Debatten inleddes när Malm i en introducerande artikel redogjorde för den så kallade Eurabienlitteraturen. Nyfascistiska skribenter fabulerar med välsignelse från västvärldens härskare historier om hur islam har tagit över Europa. I en av de mest spridda av dessa eurabienböcker, skriven av Bruce Bawer, citeras svenska nuliberaler som Johan Norberg och Dilsa Demirbag-Sten. Dessa har uttalat sig om Sverige som en "enidéstat" (Norberg; med resonemanget menar han att inget annat än socialdemokratins (främst ekonomiskt) osunda idéer kommer till tals) respektive om den svenska politikens förhållningssätt till invandrarkulturer som undfallande (Demirbag-Sten). Det är fullständigt självklart att en galenpanna med den ståndpunkten om muslimer att de kommer till Europa för att förslava européerna kommer att använda taskiga retoriska exempel som Norbergs och Demirbag-Stens i sin hatpropaganda.
Man kan då som liberal reagera på olika sätt när detta lyfts till debatt på kultursidorna. Antingen kan man i en replik förtydliga vad man egentligen menar med de citerade resonemangen och kraftfullt ta avstånd från den rasistiske författarens vantolkning av desamma. Eller så kan man - som nuliberalerna Norberg och Demirbag-Sten gör - gå till rasande attack mot i första hand debattskribenten Malm, i andra hand DN:s kulturredaktion, utan att med ett ord beröra den islamofobi som debatten handlar om.
Om vi är islamofober bara för att vi citeras i boken är även Malms tidning islamofobisk, eftersom Bawer också citerar en artikel ur Dagens Nyheter. Ingenstans ger vi uttryck för sådana åsikter som Malm beskyller oss för. Det vet han också, för sammanhangen anges i Bawers bok. Malm ljuger alltså ogenerat och oprovocerat för att förnedra oss. Det må vara hänt. Den som har svaga argument sprider gärna smuts. Men det stänker rejält på den tidning som publicerar det.På detta svarar Andreas Malm lika skarpt och koncist som vanligt:
Om någon gav ut en bästsäljare om att muslimerna tar makten över Europa och förvandlar kontinenten till ett inferno, och tog mina texter till intäkt för att denna process är värst i Sverige, skulle jag bli förfärad. Jag skulle ta skarpast möjliga avstånd från ett sådant verk. Norberg och Demirbag-Sten tycks dock inte ett dugg bekymrade över att Bawer svärtat ned deras rykte. I stället är de arga på mig för att jag berättat det.Delvis tycker jag att det här är en underhållande uppvisning av den intellektuellt handikappade svenska borgerlighetens kamp mot en överlägsen motståndare. Men det är också ett bevis på att rasismen står så pass stadigt i Sverige att makthavarna och dess ideologer inte behöver diskutera den i sak utan med rak rygg kan kritisera antirasisters rätt att ens lyfta diskussionen.
På sin blogg beklagar sig Norberg över att jag "skåpar ut Bruce Bawers bok 'While Europe Slept' som ett islamofobiskt och rasistiskt debattinlägg". Som om det inte vore just det. Han har uppenbarligen läst bokens vildsinta fantasier: om detta icke ett ord.
Även nästa steg i debatten tar Andreas Malm initiativ till, när han kopplar den av Europas styrande uppmuntrade islamofoba idéproduktionen till de nyfascistiska partiernas framväxt i Europa.
Den organiserade islamofobin lever i produktiv dialektik med Västerlandets borgerliga offentlighet. Dess centrala doktriner sipprar ned från de högsta nivåerna: muslimer är farliga i sin egenskap av muslimer, de står i motsättning till sådana värden som jämställdhet, tolerans och yttrandefrihet, som de hotar, de skiljer sig i grunden, till sitt väsen från européer och de strävar efter makt.Att läsa Malms artiklar borde vara obligatoriskt.
Som Expo framhåller är denna islamofobi, trots att den alltmer genomsyrar även vårt lands politiska klimat - eller just därför - ett bortglömt ämne. Den omtalas sällan, utforskas, bevakas, bekämpas inte aktivt. Något effektivt motstånd mobiliseras inte i den borgerliga offentligheten, men knappast heller av andra krafter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar