Det finns miljöorganisationer som jämför vår planets naturresurssystem med enkel företagsekonomi. Jag gillar jämförelseformen, för när Global Footprint Network använder den blir vårt samhälles miljöproblem så konkreta.
I liknelsen förutsätts att naturen (biosfären) har en viss produktionskapacitet och en viss ackumulerad rikedom. Den ackumulerade rikedomen är sparkapitalet, medan produktionskapaciteten (som till stor del är beroende av den ackumulerade rikedomen) ger oss den avkastning som vi ska försörja oss på. Vi människor har - i ett hållbart samhälle - att rätta oss efter denna naturens produktionskapacitet, som visserligen kan ökas med mänsklig påverkan, men aldrig överskridas utan att det blir problem. Börjar vi konsumera av vårt sparkapital krymper snart produktionskapaciteten kraftigt och vi riskerar att hamna i enorma, akuta svårigheter.
Sedan 1986 har världen varje år förbrukat mer av naturresurserna och miljövärdena än vad biosfären har orkat återskapa. Vi gör av med saker så fort att de tar slut. Odlingsbar jord försaltas och blir öken, fiskbestånd fiskas ut och försvinner, fossila och halvfossila energikällor töms, floder avleds till bevattning och torkar ut.
Vad Global Footprint Network gör är att konkretisera mängderna i årskonsumtions- och årsproduktionssiffror, på lättast begripliga sätt. Man räknar helt enkelt ut hur mycket naturresurser jorden producerar på ett år och anger det som ett tak för vår hållbara förbrukning. Det vill säga, det som tar naturen 365 dagar att skapa kan vi inte göra av med på mindre än 365 dagar: då kommer planetens resurser snart att ta slut. Om det till exempel tar oss 370 dagar att förbruka de resurser som produceras under ett år, så får planeten en tillväxt, medan naturens kapital krymper om vi konsumerar dem på 360 dagar.
I år har vi förbrukat vår årsranson på 267 dagar, alltså i går, den 23 september. I fjol dröjde det till den 6 oktober innan denna dag, som kallas Ecological Debt Day, inföll och i år har vi alltså konsumerat ännu snabbare.
Med andra ord förbrukar vi 140 procent av våra totala inkomster på ett år. Redan nu märks följderna för många, med allt större bränder till följd av mer extrem torka, allt vildare skyfall till följd av varmare, fuktigare luft, och större mängder gifter och föroreningar i luft, vatten och mat. Men dessa "vi" som förbrukar mer än "vi" har råd med sitter inte i samma båt. Den afrikanske jordbrukaren som aldrig rört vid en colaburk har en mindre skuld i frågan än den europeiske industridirektören som lobbar för utbyggda motorvägspaket - och ändå är det den fattige som, när det blir allvar av miljöproblemen, tvingas möta naturens vrede med sina bara händer till hjälp. Denna orättviseaspekt bekymrar knappt en enda människa i de västerländska konsumtionssamhällena, men förhoppningsvis gör den eko-ekonomiska larmrapporten om Ecological Debt Day det.
Här i Östersund tycker jag att det vore klädsamt om vi tog krafttag mot massbilismen och exempelvis såg till att det hör till ovanligheterna att ta bilen till jobbet, affären eller träningspasset. Det känns som en minsta anständighetsgräns för vårt allmänna, oöverskådliga resursslöseri.
4 kommentarer:
Ja, det är himla pedagogiskt när nån konkret förklarar ett mer eller mindre långsamt skeende på det sättet. Då kan ju var och en ta ställning till hur allvarligt miljöhotet är, liksom.
Man borde trycka upp affischer och flygblad med den enkla informationen:
2007 års resurser var förbrukade den 6 oktober det året. 2008 års resurser var förbrukade redan den 23 september. Åker du bil till jobbet?
Typ. Och så en finstilt text under som berättar mer om hur man räknat ut det här, och en lite fetare med enkla tips på hur man kan avhända sig en del av skuldbördan.
"Vi gör av med saker så fort att de tar slut. Odlingsbar jord försaltas och blir öken, fiskbestånd fiskas ut och försvinner, fossila och halvfossila energikällor töms, floder avleds till bevattning och torkar ut."
Återvinning och energikällor som inte reducerar "kapitalet" är lösningen tror jag.
F.ö. har en ny rapport just visat att öknen inte breder ut sig - det är faktiskt tvärtom - sen kanske man skulle kunna minska öknaran ännu mer med bättre utbildning och hjälp till självhjälp bort ifrån böla svedjebruk i vissa länder osv förstås.
När det gäller vatten är det samma sak - problemet är förstås inte att vattnet tar slut - för det gör det inte. Utan att andelen rent vatten som vi kan utnyttja minskar - även här ligger lösningen i bättre hantering och forcerad rening (dvs man kan inte vänta många år på att utsläppen man just dumpade i en flod skall komma från himlen som rent regn - man måste själv rena det direkt !)
/K
Klas: Javisst måste vi satsa på återvinning och förnyelsebara - eviga - energikällor. Geotermisk energi är till exempel en i Sverige sällan nämnd variant som i Filippinerna står för en fjärdedel av energiförsörjningen. En annan central åtgärd är besparingar, eftersom betydande delar av hela den industriella världens energikonsumtion utgörs av rent slöseri.
I ökenfrågan betvivlar jag inte att många ökenområden både föds och hamnar i återväxning, men problemen är betydande i de områden där bördig jord försaltas/urlakas/förtorkar och blir öken. Så sker fortfarande på alltför många håll i världen, och det var det - ohållbart resursutnyttjande (av exempelvis bräckt vatten eller monokulturer, med följd att jorden måste överges) - som jag tänkte på i första hand.
Frågan om tillgång till tjänligt vatten är viktig, och där är vattnet ofta inte den primära producenten. Som du skriver handlar det framför allt om att man omintetgör vattnet som resurs, inte som en följd av direkt bruk av det utan genom att förorena det med orenat avfall och spill från jordbruk eller industri. I en flod kan till exempel uttaget av vatten för mänsklig aktivitet minska, men samtidigt kan utsläppen av föroreningar öka och därmed mängden tjänligt vatten också minska. Därför blir det lite knepigare att räkna ut produktions- och konsumtionsgränser för vattnet som resurs.
En intressant iaktagelse när det gälelr geotermisk energi i Svberige är ju att vi iof inte har några geotherm-kraftverk (jag undrar om vi ens har förutsättningarn med vår relativt låga geotermiska aktivitet) - men att andelen bergvärmepumpar i både småhus och större fastigheter har ökat enormt de senaste åren !
Det är också ett sätt att utnyttja mijövänligare energiresurser - även om det inte sker i form av eltillverkning :)
/K
Skicka en kommentar