Det har uppstått någon slags förväntan på 2000-talets liberala ideologer och politiker att prestera idel nya recept för ett mindre fritt samhälle, i större utsträckning styrt av teknokrater och repressiva lagar. I dag ska folkpartisterna inte hävda att invandrare är en utsatt minoritet, utan att invandrare av kulturella skäl oftare finns registrerade i brottsregister. På samma sätt förväntas liberala tankesmedjor som Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) föreslå större makt åt domstolar och tjänstemän, på folkvaldas bekostnad.
Visserligen har aldrig liberaler varit stenhårt progressiva. Men tidigare har de i alla fall inte stått på helt fel barrikader när det har handlat om medborgerlig frihet eller helt enkelt människans rätt mot systemet. Att de nu kämpar för repressionen beror knappast heller på att samhället i dag är "för öppet" - utan snarare på att nånting dåligt odlas i den liberala idédebatten.
Olle Svenning skriver om detta i dag (glöm inte hans andra krönikor; även dessa mycket läsvärda och med viktiga "antiliberala" poänger), med uppmaningen till politiker att behålla sina mandat och sin makt.
Kanske kan det tyckas att politikernas makt över åtminstone den politiska sfären i samhället är av naturen (eller i alla fall av politikerna själva) given. Men när man läser nationalekonomi, och lär sig de ekonomistiska, teknokratiska - demokratiföraktande - teorierna som ska vägleda våra folkvalda, så är det inte alls svårt att sätta sig in i den politikers situation, som avsäger sig sin egen makt. Ty enligt dogmerna är folkvalda dåliga och nationalekonomerna bra. Ett samhälle där politikerna håller sina "privilegier" i form av makt att besluta om investeringar enligt vallöften, är ett ofullkomligt och ineffektivt samhälle, menar teknokraterna.
Bland höjdarna i politiken dominerar tyvärr den liberalekonomistiska tron. Man hoppas att marknaden och "reformerna" ska "ta tag i" det som förvaltningens politik inte alltid har klarat av. I stället för revolution, eller ens reformism, får vi en blek och liberalt färgad avdemokratiserande elit. Kommunala Bolaget blir Vi Gör Pengar Som Entreprenörer AB och folkvalda tar rollen som upphandlingsutförare.
Om vi ska kunna sätta punkt för repressionen, förvaltarskapstänkandet och teknokratiseringen av samhället så krävs massivt motstånd underifrån. Det krävs civilkurage av SAP-ombud att på kongresserna bli av med vildhjärnor som Östros, Åsbrink och Baylan. Det krävs mod av journalistkåren att kritiskt granska sina egna arbetsgivare, granska näringslivet och granska den politiska eliten med seriöst menade reportage. Det krävs en uppoffring av folket i stort att bli aktivister för sitt eget bästa - att kräva sin vårdcentral, sin busslinje och sin lön tryggad. Det krävs en helt ny samhällsanda och att vi tar det tillbaka, som tagits ifrån oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar