Rösta på ja- och nejpartiet! Eller?

Socialdemokraternas svar på DN:s EU-sajt gör mig lite trött. Finns det något i hela världen som inte Socialdemokraterna är för, men å andra sidan emot, fast i slutändan ändå vill hitta en bra balans i?

DN ställer den rätt tydliga frågan "Kommer ni att arbeta i EU för en hårdare eller mjukare linje mot illegal fildelning?" och Socialdemokraterna svarar:

För oss är det viktigt att det finns en bra balans mellan den enskildes integritet och förmågan att kunna bekämpa illegal fildelning. Vi kommer att verka för att den balansen värnas.

Här säger vi alltså ingenting alls om hur vi ser på läget i dag, om det ska bli friare eller mer reglerat, eller någonting alls. Bara att vi vill värna balansen, den där odefinierade balansen mellan det ena och det andra.

Marita Ulvskog, toppnamnet på S-listan, ger besked om Socialdemokraterna som politisk aktör:

–  Vi som kandiderar för Social­demokraterna har alla en samhällskritisk hållning och det gäller även vårt valprogram, säger Marita Ulvskog.

Men är det EU-kritiskt?

–  Vi i partiet delar en grundideologi för EU-samarbetet. På vissa områden vill vi begränsa EU:s makt och på andra tycker vi det är bättre att besluta på EU-nivå.
[...]
Det ska finnas tydliga gränser för EU:s makt och för vad vi ska bestämma om själva här hemma. På ett antal områden kan EU göra mer - miljön, regleringen av finansmarknaden, jobben o s v - men på många andra ska det vara i Sverige vi beslutar.

En av socialdemokratins största farhågor just nu verkar vara att som parti ta ställning för någonting alls, över huvud taget. Strategin är att låta enskilda partiföreträdare sticka ut åt det ena (Mona Sahlin) hållet eller åt det andra (Marita Ulvskog), medan partiet håller sig borta från tydliga ställningstaganden. Mönstret känns igen från de borgerliga, i synnerhet Moderaterna.

Det här, tillsammans med sättet på vilket ledande socialdemokrater devalverar värdet av klassiska ord som "solidaritet", borde oroa den som tänker sig Socialdemokraterna som en arbetarnas motvikt mot borgarklassens partier. Socialdemokraterna har egentligen inget emot att ge EU betydligt mer makt och kallar sig, trots den uppenbara ironin som i praktiken statsbärande parti, för samhällskritiker. Om det finns någon skam i partikroppen borde den kunna manifesteras i EU-valet genom att socialdemokratin gör självkritik och omvärderar sin hela EU-politik.

Men det lär vi inte få se. Istället får vi dras med nja-partiet, som tycker att det är roligare att säga ja - fast med måtta. Nja-partiet kan jag leva utan. Med ett EU som är mer fucked-up än någonsin, och därtill får ständigt mer makt, behövs ett parti som har ryggrad nog att dra gränser och visa på andra vägar. Sossarna är inte ett sådant parti, däremot Vänsterpartiet.