Då tänker jag inte bara på att tidtabellerna är lite icke-existerande, eller att det står människor och hojtar in folk i olika bussar vid varje större tunnelbaneuppgång, utan framför allt på bussarnas utseende. En buss kan vara nästan vad som helst. Den kan se ut såhär:
Eller såhär: 
Eller såhär: 
Eller såhär: 
Eller såhär: 
Eller såhär: 
Eller såhär: 
Man ser åt vilket håll de ska på små skyltar på vindrutan, dörrarna hålls öppna för maximal avstigningsflexibilitet. En resa kostar i regel runt två kronor (mer än tunnelbanan!) och för trafiksäkerheten svarar oftast ett krucifix eller en bild på Che...
En annan, något dystrare, vardaglig företeelse är ölhaken. I varje by finns ett litet utskänkningsställe för alkohol. Det kanske inte finns någon riktig butik, men givetvis kan man köpa en kall Polar Ice där. Polar är företaget som dominerar matindustrin genom försäljning av dels de stora ölmärkena Polar Ice och Solera, dels allt inom Pepsi-familjen, men också glass (Efe, det andra stora glassmärket), juice, frukostflingor, fisk/skaldjur, ost, majsmjöl, bröd och mycket mer. Det gör förmodligen mest kommersiell reklam i Venezuela av alla företag. Och ser till att hålla alkoholintaget högt, i hela landet. Så gott som alla ställen som säljer Polar-drycker målar husfasaden i reklamfärgerna, helst hängs också band med Polar-flaggor upp över gatorna runtomkring ölstället. Det kan se ut såhär:
Eller såhär: 
Detta om detta. Jag avslutar med en bild från ett stormöte i stadsdelen 23 de enero i Caracas, där folk röstade ner kommunens förslag att flytta deras vårdcentral:
Take that, kommunbyråkrat!
4 kommentarer:
Så ska de tas, byråkraterna..."Efter den 3:e december - all makt åt folket!" /Frente Nacional Campesino Ezequiel Zamora
Bussarna är anmärkningsvärt lika varandra. Är det så eller finns det mer avvikande exempel?
Lite generösare besiktningsregler än i Sverige... :-) verkar det dock vara.
Jörgen
Ja, och säkerhetsreglerna verkar väl fina - ett krucifix eller Che samt öppna dörrar för flexiblare avstigning... Lägg därtill att man inte verkar lika petig med hastighetsgränser och nykterhet och sånt som vi förfasar oss över i Sverige. Spännande kollektivtrafik, utan tvekan!
Men storleken på bussarna kunde vi gott importera till de mer glesbefolkade delarna av Sverige.
Jörgen: Bussarna är (måste jag säga) ändå ganska olika. Alltifrån ombyggda skåpbilar till gamla toyotabussar till de alldeles egna blandraserna av Mercedes- och Chevroletfordon. Och invertes sådär trånga så det känns att man är i Latinamerika och inte i Europa. Fast det roligaste är ju att det inte finns någon struktur att skönja för den som inte sedan barnsben kan linjerna och chaufförerna. "Jag tog den bruna bussen hit... Hur kommer jag tillbaka?" -"Vilken brun buss? Höhö..."
Det ska också nämnas att det här bara är vanligt folks stadsbussar. Långfärdsbussar för medelklassen är bättre; liggbussar från Volvos fabriker i Brasilien, tillverkade på 2000-talet efter europeisk standard. Men så kostar de också därefter att åka med.
Elisabet: Om vi kunde ha bussar av modernare slag i samma storleksklass som dessa venezuelanska vore det ett uppköp för den norrländska kollektivtrafiken. Annars inte. Åkkomforten håller ingen värst vidare standard alls i de där fordonen. Och bränsleförbrukningen lär vara under lika stabil kontroll som säkerheten i stort. Inte alls, alltså.
Skicka en kommentar