I en PM om borgarnas budgetproposition visar socialdemokraterna vilka de klassmässiga följderna blir av skattesänkningarna och avgiftshöjningarna. SAP har låtit Riksdagens utredningstjänst, Rut, räkna på allt i propositionen utom subventionen för fackligt medlemskap, där borgarna drar bort 100 kronor.
I sin utredning har Rut delat in befolkningen i tio lika stora kakbitar, eller deciler, och ordnat dessa efter inkomst. Decilen med lägst inkomster, upp till 5 900 kronor i månaden, tjänar 70 kronor i månaden på allianspolitiken. Det motsvarar 2,2 procent av de totalt 42 miljarder kronor som skatten sänks med. Fjärde decilen nerifrån, folk med inkomster mellan 12 900 och 15 600 kronor i månaden, får 40 kronor över när avgifter och skattesänkning har räknats samman. Dess andel av de 42 miljarderna är 1,3 procent. Fjuttigt, kan tyckas (med rätta: om dessa stackare dessutom är med i facket blir det en förlust på 30 respektive 60 kronor i månaden) - men vem vinner egentligen?
Just det: min pappa. Om man har en inkomst på 27 600 kronor eller mer varje månad kan man räkna med ett tillskott på från 620 kronor i månaden och uppåt. Den rikaste femtedelen lägger beslag på imponerande 45 procent av alliansregeringens utdelade pengar.
Andel i procent av propositionspengarna som tillfaller var och en av de tio inkomstdecilerna.
Resultatet är inte oväntat för den som är någorlunda insatt i politik, men bör betonas. Det reformutrymme som Sven Otto Littorin, Anders Borg och Maud Olofsson slåss för med sina nyliberala näbbar och klor är de pengar som nu ska vridas bort från massorna, upp i eliterna. Högre tjänstemän och chefer får nu den bonus på bekostnad av andras sänkta a-kassa som de så länge har väntat på.
Att det är ett av alliansens mål att gröpa ur kvinnors självförsörjningsgrad tydliggörs av Ruts siffror: 60 % av inkomstökningarna går till männen. Borgarnas reformpolitik går ut på att fördela pengar från medellös till välbemedlad, från kvinnor till män, från arbetslös till arbetande. Inget nytt under solen, med andra ord.
Vi har fått en klasspolitik som vill rulla utvecklingen ännu snabbare åt fel håll. Ökande inkomstskillnader ska nu skena. Kvinnors möjligheter att vara oberoende av mannens inkomst ska minska. Norrlands inland ska dräneras, mot det att Stockholms skattekistor fylls på.
Nästan varje dag läser jag insändare och andra yttringar där borgare menar att LO och vänsterfolk ska hålla tyst nu när folket har sagt sitt och valt alliansen. Men när hela debatten inför valet blev så förljugen som den nu blev, och det borgarna sa var en helt annan sak än vad de nu gör, ska dessa borgare bara knipa käft. Den reformpolitik som Reinfeldt mässade om i sina tal i valrörelsen var expansionistisk, en vision om en bättre socialdemokratisk välfärdspolitik.
Reformpolitik kan se ut lite hur som helst. Den vi har fått nu är en variant: mer åt den som har för att ge incitament åt den som inte har att få mer, öka konkurrensen mellan den som har arbete och den som saknar för fler jobb, minska den offentliga konsumtionen för mer välfärd. Med andra ord har vi en traditionell överklass- och företagarvänlig regering vid makten.
LO och vi andra som inte är helt cyniska, och/eller känner att klasskamp bäst utkämpas mot överklassen istället för med den, gör bäst i att fortsätta protestera. Jag känner på mig att första maj i år kan bli mer laddad än på länge. Om arbetarrörelsen inte sätter ner foten nu när 1800-talspolitik återinförs förstår jag inte när den någonsin ska göra det.
7 kommentarer:
Bra bloggpost, men jodå, jag hörde Reinfeldt utbrista att vad sossarna än lovade så skulle alliansen lovar mer av det - så vad hade sossarna lovat egentligen? Jag måste erkänna att jag inte känner mig så säker på att Reinfeldt inte håller vad han lovar :-(.
Kerstin: Nej, jag tror inte heller att man ska underskatta Reinfeldt som politiker. Han har lyckats få folk att rösta på honom - och det gör man inte utan att kunna sin sak. Däremot har både Reinfeldt och övriga aktörer i samhällsdebatten (media framför allt) lyckats otydliggöra vad de negativa delarna av alliansens politik innebär. Och det är där alla som inte gillar borgarpolitik nu måste säga ifrån och protestera.
När det gäller vad sossarna hade lovat så tydliggör de det på den PM som jag hänvisade till (ganska kortfattat skrivet; läs här). De verkar faktiskt rätt schyssta i den här frågan.
Om du menade det cyniska "Reinfeldt lovar mer av vadhelst sossarna lovar" så kan jag väl till viss del hålla med. Där sossarna helhjärtat stödde EU:s militarisering, marknadsliberal miljölagstiftning och en flyktingpolitik uppåt väggarna galen, där kan nu moderaterna gå in rent fanatiskt hängivet.
Mycket klokt. Jag kommer att tipsa på min blogg.
http://joergenkson.webblogg.se/
Det är din mor som visat mig hit ;)
För övrigt visa henne hur man öppnar för kommentarer från andra än Google.
Men de rika kmösarna som äger affärer kommer att bli fattigare för de som brukar handla hos dem har ju fått mindre pengar...
Torparfrun: De rika knösarna som äger affärer kommer sannolikt att hitta nya varor att sälja (eller nya priser att sätta) till de kunder som ändå konsumerar mycket. Så för Norrlands inlands del kan det stämma att många handlare slås ut, men för Stockholms finare delar torde effekten vara motsatt: massor med människor där får några tusenlappar till varje månad att köpa dyra klockor, bilar eller ostar för.
Och det är väl lite det som är problemet; borgarpolitiken gynnar dem vars intressen inte sammanfaller med mina intressen, exempelvis regionalpolitiskt. Medan den enskilde handlaren kan sälja vidare till dem som har pengar, kan den arbetslöse inte bara hitta på nåt att göra för att skaffa sig en inkomst när skatteomläggningarna sker.
Håller med du vad gäller ex. EU och krigsinsatser. Sådana ska vi ju ägna oss åt i framtiden, anser både alliansen och sossarna. De senare var, säkert som amen i kyrkan, också på väg att lura in oss i NATO de också.
Jag kanske verkar korkad, men jag begriper inte mig på allians-kramarnas argument, att detta var vad svenskarna ville ha och då ska den politiska debatten vara slut. Det förknippar jag med diktatur, inte med en demokrati. För att en valrörelse är över, ska väl inte oppositionen sluta att yttra sig. Lars Leijonborg och Maud Olofsson tjattrade i nyhetsprogrammen om den dåvarande regeringens usla politik. Nu ska ingen yttra sig alls, för alliansen är folkvalda och därmed punkt. Something is rotten.....
Skicka en kommentar