Partypooper igen

Här sitter man och försöker förstå sin Marx och så seglar Aftonbladets Wolfgang Hansson in och partypoopar, som värsta Fredrik Malm-wannaben. Följande är en artikel som publicerats på aftonbladet.se på, vad jag förstår, fullaste allvar:

”Chavez ser sin chans att slå mot USA” - Aftonbladets Wolfgang Hansson om krisen i Sydamerika

Bolivia och Venezuela har utvisat USA:s ambassadörer. Ryska bombplan har landat i Venezuela.
– Den dimplomatiska krisen mellan länderna trappas upp, framför allt mellan Venezuela och USA, säger Aftonbladets Wolfgang Hansson.

För det första tycker jag att det är charmigt att Wolfgang Hansson inte har någon titel, typ "analyssnubbe" eller åtminstone "utrikeskorre". Han är bara kvar på Aftonbladet, liksom. Och som i varje fall där någon agerar i strid med Washingtons försök till regerande av hela världen målar Hansson upp bilden av Ryssland, den ryska björnen, som hotet.

En motkraft mot USA. Det går Hugo Chavez politik främst ut på, menar Aftonbladets Wolfgang Hansson.
– Han vill gärna bli någon slags ledare eller talesperson för Latinamerika. Han försöker hävda att han är utsatt för en amerikansk mordkomplott men det kan ju lika gärna vara en ren fabrikation. Han ser det här som en chans att slå mot USA och han tar varje tillfälle i akt.

Först och främst: Chávez är den av Amerikas alla statsmän som har högst stöd och förtroende. Presidenter av olika färger och styrkor - från Brasilien till Honduras till Kuba - solidariserar sig med hans sak och visar sitt stöd för Venezuelas sak. Hansson gör med sina "vill gärna bli någon slags" och "försöker hävda att" ett gott försök att föra ut Washingtons bild av läget: Chávez är en skurk, som samarbetar med skurkar mot friheten, och ska bemötas med smutsiga trick.

Ja, det kan mycket väl vara en fabrikation att komplotten kommer från amerikanskt håll. Men att Telesur häromdagen rapporterade om ett inspelat samtal tre höga militärer emellan om att ta över presidentpalatset Miraflores kan väl Hansson inte bortse från? Hansson insinuerar att Chávez bluffar och har en dold agenda med sina ryska taktiska jetplan. En rätt bisarr uppfattning om läget (Förenta staterna har baser och militärfartyg både här och där runt Latinamerika; Ryssland har nu skickat två flygplan samtidigt som en militärövning med Venezuela har annonserats).

Hur kan den diplomatiska krisen i Sydamerika påverka resten av världen?
– Om den utvecklas vidare så kan den påverka. Men i det här skedet är det inte så troligt att Bush agerar jättehårt, utan det beror snarare på vem som tar över efter honom. Men om Venezuela gör allvar av sitt hot att stoppa oljeexporten till USA så kommer det att ge följder, säger Wolfgang Hansson.
Vad kan det ge för effekter?
– Förmodligen kommer vi då se ett ökande oljepris. Det slår nämligen direkt, oljepriset stiger eftersom det uppstår en oro på marknaden att det inte ska finnas tillräckligt med olja.

Ursäkta?! Inte så troligt att Bush agerar jättehårt? Det beror förstås på vad man menar med hårt agerande. Rysslands två flygplan i Venezuela är tydligen något alldeles oerhört, men Förenta staternas samarbete med oppositionella i Venezuela, Bolivia och Paraguay som öppet uppmanar till statskupp är enligt samma tankemönster ett mjukt agerande. Vi ser med andra ord nu fler "mjuka" ageranden från Bushs sida, som att man drar tillbaka den amerikanska ambassadören från Venezuela och ökar bidragen till organisationer som (med eller utan våld) bekämpar regeringen Chávez.

Ryska bombplan
Wolfgang Hansson tror inte att det är så troligt att fler sydamerikanska länder följer efter Bolivias och Venezuelas exempel.
– Jag har väldigt svårt att tänka med att Brasilien som ju har en vänsterregering skulle göra det, även om landets president har goda relationer till Chavez. Och Chile som har en vänsterregering har samtidigt goda relationer till USA och vill inte äventyra det.

Nej, varför skulle andra länder "följa efter" Bolivia och Venezuela? Det finns inga seriösa kupphot mot Lula i Brasilien och de hot som föreligger mot Bachelet i Chile har knappast något stöd i Förenta staterna. Det här är ingen modegrej, typ "Åh, 2008 är det bara SÅ INNE att gulla med Ryssland!", utan ren självbevarelsedrift från politiska ledare vars legitimitet undergrävs av intern politisk oro, gödslad av pengar från Washingtons politiska utrikesfonder. Den "mjuka" politik som Förenta staterna sysslar med i Latinamerika föder en spiral av våld som på det storpolitiska planet möts med militära markeringar i storleksordningen rysk militär närvaro. Bush vet det, jag vet det, Hansson vill inte nämna det.

I veckan landade ryska bombplan på en militär flygplats nära Caracas, vilket är ett tecken på att Venezuela och Ryssland knyter allt starkare vänskapsband. Vad innebär vänskapen med Ryssland?
– Främst är det ett uttryck för Rysslands nya, lite mer aggressiva politik. De vill återknyta en del av bekantskaperna från den gamla sovjettiden då de hade en massa allierade ute i världen som man stöttade ekonomiskt. Nu ser de en chans att få ett brofäste i Latinamerika eftersom Chavez står för samma socialism som på sovjettiden, även om Ryssland har förändrats sedan dess.

Venezuela behöver markera sin suveränitet, som Förenta staterna uppenbarligen inte har någon respekt för. Man efterlyser en militär markering från Ryssland. Moskva svarar med att bevilja ett symboliskt militärt bidrag, som tack för venezuelanska vapenköp på senare tid. "Aggressiv politik"? Ja, kanske det, men det bör sättas i relation till vad Förenta staterna gör i Latinamerika i övrigt, kan tyckas.

"Återknyta bekantskaper från den gamla sovjettiden"? Jo, jag tackar. Jag vill se den överklassgubbe från Caracas finare stadsdelar som nostalgiskt blickar tillbaka på tebjudningarna i S:t Petersburg... Den politiska eliten i Venezuela har alltid sett Miami och Förenta staterna som sitt andliga (och näst hemlandet fysiska) hem. Är det några som vill återknyta bekantskaper från sovjettiden så är det Washington och den gamla eliten i Venezuela.

"Chávez står för samma socialism som på sovjettiden"? Det här är det största problemet med Wolfgang Hansson: han snackar skit och bygger sina analyser på det.

Kalla kriget
Det kalla kriget är något som allt fler har börjat tala om efter konflikten i Georgien. Även Wolfgang Hansson kan dra paralleller till det, även om han anser att vi har långt kvar innan vi kan tala om ett nytt kallt krig.
– Det är långt kvar till ett äkta kallt krig men det finns en massa sådana tendenser. Men Ryssland är idag inte i närheten av styrkan under Sovjettiden, även om de har stöddat till sig. Det är inte längre en supermakt mot en supermakt. Och framför allt finns inte den ideologiska motsättningen kvar. Nu handlar det om en konflikt om inflytande.
Bolivia och Venezuela anklagar USA för att iscensätta kupper och konspirationer. Ligger det någonting i anklagelserna?
– Tveklöst är Chavez en irriterande finne i ändan på Bush. Det skulle inte förvåna mig det minsta om Bush har frågat sina medarbetare "vad kan vi göra mot Chavez?" Men det behöver ju inte innebära att de ligger bakom någon mordkomplott. De försöker säkert göra livet surt för Chavez. Hur långt de har gått är svårt att veta. Samtidigt har varken Morales eller Chavez preciserat sina anklagelser eller lagt fram några bevis.

Jag vet inte vad Hansson anser gränsen för ett "äkta" kallt krig är, men nog för Förenta staterna, Kina och Ryssland via respektive parter lågintensiva krig om världens resurser. Som Hansson antyder är en av parterna - den förstnämnda - en supermakt och oöverträffad militär gigant, som inte tvekar att med militärt hot i bakgrunden använda sin ekonomiska och politiska makt för att betvinga uppstickare som Chávez. Att det handlar om "inflytande", eller mer rakt om makt, är centralt här. Vem utövar legitim makt, och vem gör det inte? Bygger man sin bild av läget på Wolfgang Hanssons analyser är Washingtons skuld marginell.

Slutligen kan jag informera om att preciserade anklagelser och framlagda bevis finns så det räcker och blir över. I latinamerikansk press finns namn angivna och planer avslöjade i ärenden som rör ledarna i Venezuela, Bolivia och Paraguay. Det skamliga är inte att Rysslands närvaro i Latinamerika ifrågasätts, utan tvärtom att hoten mot dessa länders legitima ledare ignoreras av västmedia.