Det har blivit några timmar på stranden här i värmen. Vad kan under timme efter timme av göralaushet vara bättre än att diskret notera folks beteenden, utseenden och kulturella tillstånd? Jag har lite försiktigt iakttagit åtskilliga personer - ett representativt urval av besökarna på stranden; 40-talister, kvinnor, tyskar - under strandbesöken.
Tyskorna är hemska. Det finns två sorter: A säger "Ja" (med ett sånt där utdraget, betonat "a", så det låter som "JÁ") och B säger "Ja... Ja.", alltså "Ja" två gånger i samma pinsamt formella och monotona tonläge. Hilarious.
Man kan inte göra en studie och undgå att se skillnaderna mellan mäns och kvinnors beteende, heller. Kvinnorna står i vattenbrynet - männen ger sig ut lite längre, för att liksom bevisa att de klarar av vågorna. Okej, 1965 kanske du klarade den där tvåmetersvågen, gubbe; men nu är det 2005. Du har fått en säck av hud under naveln, där du tidigare hade ännu mer fett än nu, där kanske musklerna satt för ett halvsekel sedan. Det är inte snyggt, och framför allt är det ett tecken på att du inte klarar av att stå emot Atlantens kraft.
Ändå går de emot. Rakt ut i skummet. Och faller. Och kan inte ta sig upp. De nästan paralyseras av att ha slagits till botten. Nu kommer nästa våg. Fortfarande har den stela kroppen inte rest sig. Spolas med nästa våg. Får hjälp av yngre badgäster. Snart ute vid samma alltför djupa vågor igen.
Detta upprepas många gånger. Män som överskattar (tror sig fortfarande besitta (en påstådd?) ungdomens manliga styrka?) prestationsförmågan och kvinnor som tittar på. Och säger "Ja" eller till och med "Ja... Ja.".
Så när fyra skånsktalande unga killar i dag slog sig ner ett fåtal meter från våra fyra badlakan och konstaterade att "det känns som att alla kollarrr på oss", ja, då var det inte så konstigt. Mot 40-talisttyskorna kontrasterar vem som helst som inte är just tyska i 60-årsåldern. Särskilt om man har föräldrar som kommer från Mellanöstern.
När britterna, tyskarna och skandinaverna - i synnerhet de finska damerna (kritvita, blekfeta!) - kommer hit är de vita och oftast i olika stadier av övervikt. Tids nog bränner de ytan så den ser ut som sån där oaptitlig vakuumförpackad skinka i färg och konsistens. Allt fett är kvar, och lite till. Det borde finnas en metod för att låta det intensiva gassandet i solen steka bort de där ohälsosamma fettmängderna. Flygbolagen kunde göra hemresan betydligt billigare om något ton människospäck kunde förångas av den kanariska solen; brytas ut av kemikalier och rinna ut i uppsamlingskar på playan. Det vore nåt, det! Go science!
Fy, så äckligt! Nej, vet hut. Nu räcker det med äckel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar