Kapitalismens mp

Miljöalibit för en statligt understödd kapitalism på europeisk nivå, miljöpartiet, har klubbat sin valplattform för EU-parlamentsvalet 2009. Som en del i arbetet att flytta det gamla aktivistpartiets positioner närmare rådande ordning i den gröna partigruppen i EU-parlamentet understryker man nu vikten av näringslivets behov i miljöfrågor.

Målet på 80 procent bygger på att vi ska göra ännu mer internationellt som EU ska kunna tillgodoräkna sig.

Så uttrycker sig Peter Eriksson (mp) och hyser inga tvivel kring att det här grundar för ett "kanonval". I tider när EU - med nuvarande fördrag eller med Lissabonfördraget - rycker fram för att lägga låga ambitioner på miljöområdet svarar miljöpartiet med populism. Energibolaget Eon ursäktar sitt gaskraftverk i Malmö med att utsläppen där gör att man kan stänga smutsiga kolkraftverk i Europa, och på samma sätt understryker nu miljöpartiet att de viktigaste insatserna EU kan göra för miljön är utanför EU.

Detta är precis vad industrilobbyn i Bryssel vill. Mindre krav hemma - mer krav på andra länder. Om europeiska företag slipper göra miljöförbättringar här hemma, så kan de genom en form av bistånd köpa förbättringar utomlands. På så sätt kan business as usual råda hemmavid, samtidigt som vi fattar beslut om andra, fattigare, länders miljöpolitiska ordning. Tänk så smidigt det är att öppna fabriksstäder i fattiga länder med efterbliven, superbillig teknik, och sedan som en form av välgörenhet rusta upp dessa bit för bit, för att slippa vidta dyrare åtgärder!

Precis som med den "gröna skatteväxlingen" är det här miljöpartistiska förslaget feltänkt. Miljöskatter ska inte kvittas mot arbetsskatter, europeiska utsläpp ska inte kvittas mot utomeuropeiska. Europeiska företag får inte slippa undan sitt ansvar genom att göra de investeringar i andra länder som deras egna företag borde stå för.

Är det det här miljöpartiet vi ska dela regeringskansli med?