För nästan två år sedan skrev jag själv om vinsterna i John Bauergymnasierna. Då ville dåvarande huvudbolagets företrädare inte svara på mina frågor om företagets/företagens ekonomi och ägandeförhållanden. Jag skrev såhär vintern 2006:
När privata företag nu äntligen får kasta sig över de förfallande resterna av kommunal samhällsservice månar de antagligen om sin bild som räddaren i nöden och lösningen på samtliga problem i offentlig sektor. Allt blir bättre privat, är den bild vi ska ha i bakhuvudet. Och då går det inte för sig att man lämnar ut sina spelkort för granskning. Sådan information i händerna på en viss Janne Josefsson på SVT, eller ännu hellre Dan Josefsson, skulle definitivt bli ett hårt slag mot hela privatiseringsrörelsen.När TV4 nu har fått fram uppgifterna är det tack vare "experthjälp från Aktiespararna och Stockholms Universitet". Så får man alltså hoppas att transparensen i framtidens utbildningssektor ska se ut: intresseorganisationer och akademiker får gräva sig in i företagsstrukturerna och söka bland redovisningar för att reda ut hur utbildningsorganisationen faktiskt ser ut.
Ärligt talat måste jag säga att ett sådant scenario är önskvärt. Nu hoppas jag att nån missnöjd ekonomiansvarig eller lurig researcher lyckas läcka lagom mycket för att sensationsjournalisterna ska få vatten på sina kvarnar. Dels för min personliga tillfredsställelse, och dels för demokratins och insynens skull.
Det här är ett vansinnigt system, och ändå bara en liten del av vad som är på gång. I det borgerliga mönstersamhället drivs ytterst få skolor i kommunal regi, med allt vad det innebär av offentlighetsprincip och icke-marknadsmekanismer. Makt- och demokratifrågor får inte plats i samhällsdebatten. När skolan blir en vinstdrivande institution kommer också kraven att riktas åt rätt spännande håll. Mats Norrstad, från Lärarförbundet, säger om vinsterna att:
Om det är så mycket pengar, då är min enkla slutsats att de får för stor ersättning från landets kommuner när de driver skolor helt enkelt.Ja, vad är väl gymnasieskolan om inte överbelastad av kommunernas pengar? I spåren av utbildningens privatisering vrids också debatten i perversliberal riktning, och de stridande parterna blir aktieägare mot skolfack. Aktieägarna vill såklart ha lite mer transparens för att lättare kunna göra lönsamma investeringar, skolfacken vill hellre ha en skolverksamhet bortom aktiespekulanters nycker.
Om inte sossarna gör politik av det här, och därmed går emot de egna högeravvikarnas liberala irrfärder, kommer skolan att vara förlorad för lång tid framöver. Vet de inte vilken åsikt de borde ha i frågan om "lönsamma skolor" är de välkomna att kopiera vänsterpartiets skolpolitik.
2 kommentarer:
Det vore intressant om verksamheter typ skola, vård och omsorg i privat regi var tvungna att bedriva sin verksamhet i så kallade icke vinstutdelande bolag. Då skulle friskolorna få lägga alla sina pengar i verksamheten i stället, och konkurrera med bättre lärarlöner, bättre läromedel och skolmat, högre lärartäthet/mindre klasser, eller erbjuda kulturevenemang, studieresor och annat sånt till eleverna. Alternativt skulle de kommunala skolorna kunna konkurrera på bättre villkor om man såg över den administrativa överbyggnaden. Jag har alltid tyckt att det är konstigt att det dels behövs en rektor och någon form av administrativ personal på varje skola, och dessutom en hel stab av personal centralt. Det går åt rätt mycket arbetstid bara för de här olika funktionerna att träffas och samordna sina respektive göranden och låtanden. Okej att man har tjänster som heter tillexempel "skolutvecklare", men vore inte lärarna, de som står mitt i verksamheten och ofta har idéer om hur saker och ting skulle kunna bli bättre, lämpliga att själva utveckla skolan? Det är ju i alla fall för att det är omöjligt i den kommunala skolan som en del friskolor i vår kommun startats. Och då menar jag förstås inte vinstmaskinerna John Bauer och Prolympia. Men Primrose, Frigga och Östersunds Gymnasieskola har alla startats av lärare som kände sig begränsade i den kommunala kostymen, och som hade pedagogiska visioner av ena eller andra slaget i första hand, och ett eventuellt vinstintresse i andra.
Skolor skulle i högre utsträckning kunna drivas som personalkollektiv, och det skulle då räcka med en administrativ tjänst per skola, under förutsättning att det inte är en bautaskola. Vidarskolan med omkring femtio elever och tio anställda klarar administrationen på omkring tio timmar per månad. Ett snabbt överslag ger att man kan ha en skola med uppåt åttahundra elever och ha en heltid som administratör. Jag tror många kommunala skolor skulle vitaliseras av att vara mer av fristående kommunala skolor, med mer reellt självbestämmande. Det finns mycket spännande man kan göra inom ramen för de lagar och regler som finns, och det finns inget som säger att det inte kan göras i kommunalt drivna skolor. En mer tillåtande attityd inom den kommunala skolverksamheten skulle göra friskolor onödiga. Åtminstone under förutsättning att föräldrar väljer skola till sina barn utifrån vad skolan faktiskt erbjuder, och inte som nu, när oerhört många föräldrar väljer vilken skitskola som helst, bara den är "fri".
Du ska få läsa Trondheimsmodellen när jag är klar med den. Där berättar Aron Etzler om Modellkommunemetodikken, ett sätt att demokratisera den offentliga sektorn som verkar ovanligt sansat för att komma västerifrån.
Skicka en kommentar