Sedan i går ligger kommunity.nu nere. Servern har kraschat och kommer igång igen först på några dagar. Nu värker det alltså i skrivfingrarna.
Fast å andra sidan har jag slagit något slags rekord i skrivande i natt. Jag har suttit bänkad vid skrivbordet på partilokalen i totalt 22 timmar, varav cirka 18 med skrivarbete och tre timmar i möte i går kväll. Inte en enda minut har jag sovit i natt, däremot har jag översatt nästan hela den långa artikeln om postmodernism.
I riksdagen tidigare i dag debatterades Lissabonfördraget. Jag såg chockad hur borgarna stakade sig på orden - precis sådär som politiker gör när de på samma gång ljuger och är ägda av sin motståndare - medan vänsterpartiets Hans Linde på ett oerhört städat sätt krossade deras sketna argument som fönstren på en annan busskur.
Man vill inte att det ska se ut såhär, men Sverige har i dag visat sig ha ett totalitärt styre. Vi har ett gäng folkvalda som frångår "den där formsaken" demokrati och iscensätter en makaber teater, där man konstruerar motsättningar inom den majoritet som går emot en folklig opinion. Inför beslutet har man spelat ett så fult spel att vänsterpartiet tvingats lägga en protokollsanteckning i EU-nämnden. Detta alltså efter att fördraget ju formellt sett inte är aktuellt, då Irland har satt stopp för ikraftträdandet med sitt (i skarp kontrast till övriga länder) folkliga nej i juni i år.
Vad säger man? Jag är trött, men kampen om Lissabonfördraget är inte förlorad. Som vänsterpartiet säger kan riksdagsbeslut rivas upp. Ett EU-val väntar redan i juni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar