Finansmän - håll dem på avstånd!

I kultursidorna på Aftonbladet beskriver Martin Aagård - om än inte helt korrekt informerad - hur utvecklingen av flumprojektet The New World Bank, med Jan Åman från Färgfabriken Norr som centralfigur, tar stopp med finanskrisen. Även om jag befarar att vi inte har sett det sista av The New World Bank än så är det en välkommen kritik.

Jag fick ett mail i våras från Färgfabrikens pressansvarige. Som bloggare var jag intressant för dem i marknadsföringssyfte, för att sprida ordet om denna nya världsordning som tydligen skulle födas i Östersund. Meddelandet var kryptiskt formulerat om att jag "bara måste" skriva om det här som är på väg att hända i stan. Jag svarade kort och reserverat:

Hybris?

Hej!

Vad är det jag bara måste skriva om?

Med vänlig hälsning
Nisse Sandqvist

Svaret kom mer högtflygande än jag hade tänkt mig. Efter några meningar om den konstnärliga delen av eventet - innehållande bland annat Miltos Manetas som skulle vara "blindfolded" under hela eventet, som ett konstprojekt - kom så svaret om den nya Världsbanken:

[...]
Sen lanserar vi den nya Världsbanken, en världsbank som kommer fungera som en digital plattform på nätet men med en helt ny valuta som INTE BESTÅR AV KAPITAL OCH KONTANTER. Tanken är att de 400 deltagarna i konferensen under ledning av ett 20 tal värdskända talare ska skapa och lägga grunden till den nya världsbanken. Utopi eller kan det bli verklighet?
[...]

Jag svarade inte på mailet, för det här är ju så bisarrt som det kan bli utan att vara religiöst. Inte en rad på bloggen om eventet blev det heller.

Finansmannen Maths O Sundqvists många projekt i Jämtland svindlar. Som storägare i flera företag med verksamhet i länet är vi farligt beroende av hans mecenatskap och fortsatta välstånd. Fastighets- och byggbolagen har fått status som Östersunds kommuns institutionella partner och har genom åren fått bygg- och äganderätt till osunt många projekt.

Avgörande för The New World Bank är och kommer alltid att vara "KAPITAL OCH KONTANTER", och så i större utsträckning än någon verkligt existerande, seriös institution. Utan någon rik filantrops gillande finns ingen ny världsbank. Det, tillsammans med styrelsens sammansättning (flummiga konstnärer, uttråkade IT-företagare och av någon outgrundlig anledning den respektable diplomaten Pierre Schori), borgar för ett totalt haveri. Den nya Världsbanken har inga utsikter att göra något mer än en hemsida och en serie semesterliknande gettogethers med ett gäng "nytänkande" konstintresserade.

Däremot kan Östersund och Jämtland falla hårt om vi för mycket fäster oss vid de högtflygande nytänkarnas vingar. Storprojektet Björntanden, som är för litet för att locka till megaarrangemang men för stort för att uppnå lönsamhet, kan mycket väl vara det som fäller Östersunds kommuns långsiktigt hållbara ekonomi. Redan har Länstrafiken gått in med ofattbara fyra miljoner kronor i en förstudie för projektet. På samma sätt kan finansmännens spekulativa satsningar i fritidsboenden i fjällområdena förvandlas till stora, kostsamma svarta hål i lokala myndigheters ekonomier, något som Åre kommun delvis redan har fått känna av.

Visst ska vi ha finansiering av storslagna projekt även i Jämtlands län och visst behövs både privata och offentliga satsningar i de flesta storleksklasser. Men då måste vi börja ställa frågan "Varför?" ännu en gång, när knösarna svävar iväg i drömmerier om episka upplevelser i form av nya världsbanker i och rikemansreservat i vår del av världen. Att ge dem fritt spelrum här är lika destruktivt som att ge dem fria händer på finansmarknaden. Kollaps och katastrof går att undvika, men då måste politiker och andra makthavare ha sinnesnärvaro nog att säga ifrån och i tid våga avslöja "nytänkarnas" ohållbara planer. Jag skulle inte fråga excentriska konstnärer och IT-jetsets om idéer för vår och omvärldens utveckling, jag skulle börja med oss som lever i verkligheten. Om vi ska satsa stort, i vilken riktning vill vi ha det då?