Chavism i motvind

Den här artikeln skrev jag till Adelante-tidningen. Tycker fortfarande att den funkar.

Máximo Sánchez sitter i ledningen för Primero Justicia som är Venezuelas näst största oppositionsparti. Han ser det nya politiska klimatet som en utmaning.


När de många fattiga är ledande i samhällsdebatten måste oppositionspartierna spela på de fattigas spelplan.

–Vi har i dag flera av våra medlemmar och sympatisörer i ledningen för kommunala råd och kooperativ. På lokal nivå är idén att delta och arbeta på samma villkor för att förbättra och förändra regeringens politik inifrån, säger Máximo Sánchez.

Detta står i skarp kontrast mot tidigare strategier. Under några år i början av 2000-talet försökte oppositionen ta makten med media som redskap. Det kulminerade under militärkuppen 2002, när de privatägda tevekanalerna agerade megafoner åt kuppmakarna.

– Det som hände 2002 var ett försök till en demokratisk revolution. Människor protesterade mot Chávez planer att göra Venezuela kommunistiskt som Kuba. Men det var fel av arbetsgivarföreningens ordförande Carmona att utropa sig till ny president och upplösa parlamentet, säger Sánchez.

Splittringen är skarp mellan anhängare av och motståndare till regeringen Chávez. Oppositionella har bedrivit ett hätskt arbete för att bli av med regeringen, som de menar motarbetar dem med odemokratiska metoder. 2005, efter att folkomröstningen om Chávez presidentmandat visat sig bli ännu en förkrossande förlust för oppositionen, bestämde man sig för att bojkotta parlamentsvalet.

– Det var ett misstag att inte ställa upp i valet. Vi ville sända en kraftfull signal till Chávez och omvärlden, men det enda som hände var att vi blev utan parlamentsledamöter. I Primero Justicia hade vi en annan uppfattning än andra oppositionspartier om bojkotten, och vi ställde upp på den bara för att visa att vi var enade, säger Sánchez.


Primero Justicia har nu definitivt bestämt sig för att inte marginalisera sig själva ytterligare genom att vägra delta i politiken. Istället vill man vara så aktiva som möjligt, för att nå det allt överskuggande målet: Chávez ska väck.

– I Primero Justicia är en av de stora diskussionerna vilken strategi vi ska använda för att bli av med Chávez. Det finns de som menar att det demokratiska utrymmet för öppen politisk kamp är försvunnet och att man måste finna mer radikala lösningar som exempelvis militärkupp, säger Sánchez.

Regeringens fokus på fattiga och indianer skapar irritation i oppositionen. När folkrörelser för ursprungsfolkens rättigheter och andra aktionsgrupper nu uppmuntras att protestera öppet uppstår social oro, säger Sánchez.

– Venezuela har länge sluppit rasism och motsättningar. Nu använder Chávez omvänd rasism mot landets icke-färgade genom att godtyckligt dela ut pengar och makt till indianer.

Ett exempel på det Sánchez anser vara regeringens godtyckliga, provokativa politik är att det finns indianer bland både parlamentsledamöter och ministrar under nuvarande regering. Det politiska tonläget är uppskruvat. Många oppositionella menar att regeringen förstör den sociala harmonin mellan människor för att lättare kontrollera dem. Regeringens idé att medborgarna ska stå i direkt förbindelse med myndigheterna på lokal nivå och agera kontrollorgan mot korruption ger man inte mycket för.

– Vi tror att folk behöver organisera sig i till exempel villaföreningar, medborgarkommittéer och grannskapsråd, men det får inte ersätta eller inskränka den representativa demokratin. Den västerländska representativa demokratin är den som globalt sett är beprövad – det är den som fungerar, säger Máximo Sánchez.

Det är samma moderater där som här, samma moderater nu som då. Om de sitter med i en kuppregering eller om de kallar sig arbetarparti spelar faktiskt ingen som helst roll; med de revolutionära massorna går de bara när klasskampen tvingat dem. Klassintresset ljuger som bekant inte.