdomarna är ivägen i samhället, ifall vi ger dem ett hus kanske vi slipper det problemet".
Du skriver ju själv:

"Jag ser fram emot det kommande året som ett år när jag övertygar klottrarkidsen om att en ny hobby är vad de behöver"

Det som kidsen behöver är alltså nya hobbies? Det är dem som är problemet?

Ditt ideal om att folk oavlönat ska utföra kommunens jobb (utan några krav på att också ta över dess makt) är ju att säga att vi frivilligt ska jobba gratis för stat och kapital (för att inte ens gå in på att det redan finns folk som jobbar med sånt, vars löner du dumpar).

Det är ju iaf gött att du har så mycket självinsikt att du kan skriva:

"Se det som att jag har en politiskt korrekt medelklassyn på det hela"

Anonym sa...

Nisse... jag är själv målare och sysslar vanligtvis inte med klotter då jag vet att det förstör ganska mycket av den redan förstörda ekonomi som kommunerna i detta land besiter.

Men jag kan inte riktigt stödja att du går o sanerar av ngn anledning, som ovanstående skrev så tar du ju jobben från sanerare och liknande, kommer sluta med att sanerarna ifråga går ut o klottrar för att få jobb om alla privatpersoner skulle börja agera som du. Sen förövrigt finns det alltid mycket "nybörjare" och dom kommer fortsätta oavsett, det lär ju kännas om du har sanerat en kur en natt och 2 dagar efter är samma kur i behov av att saneras igen. Livslångt och omöjligt projekt skulle jag vilja summera det som.

Till sist så när du säger att viss "graffiti" borde få sitta, så är nog inte du rätt person att döma vad som är snyggt och inte oavsett om det bara är klotter i dina ögon så finns det kanske nån av dom tags du sanerat som har en betydelse i denna subkultur.

Mvh

Nisse Sandqvist sa...

Det här är ju som att diskutera abort med Ja till livet-folk. Hur sansad man än försöker vara finns det en handfull provokatörer som beter sig som äldre herrar vars enda syfte är att spåra ur offentligt. Två seriösa kommentarer, en massa bullshit.

Anonym 13:37 (omg leet!): Kuk och fitta är, vid sidan av något av huvudinnehållet i det (tydligen värdefulla) som jag skrubbar bort från busskurer dagligdags, några av de mildare grejer min mamma säger. Genant blir det först om hon upprepar vad hon lade in i sin T9 för ett par månader sedan... Om ens mor är syndikalist har man helt enkelt fått en uppfostran som heter duga.

Sam: Återigen, jag må framstå som naiv och dryg i tidningen, men har du sett mig hävda att minskat klotter per automatik ger ett ungdomens hus? Nej, inte det heller. Men med minskande kostnader för klotter har man en bättre förhandlingsposition att driva sitt krav från. Kravet är berättigat och (jag antar att du inte är särskilt insatt i Östersunds kommuns lokala villkor) inte särskilt orealistiskt inom ett par år, då en utredning har gjorts som mig veterligen visar att det behövs ett ungdomshus rätt snart. Vad som behövs är att några fler än klicken runt Östersunds kommuns ungdomsråd kommer med på tåget. Att det finns mer seriösa, ärliga ungdomar som sysslar med riktig graffiti behöver man bara gå till skatehuset på campus i Östersund för att se. Där finns (eller har i alla fall funnits, jag har inte varit där på ett tag) riktigt snygga verk av seriöst folk. Så får det gärna gå till, och det är en sådan utveckling jag vill se också här i Torvalla och andra delar av vår kommun. Att politikerna skulle ta överskott från nämndbudgetar i egen ficka är trams, det vet både du och jag. De "estetiska uttrycken" i klottret på busskurer ser jag först när de finns där. Det finns inga estetiska ambitioner bakom person XX:s diss av YY när det i en busskur står som följer:

"FUCK
YY
//XX"

Inte heller kuk, hora och bajs skrivet med tusch tillhör gruppen "kreativa uttryck" utan är, hävdar jag än en gång, trams och inte värt att ta i försvar. Tyvärr kan jag inte se bilden som du länkar till, men jag har sett bilder från Lill-Jansskogen tidigare och det finns en del snygga grejer där. Så vitt jag förstår stör det inte heller särskilt mycket när det kommer upp målningar på betongskeletten. Tycker du att det verkar som att jag hatar graffiti och kallar det klotter och slår med rottingen omkring mig? Please...

Anonym 15:43: Jag tror att du missförstår mig. För det första finns det shit-kids som vill provocera (och de hittar hit till min blogg och kommenterar för att det här har blivit värsta grejen; ungefär som det bildas skockar när GB-clownen delar ut gratis glass) och så finns det kids som är fett uttråkade men som egentligen skulle vilja göra nånting vettigt om de fick chansen. De förstnämnda skiter jag rätt mycket i och de kommer inte sällan från de dryga mellanskiktsfamiljerna i villaområdena. De försvarar sitt klottrande mest för att få synas och för att provocera. De senare är mer intressanta eftersom de dels är fler (menar jag) och dels har stor potential att förändra.

För det andra, angående "min utgångspunkt" känner jag heller inte för att ljuga och kalla mig uttråkad ungdom som vill ha ett ungdomshus, för det är jag inte och jag skulle inte hänga särskilt mycket på ett sådant. Jag har ett jobb att gå till och en mängd intressanta intressen att vårda på fritiden. Dessutom tror jag inte en sekund på att "vanliga kids" är de som läser den här bloggen i första hand, utan snarare politiker och andra en bit bort från den verklighet jag vill diskutera. Därför vill jag närma mig problemen på ett sätt som inte är helt personligt men som gör det logiskt för kommunpolitiker att känna sympati för saken. Och ja, i meningen om att klottrarkidsen behöver en ny hobby så menar jag just det. De gör det av tristess och på djävulskap och har knappast några vidare konstnärliga ambitioner. Hur mycket jag än försöker övertyga kommunens politiker om att dessa killar behöver hitta nya saker att göra kommer de inte att hitta det förrän man låter dem själva argumentera för sin sak och resonera sig fram till alternativa förslag.

För det tredje din uppfattning om att jag skulle idealisera oavlönat arbete för kommunen. Det är förstås en pervers tolkning av vad jag har skrivit. Att man engagerar de som bor i ett område mer i sin närmiljö behöver naturligtvis inte innebära att man ska tvinga (eller indirekt tvinga, genom "uppmaningar") dem att göra saker som tillhör kommunens ansvarsområde utan ersättning. I samma mening som du hänvisar till fortsätter jag med att hoppas på en folklig resning mot exempelvis kommunkolosserna. Venezuelas consejos comunales är för mig ett inspirerande exempel på hur makten att forma sin egen framtid läggs i folks händer. Men för att förverkliga det krävs någon sorts jävlar anamma, inte radikalistisk kritik över internet mot än det ena, än det andra förslaget. Ett exempel på en social aktivitet kan vara de gårdskvällar som på vissa håll existerar i olika lyckade former, där man har stormöten, storstädning och stor grillfest en gång per år eller vid höst och vår, antingen gårdsvis eller på annat sätt.

Jag har sagt att jag, för tillfället, fortsätter att ta bort smuts frivilligt i den mån jag ids, i syfte att väcka diskussion och intresse. Inte som en seriös lösning på problemet med nedklottrade busskurer. Det är någonting annat än att idealisera arbetsformen som sådan.

- - -

Över huvud taget tycker jag att det är synd att folk måste ha ett sånt extremt dissande tonläge när jag ber om diskussion att det inte ens går att diskutera. Jag kanske raderar tramskommentarerna senare...

Olof sa...

Kan du inte fota några taggar och annat som du tagit bort så att det är upp till bloggens läsare att bedöma verkshöjden?

En tankeställare: man kan inte kalla sig kock för att man kan koka ägg. Man kan inte kalla sig poet för att man skrivit en dikt på lunarstorm. Och man kan inte kalla klotter för graffitti - det finns en uppenbar skillnad (ni grafittimålare som inte kan erkänna detta gör er själva en stor otjänst). Sen ska man inte vara rabiat - jag bryr inte inte om det är nån som målar på tråkiga och grå betongväggar. Men fan, gör nåt schysst av det.

Nisse Sandqvist sa...

Olof: Jo, inte för att jag har många eller bra bilder, men jag tror att "kladd" är en rätt bra beskrivning av det jag laddade upp nu.

För övrigt bör jag kanske förtydliga att det är helt galet om nån tror att jag vill diskutera vad som är "av värde" eller ej i busskurerna, någon sorts recension av "god/dålig smak". Ingen subkultur, inbillad eller verklig, kommer att få rätten att kladda tags över gemensam egendom som tidtabeller och fönsterglas. Det gäller precis som för alla andra former av skadegörelse och åverkan. Jag skiter högaktligen i om ett tjugotal "målare" känner sig kränkta av att jag, kommunen eller vem som helst tar bort deras "kreativa uttryck" från busshållplatserna. Att 6 000 Torvallabor känner sig kränkta av deras kladd i busskurerna smäller fett mycket högre. Fast så långt kanske vissa inte tänker i haschångorna.

Erik Berg sa...

Nisse!

Orkar inte analysera alla ins&outs för tillfället men i kombination med de förslag du har i texten tycker jag ditt klottersaneringsprojekt är görfett och politiskt helrätt. Kudos!

Det finns inget revolutionärt eller behjärtansvärt över att förstöra det vi äger gemensamt. Tvärtom, det är reaktionärt, kontraproduktivt och illojalt.
Istället för att som många gånger tillslut sker låta halvfascistiska medborgargarden sköta "uppfostran" och bevakning mot vandalism i reaktion bör vi göra det själva proaktivt. Därför: klottra var fan ni vill men inte på det vi äger gemensamt.

Nu finns det en ganska direkt korrelation mellan klotter och ful närmiljö - det klottras mest på platser som redan är själlöst utformade. Klotter kan ses - och rättfärdigas ibland på just det sättet - som en protest mot en ful närmiljö.

Men det är som Nisse säger i brist på bättre alternativ. Ett bättre alternativ är att organisera sig för bättre busskurer, samlade krav och konstruktiva förslag är svårare att vifta bort för lokalpolitikerna än filtpennor och krossat glas. Ett exempel på hur man kan göra och samtidigt sätta sin personliga prägel på närmiljön.

Gud vad intressant! sa...

Till Nisse:
Jag måste säga att jag anser att det är åsiktsfascism att gå runt och bestämma vad majoriteten ska anse vara fint och inte.

Går du även runt och river ner sexistiska reklamskyltar eller drar ner fult designade posters?

Vad är det som rättfärdigar folk med kapital att sätta upp vad som helst på väggar, när den offentliga ytan borde tillhöra alla invånare i ett samhälle?

Till Nisses mamma:
Klottrare klottrar på natten för att samhället styrs av gubbar och tanter med ett synsätt på världen där det enda som tillför något är monetär vinst. Hade det inte införts lagar som kriminaliserar ungdomar för att de tar sin plats så hade det antagligen funnits människor som stått och klottrat lika friskt på dagarna som din son sanerar. Det handlar bara om samhällsnormer, i det här fallet förlegade såna som lever kvar via politikernas hjärntvätt.

Nisse Sandqvist sa...

Erik: På bussen mellan Åmål och Karlskoga i går passerade jag ett flertal vägtunnlar och bullerplank som var prydda med ordentliga målningar i många starka färger. Det var snyggt och dessutom det enda som lyste upp i det grådaskiga vädret - jag tar för givet att ingen kommun orkar tvätta bort sådana.

Ja, Byggbrigaden! Precis så ska det gå till i det utopiska framtida samhället där jag trivs. Vi bygger gemensamt det som är till vår gemensamma nytta.

Gud vad intressant!: Jag måste säga att du inte har en aning om vad du har åsikter om. Jag bestämmer inte "vad majoriteten ska anse vara fint och inte". Jag rengör busskurer. Som du kan se vill jag heller inte ha någon diskussion om vad som är bra eller dålig smak av det som kladdas i busskurerna, eftersom det är helt ointressant.

Nej, reklamskyltar låter jag i allmänhet vara, undantaget affischer för kommersiella arrangemang (klubbkvällar, mestadels) som jag river ner när de sätts upp på fasaden till mitt lokala Coop Forum, där jag ingår i butiksrådet. Reklam är något som betalas för, annars ska det bort. Politiskt kan jag tycka att det ska bort ändå, men det är en helt annan - och i det här fallet irrelevant, vilket du verkar ha missat - diskussion.

Angående din haveristiska syn på att det är "gubbar och tanter" i samhällets topp som beivrar klottrande vill jag påminna om att resonemanget är (jorå, you know it) trams. Lika lite som min arbetskamrats granne fann något som helst positivt med att få sin villafasad nedsprayad, lika lite uppskattar folk på Tjädervägen att få sin busskur nedsprayad.

Gud vad intressant! sa...

"Reklam är något som betalas för, annars ska det bort. Politiskt kan jag tycka att det ska bort ändå, men det är en helt annan - och i det här fallet irrelevant, vilket du verkar ha missat - diskussion."

I mina ögon är det en väldigt relevant diskussion, då det offentliga rummet bör tillhöra alla.

Sen att du har fått snedvridna "social"-demokratiska glasögon på dig där du inte ser hur kapitalismen tar över i princip allting i vår miljö är upp till dig.

Jag tycker det är verklighetsfrånvänt att ge offentliga rummet till de som kan betala för den. Jag bor lika mycket i det här landet som de som har pengar gör. Det ger mig lika mycket rätt att nyttja offentliga ytor.

Skillnaden är att jag inte gör det för egen vinst utan för eget nöje och välmående, motarbetande av sjuka ideal och uppmanande för folk att våga tro på sig själv.

Det är tragikomiskt att det är socialt accepterat med reklamaffischer med sexistiska ideal som säljer kläder sydda av barn eller på andra vis exploaterade människor.

Vems intressen springer du egentligen när du har valt att bara specialiserat dig på att sudda ut för de som inte betalar?

Sen gällande min syn på samhället och din motsatta, så vill jag påminna om att det inte finns några absoluta sanningar. Det är enkelt att fördöma och kalla utstickande åsikter för trams när man spelar efter givna mallar.

Att spreja på någons husfasad är idioti och respektlöst. Att spreja på en busskur är en medborgerlig rätt. Snyggt eller inte.

Nisse Sandqvist sa...

"I mina ögon är det en väldigt relevant diskussion, då det offentliga rummet bör tillhöra alla."

That is so very interesting, please tell me more.

"Sen att du har fått snedvridna "social"-demokratiska glasögon på dig där du inte ser hur kapitalismen tar över i princip allting i vår miljö är upp till dig."

Sen att du verkar ha en stor tumör i hjärnan som får dig att bete dig efterblivet är upp till din läkare.

"Jag tycker det är verklighetsfrånvänt att ge offentliga rummet till de som kan betala för den. Jag bor lika mycket i det här landet som de som har pengar gör. Det ger mig lika mycket rätt att nyttja offentliga ytor."

Åh, äntligen en skymt av argument som inte bygger på tankespöken.

Jo, förstår du, jag håller (som jag skrev) politiskt med dig om att det är fel när det offentliga rummet - som en del av hela det gemensamt ägda och av socialdemokrater förvaltade Sverige - hamnar på den privata marknaden. Men det är inte på något sätt "verklighetsfrånvänt" - tvärtom finns det en bred, tyst acceptans för den ökade kommersialiseringen. För att vinna ett val ska du som politiker försöka maximera möjligheterna till shopping och "tillväxt" i din kommun, din region eller ditt land. Frågar man folk i min stad om de saknar någonting på stan så är de inte nöjda utan vill ha mer shopping, fler företag. Vi som är emot reklam och kommersialisering är i minoritet. Du, om någon, framstår som verklighetsfrånvänd om du börjar hävda någon sorts idealistisk rätt att exponeras i det offentliga rummet. Undantaget möjligen om du gör ditt projektarbete i estetisk verksamhet och ad-bustar.

"Skillnaden är att jag inte gör det för egen vinst utan för eget nöje och välmående, motarbetande av sjuka ideal och uppmanande för folk att våga tro på sig själv."

That is so very interesting, please tell me more.

"Det är tragikomiskt att det är socialt accepterat med reklamaffischer med sexistiska ideal som säljer kläder sydda av barn eller på andra vis exploaterade människor."

Kapitalism är tragikomiskt. Det hjälper inte att raljera, inte ens på min blogg.

"Vems intressen springer du egentligen när du har valt att bara specialiserat dig på att sudda ut för de som inte betalar?"

Vems intressen springer du egentligen när du flummar på min blogg? Jag tar bort klotter och tags från min busskur för att jag vantrivs med nedklottrade busskurer. Men det här är ingen fix idé som bara jag bär på - den gamla tanten en bit längre bort i Torvalla tyckte som exempel att klottret är hotfullt och gör att hon känner sig otrygg när hon väntar på bussen. Börjar du fråga vanliga människor om hur kul de tycker att klotter och liknande åverkan är i största allmänhet så finner du också att de flesta ser negativt på företeelsen. Jag tar heller, återigen, inte bort klotter i första hand för att bli kvitt klottret, utan för att väcka en diskussion om hur vi i min kommun (antar att du inte bor i Östersund) kan göra saker bättre.

"Sen gällande min syn på samhället och din motsatta, så vill jag påminna om att det inte finns några absoluta sanningar. Det är enkelt att fördöma och kalla utstickande åsikter för trams när man spelar efter givna mallar."

Nå, faktum är att du hävdar att klotter handlar om samhällsnormer och att det om politikerna vore lite mer framsynta skulle bli socialt accepterat att klottra. Faktum är också att detta är skitsnack. Oavsett vilken sorts politiker som styr och oavsett hur stort inflytande stadsarkitekter och andra institutionella esteter har så är klotter av den typ vi diskuterar dels en markör för sociala problem, dels ett förfulande inslag i den offentliga miljön. Klotter - till skillnad från offentlig konst, exempelvis laglig graffiti - är ingenting som folk vill omges av i sina närmiljöer.

"Att spreja på någons husfasad är idioti och respektlöst. Att spreja på en busskur är en medborgerlig rätt. Snyggt eller inte."

Varför är det respektlös idioti att spreja ner enskild egendom, men inte offentlig? Det är mer än måttligt knarkanarkistiskt att hävda åverkan på allmän egendom som en rättighet.

Unknown sa...

"That is so very interesting, please tell me more." "Det är mer än måttligt knarkanarkistiskt [..]" osv.

Kan du inte försöka hålla debatten på en jämn, mogen nivå utan härskartekniker? Även om du tycker att gud vad intressant! är fel ute så behöver du inte ta ner diskussionen till en vidrig nedvärderande nivå. Jag blir ledsen av att läsa här.

Trodde jö att du var en sånhära snäll socialistdude.

Med förhoppning om en vänligare ton och färre härskarteknisknyttjanden; puss och kram!

Nisse Sandqvist sa...

Afrika: Tycker du att "Gud vad intressant!" försöker att hålla debatten på en schysst nivå? Börjar man att härja om "åsiktsfascism" och "snedvridna 'social'-demokratiska glasögon" så har man bäddat för fortsatt dålig stämning. Alla väljer vi hur vi bemöter varandra, och såväl du som den andre (jag kan för allt i världen inte utesluta att ni är samma person) har valt en enligt mig mindre mysig variant av textbunden kommunikation. Jag är snäll, men inte i onödan. Jag ger folk den respekt som de förtjänar. Jag blir på fett dåligt humör när folk beter sig som autister och inte läser det jag skriver - inte tar till sig innebörden i mina resonemang - utan kastar upp skit under pseudonym eller total anonymitet.

Jag borde kanske skriva nån sorts policy för kommentarer där jag utvecklar det här resonemanget. I korthet menar jag hur som helst att när folk med för mycket tid och självupptagenhet skriver till mig för att jävlas, ger jag tillbaka med mynt i den valör jag anser lämpligt. Vill man diskutera så får man hålla sig till saken och stå för det man tycker, vilket jag tycker att många har misslyckats med i den här omgången.