Vi israeler kan inte förstå varför de skjuter på oss. [...] Alla de som säger åt oss att sluta skjuta talar i fel riktning. Låt dem vända sig mot Hamas och be dem sluta att skjuta – så kommer det inte bli några strider alls.Jo, herr Peres, det är nämligen så att Israel är en ockupationsmakt. Israel har den militära, ekonomiska och politiska kontrollen över såväl israeliskt som palestinskt territorium. På Västbanken har Fatah-ledarna med Israels hjälp tagit makten i en väpnad kupp. På Gazaremsan, där valets vinnare Hamas har lyckats behålla makten, har Israel bombat myndighetsbyggnaderna och andra viktiga institutioner.
När det nu är så att ockupationens motståndare Hamas, i demokratiskt ordnade val, har vunnit valet på att bekämpa ockupationen, så bör Israel inte bortse från det. En överväldigande majoritet av palestinierna anser frågan om slutet på ockupationen och staten Palestinas bildande vara så viktig att de är beredda att rösta på Hamas, trots att de flesta sannolikt inte håller med Hamas i dess reaktionära religiösa politik.
Israels svar på detta har inte varit att förhandla om ett slut på ockupationen, eller ens ett ökat palestinskt självstyre. Det israeliska ledarskapet har förhandlat till sig en vapenvila, utan några som helst öppningar för en mjukare hållning. Tvärtom har vapenvilan kombinerats med kollektiv utsvältning av en dryg miljon palestinier - i sig ett brott mot vapenvilans uttalade syfte om avspänning - vilket förstås har gjort folk i Gaza desperata. De måste ta till det lilla våld de kan för att visa på motstånd. Ett ockuperat folk kan inte få rätt i domstol eller vända sig till diskrimineringsombudsmannen. Antingen gör de motstånd eller så blir de kvävda av ockupanterna.
Andra har skrivit om våldsamheterna ur palestinskt perspektiv, bland andra Thaher Pelaseyed, Rawia Morra, Ali Esbati och Anna Wester.
Om omvärlden var intresserad av att lösa konflikten vore det en lätt sak. När Israel öppnar för att dra sig tillbaka och tillåta palestinskt självstyre kommer de mest militanta islamisterna att tappa sitt stöd till förmån för mer rimliga palestinska grupper, som PFLP och PPP. De internationellt erkända gränserna, som palestinierna har gått med på, finns redan i FN-överenskommelser.
Problemet är att den politiska mittfåran i Israel inbegriper skoningslös behandling av "den palestinska frågan" och ett besinningslöst våld mot varje tecken på självständig palestinsk organisering. Hökarna i de extremistiska partierna är såklart militanta ockupationsanhängare, men även ministrarna från arbetarpartiet och Kadima är våldsförespråkare. Palestinska parlamentariker fängslas, samtidigt som judiska bosättare endast undantagsvis ställs inför rätta för sina övergrepp mot civila palestinier. De palestinska områdena styckas upp till oigenkännlighet av israeliska "arabfria" vägar och bosättningar, samtidigt som palestinier som försöker passera israeliska vägspärrar trakasseras eller beskjuts. Detta under en "mitten-vänsterregering". Det finns i Israel ingen allmän acceptans för en palestinsk statsbildning och våldet och övergreppen mot palestinierna accelererar för varje dag. Därmed kan israelerna heller inte kräva att palestinierna ska erkänna den israeliska staten, med mindre än att de själva erkänner den palestinska.
Det är ingen idé att ens diskutera en internationell fredsstyrka så länge som Israel vägrar att dra sig tillbaka till sina erkända gränser. Palestinerna kan inte och kommer inte att gå med på en "lösning" som innebär att den palestinska staten består av hundratals små öar mellan Israels ockupantvägar och "barriärer". Lösningen måste innebära eftergifter från Israel - något som regeringen i Jerusalem bara kan gå med på om den tvingas till det av regeringen i Washington. Således ligger bollen hos president Obama att föra konflikten närmare en lösning.
Med det inte sagt att vi själva är maktlösa: EU och den svenska regeringen är fantastiskt dåliga på att ta ställning i konflikten. Om EU markerade att den israeliska statens övergrepp är oacceptabla genom att göra diplomatiska och ekonomiska markeringar skulle Israels hållning sannolikt mjukna. Nu gör EU och Sverige inte så. Istället är det en ryggrads- och historielös hållning som visas, där man påstår att Hamas och Israel är två likvärdiga parter som ömsesidigt måste besinna sig. Vad är det för bullshit? Israel erkänner inte ens att det finns en legitim motpart att förhandla med bland palestinierna; man erkänner bara valets förlorare Fatah. Börja där, EU och regeringen Reinfeldt, med att erkänna och inleda samtal med Hamas-regeringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar