EU stryper oss och vi ler.

Jag blir lika fnissig och rysligt kall varje gång jag hör sossar (de sossar som företräder officiell partilinje, vill säga) prata om EU. Deras argumentation är helt galet fel ute. "Ja, EU kanske tar kål på en del av våra tryggheter - men det kan ju bara bli bättre! Och vi måste samarbeta och tillsammans uppnå ännu starkare resultat!"

Senast i måndags lät Byggnads företrädare mig och alla andra åhörare på föreläsningen inse hur vansinnig sossarnas EU-politik är. När jag tidigare i höstas pratade om EU med europaparlamentarikern Ewa Hedkvist Petersen och SSU:s Anton Waara, tyckte de att det säkert är en EU-omfamning på gång inom vänsterpartiet. Jag framhärdade att så knappast är fallet och ifrågasatte i stället hur pass lyckat det i slutändan är att bortförklara varje brist i EU-systemet med att det nog, bortom horisonten, finns ett "gott syfte" med unionen. De ville helst inte gå in på den diskussionen, utan påminde med emfas att det är bättre med ett EU-beslut än utan. Såja.

Varje gång ett EU-direktiv eller en EU-höjdare tar sikte med isbrytaren mot det svenska samhällets politiska skapelser, kommer en behärskad kritik från ansvarig minister - och sen är saken över. Europeiska unionen kör rakt över oss och vi bara vurmar. "Äntligen får vi en kemikalielagstiftning! Om vi bara samarbetar lite till kan snart alla skurkar bevakas av all polis inom EU! Hurra för ekonomiförhandlingarna - kanske kan höjningarna av Sveriges medlemsavgift begränsas!" Det finns liksom ingen jävla ordning i partiet, ingen förankring till den bistra sanningen: Sverige är ett land där folket ogillar EU-politiken och drabbas hårt av dess verkningar, men som på grund av ett EU-frälst maktparti ändå dras med i alla de laviner som startas i Bryssel. EU fungerar som en bromskloss där bromsverkan blir tyngre ju längre åt vänster den svenska politiken går.

Hur som helst hade SVT nån sorts oljetema under tisdagen. Jag fastnade för den "hearing" (fattar fortfarande inte varför det begreppet anses vedertaget; är det måhända för att understryka att vanligt folk inte hör hemma i situationen?) om Sveriges oljeberoende som Göran Persson bjudit in till.

Göran vill att Sverige redan år 2020 ska ha utvecklats bort från sitt skadliga beroende av olja. Med i sin kommission har han riktigt radikala och häftiga personer, som Stefan Edman och Christian Azar. Detta beslut har alltså fattats av en statsminister som ser vinster både för företagen, för miljön och för människorna, i en utfasning av oljekonsumtionen. Vad händer då samtidigt i EU? Jo, man arbetar för fullt med att fixa och trixa med behandlingen av Kyotoprotokollet, så siffrorna ska få EU:s utsläpp att se dramatiskt minskade ut, medan de i själva verket snarare ökat.

Tänk om vi en dag bara slapp det här eviga konsensustänkandet och i stället kunde fokusera oss på enskilda regeringar. I Sverige får den svenska regeringen argumentera för en hållbar situation lokalt och globalt, och så låter vi alla andra länder göra likadant. Vi slipper kompromissa med vreda polska kraftverksägare, och vi slipper också begära undantag för att ha hårdare miljöregler än EU. Tänk om vi bara en dag lade ner hela EU.