När många reportrar på en redaktion i ett mediahus gör artiklar om trams och lättsamheter, eller bara översätter/refererar till artiklar från andra länder, så underlåter de att berätta om sådant som behöver berättas om i vår egen, verkliga intressesfär. Aftonbladet.se, den enda nyhetskälla jag dagligen skummar från början till slut, har följande tio rubriker högst upp i kväll:
1. NHL-blogg ”Live från Ottawa-NY Rangers” Per Bjurman på plats.
2. Justitieministern kollapsar mitt i tal Se de dramatiska bilderna
3. Zlatans felträff – Inters lycka Muntari sänkte Juventus efter Zlatans misslyckade skott Nu rycker mästarna i Serie A.
4. Småväxta kan lösa cancergåtan Bor i by i Ecuador - är under 1,25
5. Hatmötet nr 1 urartade – igen Skellefteå-stjärnan: "Inte så manligt direkt".
6. TV: Hur kunde detta få hända? Se videon som avslöjar sjukhusskandal i USA Man trillade och slog huvudet – lämnades på stol i ett dygn – tills han dog.
7. Bildextra Sexig spets Så lanseras nya sofistikerade Britney.
8. ”Sudden” träffade Ottawas ägare i Los Angeles Agenten: De hade nog trevligt.
9. Har du lyckats sänka din boränta? Hur gjorde du? Mejla oss!
10. Rigorös säkerhet runt festen BILDEXTRA Hundpatruller och sju vakter i entrén till den kändistäta bröllopsfesten Miljardären Charles Simonyi, 60, fick sin Lisa Persdotter, 28. Aftonbladets Carina Bergfeldt på plats.
Amerikanskinfluerat värre. Men kanske inte sådär mycket analytiskt, för att uttrycka det milt. Rubrik 1, 2, 6, 7 och 8 handlar om saker som har hänt i Amerikat och kan, antar jag, kopplas till att Aftonbladets Per Bjurman sitter stationerad där. En fråga jag tycker att man kan ställa sig är: Hur jävla relevant är det att toppa med just, i nämnda ordning: NHL-blogg, utmattad justitieminister, sjukvårdsskandal, Britney i underkläder och någon hockeyspelare som har träffat ägaren till ett hockeylag?
Det finns en avdelning med "allmänna nyheter" också, längre ner på sidan. Där vevas det viktigaste, i oftast korthuggna artiklar. Och sist, med små rubriker och i en alltid lika kompakt avdelning, hittar den bildade medelklassen den trogna rutan med ledarkrönikor och kultursidor.
Ibland lyxar tidningen till det med reportagetema. Nu senast handlade det om pedofiler som man sökte upp och ville hetsa till debatt om. Temaskriveriet ser ofta ut så - man vill ju sälja på rubriker (och rubrikerna - de måste vara delade med streck - lika aftonbladiga som alltid). Men väldigt sällan låter tidningen fördjupa en relevant samhällsdebatt till en adekvat nivå. Ytterst sällan tar den tag i viktiga frågor som bedöms ha dålig säljpotential.
Lissabonfördraget, till exempel. En fråga som har väckt stor ilska bland de få som har uppfattat vad som har varit i görningen fram till den 20 november. Sista veckan innan beslutet fanns en del debatt kring fördraget, i kortfattad form, men inga vidare skriverier. Trots att ärendet öppnade för världens rubriker om den demokratiska skandal som riksdagsledamöter från de flesta partier upplever att behandlingen av Lissabonfördraget har varit. En snabb överblick över vänsterpartiets riksdagsledamöters bloggar ger uppslag till massor av relevanta artiklar för samhällstillvända reportrar att skriva.
Men det är förstås bara om man tänker fritt och stort som detta vore av intresse. Svensk media följer i dag en annan logik, nämligen kapitallogiken. "Om vi på aftonblaskan skriver tråkigt är det färre som klickar på rubrikerna och köper pappersupplagan, och då flyr annonsörerna." Det är för övrigt samma logik som säger att ledarna i näringslivet ska ha vulgära lönesummor och svulstiga förmåner. "Om vi på MakeMoreMoney AB ger våra chefer en rimlig lön så flyr de fältet." Det är alltså en logik i det hela, och ingen kollektiv, personlig girighet/ondska/galenskap, som det ibland beskrivs i tidningar.
Vad kan man då göra åt det här? Ja, en sak är ju att balansera upp med statliga regleringar. Fortsatt annonsskatt kan göra att det inte helt blir en annonsörernas marknad (något man kan misstänka redan gäller när Aftonbladet exempelvis recenserar skönhetsprodukter), liksom ett högt presstöd. Att LO och sossarna går in med pengar i ett eget, seriöst mediahus som ger ut en dagstidning kan vara en annan balanserande sak. Dessutom tycker jag att man för sin egen, personliga tankeförmågas skull, bör prenumerera på minst en, och gärna flera, alternativa tidningar. Och då menar jag inte Fokus eller Veckans Affärer, utan snarare Flamman, Arbetaren eller ETC. De skriver ibland om de där sakerna som glöms bort bland ecuadorianska dvärgar, hockeybråk och miljardärsbröllop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar