Med Åsa och Göran i en oas i helvetet

Det är i Helvetet de flesta hamnar, gudaförnekare som vi är. När vi surfar på nätet är det internets eget helvete vi hamnar i. Jag menar förstås aftonbladet.se - en sajt där snart sagt alla finner sitt dagliga bröd och underhållning (minus bröd, då). Men på en plats där ljuset aldrig skiner in, där besökare aldrig hittar, finns Aftonbladet Kultur, som en ö i ett hav av medial dynga - en oas i helvetet.

Göran Greider har läst en handfull av de chic lit-romaner som har utkommit på svenska i modern tid. Hans språk är fullt av charm och skärpa. Se här:

Som marxist betraktar jag chic lit-romanen som ett symboliskt utflöde av den nya handelskapitalism som – i maskopi med medialism och kändiseri – sedan några årtionden är på väg att ta makten från ett äldre industrikapital. Numera är det ju Ica som tvingar industrier att tillverka vad de vill ha och Hennes & Mauritz har makten över Asiens industriarbetare. Designers och pr-folk är viktigare än ingenjörer.

"symboliskt utflöde" - mums! Kritiken av Aftonbladet och hela "medialism och kändiseri"-grejen finns där, men så länge den formuleras enbart i oasens skyddade bubbla finns inget hopp om bättring. Här nedanför förklarar en känd historiker varför detta förhållande - en korrekt analys, helt i skymundan på kultursidorna, tillåts överröstas av den liberala presshydrans många huvuden - fortgår:

Åsa Linderborg argumenterar för att kalla borgerligheten stalinister. Inte bara är påståendet uppseendeväckande - resonemanget är också helt lysande.

Samtidigt som den svenska lärarkåren påtvingas den här typen av oseriös kampanjundervisning gömmer sig de flesta historikerna i sina elfenbenstorn, samvetsömma men för fega att ge sig ut i debatten. Det är svårt att finna någon enda historiker som inte ogillar Forum för levande historia och deras regeringsstyrda historieförmedling – oavsett om regeringen leds av Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt. Man drar sig dock för obehaget att riskera minskade anslag för att man profilerat sig i samhällsdebatten på ett olämpligt sätt. Och man är rädd att anklagas för sympatier med Pol Pot. Hellre låta seriösa bibliotekarier och lärare stå där ensamma.

"oseriös kampanjundervisning" kommer vi att få se mer av. Helt i linje med den drive mot flaskvatten som just nu pågår i all massmedia kommer statliga informationskampanjer med ett tillrättalagt urval av "fakta om kommunismen" att pumpas ut, som förr bibelfraserna, tills vi alla kan rabbla vad staten önskar höra. Lite tråkigt är det att det ska till riktiga kommunister för att bemöta alla dessa borgerlighetens skrämmande stollerier.