23 mars 2007

Bilder av mitt Venezuela 4

Sådär förevigade kamrat Matti PCP på bild, som stod för den folkliga representationen vid manifestationen mot krig den 17 mars i Malmö i år. "Yankee go home! Folkkrig till kommunismen!" I Sverige är sånt här bara tokigt trams. I Venezuela kan man tolka ett liknande budskap lite mer seriöst.

I hela Latinamerika har arbetar- och folkrörelsernas tillväxt skapat paniska reaktioner bland den politiska och ekonomiska eliten. Det slår inte sällan över i rent våld, när överklassen vill försvara sina positioner. Att massorna reagerar med ursinne, och att det finns revolutionära grupper som vill besvara våldet med inbördeskrig, är inte konstigt. Det konstiga är egentligen att vi i Sverige dels förkastar arbetarnas våld (eftersom det ser bisarrt ut på en banderoll på Gustav Adolfs torg i Malmö), dels inte bryr oss när revolutionens krafter väl är igång.

Den venezuelanska vardagen är militariserad. Av flera anledningar. Dels det uppenbara - landets brottslighet är sinnessjukt hög, så de som har pengar investerar lämpligen i en beväpnad vakt (sista dagen på hotell i Caracas satt en kille med gevär laddat med salthagel i hotellentrén) - dels de yttre hoten. Colombianska paramilitärer och amerikanska invasioner är inget man vill ska hota landets säkerhet.

Trots att värnplikten har avskaffats på senare år så har det folkliga deltagandet i Venezuelas militär ökat enormt sedan Chávez blev president. På några års sikt kommer ett par miljoner venezuelaner att ha militärutbildning och ingå i folkförsvaret. Det finns en förståelse hos folk för att när kampen om presidentposten prövas genom militärkupp ska den folkvalde presidenten ha den militära majoriteten på sin sida. Eller rättare, för att förhindra militärkupp ska de militära styrkorna vara förankrade bland massorna.

Fram för socialismen i det 21 århundradet!

Men militärer och reservister är inte bara en död massa som väntar på en eventuell kris. De är en del av det nya samhällsbygge som ska göra Venezuela till bäst i Latinamerika. Militären deltar i regeringsuppdragen, framför allt med matmissionen Mercal, och i upprätthållandet av ursprungsfolkens rättigheter.

För säkerhets skull, om folkkriget kommer...

Att vara militär har tidigare inneburit fribiljett från straffansvar för mord på civila. Nu börjar det bli svårare att komma undan med vilka övergrepp som helst, eftersom det dels finns en annan insyn och dels en annan filosofi i det militära. Att militärerna finns i vardagen inte som direkt förtryckande element, utan som vanliga människor, gör att det också går att bygga en sorts tillit till flera delar av staten. Tillit och trygghet är inte helt oviktigt om man vill att ett extremt våldssamhälle ska lugna ner sig.

När man diskuterar militären ska man förstås också ha en rejäl nypa naiv teknikfascination med i bilden. Vad sägs om bilder från militärparaden den fjärde februari? Folkkriget till kommunismen kräver sina förberedelser, och att ha rejäla vapen och en disciplinerad här är alls inte negativt. Den venezuelanska militärindustrin är i sin linda, men givetvis krävs också ett oberoende av amerikanska vapen om man ska kunna stå helt fri från Bushs nycker.

...folkkrigets stora leksaker! Hurra!

1 kommentar:

Thomas sa...

Coolt! Den där paraden skulle jag velat se, röda fanor i svaj på motorcyklar....inte illa.